(1)Meddelandet från kommissionen av den 11 december 2019 Den europeiska gröna given37 (den europeiska gröna given) är Europas tillväxtstrategi som är inriktad på att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi, där det senast 2050 inte förekommer några nettoutsläpp av växthusgaser och där den ekonomiska tillväxten har frikopplats från resursförbrukningen. För att unionens produktpolitik ska bidra till att minska koldioxidutsläppen på global nivå måste det säkerställas att produkter som saluförs och säljs i unionen anskaffas, tillverkas och, när de är uttjänta, tas om hand på ett hållbart sätt.

__________________

37 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Den europeiska gröna given (COM(2019)0640).

(2)Bilindustrin bidrar i hög grad till unionens användning av energi och materialresurser och därmed till att generera växthusgaser. Produktionen av fordon i tredjeländer som släpps ut på unionsmarknaden bidrar till att generera globala växthusgaser, vilket i sin tur försämrar miljön i unionen. Att gå över från fossila bränslen i fordon till utsläppsfri mobilitet, i enlighet med 55 %-paketet, är en av förutsättningarna för att till 2050 uppnå klimatneutralitetsmålet. Det kommer att minska utsläppen av växthusgaser från bilindustrin under fordonens användningsfas. Bilindustrin är en av de största användarna av primäraluminium, primärstål och primärplast i samband med tillverkningen av nya fordon som släpps ut på unionsmarknaden. Användningen kan leda till en betydande miljöpåverkan, kopplad till den energi som krävs för utvinning och bearbetning av dessa material. Miljöavtrycket från tillverkningen av nya fordon skulle kunna öka i och med den pågående elektrifieringen av fordonsparken, den pågående ökningen av fordonens storlek och vikt samt på grund av ökad användning av elektronik, och elektronikens ökade komplexitet, i framtida modeller, vilket båda kräver en betydande mängd kritiska och strategiska råvaror och ädla metaller, såsom koppar och sällsynta jordartsmetaller. Resultatet av dessa förändringar är att produktionsfasen kan ha ett större miljöavtryck än fordonens användningsfas, och att industrin kan bli alltmer beroende av importer av kritiska råvaror och sårbar för försörjningsavbrott, och därmed förlora konkurrenskraft. Dessutom leder de nuvarande kraven i unionslagstiftningen om avfallshantering till otillräcklig återvinning av resurser från uttjänta fordon, och det finns stor potential att öka mängden och kvaliteten på de delar, komponenter och material som ska repareras, återanvändas, återtillverkas, renoveras, eftermonteras eller materialåtervinnas från fordon både under användningsfasen och när de är uttjänta. För att hantera dessa miljökonsekvenser och bidra till utfasningen av fossila bränslen i sektorn och samtidigt stödja konkurrenskraften genom att öka bilindustrins resiliens är det nödvändigt att förbättra den inre marknadens funktion och stärka bilindustrins övergång till en cirkulär ekonomi. Detta är i linje med kommissionens meddelande av den 11 mars 2020 En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin – För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa38. I det meddelandet efterlystes en översyn av de nuvarande reglerna för att främja mer cirkulära affärsmodeller genom att koppla designfrågor till hantering i slutet av livscykeln, överväga regler för obligatoriskt materialåtervunnet innehåll för vissa material i komponenter och göra materialåtervinningen effektivare. Detta är också i linje med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/125238a. Rådet39 och parlamentet40 betonade också behovet av nya unionsbestämmelser i dessa frågor, som ersätter de befintliga reglerna om typgodkännande av fordon när det gäller återanvändningsbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet samt uttjänta fordon.

__________________

38 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 11 mars 2020 – En ny handlingsplan för den cirkulära ekonomin – För ett renare och mer konkurrenskraftigt Europa (COM(2020)0098).

(6)Genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/85844 infördes ett omfattande system för typgodkännande och marknadstillsyn för motorfordon och släpfordon samt för system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon i syfte att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och för att erbjuda en hög miljöprestandanivå. Det behövs en separat regleringsakt för det EU-typgodkännandeförfarande som fastställs i bilaga II till förordning (EU) 2018/858. Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser och krav för fordonens cirkularitet i samband med EU-typgodkännande. För att säkerställa att fordonen uppfyller dessa krav är det nödvändigt att säkerställa att detta verifieras i EU-typgodkännandeförfarandet. De administrativa bestämmelserna i förordning (EU) 2018/858, inbegripet bestämmelserna om marknadskontroll, korrigerande åtgärder och sanktioner, gäller för typgodkännanden som utfärdas enligt den här förordningen. De administrativa bestämmelserna i förordning (EU) 2018/858, inbegripet bestämmelserna om marknadskontroll, korrigerande åtgärder, skyddsklausuler och sanktioner, gäller för typgodkännanden som utfärdas enligt den här förordningen.

__________________

44 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 av den 30 maj 2018 om godkännande av och marknadskontroll över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon, om ändring av förordningarna (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009 samt om upphävande av direktiv 2007/46/EG (EUT L 151, 14.6.2018, s. 1).

(7)För att förbättra den inre marknadens funktion och samtidigt säkerställa en hög miljöskyddsnivå är det viktigt att harmonisera villkoren för typgodkännande av fordon när det gäller möjligheter till återanvändning, materialåtervinning och återvinning samt villkoren för avfallshantering inom bilindustrin och export av begagnade fordon. Det finns nära kopplingar mellan tillverkningsfasen och hanteringen av uttjänta fordon, eftersom miljöriktig behandling av uttjänta fordon till stor del är beroende av hur fordonen konstrueras och tillverkas. Det effektivaste sättet att underlätta bilindustrins övergång till en cirkulär ekonomi är därför att inrätta ett enhetligt regelverk på unionsnivå som på ett integrerat och konsekvent sätt omfattar konstruktion, tillverkning och utsläppande på marknaden i unionen av fordon samt behandling av uttjänta fordon. Detta är också avgörande för utvecklingen av unionsmarknaden för returråvaror som ingår i nya fordon som släpps ut på marknaden, samt för att undvika handelshinder och snedvridning av konkurrensen, säkerställa rättslig klarhet och förbättra miljöprestanda hos alla ekonomiska aktörer som är involverade i konstruktion, tillverkning och behandling av uttjänta fordon. För att uppnå dessa mål och mot bakgrund av behovet av enhetliga regler för den inre marknaden som drivs av miljöhänsyn, och i linje med den övergripande unionslagstiftningen om typgodkännande av motorfordon, bör direktiv 2000/53/EG och direktiv 2005/64/EG ersättas med en förordning som grundar sig på artikel 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

(8)Direktiven 2000/53/EG och 2005/64/EG gäller endast personbilar (M1) och lätta kommersiella fordon (N1), som utgör cirka 85% av alla registrerade fordon i unionen. De återstående fordonen, nämligen två- och trehjuliga fordon, lastbilar, bussar och släpvagnar, omfattas inte av någon unionslagstiftning om ekodesign och hanteringen av dem när de är uttjänta. För att skapa ett ramverk för cirkulära frågor för alla fordon registrerade i unionen, även deras miljömässigt sunda hantering, och för att förhindra att den inre marknaden fragmenteras, bör denna förordning inte bara gälla fordon i kategorierna M1 och N1 utan delvis även vissa fordon i kategori L (L3e–L7e), tunga fordon och släpfordon till dessa (M2, M3, N2, N3, O). Det saknas omfattande information om behandling av sådana uttjänta fordon i unionen, vilket omöjliggör användning av samma system som för fordon i kategorierna M1 och N1 när denna förordning träder i kraft. Kraven i fråga om insamling av uttjänta fordon, deras obligatoriska avlämning till auktoriserade behandlingsanläggningar samt deras sanering bör dock gälla både fordon i kategori L (L3e–L7e) samt tunga fordon och släpvagnar till dessa fordon (M2, M3, N2, N3, O). För att underlätta behandlingen av dessa uttjänta fordon bör tillverkarna vara skyldiga att tillhandahålla information om avlägsnande och utbyte av delar, komponenter och material från sådana fordon. Bestämmelserna om utökat producentansvar bör också gälla för dessa fordonskategorier och täcka kostnaderna för insamling och sanering av fordonen när de är uttjänta. Dessutom bör ytterligare krav gälla för fordon i kategori L, såsom märkning, obligatoriskt avlägsnande eller återanvändning, återtillverkning och renovering.

(10)Fordon avsedda för särskilda ändamål utformas för att fylla en viss funktion och kräver montering av särskilda karosser, vilket producenten inte har fullständig kontroll över. Det är därför inte möjligt att beräkna graden av återanvändning, materialåtervinning och återvinning på ett korrekt sätt. För sådana fordon bör endast bestämmelserna om insamling, sanering och obligatoriskt avlägsnande av delar och komponenter gälla. Kostnaderna för att bedriva sådan verksamhet bör täckas av producenterna inom ramen för systemet för utökat producentansvar. Bestämmelser om ämnen i fordon bör också tillämpas på fordon avsedda för särskilda ändamål, i enlighet med direktiv 2000/53/EG. Fordon för särskilda ändamål som tillverkas av tillverkare av små serier bör dock helt undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Den andra etappens producent, t.ex. den som tillverkar karossen, av fordon som har typgodkänts genom etappvis typgodkännande har inte möjlighet att beräkna graden av återanvändning, materialåtervinning och återvinning för etappvis färdigbyggda fordon. Det är därför rimligt att kräva att endast grundfordonet måste uppfylla kraven i denna förordning i det här skedet. När karossen till etappvis färdigbyggda fordon inte ingår i grundfordonet bör den således inte omfattas av utökat producentansvar.

(11)En av de största praktiska svårigheterna i samband med tillämpningen av direktiv 2000/53/EG är att avgöra om ett fordon är ett uttjänt fordon eller inte, när det gäller gränsöverskridande transporter och export av fordon. Trots att riktlinjer46 har utfärdats i denna fråga är det fortfarande svårt att avgöra om ett fordon är uttjänt eller inte. Det är därför nödvändigt att fastställa rättsligt bindande exakta kriterier som gör det möjligt att fastställa om ett fordon är uttjänt. Dessa kriterier bör användas av alla relevanta behöriga myndigheter, ekonomiska aktörer och fordonsägare som hanterar uttjänta fordon.

