(1)Levande djur, däribland katter och hundar, omfattas av bilaga I till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och ingår i unionens gemensamma jordbrukspolitik, och deras välbefinnande bör skyddas. Det finns en marknad för dessa djur i unionen, som också omfattar en betydande gränsöverskridande handel. Många medlemsstater har undertecknat den europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur. Det finns en mängd uppgifter som visar att den inre marknaden för hundar och katter i unionen inte fungerar optimalt och att olaglig handel bedrivs med dessa djur inom unionen och vid import till unionen. Med tanke på de rön om djur som erkänner deras förmåga till känslor, smärta och sociala interaktioner är det därför nödvändigt att fastställa minimikrav för välbefinnande hos hundar och katter som avlas och hålls på anläggningar samt striktare krav för spårbarhet för hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden.

(2)Hundar och katter, med sina egna unika biologiska och beteendemässiga behov, är föremål för handel och hålls som sällskapsdjur i unionen. Avsaknaden av unionsbestämmelser om välbefinnande i samband med avel, hållande och utsläppande på marknaden av hundar och katter, samt skillnader i nationella regler där sådana finns, har ibland lett till att dessa djur föds, avlas och säljs eller adopteras utan kostnad under omständigheter som skulle kunna ha allvarligaskadliga följder för deras välbefinnande. Konkurrens mellan kommersiella uppfödare av hundar och katter i olika medlemsstater sker inte under lika förutsättningar eftersom några av de viktigaste faktorerna för dessa aktörers konkurrenskraft är villkoren för djurens välbefinnande, vilka skiljer sig stort mellan medlemsstaterna. Detta snedvrider konkurrensen, särskilt för de som föder upp och håller djur i enlighet med höga normer. Dessa aktörer tjänar inte på sina investeringar i djurs välbefinnande när de bedriver handel över gränserna eftersom de tvingas konkurrera med aktörer som drar nytta av undermåliga välbefinnandevillkor för att konkurrera och driva ner priser och normer.

(3)Konsumenterna är inte heller tillräckligt skyddade eftersom de, när de förvärvar en hund eller en katt, ofta ställs inför de negativa konsekvenserna av de dåliga förhållanden under vilka djuren har avlats och hållits på anläggningarna, såsom hälsoproblem, beteendeproblem eller genetiska defekter hos den hund eller katt som köpts eller förvärvats. För att stödja välgrundade konsumentval och främja efterlevnaden av unionens regler är det viktigt att informera allmänheten och öka medvetenheten om skillnaden mellan ansvarsfulla avelsmetoder och avelsmetoder som inte uppfyller kraven eller rent av är olagliga.

(6)Olaglig handel med hundar och katter har delvis utvecklats på grund av att dessa djur inte kan spåras till den ursprungliga kullen och på grund av konsumenternas entusiasm för dessa djur, vilket underlättas av utvecklingen av e-handeln. Olagliga handelsmetoder är i sin tur förknippade med lidande hos hundar och katter som utsätts för okontrollerad avel. Det går inte att säkerställa att aktörerna följer samma normer för djurs välbefinnande eller att säkerställa enhetliga konkurrensvillkor på den inre marknaden i fråga om utsläppande av hundar och katter på marknaden om det saknas tillförlitliga medel för att spåra djuren till deras ursprung. Det är därför nödvändigt att säkerställa hundars och katters spårbarhet genom ett system som identifierar och registrerar dem innan de släpps ut på unionsmarknaden för första gången samt när äganderätten till djuren överlåts åt någon annan.

(7)Den olagliga handeln med katter och hundar från länder utanför EU har ökat. De nuvarande EU-reglerna om förflyttning av hundar och katter i EU, såsom bestämmelserna i förordning (EG) nr 576/2013 och i djurhälsolagen, räcker inte för att förhindra denna olagliga handel. Ytterligare regler för att bekämpa olaglig handel med hundar och katter krävs därför. De befintliga djurhälsoreglerna kräver att hundar och katter som förs in i unionen märks med ett mikrochipp, oavsett om de förflyttas i eller utan kommersiellt syfte. För att stärka dessa spårbarhetsbestämmelser bör ägarna eller de personer som ansvarar för hundar och katter som förs in i unionen säkerställa att dessa djur registreras i en av medlemsstaternas databaser när de anländer till destinationsorten. Detta kommer att förbättra kontrollen av förflyttningar av dessa djur.

(8)Spårbarhetsbestämmelserna i detta förslag bidrar också till skyddet av folkhälsan genom bättre djurskydd, bättre djurhälsa och bättre kontroll av möjlig överföring av djursjukdomar (varav vissa är zoonotiska och vissa överförs till vilda djur och växter), i enlighet med One Health-modellen.

(10)Förordning (EU) 2016/429 innehåller krav på att hundar och katter identifieras med en transponder endast om de förflyttas mellan medlemsstater eller förs in i unionen. Den identifiering som krävs enligt den förordningen är inte helt harmoniserad eftersom den inte inbegriper exakta standarder för transpondrar. Den förordningen innehåller inte heller krav på att medlemsstaterna håller databaser över hundar och katter. Det bör därför krävas att medlemsstaterna upprättar och underhåller databaser över hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden för att säkerställa dessa djurs spårbarhet. Det är också nödvändigt att säkerställa driftskompatibilitet mellan dessa databaser. Detta kommer att göra det lättare att hitta information om hundar och katter i hela unionen och göra det möjligt för behöriga myndigheter att utföra offentlig kontroll för att säkerställa att reglerna om djurs välbefinnande följs.

(11)Utsläppande på marknaden av hundar och katter, oavsett om detta sker mot betalning eller utan kostnad, påverkar den inre marknaden. För att förebygga bedrägerier bör det därför säkerställas att alla djur som det handlas med på unionsmarknaden kan spåras och att det finns detaljerade regler för hållande av djur på avels- och försäljningsanläggningar, jourhem eller djurhem. Militär, polis eller tull som föder upp eller håller hundar för sina egna tjänster är inte i en sådan situation, eftersom de inte utför sina avels- eller hållandeverksamheter för marknaden.

(13)Genom Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU4 regleras hållande, avel och leverans av djur som hålls för vetenskapliga ändamål, inklusive hundar och katter. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/6 regleras kliniska prövningar av veterinärmedicinska läkemedel som inbegriper användning av djur, däribland hundar och katter. Hundar och katter som är avsedda eller används för vetenskapliga ändamål, samt hundar och katter som används i kliniska prövningar som krävs för godkännande för försäljning av veterinärmedicinska läkemedel, bör därför undantas från denna förordnings tillämpningsområde.

__________________

4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/63/EU av den 22 september 2010 om skydd av djur som används för vetenskapliga ändamål (EUT L 276, 20.10.2010, s. 33).