__________________

46 Kontaktorganens riktlinjer nr 9 om transport av fordon som utgör avfall. Https://ec.europa.eu/environment/pdf/waste/shipments/correspondents_guidelines9_en.pdf

(13)För att kunna ta itu med konstruktionen av alla fordon som släpps ut på unionsmarknaden, och även i det skede när de är uttjänta, krävs harmoniserade cirkularitetskrav som ska verifieras i typgodkännandeskedet. Att konstruera och tillverka fordon på ett sätt som säkerställer att deras delar och komponenter kan återanvändas och att de material som de innehåller kan återvinnas, är avgörande för en korrekt värdering av dessa delar, komponenter och material när ett fordon är uttjänt. Därför bör fordonstillverkare och deras leverantörer integrera konstruktionsmetoder som förbättrar återanvändbarheten och materialåtervinningsbarheten i ett tidigt skede av utvecklingen av nya fordon. Nya fordonstyper bör därför fortsätta konstrueras så att de kan återanvändas eller materialåtervinnas till minst 85 procent av fordonets massa, och återanvändas eller återvinnas till minst 95 procent av fordonets massa, vilket redan föreskrivs i direktiv 2005/64/EG. För att säkerställa att beräkningen av graden av återanvändning, materialåtervinning och återvinning görs på ett enhetligt sätt och kan övervakas, bör en ny metod för beräkning och verifiering av graden av ett fordons återanvändning, materialåtervinning och återvinning fastställas. Denna metod bör bättre återspegla den faktiska potentialen hos ett nytt fordon att materialåtervinnas, återanvändas och återvinnas i slutet av livscykeln, samtidigt som man tar hänsyn till den tekniska utvecklingen. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa en metod för detta arbete med beaktande av standarden ISO 22628:2002. Fram till dess att en sådan metod har fastställts bör graden av återanvändningsbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet fortsätta att beräknas i enlighet med standarden ISO 22628:2002, dvs. som i direktiv 2005/64/EG. Kommissionen bör sträva efter att den relevanta FN-metoden uppdateras i enlighet med detta för att förhindra konflikter med unionens metod och minska bördan för tillverkarna.

(15)Direktiv 2000/53/EG begränsar redan användningen av bly, kvicksilver, kadmium och sexvärt krom i fordon och innehåller undantag, där sådana ämnen får användas i vissa tillämpningar. Denna förordning bör ta över dessa befintliga regler. För att säkerställa en konsekvent kemikalielagstiftning bör dock begränsningar av utsläppande på marknaden och användning av andra ämnen i fordon behandlas inom ramen för Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/200648. På samma sätt bör begränsningar av användningen av ämnen som regleras i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/102149 respekteras på grundval av bestämmelserna i den förordningen.

__________________

48 Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

49 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1021 av den 20 juni 2019 om långlivade organiska föroreningar (EUT L 169, 25.6.2019, s. 45).

(16)I direktiv 2000/53/EG föreskrivs undantag från begränsningar av användningen av bly och kadmium i batterier som används i fordon, och som tas över genom denna förordning. Användningen av ämnen i batterier regleras dock på ett heltäckande sätt i Europaparlamentets och rådets förordning 2023/154250. Sådana ämnen bör därför behandlas och begränsningar av dem och därmed sammanhängande undantag, beroende på vad som är lämpligt, bör överföras till den förordningen och bör inte regleras i den här förordningen. Innan sådana begränsningar införs i enlighet med förordning (EU) 2023/[Batterier] bör en omfattande bedömning göras enligt den förordningen för att bedöma om ett undantag fortfarande krävs och inom vilket tillämpningsområde.

__________________

50 Europaparlamentets och rådets förordning 2023/1542 av den 12 juli 2023 om batterier och förbrukade batterier, om ändring av direktiv 2008/98/EG och förordning (EU) 2019/1020 och om upphävande av direktiv 2006/66/EG (EUT L 191, 28.7.2023, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2023/1542/oj).

(17)I syfte att ta hänsyn till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen bör befogenheten att anta delegerade akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fortsätta att delegeras till kommissionen med avseende på ändring av undantag från begränsningar av användning av bly, kvicksilver, kadmium och sexvärt krom i fordon inom ramen för denna förordning. En ändring eller strykning av sådana undantag bör föregås av en bedömning av de samhällsekonomiska konsekvenserna av en sådan förändring - en bedömning som saknas i direktiv 2000/53/EG - med beaktande av tillgången till alternativa ämnen, samt konsekvenserna för människors hälsa och miljön under fordonens hela livscykel. Innan kommissionen antar en sådan delegerad akt bör den samråda med relevanta experter och berörda parter för att säkerställa att hänsyn tas till de mer övergripande socioekonomiska konsekvenserna tillsammans med hälsoeffekterna för människa och miljö. För att uppnå ett effektivt beslutsfattande, en effektiv samordning och en effektiv förvaltning av de tekniska, vetenskapliga och administrativa aspekterna av att ändra denna förordning i fråga om begränsningarna av användningen av ämnen i fordon, bör Europeiska kemikaliemyndigheten bistå kommissionen vid en sådan bedömning.

(18)För att öka cirkulariteten inom fordonssektorn bör fordon gradvis utformas och tillverkas på ett sådant sätt att materialåtervunna material används i stället för primära råvaror, samtidigt som fordonens säkerhetsprestanda bibehålls. Att använda materialåtervunnet material ger en mer resurseffektiv användning av material, minskar koldioxidutsläppen från produktionen och minskar de negativa miljöeffekterna i samband med användningen av primära råvaror. Ökad cirkularitet i fråga om fordon som tillverkas i tredjeländer, och som släpps ut på unionsmarknaden, kommer också att bidra till att minska växthusgasutsläppen globalt, även i unionen. Det stärker också unionens strategiska oberoende och konkurrenskraft genom att minska råvaru- och energiberoendet i samband med försörjningen av primära råvaror, särskilt genom att bidra till att behålla värdefulla kritiska råvaror inom unionen, och stärker samtidigt marknaden för returråvaror. Även om det inte finns några globala krav på användning av materialåtervunnet innehåll har många tillverkare redan börjat använda materialåtervunnet material i sina fordon. Om man fastställer mål och enhetliga bestämmelser om hur det materialåtervunna innehållet ska beräknas kommer det att skapa rättssäkerhet och bidra till att skapa rättvis konkurrens mellan tillverkarna. Kraven kommer att gälla alla tillverkare som avser att släppa ut fordon på unionsmarknaden, inbegripet via internetbaserade marknadsplatser, oavsett var de är baserade. Med tanke på de globala värdekedjornas betydelse i bilindustrin bör förordningen göra det möjligt att anskaffa returråvaror från länder utanför unionen. Omställningen till den cirkulära ekonomin i bilsektorn bör åtföljas av åtgärder som skyddar anställningstryggheten och skapar nya arbetstillfällen. Denna förordning bör kunna stödja arbetstagarna genom en rättvis omställning, genom att integrera aspekter som social, ekonomisk och miljörelaterad hållbarhet.

(19)Med tanke på den låga materialåtervinningsgraden när det gäller plast, särskilt från uttjänta fordon, och de övergripande negativa effekterna av andra former av behandling av plastavfall, är det lämpligt att öka användningen av materialåtervunnen plast i fordon. Av den anledningen bör ett obligatoriskt mål införas för plast som materialåtervinns från avfall efter konsumentledet och som används i nya fordon. Varje fordonstyp bör därför innehålla 20 % plast som är materialåtervunnen från plastavfall efter konsumentledet. 15 % av detta mål för materialåtervunnet innehåll i plast bör uppnås genom att plast som materialåtervinns från uttjänta fordon används i den berörda fordonstypen. För att säkerställa det nödvändiga långsiktiga perspektivet för industrin och frigöra investeringar bör tillverkarna i ett senare skede uppnå ett mål på minst 25 % plast som återvinns från plastavfall efter konsumentledet, såvida inte bristen på tillgång till eller alltför höga priser på nödvändig återvunnen plast gör det orimligt svårt att uppnå detta mål. För att ge tillräcklig flexibilitet för att uppnå dessa mål bör tillverkarna också kunna uppfylla upp till högst 50 % av målen genom att använda avfall före konsumentledet.

(20)Bilindustrin är en av de största stålanvändarna och den nuvarande användningen av materialåtervunnet stål i nya fordon är fortfarande låg. I syfte att bidra till att minska koldioxidavtrycket i samband med produktionen av nya fordon och stödja bilindustrins övergång till klimatneutralitet bör ett mål för att integrera återvunnet stål från järnskrot i nya fordon fastställas. Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör dessutom delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av en minimiandel stål som materialåtervinns från järnskrot, inbegripet platta och långa kolstålsprodukter och produkter av rostfritt stål i olika produktfamiljer, som ska finnas i och användas i fordonstyper. Fastställandet av ett framtida mål bör föregås av en särskild studie från kommissionen som omfattar alla relevanta tekniska, miljömässiga och ekonomiska faktorer som är kopplade till målets genomförbarhet, även när det gäller konsekvenser på annat stål med hjälp av olika sektorers växthusgasutsläpp och de globala växthusgasutsläppen. Det är viktigt att skilja mellan olika stålproduktfamiljer i fordonet, eftersom dessa tillverkas med olika teknik som medför olika begränsningar för användningen av järnskrot beroende på förmågan att tolerera kopparinnehåll och andra oavsiktliga orenheter. I syfte att komplettera vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att fastställa en metod för beräkning och verifiering av andelen stål som återvinns från järnskrot som finns i och som används i fordonstypen.

(21)Det finns potential att öka användningen av materialåtervunnet innehåll i fordon för andra material som vanligen används av fordonsindustrin, för vilka marknaderna för returråvaror är underutvecklade, koldioxidavtrycket från produktionen av primära råvaror är högt eller materialåtervinningsnivåerna är begränsade, samtidigt som sorterings- och materialåtervinningstekniken förbättras. Det är därför lämpligt att kommissionen bedömer konsekvenserna av samt hur önskvärt och genomförbart det är att fastställa mål för materialåtervunnet innehåll av neodym, dysprosium, praseodym, terbium, samarium och bor som används i permanentmagneter eller magnesium och magnesiumlegeringar. För att det ska vara möjligt att fastställa mål för specifika typer av aluminium- och magnesiumlegeringar bör studien behandla huruvida utbudet av returråvaror generellt sett kan matcha efterfrågan och särskilt undersöka avvägningen mellan att maximera stordriftsfördelar genom att ange ett minsta antal legeringsfamiljer jämfört med att maximera bibehållandet av värdet genom sortering i ett bredare spektrum av specifika legeringstyper.

(22)I syfte att stärka underutvecklade marknader för returråvaror bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av en minimiandel magnesium och magnesiumlegeringar, neodym, dysprosium, praseodym, terbium, samarium eller bor som materialåtervunnits från avfall före och efter konsumentledet och som ska finnas i och användas i fordonstyperna. För att komplettera vissa icke väsentliga delar av denna förordning, bör befogenhet att anta rättsakter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen för att fastställa en metod för beräkning och verifiering av andelen material som materialåtervinns från avfall före och efter konsumentledet i fordonstyper. Metoden är nödvändig för att klargöra definitionerna av skrot efter konsumentledet och skrot före konsumentledet. Detta är relevant för att uppmuntra till förbättring av kvalitet och tillvaratagande av värde, särskilt för fraktioner efter konsumentledet. För att främja utfasningen av fossila bränslen genom användning av mer materialåtervunnet innehåll är det nödvändigt med tydliga definitioner för att stimulera materialåtervinning av skrot efter konsumentledet, samtidigt som man minimerar användningen av skrot före konsumentledet, som vanligtvis har samma koldioxidavtryck som den primära råvaran.

(23)I enlighet med kraven i förordning (EU) 2024/1252, och med tanke på att det är nödvändigt att i den här förordningen fastställa bestämmelser om materialåtervunnet innehåll i fordon och om kritiska råvaror som används i delar och komponenter i fordon, bör dessa bestämmelser tillämpas som ett sektorsspecifikt genomförande av bestämmelserna i förordning (EU) 2024/1252. Detta kommer att säkerställa rationalisering och integrering av olika informations-, märknings- och avlägsnandeskyldigheter enligt förfarandena i denna förordning med skyldigheterna för andra delar, komponenter och material.

__________________

(24)För att säkerställa att batterier materialåtervinns i enlighet med kraven i förordning (EU) 2023/1542 och att elmotorer, som innehåller betydande mängder sällsynta jordartsmetaller, också kan ersättas och materialåtervinnas, är det nödvändigt att införa konstruktionskrav för nya fordonstyper, så att dessa batterier och elmotorer enkelt kan avlägsnas av auktoriserade behandlingsanläggningar eller reparations- och underhållsanläggningar under alla faser av ett fordons livscykel. Kommissionen bör också uppmuntra utarbetandet av standarder för konstruktions- och monteringsteknik som underlättar underhåll, reparation och ändamålsändring av batterier och batteripaket. Mer allmänt, för att maximera potentialen för ersättning, återanvändning, materialåtervinning, återtillverkning eller renovering av fordonsdelar och komponenter, och för att minimera avfallet, bör fordon utformas på ett sätt som gör det möjligt att avlägsna så många delar och komponenter som möjligt. Begreppet teknisk genomförbarhet bör tolkas på ett sätt som stöder och underlättar dessa mål, samtidigt som man erkänner att säkerhets- eller funktionskrav för en del i vissa fall kan motivera alternativa lösningar som begränsar möjligheten att avlägsna en del eller komponent. I sådana fall bör tillverkarna visa att ett sådant val är nödvändigt. I syfte att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på ändring av denna förordning genom en översyn av förteckningen över delar och komponenter som ska konstrueras för att kunna avlägsnas från eller bytas ut i fordon. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av dessa konstruktionskrav, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter.

(26)För att säkerställa att tillverkare av personbilar och lätta nyttofordon vidtar åtgärder för att säkerställa att de uppfyller cirkularitetskraven enligt denna förordning, och för att uppmuntra dem att förbättra cirkulariteten hos de fordonstyper som de släpper ut på marknaden, bör de utarbeta en övergripande strategi för cirkularitet på tillverkarnivå och överlämna den till kommissionen. Tillverkarna bör dock också kunna utarbeta en cirkularitetsstrategi per fordonskategori. Strategin bör inte leda till oproportionerliga bördor för tillverkarna och bör uppdateras regelbundet. Kommissionen bör regelbundet rapportera om fordonsindustrins cirkularitet på grundval av de strategier för cirkularitet som tillverkarna tillhandahåller.

(28)Tillgång till aktuell information och kommunikation vid rätt tidpunkt mellan fordonstillverkare och avfallshanteringsaktörer i hela fordonsindustrins värdekedja är avgörande för att maximera återanvändningen, återtillverkningen och renoveringen av delar och komponenter i ett fordon och för att säkerställa högkvalitativ materialåtervinning av uttjänta fordon. Tillverkarna bör därför ge avfallshanteringsaktörer och reparations- och underhållsaktörer samt larmtjänster obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till sådan information som avses i punkt 66 i kommissionens tillkännagivande av den 28 maj 2010 om kompletterande riktlinjer om vertikala begränsningar i avtal om försäljning och reparation av motorfordon och om distribution av reservdelar till motorfordon, som möjliggör säkert avlägsnande och utbyte av vissa delar, komponenter och material som finns i ett fordon. Informationen bör vägleda avfallshanteringsaktörer och reparations- och underhållsaktörer genom de olika stegen och innehålla tydliga instruktioner om användningen av de verktyg eller den teknik som krävs för att komma åt och avlägsna elfordonsbatterier och deras batteripaket, inbegripet de verktyg eller den teknik som möjliggör säker urladdning av dem, och elmotorer. Informationen bör också bidra till att identifiera, lokalisera och avlägsna de delar, komponenter och material som bör saneras och avlägsnas från fordonet innan det fragmenteras, samt delar och komponenter som innehåller de kritiska råvaror i permanentmagneter som avses i förordning (EU) 2024/1252. Det är viktigt att immateriella rättigheter respekteras, för att säkerställa att åtkomsten till teknisk information inte äventyrar skyddad teknik eller affärshemligheter. Detta bör ske via kommunikationsplattformar som tillverkarna inrättat och informationen bör tillhandahållas kostnadsfritt, exklusive skäliga administrativa kostnader. Typgodkännandemyndigheterna bör kontrollera att tillverkarna lämnat in den begärda informationen. Med tanke på behovet av att stödja eftermontering av fordon som ett sätt att minska utsläppen, förlänga fordonens livslängd och främja hållbarhet bör tillverkarna också säkerställa ett lämpligt samarbete med eftermonteringsaktörer.

(29)Digital kodning används i allt högre grad för att styra olika delar och komponenter i fordon, men utvärderingen av direktiv 2000/53/EG visade att sådan kodning skulle kunna hindra möjligheterna att återanvända, återtillverka eller renovera vissa delar och komponenter. Det är därför viktigt att fordonstillverkarna åläggs att tillhandahålla information som gör det möjligt för yrkesmässiga avfallshanteringsaktörer och reparations- och underhållsaktörer att lösa problemen med dessa digitalt kodade delar och komponenter i ett fordon, om kodningen förhindrar reparation, underhåll eller utbyte i ett annat fordon.

(31)För att underlätta hanteringen av uttjänta fordon bör fordonstillverkarna via digitala verktyg tillhandahålla korrekt, fullständig och aktuell information om säkert avlägsnande och utbyte av fordonsdelar och -komponenter. Ett digitalt fordonscirkularitetspass bör därför utvecklas och göras tillgängligt som databärare för sådan information, på ett sätt som är förenligt med andra digitala informationsverktyg och plattformar som finns eller håller på att utvecklas inom fordonssektorn om fordons miljöprestanda, och anpassas till motsvarande bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2023/1542, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/178154och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/125755. För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av denna förordning bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter i fråga om att fastställa de tekniska kraven på utformning och drift av passet och regler om lokalisering av databärare eller annan identifierare som gör det möjligt att få tillgång till fordonspasset. När kommissionen fastställer reglerna för det digitala fordonscirkularitetspasset bör den ta hänsyn till behovet av en hög säkerhets- och integritetsnivå, inbegripet när det gäller fordonens driftdata, för att förebygga cybersäkerhetshot.

__________________

54 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1781 av den 13 juni 2024 om upprättande av en ram för att fastställa ekodesignkrav för hållbara produkter, om ändring av direktiv (EU) 2020/1828 och förordning (EU) 2023/1542 och om upphävande av direktiv 2009/125/EG (EUT L, 2024/1781, 28.6.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1781/oj).

55 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1257 av den 24 april 2024 om typgodkännande av motorfordon och motorer samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon med avseende på utsläpp och batteriers hållbarhet (Euro 7), om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/858 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 715/2007 och (EG) nr 595/2009, kommissionens förordning (EU) nr 582/2011, kommissionens förordning (EU) 2017/1151, kommissionens förordning (EU) 2017/2400 och kommissionens genomförandeförordning (EU) 2022/1362 (EUT L, 2024/1257, 8.5.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/1257/oj)..

(33)Denna förordning bygger på de regler och allmänna principer för avfallshantering som fastställs i direktiv 2008/98/EG och som bör anpassas för att återspegla uttjänta fordons särdrag. För att garantera en säker och miljövänlig behandling av uttjänta fordon bör varje verksamhet eller företag som avser att utföra avfallsbehandling, inbegripet insamling, sanering och avlägsnande av delar och komponenter i dessa fordon erhålla ett tillstånd från den behöriga myndigheten. Tillstånd bör beviljas endast om verksamheten eller företaget har den tekniska, finansiella och organisatoriska kapacitet som krävs för att utföra behandlingen av uttjänta fordon på ett sätt som är förenligt med tillämplig EU-lagstiftning och nationell lagstiftning, inbegripet de särskilda behandlingskrav som fastställs i denna förordning. Dessutom bör auktoriserade behandlingsanläggningar vara de enda med behörighet att utfärda skrotningsintyg i enlighet med denna förordning.

(35)För att underlätta övervakningen av att producenterna fullgör sina skyldigheter avseende utökat producentansvar bör medlemsstaterna upprätta ett register över producenterna eller använda ett befintligt register. Registreringskraven bör harmoniseras i hela unionen för att underlätta registreringen, särskilt när producenter tillhandahåller fordon i olika medlemsstater. Registret bör också användas för rapportering till behöriga myndigheter om hur skyldigheterna avseende utökat producentansvar fullgörs. De egenskaper och aspekter på förfarandet som är kopplade till registret bör också vara förenliga med det register över producenter som inrättats genom förordning (EU) 2023/1542, för att göra det möjligt för fordonsproducenter och batteriproducenter att använda ett och samma register. För att underlätta registreringen av producenter i alla medlemsstater bör kommissionen även upprätta en gemensam portal med länkar till alla nationella register.