(14)Ett stort antal hundar och katter kommer för första gången att omfattas av detaljerade regler om välbefinnande, som kommer att ge dem bättre levnadsvillkor. I vissa fall är det dock svårt att i praktiken avgöra om hundarna och katterna kommer att hållas som sällskapsdjur eller användas för jordbruksändamål, såsom vallning, vaktande av boskap och skydd av gårdar, eller släppas ut på marknaden eller levereras, och denna förordning bör därför innehålla undantag för sällskapsdjursägare som håller ett antal hundar och katter och producerar ett antal kullar under ett visst tröskelvärde. Dessa sällskapsdjursägare skulle annars omfattas av de relevanta kraven i denna förordning, som inte skulle vara proportionerliga. Herrelösa katter som strövar fritt och som håller gnagarpopulationerna i schack har länge varit en del av denna landsbygdsbalans och spelar en funktionell och symbiotisk roll på jordbruksföretagen. Landsbygdsområden och avlägsna områden, där tillgången till veterinärtjänster och infrastruktur för regelefterlevnad kan vara begränsad, samt behovet av att undvika att lägga en oproportionerligt stor börda på jordbrukare och småskaliga uppfödare, bör vederbörligen beaktas.

(17)På unionsmarknaden bedriver dessutom olika typer av aktörer olika typer av verksamheter när det gäller att släppa ut hundar och katter på marknaden. Förutom kommersiella uppfödare finns det också försäljningsanläggningar där hundar och katter, som vanligtvis föds och föds upp på andra anläggningar, hålls för försäljning. Skyddet av dessa djur kan vara bristfälligt, och det finns inga gemensamma normer för välbefinnande som måste följas på dessa anläggningar. Eftersom försäljningsanläggningar är kommersiella aktörer som släpper ut hundar och katter på marknaden är det nödvändigt att kraven i denna förordning tillämpas på dessa anläggningar.

(19)Trots skillnaderna mellan den verksamhet som bedrivs av kommersiella uppfödare och försäljningsanläggningar å ena sidan och av djurhem å andra sidan släpper de alla ut hundar och katter på unionsmarknaden och det finns en viss överlappning, särskilt när det gäller efterfrågan. När konsumenterna letar efter en hund eller katt gör de ett val mellan att köpa ett djur från en uppfödare (antingen direkt eller via en försäljningsanläggning eller en förmedlare) och att adoptera från ett djurhem. Endast en marginell andel hundar eller katter förvärvas direkt från sällskapsdjursägare. En viktig faktor när en hund eller katt ska väljas är möjliga beteendeproblem eller andra problem som djuret kan ha på grund av att det har hållits under dåliga förhållanden och som kan göra det olämpligt att hållas som sällskapsdjur, oavsett om djuret har hållits på en kommersiell avelsanläggning, en försäljningsanläggning eller ett djurhem. Eftersom handeln också bedrivs av förmedlare och till största delen via internet är det inte heller säkert att konsumenterna vet om hunden eller katten kommer från ett djurhem, en uppfödare eller en försäljningsanläggning innan de förvärvar det. Tillhandahållande av sådan information skulle kunna hjälpa köparna att göra välgrundade och ansvarsfulla val. Det finns uppgifter som visar att ett stort antal djur, särskilt katter, som släpps ut på unionsmarknaden kommer från djurhem. Det finns också uppgifter som visar att djur, särskilt hundar, släpps ut på marknaden från djurhem i vissa medlemsstater till blivande sällskapsdjursägare i andra medlemsstater. För att uppnå denna förordnings mål att säkerställa att den inre marknaden för hundar och katter fungerar smidigt, att sektorn utvecklas rationellt och att en hög nivå för djurs välbefinnande samtidigt säkerställs, är det nödvändigt att tillämpa vissa av kraven i denna förordning på djurhem som håller ett visst minsta antal djur, oavsett om de släpper ut hundar eller katter på unionsmarknaden mot betalning, utan kostnad eller mot ersättning för rimliga kostnader. Av proportionalitetsskäl och med hänsyn till att djurhemsverksamheten skiljer sig från andra aktörers verksamhet och kan fylla en allmännyttig funktion, bör dock endast vissa av kraven i denna förordning tillämpas på djurhem. Detta gäller särskilt kraven avseende djurhållares antal och kompetens, inhysning, utfordring och vattning, beteendebehov, smärtsamma metoder och rådgivande veterinärbesök.

(20)Med tanke på det stora antalet djur som släpps ut på unionsmarknaden av djurhem och behovet av att säkerställa att denna förordnings mål för spårbarhet och förhindrande av olaglig handel uppnås, bör djurhem även omfattas av denna förordnings krav på identifiering och registrering av hundar och katter, oberoende av om deras verksamhet kan betraktas som ekonomisk verksamhet. Aktörer som ansvarar för djurhem bör uppmuntras att vidta lämpliga åtgärder för att förhindra att hundar eller katter som hålls i djurhem reproducerar sig.

(23)För att säkerställa att denna förordning tillämpas korrekt måste behöriga myndigheter kunna identifiera vilka anläggningar som omfattas av deras offentliga kontroll. Det är därför nödvändigt att aktörer som håller hundar och katter på anläggningar anmäler sin verksamhet till de behöriga myndigheterna och att de behöriga myndigheterna för ett uppdaterat register över dessa anläggningar. För att minimera den administrativa bördan för aktörerna bör de behöriga myndigheterna i detta syfte kunna använda den information eller de uppgifter som samlats in i registret över hund- och kattanläggningar i enlighet med förordning (EU) 2016/429.

(24)Den ångest och det lidande som hundar och katter utsätts för under träningsverksamhet som bedrivs av outbildade eller dåligt utbildade djurhanterare kan inverka menligt på hundars och katters beteendemönster, vilket kan utgöra en risk för människors hälsa och säkerhet och för miljön. Välutbildad och kunnig personal är därför avgörande för att förbättra villkoren för djurs välbefinnande, inbegripet när det rör sig om att avla, hålla och hantera hundar som är avsedda att användas inom militären, polisen och tullväsendet. Kompetens avseende djurs välbefinnande kräver kunskap om grundläggande beteendemönster och behov hos de berörda arterna. Djurhållare bör ha sådan kompetens avseende djurs välbefinnande som är relevant för deras uppgifter och de djur som de hanterar, för att undvika att orsaka smärta, ångest och lidande hos hundar och katter. Djurhållare och relevanta myndigheter, däribland statliga organ, bör regelbundet uppdatera sin kompetens genom utbildningsprogram som främjar träningsmetoder såsom ”operant betingning”, där man prioriterar positiv förstärkning, i stället för metoder baserade på bestraffning.

(25)Med tanke på att djurs välbefinnande omfattar djurhälsa är veterinärer bäst lämpade att ge råd till aktörer om hur djurens välbefinnande kan förbättras på anläggningar. Veterinärer bör spela en aktiv roll i att öka medvetenheten om sambandet mellan dessa djurs hälsa och välbefinnande. Anläggningar som håller ett antal hundar och katter som överstiger ett visst tröskelvärde bör därför få ett veterinärbesök avseende djurens välbefinnande inom det första år som denna förordning tillämpas eller inom det första året efter det att en anläggning har anmälts, och därefter bör veterinärbesöken ske vid behov baserat på en riskanalys utförd av de behöriga myndigheterna.

(26)Vissa avelsstrategier kan orsaka problem när det gäller hundars och katters välbefinnande. Att välja ut vissa genetiska egenskaper av estetiska skäl eller andra marknadsföringsskäl kan också leda till att egenskaper som är negativa för djurens välbefinnande uppstår och förs vidare till kommande generationer. Aktörerna bör därför vidta åtgärder för att säkerställa att deras avelsstrategier inte leder till sådana negativa konsekvenser för välbefinnandet hos hundar och katter. I synnerhet kan avelsstrategier som motiveras av marknadsföringsskäl leda till att vissa typer av hundar och katter utvecklar ”exteriöra överdrifter”. Eftersom sådana exteriöra överdrifter kan leda till betydande hälsoproblem för de berörda hundarna och katterna bör uppfödarna utesluta dem ur sina avelsprogram.

(27)Vetenskapliga rön visar att inavel har betydande negativa effekter för djurs hälsa och välbefinnande. Inavel av hundar och katter mellan föräldrar och avkomma, mellan syskon, mellan halvsyskon eller mellan mor- och farföräldrar och barnbarn bör därför vara förbjuden, eftersom detta ökar förekomsten av ärftliga störningar och försvagar immunförsvaret, och båda dessa följder har negativa konsekvenser för hälsan och välbefinnandet hos hundar och katter. Inavel bör dock vara möjlig när detta är nödvändigt för att bevara lokala raser med en begränsad genpool, förutsatt att den behöriga myndigheten tillåter det för detta ändamål.

(30)Forskningen visar tydligt att hundar och katter måste ha tillräckligt med utrymme för att kunna uttrycka sitt naturliga beteende och ha normala sociala interaktioner. Detta är inte möjligt om djuren hålls instängda eller i behållare under långa perioder. Att hålla hundar och katter i behållare under långa perioder bör därför vara förbjudet, förutom om det är nödvändigt för transport eller tillfällig, kortvarig isolering av enskilda hundar och katter och under deltagande i uppvisningar, utställningar och tävlingar, för valpar eller kattungar med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperaturen eller valpar eller kattungar tillsammans med sina mödrar, förutsatt att påfrestningar minimeras och lidande på grund av extrema temperaturer undviks samt att hundarna och katterna kan stå upp och ligga ner i naturlig ställning.

(33)För att förebygga komplikationer i samband med dräktighet och andra problem för välbefinnandet bör tikar och honkatter inte användas för avel förrän de har uppnått lämplig mognad. För att se till att de kan återhämta sig fysiskt från dräktighet och laktation bör tikar och honkatter endast få användas för avel på nytt efter en tillräcklig tidsperiod. För att förebygga vissa reproduktionssjukdomar hos tikar och honkatter, såsom pyometra, bör upp till tre dräktigheter inom en tvåårsperiod tillåtas, följt av en lämplig återhämtningsperiod som bör vara åtminstone ett år för tikar och honkatter som har fött tre kullar, inbegripet dödfödda valpar eller ungar, inom en tvåårsperiod. Reproduktion bör upphöra för tikar och honkatter när de uppnår en högre ålder och för tikar och honkatter som har genomgått två kejsarsnitt, eftersom det inte kan uteslutas att ytterligare en dräktighet kommer att inverka menligt på deras välbefinnande. Alla honor som används för avel bör regelbundet övervakas av en veterinär.

(36)Ingrepp som görs i syfte att förändra utseendet på eller förhindra vissa beteenden hos katter och hundar, såsom öron- och svanskupering, borttagning av klor och klippning av stämband, har en allvarlig negativ inverkan på välbefinnandet hos hundar och katter. Dessa ingrepp orsakar smärta och hindrar katter och hundar från att uttrycka naturliga beteenden. De kan därför endast vara tillåtna om de utförs av en veterinär och endast när de är nödvändiga av medicinska skäl. För vissa raser, till exempel vissa jakthundraser, kan sådana ingrepp dock vara tillåtna av profylaktiska, diagnostiska och/eller terapeutiska skäl, och endast om de utförs av en veterinär. I särskilda sammanhang och områden i Europa kan det också vara motiverat att kapa svansarna för att förebygga svansskador, förutsatt att svanskuperingen bygger på en fullständig och grundlig medicinsk utvärdering.

(37)Förhandsinspektioner av anläggningar som utförs av officiella veterinärer, eller andra fackkunniga ifall uppgiften att utföra officiella kontroller har delegerats, och efterföljande godkännande av anläggningar är ett effektivt sätt att säkerställa att anläggningar följer kraven i denna förordning. Med tanke på den begränsade tillgången till officiella veterinärer i medlemsstaterna är det dock inte rimligt att kräva förhandsinspektioner på plats och godkännande för alla anläggningar, utan officiella veterinärer bör fokusera på anläggningar som utgör en högre risk vad gäller djurens välbefinnande. Förhållandena på avelsanläggningar är särskilt viktiga för att säkerställa att hundar och katter avlas, hålls och behandlas på lämpligt sätt innan de släpps ut på marknaden, i synnerhet på grund av de konsekvenser det kan få för hundar och katter att i tidig ålder utsättas för förhållanden som är dåliga för deras välbefinnande. Det är därför viktigt att dessa anläggningar godkänns av de behöriga myndigheterna och inspekteras på plats innan de godkänns. Det är också viktigt att en förteckning över dessa godkända anläggningar offentliggörs, så att potentiella köpare kan kontrollera avelsanläggningarnas status, varmed den offentliga kontrollen och allmänhetens medvetenhet stärks.

(38)Vissa aktörer som släpper ut hundar och katter på marknaden använder känsloargument för att till varje pris få potentiella kunder att köpa ett sällskapsdjur, utan att upplysa den potentiella ägaren om konsekvenserna av att äga ett sådant djur. Andra aktörer eller djurhem understryker vilket stort ansvar det är att äga ett sällskapsdjur, vilket begränsar deras möjlighet att sälja djuren. Denna skillnad i aktörernas inställning gynnar mindre ansvarsfulla aktörer, vilket leder till snedvridning av konkurrensen trots vikten för djurens välbefinnande och den allmänna ordningen av att informera kunderna om deras ansvar när de köper en hund eller katt. Det är därför motiverat att kräva att alla aktörer som släpper ut hundar och katter på unionsmarknaden för användning som sällskapsdjur informerar framtida ägare om deras ansvar. Om utsläppandet på marknaden av en hund eller katt arrangeras via internet bör webbannonsen dessutom åtföljas av en lämplig varning som effektivt förmedlar budskapet om ansvarsfullt ägande.