(36)Om producenten för första gången tillhandahåller fordon på marknaden inom en medlemsstats territorium, där denne inte är etablerad, bör producenten utse ett auktoriserat ombud för det utvidgade producentansvaret.

(37)Producenter bör kunna välja om de ska fullgöra sina skyldigheter avseende utökat producentansvar individuellt eller kollektivt genom producentansvarsorganisationer som tar ansvar för deras räkning. Producentansvarsorganisationerna bör se till att de uppgifter som producenter lämnar till dem behandlas konfidentiellt. För att säkerställa att alla ekonomiska aktörers intressen vederbörligen beaktas och för att avfallshanteringsaktörer inte ska missgynnas i de beslut som fattas inom ramen för system för utökat producentansvar, bör det i dessa organisationers styrande organ finnas en rättvis representation av producenter och avfallshanteringsaktörer. Avfallshanteringsaktörer bör framför allt väljas ut enligt ett icke-diskriminerande förfarande på grundval av transparenta tilldelningskriterier.

(39)Producenternas ekonomiska bidrag bör bland annat täcka kostnaderna för utbildningskampanjer, som syftar till att informera allmänheten och öka insamlingen av uttjänta fordon eller insamlingen och rapporteringen av uppgifter till de behöriga myndigheterna.

(42)Eftersom fordon ofta blir uttjänta fordon i en annan medlemsstat än i den medlemsstat där de registrerades för första gången, är det nödvändigt att införa regler om gränsöverskridande utökat producentansvar. Dessa regler bör säkerställa att producentens ansvar omfattar de insamlings- och behandlingskostnader som uppstår för avfallshanteringsaktörerna i den medlemsstat där fordonet blir ett uttjänt fordon men samtidigt också att producenten inte betalar avgiften två gånger. I detta syfte bör producenten utse en företrädare för det utökade producentansvaret i varje medlemsstat och inrätta mekanismer för gränsöverskridande samarbete och kostnadsöverföring tillsammans med relevanta avfallshanteringsaktörer. Införandet av en sådan mekanism bidrar till att skapa lika villkor mellan de auktoriserade behandlingsanläggningarna i hela unionen, och underlättar utvecklingen av unionsomfattande strategier när det gäller individuellt producentansvar.

(44)En viktig förutsättning för en sund behandling av uttjänta fordon är att alla uttjänta fordon samlas in. Genom denna förordning bör det därför införas vissa skyldigheter i fråga om insamlingen, som i första hand ska gälla för producenterna och i andra hand för medlemsstaterna. Producenterna bör säkerställa att alla uttjänta fordon som de har tillhandahållit på marknaden inom en medlemsstats territorium samlas in. Producenterna eller producentansvarsorganisationerna bör i detta syfte inrätta eller delta i inrättandet av insamlingssystemen, inklusive insamlingsplatser, och medlemsstaterna bör vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att systemen verkligen inrättas och att systemen gör det möjligt att uppnå målen i denna förordning. Insamlingssystemen bör göra det möjligt för fordonsägare och andra fordonsinnehavare att utan onödigt merarbete eller kostnader lämna fordonet till en auktoriserad anläggning. Detta innebär i praktiken att sådana system på lämpligt sätt bör omfatta varje medlemsstats hela territorium och säkerställa tillräcklig tillgång till auktoriserade behandlingsanläggningar och insamlingsplatser. De bör också göra det möjligt att samla in alla märken av uttjänta fordon samt skrotdelar från fordonsreparationer.

(46)För att insamlingen av alla uttjänta fordon ska ske effektivt, är det nödvändigt att informera allmänheten om att det finns insamlingssystem. Fordonsägare bör vara medvetna om att de i princip utan kostnad kan lämna ett uttjänt fordon, med eller utan elfordonsbatteriet, till ett insamlingsställe eller en auktoriserad behandlingsanläggning. Om ett elfordonsbatteri saknas bör inlämningen av det uttjänta fordonet förbli kostnadsfri om den sista ägaren tillhandahåller dokumentation för att bevisa att batteriet har hanterats av en yrkesmässig aktör i enlighet med förordning (EU) 2023/1542. I den informationskampanj som genomförs av producenter eller producentansvarsorganisationer bör man också redogöra för konsekvenserna för miljön och människors hälsa om uttjänta fordon samlas in och behandlas på felaktigt sätt.

(47)Den auktoriserade behandlingsanläggningen bör ansvara för att utfärda ett skrotningsintyg för att dokumentera att ett uttjänt fordon har behandlats. Detta är nödvändigt för att säkerställa en ordentlig övervakning av hanteringen av uttjänta fordon. Minimikraven för detta intyg fastställs för närvarande i kommissionens beslut 2002/151/EG57 och innehållet i det beslutet bör införas i denna förordning, med nödvändiga anpassningar. Intyget bör utfärdas i elektroniskt format och lämnas till det uttjänta fordonets sista ägare och sedan översändas av de auktoriserade behandlingsanläggningarna och den sista ägaren till de behöriga myndigheterna i medlemsstaten, eftersom uppvisandet av intyget gör det möjligt att slutligt avregistrera ett fordon. Det elektroniska anmälningssystemet bör göra det möjligt att överföra både det dokument som bekräftar insamlingen av uttjänta fordon och skrotningsintyget.

__________________

57 Kommissionens beslut 2002/151/EG av den 19 februari 2002 om minimikrav för skrotningsintyg utfärdade i enlighet med artikel 5.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/53/EG om uttjänta fordon (EGT L 50, 21.2.2002, s. 94).

(48)Trots att det finns en skyldighet enligt direktiv 2000/53/EG att överföra alla uttjänta fordon för behandling till en auktoriserad behandlingsanläggning finns det ett mycket stort antal fordon som man inte vet var de befinner sig, och som kan ha behandlats olagligt eller exporterats som uttjänta fordon eller vars status inte har rapporterats korrekt till medlemsstaternas registreringsmyndigheter. Sådana fordon kallas ”saknade fordon”. Medlemsstaterna bör även stärka de nationella åtgärderna och sitt samarbete för att minska antalet saknade fordon. Erkännandet av skrotningsintyg som utfärdats i en annan medlemsstat och skyldigheten att informera myndigheterna i den medlemsstat där fordonet är registrerat om att ett skrotningsintyg har utfärdats, bör göra det möjligt att på ett bättre sätt spåra var uttjänta fordon befinner sig.

(51)Med tanke på den viktiga roll som auktoriserade behandlingsanläggningar spelar när det gäller att hantera uttjänta fordon på ett sätt som inte inverkar negativt på miljön eller människors hälsa och som bidrar till uppnåendet av unionens mål för den cirkulära ekonomin och är ekonomiskt försvarbart, är det nödvändigt att fastställa skyldigheter som är tillämpliga på sådana anläggningar och som omfattar all deras verksamhet, från mottagande och lagring av uttjänta fordon till slutbehandling.

(52)För att deras verksamhet, inklusive kvaliteten på skrot eller annat relevant insatsmaterial, ska vara spårbar bör de auktoriserade behandlingsanläggningarna dokumentera den utförda behandlingen och elektroniskt lagra uppgifterna i minst tre år, och på begäran kunna lägga fram dem för relevanta nationella myndigheter.

(53)Saneringen av uttjänta fordon är det första steget mot att förebygga skador på miljön, människors hälsa och negativ inverkan på säkerheten på arbetsplatsen. Det är därför viktigt att ett uttjänt fordon, innan det behandlas vidare, genomgår nödvändig sanering så snart som möjligt efter det att det lämnats till den auktoriserade behandlingsanläggningen. I detta skede bör spilloljor samlas in och lagras åtskilda från andra vätskor och behandlas vidare i enlighet med direktiv 2008/98/EG. Vätskor i luftkonditioneringssystemet vilka används i värmeregleringssystem bör också samlas in och lagras separat från andra vätskor och, när det är möjligt, materialåtervinnas eller regenereras och återanvändas. Dessutom bör delar, komponenter och material som innehåller bly, kvicksilver och sexvärt krom avlägsnas från det uttjänta fordonet för att undvika negativa effekter på människor eller miljön.

(54)För att säkerställa ett korrekt genomförande av förordning (EU) 2023/1542 ska alla batterier som ingår i fordon avlägsnas separat från ett uttjänt fordon och lagras på en särskild plats för vidare behandling.

(55)För att maximera potentialen för återanvändning, återtillverkning och renovering av delar och komponenter, och bevara ett högt värde för returråvaror som härrör från uttjänta fordon, bör det vara obligatoriskt att avlägsna vissa delar och komponenter från ett uttjänt fordon före fragmentering. De berörda delarna och komponenterna bör avlägsnas i en manuell isärtagningsprocess eller en halvautomatisk demonteringsprocess. Det bör vara möjligt att i vissa undantagsfall avvika från kravet på obligatoriskt avlägsnande av delar och komponenter, bland annat om det inte finns någon marknadspotential för återanvändning, återtillverkning eller renovering eller om den auktoriserade behandlingsanläggningen kan visa att de berörda delarna och komponenterna kan avlägsnas lika effektivt med dessa tekniker som med manuella eller halvautomatiska processer och utan att kvaliteten på de därav följande behandlingsfraktionerna sänks. I detta syfte bör kommissionen fastställa kriterier för fragmentering med annat avfall och gränsvärden för att förbättra kvaliteten på de utgående fraktionerna. För att ta hänsyn till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på att ändra bilaga VII och komplettera denna förordning genom att fastställa kvalitetskrav för de utgående fraktionerna vid fragmentering.

(57)I förordning (EU) 2023/1542 fastställs regler om batteriers hållbarhet, prestanda, säkerhet, insamling, materialåtervinning och andra livscykel, samt om information till ekonomiska aktörer om avlägsnande av batterier. Potentialen för en andra livscykel för batterier bör beaktas i denna förordning genom att elfordonsbatteriet utesluts från de väsentliga delarna eller komponenterna för att möjliggöra kostnadsfri inlämning av fordonet för behandling, utan elfordonsbatteriet, om den sista ägaren tillhandahåller dokumentation som bevisar att batteriet har hanterats av en yrkesmässig aktör i enlighet med förordning (EU) 2023/1542.