(39)Olaglig handel och bedrägligt agerande i samband med försäljning eller överlåtelse av hundar och katter för adoption underlättas av bristen på spårbarhet, som beror på avsaknaden av identifierings- och registreringskrav för dessa djur. Bedrägligt agerande kan dessutom förekomma när systemen för identifiering och registrering av hundar och katter inte är harmoniserade eller inte kan användas smidigt på grund av att de tekniska systemen inte är driftskompatibla. Det är därför nödvändigt att harmonisera normerna för identifiering och registrering och att säkerställa att hundar och katter identifieras och registreras innan de släpps ut på unionsmarknaden för första gången. Fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar och katter på marknaden bör lämna bevis på identifiering och registrering i en av de databaser som upprättats av medlemsstaterna i detta syfte, innan djuret släpps ut på marknaden i unionen för första gången. Vid varje efterföljande överlåtelse av äganderätten eller ansvaret för djuret bör överlåtelsen även vederbörligen registreras i en av databaserna. Av proportionalitetsskäl bör fysiska personer som levererar hundar och katter tillfälligtvis på annat sätt än via onlineplattformar inte omfattas av denna skyldighet.

(40)Fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar och katter på unionsmarknaden bör inte bara lämna bevis på identifiering, genom att uppvisa en handling som anger koden för den transponder som implanterats i djuret, utan också bevis på att djuret har registrerats i en officiell databas. Detta gör det möjligt att vidarebefordra viktig information om djuret till den nya ägaren och säkerställer spårbarhet.

(41)Eftersom de flesta hundar och katter för närvarande bjuds ut till försäljning eller donation genom annonser på en onlineplattform, bör leverantörer av onlineplattformar agera med tillbörlig aktsamhet när de förmedlar tillgång till hundar och katter. Utan att det påverkar tillämpningen av förordning (EU) 2022/2065 bör onlineplattformar därför vara skyldiga att anpassa sina former för annonsering av hundar och katter så att fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar eller katter på unionsmarknaden lämnar bevis på identifiering och registrering av hundar och katter som är avsedda för försäljning eller donation. Kommissionen bör dessutom säkerställa att det utvecklas ett allmänt tillgängligt och kostnadsfritt system som gör det möjligt att kontrollera äktheten hos identifieringen och registreringen av en hund eller katt. Denna åtgärd syftar till att bättre bekämpa bedrägerier genom att göra det lättare att spåra hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden till deras ursprung, vilket kommer att möjliggöra bättre kontroller av behöriga myndigheter och i slutändan förbättra dessa djurs välbefinnande. Detta bör inte innebära en allmän skyldighet för onlineplattformar att övervaka den annonsering som görs via deras plattform, eller en allmän skyldighet att undersöka fakta i syfte att bedöma om identifieringen och registreringen är korrekt innan erbjudandet offentliggörs.

(43)För att säkerställa spårbarhet för hundar och katter bör de inte bara individuellt identifieras med en unik identifierare i form av en transponder, utan deras identifiering bör också registreras i en databas. Medlemsstaterna bör därför vara skyldiga att upprätta och underhålla databaser för hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden för att säkerställa dessa djurs spårbarhet. Det är också nödvändigt att säkerställa driftskompatibilitet mellan dessa databaser. Detta kommer att göra det lättare att få tillgång till information om hundar och katter i hela unionen och göra det möjligt för behöriga myndigheter att utföra offentliga kontroller för att säkerställa att reglerna om djurs välbefinnande följs. För att främja driftskompatibilitet mellan nationella databaser bör kommissionen upprätta en indexerad databas.

(46)Efterlevnaden av importbestämmelser bör säkerställas genom en förteckning över tredjeländer som har godkänts för utsläppande av hundar och katter på unionsmarknaden på grundval av kommissionens bedömning av hur tillförlitlig deras offentliga kontroll är för att se till att anläggningar inom deras territorium som exporterar eller avser att exportera hundar och katter till unionsmarknaden följer reglerna för djurs välbefinnande i denna förordning, eller regler som unionen erkänt som likvärdiga. För att säkerställa spårbarhet och kontroller vid unionens gränskontrollstationer bör det även upprättas en förteckning över anläggningar som avlar och håller hundar och katter i dessa tredjeländer och som får exportera dessa djur till unionen. Kommissionen bör enligt en riskbaserad metod utföra revisioner av tillförlitligheten hos systemen för offentlig kontroll i de tredjeländer som godkänts enligt denna förordning samt de som ansöker om att bli godkända enligt denna förordning. Efterlevnad av relevanta regler i denna förordning eller av regler som unionen erkänt som likvärdiga bör intygas i det hälsointyg som används för sådan export. Kommissionen bör i detta syfte sträva efter att ändra den relevanta modellen för officiellt intyg, i syfte att inkludera det ifrågavarande intyget om djurs välbefinnande.

(47)Genom förordning (EU) 2016/429 upprättas en förteckning över tredjeländer som är godkända för införsel till unionen av hundar och katter, i syfte att hantera risken för att överförbara djursjukdomar introduceras i unionen. Den förteckning över tredjeländer som avses i skäl 46 bör därför begränsas till tredjeländer som är godkända enligt förordning (EU) 2016/429 och som ger lämpliga garantier för den behöriga myndighetens förmåga att kontrollera och säkerställa att de anläggningar som avlar och håller hundar och katter för export till unionen uppfyller de krav för djurs välbefinnande som fastställs i den här förordningen.

(48)För att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, särskilt yttrandena från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), och till därav följande konsekvenser för samhället, ekonomin och miljön bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen när det gäller komplettering av artikel 6a i denna förordning för att fastställa de karaktäristiska drag i genotyper och fenotyper och exteriöra överdrifter som bör uteslutas ur reproduktionen, så att avelsstrategier inte leder till genotyper som har skadliga effekter för hälsan eller välbefinnandet hos hundar och katter. När det gäller uppvisningar, utställningar och tävlingar bör de delegerade akterna, efter att ha beaktat både Efsas vetenskapliga yttrande och sektorns särskilda sociala och ekonomiska omständigheter, återspegla ett progressivt och välavvägt tillvägagångssätt så att genomförandet är rimligt och praktiskt möjligt.

utgår

utgår

(55)Det är mycket viktigt att unionslagstiftningen regelbundet övervakas och utvärderas så att den kan anpassas för att uppnå det förväntade resultatet. Denna förordning bör därför omfatta en skyldighet för kommissionen att övervaka välbefinnandet hos hundar och katter i unionen och att göra en utvärdering som läggs fram för unionens övriga institutioner. Utvärderingen bör titta på den tekniska och vetenskapliga utveckling som har skett, inbegripet metoderna för att identifiera hundar och katter och möjligheten att använda alternativa metoder som är mindre invasiva än implantationen av en transponder. Utvärderingen bör också garantera att unionens spårningssystem är bedrägerisäkert och stabilt liksom att kostnaden för identifiering är rimlig för fysiska och juridiska personer som omfattas av identifieringsskyldigheten i denna förordning.

b)spårbarheten för hundar och katter som avlas eller hålls i unionen eller släpps ut på unionsmarknaden.

1.Denna förordning ska tillämpas på avel, hållande, utsläppande på marknaden och införsel till unionen av hundar och katter.

2.Denna förordning ska inte tillämpas på avel, hållande, utsläppande på marknaden eller leverans av hundar och katter som är avsedda att användas för vetenskapliga ändamål eller för kliniska prövningar som är nödvändiga för marknadsgodkännande av veterinärmedicinska läkemedel.

4.hållande: varje verksamhet vid vilken hundar och katter hålls, inhyses, hålls kvar eller hanteras på en anläggning eller på en aktörs ansvar.

5.utsläppande på marknaden: försäljning, utbjudande till försäljning, distribution eller varje annan form av överlåtelse av äganderätt eller ansvar, antingen mot betalning eller kostnadsfritt, med undantag för enstaka och oregelbundna donationer av ett litet antal hundar och katter av fysiska personer på andra sätt än genom förmedling på en onlineplattform, samt annonsering av djur för ovannämnda ändamål.

utgår

7.onlineplattform: onlineplattform enligt definitionen i artikel 3 i) i förordning (EU) 2022/2065 vilken förmedlar utsläppande på marknaden av hundar eller katter.

utgår

11.anläggning: avelsanläggning, försäljningsanläggning, djurhem och jourhem.

12.avelsanläggning: varje fastighet eller byggnad där hundar eller katter hålls för reproduktion i syfte att deras avkomma ska släppas ut på marknaden, inklusive hushåll.

13.försäljningsanläggning: varje fastighet eller byggnad där hundar eller katter hålls för försäljning utan att ha fötts där.

14.djurhem: varje fastighet eller byggnad, inbegripet hushåll, som drivs av en fysisk eller juridisk person, där oönskade, övergivna, herrelösa, försvunna eller konfiskerade hundar eller katter hålls för att släppas ut på marknaden.

15.aktör: varje fysisk eller juridisk person som släpper ut hundar och katter på marknaden och som ansvarar för en avelsanläggning, en försäljningsanläggning eller ett djurhem eller som ansvarar för hundar eller katter som hålls där, eller som ansvarar för oönskade, övergivna, herrelösa, försvunna eller konfiskerade hundar och katter och placerar dem i jourhem.

utgår

19.stympning: ingrepp, inklusive ett kirurgiskt ingrepp, som utförs av andra skäl än för terapeutiska och diagnostiska ändamål, och av andra skäl än kastrering eller implantation av en transponder, och som leder till att en del av kroppen som har känsel skadas eller tas bort eller att en hunds eller katts benstruktur förändras.

20.lidande: obehagligt, oönskat fysiskt eller mentalt tillstånd som orsakas av att ett djur utsätts för vävnadsskadande retningar eller av ihållande avsaknad av viktiga positiva stimuli.

21.inhysning: byggnader eller avgränsade utomhusutrymmen på anläggningar där hundar och katter hålls, antingen tillfälligt eller permanent.

22.kennel: fysisk struktur som innehåller en eller flera avgränsade utrymmen för inhysning av hundar.

23.katteri: fysisk struktur som innehåller en eller flera avgränsade utrymmen för inhysning av katter.

24.djurhållare: person som tar hand om de hundar och katter som avlas eller hålls på en anläggning, inbegripet frivilliga, praktikanter och deltidsanställda.

26.uppbindning: att binda fast ett djur vid en förankringspunkt eller ett föremål för att hålla det i ett visst område eller begränsa dess rörelse.

27.behållare: varje bur, spjällår, box, låda eller flyttbar konstruktion som används för att stänga in hundar eller katter.

utgår

29.ansvarsfullt ägande: en hund- eller kattägares eller en framtida hund- eller kattägares åtagande att utföra diverse uppgifter som syftar till att tillfredsställa hundens eller kattens hälsa, beteendemässiga, miljömässiga och fysiska behov, och att minimera risker som hunden eller katten kan utgöra för omgivningen, andra djur eller miljön.

Med undantag av bestämmelserna i artikel 5 gäller detta kapitel inte

–en avelsanläggning där högst två kullar per kalenderår produceras för att släppas ut på marknaden ska endast vara föremål för de skyldigheter som fastställs i artiklarna 5, 6.1, 6.1a, 6.1b, 6a, 7, 8, 11.2, 11.3, 11.4, 12.3, 12.4, 12.7, 13.2 led b, c och d samt artiklarna 14.2, 14.3, 14.4, 14.5a, 15 och 15a.1,

utgår

(Berör inte den svenska versionen.)

Aktörer och djurhållare ska tillämpa följande principer för välbefinnande för hundar eller katter som avlas eller hålls på deras anläggning:

a)Hundarna och katterna ska ges vatten och foder av en kvalitet och i en mängd som tillgodoser deras närings- och vattenbehov på lämpligt sätt.

b)Hundarna och katterna ska hållas i en lämplig och ren fysisk miljö som är säker och bekväm, särskilt när det gäller utrymme, luftkvalitet, temperatur, ljus, skydd mot ogynnsamma klimatförhållanden och rörelsefrihet, där man förebygger trängsel.

c)Hundarna och katterna ska hållas så att de är säkra, rena och vid god hälsa, genom förebyggande av sjukdomar, funktionshinder, skador och smärta, särskilt på grund av skötsel, hanteringsmetoder, avelsmetoder eller stympning.

e)Hundarna och katterna ska hållas på ett sådant sätt att deras mentala tillstånd optimeras genom att negativa upplevelser förebyggs eller minskas i varaktighet och intensitet och möjligheterna till positiva upplevelser maximeras i varaktighet och intensitet, så att man förhindrar att de utvecklar onormalt repetitivt beteende och andra beteenden som tyder på negativt välbefinnande för djur, och tar hänsyn till den enskilda hundens eller kattens behov, med avseende på de aspekter som avses i leden a–d.

Allmänna skyldigheter avseende välbefinnande

1.Aktörer och djurhållare ska ansvara för välbefinnandet hos de hundar eller katter som hålls i deras anläggning och som de förfogar över och för att minimera riskerna för deras välbefinnande.

utgår

utgår

Anmälan och registrering av anläggningar

Aktörer ska anmäla sin verksamhet till de behöriga myndigheterna och lämna åtminstone följande information:

c)Typen av anläggning: avelsanläggning, försäljningsanläggning, djurhem eller jourhem.

e)Anläggningens kapacitet uttryckt som det högsta antal hundar och katter som kan hållas på anläggningen.

1.Aktörer ska förse den som förvärvar en hund eller en katt med den skriftliga information som är nödvändig för att denne ska kunna säkerställa hundens eller kattens välbefinnande, inklusive information om ansvarsfullt ägande, och information om hundens eller kattens specifika behov vad gäller utfodring, omvårdnad, hälsa, inhysning och beteendebehov samt information om djurets hälsa, inbegripet vaccinationsstatus.