(58)Med tanke på återtillverknings- och renoveringspotentialen i bilindustrin och dess bidrag till den cirkulära ekonomin är det nödvändigt att skapa rättslig klarhet för sektorns ekonomiska aktörer. Det bör därför klargöras att delar och komponenter som avlägsnas från ett uttjänt fordon eller under fordonets användningsfas – inklusive sådana som avlägsnas i samband med reparation och underhåll – och som lämpar sig för återanvändning, återtillverkning eller renovering inte bör betraktas som avfall. Detta är nödvändigt för att underlätta leverans, transport eller annan överföring av sådana delar och komponenter. Å andra sidan bör delar och komponenter som inte lämpar sig för återanvändning, återtillverkning eller renovering betraktas som avfall, och deras export bör omfattas av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/11571a. De relevanta nationella myndigheterna bör kunna begära dokumentation från den auktoriserade behandlingsanläggning som avlägsnat den berörda delen eller komponenten och som genom en särskild bedömning bekräftar att de relevanta delarna och komponenterna är tekniskt lämpliga för återtillverkning, renovering eller återanvändning.

(61)För att främja utvecklingen av och den korrekta funktionen hos marknaden för återanvändbara, renoverade, eftermonterade och återtillverkade delar och komponenter i unionen bör medlemsstaterna uppmuntras att inrätta nödvändiga incitament på nationell nivå för att främja återanvändning, renovering, eftermontering och återtillverkning av delar och komponenter, oavsett om de avlägsnas under ett fordons användning eller när det är uttjänt. Kommissionen bör underlätta informationsutbytet mellan medlemsstaterna genom att utbyta bästa praxis om de incitament som inrättats på nationell nivå för att övervaka hur effektiva de är. Uppgiftsutbytet bör ske utan onödigt dröjsmål.

(63)Materialåtervinningen av all plast från uttjänta fordon bör kontinuerligt förbättras, och det är viktigt att säkerställa ett tillräckligt utbud av materialåtervunnet material för att tillgodose efterfrågan på materialåtervunnen plast i fordon. Det är därför nödvändigt att fastställa ett särskilt materialåtervinningsmål på 30 procent plast från uttjänta fordon. Detta mål skulle komplettera målen för uttjänta fordon (85 procent) samt målen för återanvändning och återvinning (95 procent) av uttjänta fordon per genomsnittlig vikt per fordon och år. För att underlätta för avfallshanteringsaktörerna att uppfylla dessa krav behövs en övergångsperiod på tre år. Under tiden bör de nuvarande målen för återanvändning och materialåtervinning (85 procent) samt återanvändning och återvinning (95 procent) av uttjänta fordon, som fastställs i direktiv 2000/53/EG och som grundar sig på definitionen av materialåtervinning i det direktivet, fortsätta gälla. Vikten av den materialåtervunna plasten och den totala vikten av plast bör inte omfatta elastomerer och inte andra härdplaster än polyuretanskum.

(64)Det är viktigt att öka återvinningen av returråvaror av hög kvalitet genom att förbättra fragmenteringsprocesserna för uttjänta fordon. Uttjänta fordon, samt tillhörande delar, komponenter och material, bör därför få bearbetas i en fragmenteringsanläggning tillsammans med förpackningsavfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning endast om vissa kvalitetskriterier för producerat material är uppfyllda.

(66)Uttjänta fordon klassificeras som farligt avfall och kan inte exporteras till länder utanför OECD. Uttjänta sanerade fordon får fortfarande behandlas utanför unionen, förutsatt att de transporteras i enlighet med förordning (EU) 2024/1157.

(67)Om ett uttjänt fordon transporteras från unionen till ett tredjeland bör exportören tillhandahålla styrkande handlingar som godkänts av den behöriga myndigheten i bestämmelselandet och som bekräftar att behandlingsvillkoren anses vara likvärdiga med kraven i denna förordning och med de hälso- och miljöskyddskrav som fastställs i annan unionslagstiftning, i linje med förordning (EU) 2024/1157. För att skilja mellan transport av begagnade fordon och av uttjänta fordon bör medlemsstaternas behöriga myndigheter kunna utföra inspektioner när de misstänker att fordon som deklareras som begagnade i själva verket är uttjänta fordon. Om sådana inspektioner bekräftar att fordonen i fråga är att betrakta som uttjänta bör kostnaderna för inspektionen och för eventuell förvaring i samband med denna kunna påföras den ekonomiska aktör som ansvarar för transporten.

(68)För att säkerställa att uttjänta fordon behandlas på ett miljömässigt hållbart sätt är det viktigt att tydliggöra ett fordons status under hela dess livslängd, särskilt i situationer där det finns ett behov av att särskilja begagnade fordon från uttjänta fordon. Om äganderätten till ett begagnat fordon överlåts av en ekonomisk aktör inom unionen bör den ekonomiska aktören informera den förvärvande personen om att fordonet inte är ett uttjänt fordon genom att tillhandahålla ett trafiksäkerhetsintyg eller genom att informera om att fordonet uppfyller de fastställda kriterierna för reparerbarhet. En fordonsägare som avser att exportera ett begagnat fordon utanför unionen bör åläggas att tillhandahålla dokumentation om att fordonet inte är ett uttjänt fordon. Denna dokumentation bör bestå antingen av ett giltigt trafiksäkerhetsintyg eller, om ett sådant intyg inte finns tillgängligt, av en bedömning som gjorts av de behöriga myndigheter som ansvarar för trafiksäkerhetsintyg. För att bedöma statusen hos ett begagnat fordon, bör fordonsägaren, andra ekonomiska aktörer och behöriga myndigheter verifiera att vissa kriterier, som visar om det berörda fordonet är ett uttjänt fordon, är uppfyllda.

(69)I EU-handlingsplanen Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark59 betonade kommissionen behovet av att föreslå nya åtgärder för att ta itu med unionens externa miljöavtryck kopplat till export av uttjänta och begagnade fordon. Med tanke på att exporten av begagnade fordon medför stora miljö- och folkhälsoutmaningar, vilket dokumenterats av FN:s miljöprogram60, och att unionen är världens största exportör av begagnade fordon, är det nödvändigt att fastställa särskilda krav på unionsnivå för export av begagnade fordon [från unionen]. Kraven bör baseras på objektiva kriterier enligt vilka ett begagnat fordon inte är ett uttjänt fordon eller ska vara trafiksäkert i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU61 och ska ingå i ett nationellt fordonsregister. Detta bör säkerställa att endast begagnade fordon som är lämpliga att framföras på unionens vägar kan exporteras till ett tredjeland, vilket minskar riskerna för att exporten av begagnade fordon från unionen bidrar till luftföroreningar eller trafikolyckor i tredjeländer. För att tullmyndigheterna ska kunna kontrollera att dessa krav uppfylls vid export bör varje person som exporterar ett begagnat fordon vara skyldig att förse dessa myndigheter med fordonets identifieringsnummer och en förklaring som bekräftar att det begagnade fordonet inte är ett uttjänt fordon eller att det anses vara trafiksäkert.

__________________

59 COM(2021)0400.

60 https://www.unep.org/resources/report/global-trade-used-vehicles-report

61 Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 51).

(70)Det är viktigt att inrätta en mekanism där man effektivt kan kontrollera att begagnade fordon överensstämmer med exportkraven utan att handeln mellan unionen och tredjeländer hindras. Kommissionen bör därför inrätta ett elektroniskt system som gör det möjligt för medlemsstaternas myndigheter att i realtid utbyta och verifiera information om fordons identifieringsnummer och trafiksäkerhetsstatusen hos begagnade fordon som ska exporteras. Med tanke på systemets nuvarande egenskaper och funktioner som är kopplade till utbyte mellan fordonsregistreringsmyndigheter av information om fordon registrerade i unionen, har kommissionen utvecklat MOVE-HUB, som är en plattform för utbyte av meddelanden, för att kunna koppla samman medlemsstaternas nationella elektroniska register. Medlemsstaterna bör kunna använda det europeiska informationssystemet för fordon och körkort (Eucaris) för anslutning till det elektroniska MOVE-HUB-systemet. Plattformen omfattar för närvarande sammankoppling av register över vägtransportföretagen (ERRU), körkortsregister (Resper), sammankoppling av yrkesförarregister (ProDriveNet), anmälan av fel vid vägkontroller av fordon (RSI) och sammankoppling av register över färdskrivarförarkort (TACHOnet). Därför bör MOVE-HUB:s funktioner utökas ytterligare för att möjliggöra utbyte och verifiering av information om fordons identifieringsnummer och trafiksäkerhetsstatusen för begagnade fordon som ska exporteras. För att göra det möjligt för tullen att elektroniskt och automatiskt kontrollera om ett begagnat fordon som ska exporteras uppfyller exportkraven bör det elektroniska system som drivs av MOVE-HUB kopplas samman med Europeiska unionens kontaktpunkt för tull, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/239962. I den förordningen föreskrivs en övergripande ram för automatiska kontroller som är tillämpliga på en specifik icke-tullrelaterad unionsformalitet. I den här förordningen bör det därför fastställas de viktigaste delar som ska kontrolleras, medan de tekniska aspekterna av genomförandet av denna kontroll fastställs i förordning (EU) 2022/2399.

__________________

62 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2399 av den 23 november 2022 om inrättande av en miljö med en enda kontaktpunkt för tullen i EU och om ändring av förordning (EU) nr 952/2013 (EUT L 317, 9.12.2022, s. 1).

(73)Det är viktigt att tullmyndigheterna kan utföra kontroller av begagnade fordon som ska exporteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/201363. En betydande andel av de begagnade fordon som lämnar unionen är avsedda för länder där importkrav har fastställts eller kan komma att fastställas, exempelvis krav på fordonets ålder eller dess utsläpp. Det är viktigt att tullmyndigheterna på elektronisk väg och automatiskt, via miljön med en enda kontaktpunkt för tullen i EU, kan verifiera om ett begagnat fordon som ska exporteras uppfyller dessa krav, när de berörda tredjeländerna officiellt informerar kommissionen om dessa krav. För att underlätta efterlevnad bör kommissionen på en särskild webbportal offentliggöra och uppdatera de särskilda anmälda villkor avseende miljöskydd eller trafiksäkerhet som har införts av tredjeländer. För att skydda miljön och trafiksäkerheten i tredjeländer bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen med avseende på fastställande av dessa krav.

__________________

63 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 10.10.2013, s. 1).