2.När aktörer och fysiska eller juridiska personer annonserar om utsläppande av hundar och katter på marknaden via onlineplattformar ska åtminstone följande varning anges med klart synliga bokstäver i fetstil:

2.När tillhandahållande av hundar och katter annonseras online ska följande varning visas med tydligt synliga och fetstilade bokstäver:

”Ett djur är ingen leksak. Att köpa eller adoptera ett djur är ett beslut som påverkar hela ditt liv. Som djurägare är du skyldig att se till att ditt djur får sina behov tillgodosedda så att det alltid är vid god hälsa och mår bra. Att ta hand om ett djur kräver ekonomiska resurser. Det är förbjudet att överge ett djur som du har hand om.”

1.Djurhållare, med undantag för volontärer och praktikanter under handledning, ska ha följande kompetens avseende de hundar och katter som de hanterar:

b)Förmåga att känna igen djurens uttryck, inklusive tecken på lidande, och att fastställa och vidta lämpliga avhjälpande åtgärder att vidta i sådana fall.

c)Förmåga att tillämpa god praxis i fråga om djurhantering, att använda och underhålla den utrustning som används för de arter som de har hand om och att minimera riskerna för djurens välbefinnande, där man förebygger lidande.

Rådgivande besök avseende välbefinnande

1.Aktörer ska

a)säkerställa att en officiell veterinär, som anställts av den behöriga myndigheten, åtminstone en gång om året, senast den ... [ett år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas] eller inom det första året från dagen för en ny anläggnings anmälan, oanmäld besöker de anläggningar som de ansvarar för, i syfte att identifiera och bedöma eventuella riskfaktorer för djurens välbefinnande och ge råd till den aktör eller den fysiska eller juridiska person som ansvarar för djurhemmet om åtgärder för att hantera risker för djurens välbefinnande, hälsa och miljön och, om resultaten tyder på att riskfaktorerna är allvarliga, rapportera tillbaka till den behöriga myndigheten i enlighet med förordning (EU) 2017/625 och följa upp med ett besök inom två månader.

b)bevara de dokumenterade resultaten av det veterinärbesök som avses i led a och av uppföljningsåtgärder i åtminstone fem år, räknat från besöksdatumet, och göra dessa tillgängliga för de behöriga myndigheterna och den besökande veterinären på begäran.

2.Senast den ... [24 månader efter den dag då denna förordning träder i kraft] ges kommissionen befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 för att komplettera denna artikel genom att fastställa minimikriterier så att veterinären kan identifiera och bedöma riskfaktorer vid de rådgivande besöken avseende djurens välbefinnande, inbegripet vid uppföljningskontroller.

1.Aktörer ska säkerställa att hundar eller katter utfodras i enlighet med kraven i punkt 1 i bilaga I.

2.Aktörer ska säkerställa att hundar eller katter får tillräckligt med foder och vatten genom att tillhandahålla

a)fri tillgång till rent färskvatten,

b)foder i tillräcklig mängd och av tillräcklig kvalitet så att hundarna och katterna får sina fysiologiska behov, näringsbehov och ämnesomsättningsbehov tillgodosedda och blir mätta, genom föda som är anpassad efter hundarnas eller katternas ålder, ras, kategori, hur aktiva de är och deras hälsostatus, med det övergripande målet att uppnå och upprätthålla god hälsa,

3.Aktörer och djurhållare ska säkerställa att utfodrings- och vattningsanordningar hålls rena och att de konstrueras och installeras på ett sådant sätt att de

a)ger lika tillgång för alla hundar och katter,

1.Aktörer, förutom fysiska eller juridiska personer som ansvarar för djurhem, ska säkerställa att hundar och katter har inhysning i enlighet med punkt 2 i bilaga I.

2.Aktörer ska säkerställa följande:

c)På avelsanläggningar och försäljningsanläggningar där hundar och katter hålls inomhus, hålls temperaturen, den relativa luftfuktigheten och gaskoncentrationerna inom gränser som inte är skadliga för hundarna eller katterna, och ventilationen är tillräcklig för att undvika överhettning.

d)Hundarna och katterna har tillräckligt med utrymme för att kunna röra sig obehindrat och uttrycka artspecifikt beteende efter sina behov.

Aktörer får inte hålla hundar eller katter i behållare.

Behållare får, som undantag, endast användas för transport, kortvarig isolering av enskilda hundar eller katter och under deltagande i uppvisningar, utställningar och tävlingar, för valpar eller kattungar med nedsatt förmåga att reglera kroppstemperaturen eller valpar eller kattungar tillsammans med sina mödrar, förutsatt att påfrestningar minimeras och lidande undviks och att hundarna och katterna kan stå upp och ligga ner i naturlig ställning.

4.Att hålla hundar endast inomhus ska vara förbjudet. Hundar som hålls inomhus ska ha daglig tillgång till ett utomhusområde där de kan röra på sig, utforska och umgås. När hundar hålls i kennlar ska aktörerna dessutom utforma och konstruera individuella avgränsade utrymmen så att hundarna har fri tillgång till ett begränsat utomhusutrymme och ett inomhusutrymme eller en individuell koja.

7.Aktörerna ska säkerställa att hundar eller katter exponeras för ljus och att de kan hålla sig i mörker under tillräckligt långa perioder utan avbrott för att upprätthålla en normal dygnsrytm.

utgår

utgår

2.Aktörer och djurhållare ska säkerställa att

a)de hundar eller katter som de ansvarar för inspekteras av djurhållare åtminstone en gång om dagen, och utsatta hundar och katter, såsom nyfödda, sjuka eller skadade hundar och katter samt tikar och honkatter som är dräktiga, håller på och föder eller som nyss fått ungar inspekteras oftare,

b)hundar eller katter som visar tecken på sjukdom, ohälsa, skada eller på annat sätt försämrat välbefinnande vid behov förflyttas utan onödigt dröjsmål till ett separat område, behandlas av en veterinär om så är lämpligt och hålls kvar där tills de är helt återställda,

c)i fall som avses i led b, där återhämtning inte är möjlig och hundarna eller katterna upplever svår smärta eller lidande som inte kan lindras och att hålla dem vid liv strider mot reglerna för deras välbefinnande, får eutanasi utföras av en veterinär och om aktören dessförinnan gett sitt samtycke,

d)åtgärder är vidtagna för att förebygga och bekämpa ekto- och endoparasiter, inklusive förebyggande veterinärbehandlingar, såsom vaccination, som syftar till att förebygga vanliga sjukdomar som hundar eller katter sannolikt kan exponeras för, med vederbörlig hänsyn till den epidemiologiska situationen,

e)berikningsmaterial inte utgör någon risk för biologisk eller kemisk kontaminering.