(76)Medlemsstaterna bör utarbeta inspektionsplaner för att övervaka olaglig behandling av fordon. Inspektionerna bör omfatta efterlevnaden av bestämmelserna om export av begagnade fordon och om behandling av uttjänta fordon. Varje år bör inspektionerna omfatta minst 10 procent av de auktoriserade behandlingsanläggningarna och aktörerna. Reparations- och underhållsaktörer, insamlingsplatser och andra anläggningar och ekonomiska aktörer som får behandla uttjänta fordon eller sälja begagnade fordon eller deras reservdelar och komponenter bör också inspekteras. Det bör understrykas att inspektioner som utförs i enlighet med denna förordning bör komplettera inspektioner av transporter av uttjänta fordon, som regleras utförligt i förordning (EU) 2024/1157.

(77)Medlemsstaterna bör inrätta samarbetsmekanismer på nationell och internationell nivå så att inspektionerna kan genomföras på ett effektivt sätt, med målet att underlätta förebyggande och upptäckt av olaglig behandling och export av uttjänta fordon och varaktigt ta itu med problemet med ”saknade fordon”. Mekanismerna bör möjliggöra utbyte av uppgifter ur fordonsregister som är nödvändiga för att spåra fordonen och kontrollera om de har behandlats korrekt när de är uttjänta. För att underlätta samarbete mellan medlemsstaterna bör kommissionen inrätta ett särskilt nätverk för att säkerställa effektiv samordning av den nationella politiken för efterlevnadskontroll.

(86)Saknade fordon har erkänts som en av de största stötestenarna vid genomförandet av direktiv 2000/53/EG. Att det saknas ett effektivt system för informationsutbyte i realtid mellan medlemsstaterna om fordons registreringsstatus hindrar spårbarheten och har identifierats som en orsak till det stora antalet ”saknade fordon” i unionen. För att åtgärda detta har kommissionen föreslagit en översyn av rådets direktiv 1999/37/EG om registreringsbevis för fordon67. Denna översyn bör kräva att medlemsstaterna för fordon som är registrerade på deras territorium elektroniskt registrerar uppgifter som gör det möjligt att korrekt dokumentera skälen till att ett fordon slutligen avregistreras, särskilt om ett fordon har behandlats som ett uttjänt fordon i en auktoriserad behandlingsanläggning, omregistrerats i en annan medlemsstat, exporterats till ett tredjeland utanför unionen eller stulits. För att förhindra olaglig isärtagning eller export av fordon som tillfälligt avregistrerats bör fordonsägarna dessutom vara skyldiga att omgående rapportera eventuella förändringar i ägandet till den nationella fordonsregistreringsmyndigheten. Dessa ändringar kompletterar och bygger på de befintliga kraven på medlemsstaterna att elektroniskt registrera uppgifter om alla fordon som är registrerade på deras territorium.

__________________

67 Rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

(87)Med tanke på behovet av att säkerställa en hög miljöskyddsnivå och ta hänsyn till vetenskapliga framsteg bör kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om tillämpningen av denna förordning och dess inverkan på den inre marknadens funktion och miljön. Rapporten bör innehålla en utvärdering av bestämmelserna om utformningen av nya fordon, inbegripet målen för återanvändning, materialåtervinning och återvinning, hanteringen av uttjänta fordon, inbegripet materialåtervinningsmålen, och om sanktioner samt en bedömning av behovet och genomförbarheten av att ytterligare utvidga tillämpningsområdet för denna förordning till vissa fordon, såsom husvagnar, etappvis färdigbyggda fordon eller tunga fordon och släpvagnar till dessa fordon. Denna bedömning bör inte bara inriktas på aspekter som rör behandlingen av uttjänta fordon, utan även på frågan om det är relevant att fastställa konstruktionskrav och vilket mervärde det kan ge, på konsekvenserna av åtgärder avseende bestämmelser om processer som kan påverka högkvalitativ materialåtervinning av uttjänta fordon samt åtgärder som syftar till att hantera problemet med ”saknade fordon” och i synnerhet olaglig behandling och export av uttjänta fordon och på konsekvenserna av skillnader i nationella trafiksäkerhetskriterier för exporten av begagnade fordon och för den inre marknaden.

(88)Rapporten från kommissionen bör också innehålla en bedömning av åtgärderna för tillhandahållande av information om ämnen som inger betänkligheter i fordon och huruvida spårbarheten för sådana ämnen behöver förbättras. Det bör också bedömas om det finns ett behov av att införa åtgärder för att ta itu med de ämnen som kan påverka behandlingen av fordon när de är uttjänta i syfte att uppnå bättre anpassning till förordning (EU) 2024/1781.

(95)Tillämpningen av alla bestämmelser som rör fordon i kategorierna L3e–L7e, M2, M3, N2, N3 och O bör skjutas upp för att ge aktörerna tillräckligt med tid för att uppfylla de nya kraven. Detta är särskilt viktigt när det gäller tillstånd för auktoriserade behandlingsanläggningar som kan utföra sanering och ytterligare behandling av sådana fordon.

(c)från och med den [Publikationsbyrån: För in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 60 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] på fordon och uttjänta fordon i kategori L i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 168/2013.

(d)Fordon av historiskt intresse enligt definitionen i artikel 3.7 i direktiv 2014/45/EU samt alla tillhörande delar, komponenter och reservdelar som krävs för deras underhåll och som är nödvändiga för att bevara deras historiska status.

4.Trots vad som sägs i punkt 1 c ska följande bestämmelser inte tillämpas på fordon och uttjänta fordon i kategori L:

utgår

(a)Artikel 4 om återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet hos fordon.

5.Trots vad som sägs i punkt 2 a ska följande bestämmelser gälla för alla fordon avsedda för särskilda ändamål, med undantag för campingbilar och husvagnar enligt definitionerna i punkterna 5.1 och 5.6 i del A i bilaga I till förordning (EU) 2018/858.

6.Trots vad som sägs i punkt 1 b och 1 c ska artiklarna 16, 19, 20, 27 och 46–49 tillämpas på fordon och uttjänta fordon i kategorierna L, M2, M3, N2, N3 och O med följande modifieringar:

(1)fordon: varje fordon enligt definitionen i artikel 3.15 i förordning (EU) 2018/858 eller som förtecknas i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 168/2013.

(2)uttjänt fordon: ett fordon som är avfall enligt definitionen i artikel 3.1 i direktiv 2008/98/EG eller fordon som är irreparabla enligt kriterierna i del A punkt 1 i bilaga I till denna förordning.

(9)plast: en polymer i den mening som avses i artikel 3.2 och 3.3 i kommissionens förordning (EU) nr 10/20111a, till vilken tillsatser eller andra ämnen kan ha tillsatts och som kan användas som strukturell huvudbeståndsdel i slutmaterial och slutprodukter.

(14)elfordonsbatteri: elfordonsbatteri enligt definitionen i artikel 3.14 i förordning (EU) 2023/1542.

(15)auktoriserad behandlingsanläggning: en verksamhetsutövare eller ett företag som i enlighet med direktiv 2008/98/EG och denna förordning har tillstånd att, antingen enskilt eller i samarbete med andra behandlingsanläggningar, utföra insamling, förvaring och behandling av uttjänta fordon eller deras delar och komponenter.

(18)reparations- och underhållsaktör: en fysisk eller juridisk person som direkt eller indirekt är delaktig i reparation och underhåll av fordon, bland annat verkstäder, tillverkare eller återförsäljare av utrustning för reparation, verktyg eller reservdelar, samt utgivare av teknisk information, bilklubbar, vägassistansaktörer, aktörer som erbjuder inspektions- och provningstjänster och aktörer som erbjuder utbildning för installatörer och tillverkare av och verkstäder för utrustning för fordon som drivs med alternativa bränslen; det inbegriper även auktoriserade verkstäder, återförsäljare och distributörer inom en särskild fordonstillverkares distributionssystem, i den mån de tillhandahåller reparations- och underhållstjänster för fordon med avseende på vilka de inte ingår i fordonstillverkarens distributionssystem.

(21)avfallshanteringsaktör: en fysisk eller juridisk person som yrkesmässigt utför insamling eller behandling av uttjänta fordon eller deras delar och komponenter.

(22)producent: en tillverkare, importör eller distributör som, oavsett försäljningsmetod, inbegripet genom distansavtal enligt definitionen i artikel 2.7 i direktiv 2011/83/EU, yrkesmässigt för första gången tillhandahåller ett fordon för distribution eller användning inom en medlemsstats territorium; för etappvis färdigbyggda fordon är producenten tillverkaren av grundfordonet.

(23)producentansvarsorganisation: en ideell juridisk person som finansiellt eller finansiellt och operativt organiserar fullgörandet av skyldigheter inom utökat producentansvar för flera producenters räkning.

(24)auktoriserat ombud för utökat producentansvar: en juridisk eller fysisk person som är etablerad i en medlemsstat där producenten för första gången tillhandahåller ett fordon på marknaden, som inte är den medlemsstat där producenten är etablerad, och som utsetts av producenten i enlighet med artikel 8a.5 tredje stycket i direktiv 2008/98/EG för att uppfylla den producentens skyldigheter enligt kapitel IV i denna förordning.

(27)teknik efter fragmentering: teknik och teknologi som används för att bearbeta material från uttjänta fordon, efter det att de har fragmenterats, för ytterligare återvinning och materialåtervinning.

(28)återtillverkning: en standardiserad och dokumenterad industriell process där en ny del eller komponent tillverkas, för att omvandlas till nyskick eller bättre skick, av delar och komponenter som avlägsnas från antingen fordon eller uttjänta fordon och där minst en ändring görs av delen eller komponenten som påverkar dess säkerhet, prestanda, ändamål eller typ; processen är i överensstämmelse med särskilda tekniska specifikationer, däribland konstruktions-, kvalitets- och provningsstandarder, och ger produkter med full garanti.

(29)renovering: åtgärder för att förbereda, rengöra, testa och vid behov reparera en del eller komponent som avlägsnas från fordon i syfte att återställa dess prestanda eller funktionalitet.

(35)ekonomiska aktörer: producenter, insamlare, demonteringsföretag, återvinningsföretag, fordonsförsäkringsbolag, leverantörer, reparations- och underhållsaktörer, återtillverkare, avfallshanteringsaktörer och andra aktörer som arbetar med utformning av fordon, handel med begagnade fordon eller hantering av uttjänta fordon och deras delar, komponenter, stommar och material.

(e)ämnen som inger betänkligheter och databärare som fastställs i artikel 2.27 och 2.29 i förordning (EU) 2024/1781.

1.Varje fordon som tillhör en ny fordonstyp som är typgodkänd från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 72 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] enligt förordning (EU) 2018/858 ska vara konstruerade så att det

(c)Kontrollera att den information som mottagits från leverantörerna är fullständig.

Kommissionen ska senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 35 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] anta en genomförandeakt om fastställande av en ny metod för beräkning och verifiering av graden av återanvändbarhet, materialåtervinningsbarhet och återvinningsbarhet av ett fordon, med beaktande av de faktorer som anges i bilaga II och i ISO-standard 22628:2002.

1.Förekomsten av ämnen som inger betänkligheter i fordon och tillhörande delar och komponenter ska minimeras så långt det är möjligt i den utsträckning som krävs för att förhindra negativa effekter på människors hälsa och miljön, under hela deras livscykel.

2.Varje ny fordonstyp som är typgodkänd från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 72 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] enligt förordning (EU) 2018/858 eller nya delar eller komponenter till sådana fordon som släpps ut på marknaden får inte innehålla bly, kvicksilver, kadmium eller sexvärt krom.

5.På begäran av kommissionen, och senast 12 månader från en sådan begäran, ska Europeiska kemikaliemyndigheten (kemikaliemyndigheten) utarbeta en rapport, baserad på samråd med berörda parter och experter inom industrin, om den tekniska och ekonomiska genomförbarheten av alternativ till de befintliga undantag som förtecknas i bilaga III och, på grundval av en sådan bedömning, ett motiverat förslag till särskild ändring av undantaget.

6.Så snart kemikaliemyndigheten har mottagit kommissionens begäran ska den på sin webbplats offentliggöra ett meddelande om att en rapport kommer att utarbetas avseende en eventuell ändring av ett undantag i bilaga III, och uppmana alla berörda parter att inkomma med synpunkter senast 12 veckor från dagen för offentliggörandet av meddelandet. Myndigheten ska på sin webbplats offentliggöra alla synpunkter som inkommit från berörda parter.

7.Senast 12 månader efter det att den rapport som avses i punkt 5 har överlämnats till kommissionen ska kemikaliemyndighetens kommitté för samhällsekonomisk analys, som inrättats i enlighet med artikel 76.1 d i förordning (EG) nr 1907/2006, anta ett yttrande om rapporten och om de specifika ändringar som föreslås. Myndigheten ska utan dröjsmål överlämna detta yttrande till kommissionen.

Den plast som ingår i varje ny fordonstyp som är typgodkänd från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 72 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] enligt förordning (EU) 2018/858 ska innehålla minst 20 viktprocent plast som är materialåtervunnet från plastavfallsflöden efter konsumentledet, tilldelat genom en spårbarhetskedja i enlighet med standarden ISO 22095:2020.

2.Senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 15 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att fastställa metoden för beräkning och verifiering, vid tillämpning av punkt 1 i denna artikel, av andelen plast som återvunnits från avfall före konsumentledet och efter konsumentledet respektive från uttjänta fordon, för att tillverka den fordonstyp som beaktar den bästa tillgängliga materialåtervinningstekniken.

Senast den ... [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att fastställa en minimiandel stål som materialåtervunnits från järnskrot och en minimiandel materialåtervunnet aluminium och aluminiumlegeringar och som ska finnas i och ingå i fordonstyper som ska typgodkännas i enlighet med denna förordning och förordning (EU) 2018/858. Den delegerade akten ska också fastställa tillämpningsdatum för skyldigheten att ha en minimiandel materialåtervunnet innehåll. Stål som används som förstärkningsmaterial i däck ska inte anses omfattas av den delegerade akten.

Den minimiandel materialåtervunnet stål samt aluminium och aluminiumlegeringar som avses i första stycket ska baseras på en genomförbarhetsstudie som utförs av kommissionen. Studien ska vara slutförd senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 12 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] och den ska särskilt fokusera på följande aspekter:

(a)Den nuvarande och prognostiserade tillgången på järnskrot, med beaktande av platta och långa kolstålsprodukter och produkter av rostfritt stål i olika produktfamiljer.

(b)Den nuvarande andelen järnskrot i olika halvfabrikat och mellanprodukter av stål med anknytning till stålproduktfamiljer som används i fordon och förväntade förändringar i samband med fordonsindustrins omställning.

(c)Tillverkarnas potentiella användning av järnskrot i fordon som ska typgodkännas med beaktande av de olika begränsningar av sammansättning som gäller för varje stålproduktfamilj.

(d)Den relativa efterfrågan på avfall från järnskrot inom fordonsindustrin jämfört med efterfrågan inom andra sektorer med beaktande av förmågan att tolerera kopparinnehåll och andra oavsiktliga orenheter.

(e)Ekonomisk bärkraft och teknisk och vetenskaplig utveckling, inbegripet förändringar i tillgången till materialåtervinningsteknik som kan påverka återvinningsgraden för stål samt det befintliga bidraget av järnskrot före konsumentledet.

(f)Hur en minimiandel materialåtervunnet stål, koldioxidsnålt stål och aluminium och aluminiumlegeringar i fordon bidrar till unionens mål för öppet strategiskt oberoende samt dess klimat-, miljö- och industrimål, i synnerhet när det gäller skapandet av pionjärmarknader.

(g)Behovet av att förhindra oproportionerligt stora negativa konsekvenser för fordons prisöverkomlighet.

(h)Inverkan på bilindustrins och hela värdekedjans totala kostnader och konkurrenskraft.

Senast den ... [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt om fastställande av den metod för beräkning och verifiering av det materialåtervunna innehåll i form av aluminium och aluminiumlegeringar och stål från järnskrot och, i förekommande fall, andelen koldioxidsnålt stål som finns i och används i fordonstyper.

Dessa delegerade akter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.

Senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt i enlighet med artikel 50 om komplettering av denna förordning genom att fastställa en minimiandel

(a)magnesium och magnesiumlegeringar, som materialåtervunnits från avfall före och efter konsumentledet och som ingår i fordonstyper, och

(b)neodym, dysprosium, praseodym, terbium, samarium eller bor som materialåtervunnits från avfall före och efter konsumentledet och som ingår i permanentmagneter i elmotorer.

Den delegerade akt som avses i första stycket ska också fastställa tillämpningsdatum för skyldigheten att ha en minimiandel materialåtervunnet innehåll.

Den minimiandel materialåtervunnet innehåll av de material som avses i första stycket ska baseras på en genomförbarhetsstudie som utförs av kommissionen. Kommissionen ska slutföra studien senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] med beaktande av samtliga följande kriterier:

(a)Nuvarande och prognostiserad tillgänglighet på de material som förtecknas i andra stycket och som materialåtervunnits från avfall före och efter konsumentledet.

Senast den ... [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen anta en delegerad akt som fastställer metoden för beräkning och verifiering av andelen material som avses i denna punkt som materialåtervunnits från avfall före och efter konsumentledet i fordonstyper.

Den delegerade akten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 50.

1.Varje fordon som tillhör en ny fordonstyp som är typgodkänd från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 72 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska konstrueras på ett sätt som gör det möjligt för auktoriserade behandlingsanläggningar att enkelt avlägsna de delar och komponenter som förtecknas i del C i bilaga VII från det berörda fordonet under fordonets avfallsfas i syfte att byta ut, återanvända, materialåtervinna, återtillverka eller renovera dem när detta är tekniskt möjligt.

2.Varje fordon som tillhör en ny fordonstyp som är typgodkänd från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 72 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] enligt förordning (EU) 2018/858 ska, inbegripet vad gäller sammanfogning, fastsättning och försegling, konstrueras så att auktoriserade behandlingsanläggningar eller reparations- och underhållsaktörer på ett enkelt och icke-förstörande sätt kan avlägsna och ersätta elfordonsbatterier och deras batteripaket och elmotorer i fordonet under fordonets användningsfas och avfallsfas.

1.Tillverkarna ska visa att nya fordonstyper som de har tillverkat och som släpps ut på marknaden är typgodkända i enlighet med kraven i förordning (EU) 2018/858, förordning (EU) nr 168/2013 och i den här förordningen.

2.För typgodkännande av fordon som omfattas av kraven i artiklarna 4, 5.1, 5.2, 6 eller 7 ska producenten tillhandahålla dokumentation som visar att dessa krav är uppfyllda och

(a)ta med den i det underlag som avses i artikel 24 i förordning (EU) 2018/858 eller i artikel 27 i förordning (EU) nr 168/2013, beroende på vad som är tillämpligt, och

(b)lämna in den till typgodkännandemyndigheten i enlighet med artikel 23 i förordning (EU) 2018/858 eller artikel 26 i förordning (EU) nr 168/2013, beroende på vad som är tillämpligt.

utgår

4.För typgodkännande av fordon som omfattas av kraven i artikel 10 ska producenten sammanställa den information som avses i artikel 10.1 och lämna in den, i enlighet med artikel 24.1 a i förordning (EU) 2018/858, till typgodkännandemyndigheten tillsammans med den ansökan om typgodkännande som avses i artikel 23 i den förordningen eller i enlighet med artikel 27.1 i förordning (EU) nr 168/2013 till typgodkännandemyndigheten tillsammans med den ansökan om typgodkännande som avses i artikel 26 i förordning (EU) nr 168/2013.

5.För typgodkännande av fordon som omfattas av kraven i artikel 11 ska producenten lämna in en försäkran om överensstämmelse med kravet i artikel 11.1, i enlighet med artikel 24.1 a i förordning (EU) 2018/858, till typgodkännandemyndigheten tillsammans med den ansökan om typgodkännande som avses i artikel 23 i den förordningen eller i enlighet med artikel 27.1 i förordning (EU) nr 168/2013 till typgodkännandemyndigheten tillsammans med den ansökan om typgodkännande som avses i artikel 26 i förordning (EU) No 168/2013.

1.Fordonstillverkarna ska från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] utarbeta en strategi för cirkularitet på tillverkarnivå och överlämna en kopia till kommissionen .