Aktörer som ansvarar för avelsinrättningar och deras djurhållare ska säkerställa att

a)tikar eller honkatter endast används för avel om de har uppnått den lägsta ålder som anges i punkt 3 i bilaga I, deras skelett har vuxit klart och de inte har några diagnostiserade sjukdomar, några kliniska tecken på sjukdom eller fysiska tillstånd som skulle kunna ha negativa effekter för deras dräktighet och välbefinnande,

b)antalet dräktigheter hos tikar eller honkatter som resulterar i kullar inte överskrider ett högsta tillåtna intervall enligt vad som anges i punkt 3 i bilaga I,

utgår

e)hundar och katter som inte längre används för reproduktion, inklusive till följd av bestämmelserna i denna förordning, antingen behålls eller säljs, skänks eller adopteras bort, inte avlivas eller överges.

utgår

utgår

1.Aktörer ska säkerställa att åtgärder vidtas för att tillgodose katters eller hundars beteendebehov i enlighet med punkt 4 i bilaga I.

2.Att hålla hundar och katter i områden som begränsar deras naturliga rörelser ska vara förbjudet, med undantag för vad som anges i artikel 12.3 andra stycket och i syfte att utföra följande förfaranden eller behandlingar:

a)Fysiska undersökningar.

b)Individuell identifiering av hundar och katter och avläsning av identifieringsinformationen.

3.Uppbindning ska vara förbjuden, med undantag för den tid det tar att genomföra en medicinsk behandling.

1.Stympning, inklusive öron- och svanskupering, borttagning av klor eller annan delvis eller fullständig kloamputation och klippning av stämband, ska vara förbjuden, såvida inte denna utförs på grund av en medicinsk indikation, vilket kan inbegripa profylaktiska, diagnostiska och/eller behandlingsmässiga skäl, med det enda syftet att förbättra hundens och kattens hälsa. I sådana fall får den endast utföras av en veterinär under bedövning och långtidsverkande smärtlindring.

2.Aktörerna ska se till att kastrering endast utförs under bedövning och långtidsverkande smärtlindring av en veterinär.

3.Det ska vara förbjudet att orsaka smärta eller lidande genom att

d)använda munkorg under en längre tid, såvida inte detta krävs av hälso- eller välbefinnandeskäl, i vilket fall användningen ska begränsas till kortast nödvändiga tid,

e)lyfta hundar eller katter i benen, huvudet, svansen, öronen, skinnet eller pälsen.

1.Alla hundar och katter som hålls på anläggningar och alla hundar och katter som släpps ut på marknaden ska identifieras individuellt med en subkutan transponder som innehåller ett mikrochipp, i enlighet med bilaga II. Transpondern ska implanteras av en veterinär eller under en veterinärs ansvar. Om en veterinär anser att implantation av ett mikrochipp avsevärt kan äventyra hundens eller kattens hälsa får veterinären tillfälligt skjuta upp implantationen av mikrochippet tills djurets hälsoproblem kan åtgärdas på lämpligt sätt. Om en hund eller katt får betydande biverkningar efter implantationen av mikrochippet ska veterinären vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att hunden eller katten mår bra, inbegripet ett avlägsnande av mikrochippet.

2.Inom två arbetsdagar efter identifieringen, i enlighet med punkt 1, ska hundarna och katterna registreras av veterinären i en nationell databas som avses i artikel 19. Medlemsstaterna får tillåta att andra personer än veterinärer sköter registreringen, förutsatt att de har vidtagit åtgärder för att säkerställa att den information som förs in i databasen är korrekt. Hundar och katter som hålls på anläggningar ska registreras i den för hunden eller katten ansvariga avelsanläggningsaktörens namn. För fysiska personer som släpper ut en hund eller katt på marknaden ska registreringen göras i den personens namn. Vid överlåtelse av äganderätt eller ansvar ska den fysiska eller juridiska person som släpper ut hunden eller katten på marknaden säkerställa att varje överlåtelse av äganderätten eller ansvaret registreras i den databas som avses i artikel 19 inom två veckor från dagen då överlåtelsen av äganderätten eller ansvaret sker, i enlighet med de villkor som fastställts av den ansvariga medlemsstaten.

Innan en hund eller en katt släpps ut på marknaden ska aktören eller den fysiska eller juridiska person som släpper ut hunden eller katten på marknaden överlämna följande till den som förvärvar djuret:

a)Bevis på identifiering och registrering av hunden eller katten i enlighet med punkterna 1 och 2, och en webblänk till det system som avses i punkt 6.

De som förvärvar djur ska kunna kontrollera äktheten hos identifieringen och registreringen av de hundar eller katter som släpps ut på marknaden via det system som avses i punkt 7.

Leverantörer av onlineplattformar ska säkerställa att deras onlinegränssnitt är utformat och organiserat på ett sådant sätt att aktörer eller andra fysiska eller juridiska personer som släpper ut hundar och katter på marknaden har möjlighet att fullgöra de skyldigheter som anges i punkt 3, i enlighet med artikel 31 i förordning (EU) 2022/2065, och ska på ett synligt sätt informera de som förvärvar djur om möjligheten att kontrollera hundens eller kattens identifiering och registrering via en länk till det system som avses i punkt 6.

Den fysiska eller juridiska person som släpper ut hundar eller katter på marknaden ska vara ensamt ansvarig för att den information som ges via onlineplattformens gränssnitt är korrekt. Inget i denna punkt ska tolkas som att det ålägger leverantören av onlineplattformen någon allmän skyldighet avseende övervakning i den mening som avses i artikel 8 i förordning (EU) 2022/2065.

utgår

6.Kommissionen ska säkerställa att det finns ett allmänt tillgängligt och kostnadsfritt onlinesystem som automatiskt kontrollerar äktheten hos identifiering och registrering av hundar eller katter som släpps ut på marknaden, med användning av den databas som avses i artikel 19. Kommissionen får anförtro utvecklingen, underhållet och driften av detta system åt en oberoende enhet, efter ett offentligt urvalsförfarande, i enlighet med de relevanta bestämmelserna i avdelning VII i förordning (EU, Euratom) 2018/1046. Systemet ska uppfylla följande kriterier:

Kommissionen ska anta genomförandeakter där följande fastställs:

1.De behöriga myndigheterna ska upprätta och underhålla databaser för hundar och katter som identifierats och registrerats i enlighet med artiklarna 17 och 21.4.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras databaser som avses i punkt 1 uppfyller de krav som fastställs i den genomförandeakt som avses i punkt 3 b för att säkerställa deras driftskompatibilitet så att identifieringen av en hund eller en katt kan kontrolleras och spåras i hela unionen.

b)driftskompatibiliteten mellan medlemsstaternas databaser och den indexerade databasen,

1.Hundar och katter får endast föras in i unionen för utsläppande på marknaden under förutsättning att följande villkor är uppfyllda:

a)De har avlats och hållits i överensstämmelse med något av följande:

ii)Villkor som unionen i enlighet med artikel 129 i förordning (EU) 2017/625 har erkänt som likvärdiga med villkoren i kapitel II i denna förordning.

iii)I tillämpliga fall krav som ingår i ett särskilt avtal mellan unionen och exportlandet.

b) De kommer från ett tredjeland eller territorium och en anläggning som förtecknas i enlighet med artiklarna 126 och 127 i förordning (EU) 2017/625.

2.Det officiella intyg som avses i artikel 126.2 c i förordning (EU) 2017/625 och som åtföljer hundar och katter som förs in i unionen från tredjeländer och territorier och vilka ska släppas ut på unionsmarknaden ska innehålla en attestering som styrker efterlevnad av punkt 1 i denna artikel.

3.Utan att det påverkar tillämpningen av artikel 10.1 a i förordning (EU) nr 576/2013 och artikel 74.1 i kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/69211 ska hundar och katter som förs in i unionen för att släppas ut på unionsmarknaden identifieras med ett mikrochipp av en veterinär före införseln, i överensstämmelse med bilaga II. Importören ska säkerställa att en veterinär registrerar hundar och katter i en nationell databas som anges i artikel 19 inom två arbetsdagar efter införseln till unionen. Medlemsstaterna får tillåta att andra personer än veterinärer sköter registreringen, förutsatt att de har vidtagit åtgärder för att säkerställa att den information som förs in i databasen är korrekt.

__________________

11 Kommissionens delegerade förordning (EU) 2020/692 av den 30 januari 2020 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/429 vad gäller bestämmelser för införsel till unionen samt förflyttning och hantering efter införsel av sändningar av vissa djur, avelsmaterial och produkter av animaliskt ursprung (EUT L 174, 3.6.2020, s. 379).

För hundar eller katter som förs in i unionen och som ännu inte är registrerade i en medlemsstats databas i enlighet med vad som anges i artikel 19.1 gäller att de ska registreras i inresemedlemsstatens databas av en veterinär vid EU:s gräns. Registreringen ska göras i ägarens eller i den för djuret ansvariga personens namn och den ska dokumentera den ursprungsanläggning som förtecknas i enlighet med punkt 2. Medlemsstaterna får tillåta att andra personer än veterinärer sköter registreringen, förutsatt att de har vidtagit åtgärder för att säkerställa att den information som förs in i databasen är korrekt.

utgår

Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 23 om ändring av bilagorna till denna förordning för att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen, inklusive eventuella vetenskapliga yttranden från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet, och till konsekvenserna för samhället, ekonomin och miljön, vad gäller

a)krav på vattning och utfodring samt avvänjningsprocess,

c)belysningskrav,

h)lägsta och högsta ålder för användning av tikar och honkatter för avel,

j)krav för transpondrar som används för att individuellt identifiera hundar och katter,

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 6.2 b, 6a.3 och 22 ges till kommissionen tills vidare från och med den [den dag då denna förordning träder i kraft].

3.Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 6.2 b, 6a.3 och 22 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 6.2 b, 6a.3 och 22 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.Denna förordning ska inte hindra medlemsstaterna från att behålla eller anta striktare nationella regler som syftar till ett mer omfattande skydd av välbefinnandet hos hundar och katter och deras spårbarhet, förutsatt att dessa regler inte är oförenliga med denna förordning och inte hindrar den inre marknaden från att fungera som den ska. Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om sådana nationella regler. Kommissionen ska uppmärksamma övriga medlemsstater på dessa.

utgår

utgår

4.Medlemsstater som har striktare nationella regler enligt punkt 1 får inte förbjuda eller hindra att hundar och katter som hålls i en annan medlemsstat släpps ut på marknaden inom deras territorium med motiveringen att de berörda hundarna och katterna inte har hållits i enlighet med deras striktare nationella regler om djurs välbefinnande.

1.På grundval av de rapporter som mottagits i enlighet med artikel 20 och ytterligare relevant information ska kommissionen senast den [7 år efter den dag då denna förordning träder i kraft] och därefter vart femte år offentliggöra en övervakningsrapport om välbefinnandet hos hundar och katter som släpps ut på unionsmarknaden. Övervakningsrapporten ska innehålla en bedömning av denna förordnings ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, samstämmighet, socioekonomiska effekter och EU-mervärde när det gäller att uppnå dess mål. Kommissionen ska särskilt bedöma

2.Senast den [12 år efter den dag då denna förordning träder i kraft] ska kommissionen göra en utvärdering av denna förordning, som ska omfatta en bedömning av en möjlig högsta ålder för avel av hundar och katter, och lägga fram en rapport om de viktigaste resultaten för Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén.

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av bestämmelserna i denna förordning samt för överträdelser som härrör från övergivande av sällskapsdjur, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

Den ska tillämpas från och med den [2 år efter den dag då denna förordning träder i kraft], med följande undantag:

1.Utfodring och vattning

1.1.Hundar och katter ska utfodras minst två gånger per dag. Valpar och kattungar ska utfodras oftare.

utgår

utgår

utgår

1.2.Alla valpar och kattungar ska utfodras med råmjölk under åtminstone de två första dagarna i livet och därefter med mjölk från sin mor eller från en lakterande tik eller honkatt. Om detta inte är möjligt, på grund av att tiken eller honkatten är sjuk eller av annan anledning inte kan dia sin avkomma alls eller i tillräcklig utsträckning, ska valpen eller kattungen utfodras med mjölkersättning som är avsedd för valpar eller kattungar och med den utfodringsfrekvens som angetts av ersättningens producent eller av en veterinär.

utgår

1.4.Alla icke avvanda valpar och kattungar ska utfodras med tillräckligt med mjölk, mjölkersättning eller en kombination av dessa för att stadigt gå upp i vikt.

utgår

utgår

2.2.1.Hundar och katter ska exponeras för ljus i minst 7 timmar per dag.

2.2.2.Artificiellt ljus ska vara bredspektrumljus eller fullspektrumljus med en frekvens på minst 80 hertz.

utgår

2.2.4.Hundarna och katterna ska ha möjlighet att vara utan artificiellt ljust i minst åtta timmar om dagen.

2.3.3.Om de avgränsade utrymmena används av mer än en hund eller katt ska aktörerna genom särskilda åtgärder (t.ex. skiljeväggar) säkerställa att dessa djur inte utgör ett hot mot varandra på grund av aggressivt beteende.

3.2.Tikar får endast användas för avel från och med andra gången de löper.

3.3.En tik eller en honkatt får inte föda fler än tre kullar under en period av två år.

3.4.Tikar och honkatter som har fött tre kullar, inbegripet dödfödda valpar eller ungar, inom en period av två år ska ha en återhämtningsperiod av åtminstone ett år.

c)områden där katter och hundar hålls är utrustade med berikningsstrukturer och berikningsföremål som är tillgängliga för alla djur, för att skapa en stimulerande miljö och, om möjligt, strukturer för att klättra och gömma sig, samt minska djurens frustration,

Transpondrar som används för att individuellt identifiera hundar och katter i enlighet med artiklarna 17 och 21 ska uppfylla följande krav:

1.Antal hundar och katter som registreras per år, i enlighet med vad som anges i artiklarna 17 och 21.4.

2.Antal avelsanläggningar som godkänns per år, i enlighet med vad som anges i artikel 7a.