2.I strategin för cirkularitet ska det redogöras för de åtgärder som tillverkarna kommer att vidta för att följa upp sina skyldigheter att säkerställa att cirkularitetskraven i kapitel II uppfylls. Strategin för cirkularitet ska ta hänsyn till den kapacitet och information som leverantörerna, särskilt små och medelstora företag, faktiskt har.

utgår

5.Producenten ska övervaka och följa upp åtgärderna i strategin för cirkularitet och uppdatera strategin och ange de relevanta nya ändringarna av strategin för cirkularitet vart femte år i enlighet med del B i bilaga IV.

utgår

8.Senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 83 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] och vart femte år därefter ska kommissionen sammanställa och offentliggöra en rapport om cirkulariteten inom fordonssektorn. Rapporten ska särskilt baseras på strategier för cirkularitet och uppdateringar av sådana strategier.

Tillverkarna ska ange, för varje ny fordonstyp som är typgodkänd från och med den ... [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 12 månader efter antagandet av delegerade akter om fastställande av metoder för beräkning och verifiering av materialåtervunnet innehåll i fordon i enlighet med artikel 6] enligt förordning (EU) 2018/858, respektive andel materialåtervunnet innehåll av

(d)stål och dess legeringar,

Deklarationen ska avse det materialåtervunna innehållet av dessa material i fordonstypen och, för varje andel material och för plastkomponenter som är tyngre än 100 gram, ange om materialet återvunnits från avfall före eller efter konsumentledet.

3.Genom undantag från punkt 1 ska kravet att deklarera andelen materialåtervunnet innehåll av ett visst material inte gälla om ett mål har fastställts för det materialet i enlighet med artikel 6.1, 6.3 eller 6.4.

1.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska tillverkarna, för nya fordonstyper som typgodkänts, ge avfallshanteringsaktörer, reparations- och underhållsaktörer och alarmeringstjänster obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till den information som förtecknas i bilaga V, exempelvis genom befintliga verktyg som används av bilindustrin, vilket möjliggör tillgång till samt säkert avlägsnande och utbyte av följande:

(a)Elfordonsbatterier samt deras batteripaket som ingår i fordonet.

(e)Delar och komponenter som innehåller de kritiska råvaror som avses i artikel 28.1 b i förordning (EU) 2024/1252 vid tidpunkten för typgodkännandet av fordonet.

Tillverkarna ska säkerställa samarbete med auktoriserade behandlingsaktörer, eftermonteringsaktörer och reparations- och underhållsaktörer genom att skapa de kommunikationsplattformar som krävs för att tillhandahålla och uppdatera den information som avses i punkt 1 och den information som anges i bilaga V.

Tillverkarna ska kostnadsfritt tillhandahålla den information som avses i första stycket. Tillverkarna får ta ut skäliga och proportionella avgifter från avfallshanteringsaktörer och reparations- och underhållsaktörer för att täcka de faktiska administrativa kostnaderna för att göra den begärda informationen tillgänglig via kommunikationsplattformar.

utgår

2.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska tillverkarna se till att fordonsdelar och fordonskomponenter som innehåller permanentmagneter är försedda med en väl synlig, tydligt läsbar och outplånlig etikett med uppgifterna enligt artikel 28 i förordning (EU) 2024/1252.

Digitalt cirkularitetspass för fordon

1.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 72 månader efter förordningens ikraftträdande] ska varje fordon som släpps ut på marknaden ha ett digitalt cirkularitetspass för fordon, som ska anpassas till, vara driftskompatibelt med och, om möjligt, integreras i andra fordonsrelaterade miljöpass som fastställs i unionsrätten.

2.Cirkularitetspasset för fordon ska innehålla den information som avses i artiklarna 5.2, 5.3, 10 och 11 i denna förordning i digitalt format och vara kostnadsfritt tillgängligt.

3.Vid den tidpunkt då fordonet släpps ut på marknaden ska tillverkaren se till att informationen i cirkularitetspasset för fordon är korrekt, fullständig och aktuell.

5.Cirkularitetspasset för ett fordon som har blivit ett uttjänt fordon ska upphöra att gälla tidigast sex månader efter det att export- eller skrotningsintyget för det uttjänta fordonet utfärdades.

Senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = senast den första dagen i den månad som följer efter en period på 60 månader efter förordningens ikraftträdande] ska kommissionen anta genomförandeakter för att fastställa regler när det gäller följande:

(a)Metod och grundläggande krav för den tekniska lösning som ska användas för att få tillgång till cirkularitetspasset för fordon på ett sätt som inte utesluter någon teknisk lösning.

(i)interoperabiliteten och anpassningen mellan cirkularitetspasset för fordon och andra pass i enlighet med unionslagstiftningens krav,

Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska producenter ha utökat producentansvar för fordon som de för första gången tillhandahåller på marknaden inom en medlemsstats territorium. Det system som producenterna inför för att fullgöra detta ansvar ska uppfylla bestämmelserna i artiklarna 8 och 8a i direktiv 2008/98/EG och kraven i detta kapitel.

Senast den [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 35 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska medlemsstaterna inrätta ett register över producenter eller använda ett befintligt register över producenter i syfte att kontrollera att producenterna uppfyller kraven i detta kapitel.

Registret ska innehålla länkar till andra nationella register över producenters webbplatser för att underlätta registreringen av producenter och behöriga ombud för utökat producentansvar i alla medlemsstater.

Producenterna får endast tillhandahålla fordon på marknaden i en medlemsstat om de eller deras behöriga ombud för utökat producentansvar, om dessa godkänns, är registrerade i den medlemsstaten.

6.De skyldigheter som anges i denna artikel får för producentens räkning fullgöras av ett behörigt ombud för utökat producentansvar. Om ett behörigt ombud företräder mer än en producent i landet ska det behöriga ombudet ange namn och kontaktuppgifter separat för var och en av de företrädda producenterna.

11.Producenten, eller i tillämpliga fall producentens behöriga ombud för utökat producentansvar eller den producentansvarsorganisationen som utsetts för de producenter som den företräder, ska utan onödigt dröjsmål underrätta den behöriga myndigheten om eventuella ändringar av informationen i registreringen och om varje definitivt upphörande av tillhandahållandet på marknaden inom medlemsstatens territorium av de fordon som avses i registreringen.

12.Producenten eller, i tillämpliga fall, producentens behöriga ombud för det utökade producentansvaret eller producentansvarsorganisationen ska rapportera till den behöriga myndighet som ansvarar för registret om fullgörandet av skyldigheterna avseende utökat producentansvar.

2.Producentansvarsorganisationerna ska säkerställa sekretessen för de uppgifter de förfogar över när det gäller äganderättsligt skyddad information, eller information som direkt kan kopplas till enskilda producenter eller deras behöriga ombud för det utvidgade producentansvaret.

3.Utöver den information som avses i artikel 8a.3 e i direktiv 2008/98/EG ska producentansvarsorganisationerna eller enskilda producenter på sina webbplatser minst varje år, med förbehåll för affärs- och industrisekretessen, offentliggöra information om insamling av uttjänta fordon och uppnående av målen för återanvändning och materialåtervinning, återanvändning och återvinning samt plaståtervinning för de producenter som anförtrott producentansvarsorganisationen denna uppgift eller för producenter som fullgör sina skyldigheter individuellt.

4.Producentansvarsorganisationerna ska säkerställa att producenter och avfallshanteringsaktörer som arbetar med insamling och behandling av uttjänta fordon är proportionerligt företrädda i sina styrande organ, inbegripet i verkställande styrelser och rådgivande nämnder.

(a)Kostnader för insamling av uttjänta fordon som är nödvändiga för att uppfylla kraven i artiklarna 23–26 och kostnader för behandling av uttjänta fordon som är nödvändiga för att uppfylla kraven i artiklarna 27–30, 34 och 35, med beaktande av avfallshanteringsaktörernas intäkter från försäljning av begagnade reservdelar och begagnade komponenter, sanerade uttjänta fordon eller returråvaror som materialåtervunnits från uttjänta fordon.

(b)Kostnader för genomförande av informationskampanjer som syftar till att informera allmänheten och öka insamlingen av uttjänta fordon.

utgår

(d)Administrativa kostnader för tillgängliggörande, insamling och rapportering av uppgifter till de behöriga myndigheterna.

När det gäller individuellt fullgörande av skyldigheter avseende utökat producentansvar ska producenterna tillhandahålla en garanti för fordon som de tillhandahåller på marknaden för första gången på en medlemsstats territorium. Den garantin ska säkerställa finansiering av verksamhet i punkt 1 som avser dessa fordon, inbegripet om verksamheten definitivt upphör eller vid insolvens.

1.Om skyldigheterna avseende utökat producentansvar uppfylls kollektivt ska producentansvarsorganisationerna säkerställa att de ekonomiska bidrag som producenterna betalar till dem anpassas åtminstone med hänsyn till följande:

(a)Fordonets vikt, exklusive elfordonsbatterier.

utgår

(e)Andelen material och ämnen som förhindrar en materialåtervinningsprocess av hög kvalitet.

(a)genom skriftlig fullmakt utse ett behörigt ombud att agera för dennes räkning i samband med särskilda uppgifter med avseende på producentens skyldigheter i fråga om det utökade producentansvaret i varje medlemsstat,

I detta syfte ska producenterna eller de i enlighet med artikel 18 utsedda producentansvarsorganisationerna inrätta eller delta i inrättandet av insamlingssystem, inklusive insamlingsplatser.

(b)erbjuder tillräcklig tillgång till auktoriserade behandlingsanläggningar och insamlingsplatser, med hänsyn till befolkningsstorlek och befolkningstäthet samt förväntad mängd uttjänta fordon, som inte endast förläggs till områden där insamling och efterföljande hantering är mest lönsam,

utgår

(d)gör det möjligt att samla in uttjänta fordon som de har tillhandahållit på marknaden, oavsett ursprung,

(e)gör det möjligt att kostnadsfritt lämna in alla uttjänta fordon till auktoriserade behandlingsanläggningar eller insamlingsplatser i enlighet med artikel 24.2.

3.Producenterna eller, de i enlighet med artikel 18 utsedda, producentansvarsorganisationerna ska offentliggöra och regelbundet uppdatera förteckningen över insamlingsplatser och auktoriserade behandlingsanläggningar på sina webbplatser och genomföra utbildningskampanjer för att främja användningen av insamlingssystemet för uttjänta fordon och informera om miljökonsekvenserna av felaktig insamling eller hantering av uttjänta fordon.

Andra insamlingsplatser än auktoriserade behandlingsanläggningar får samla in uttjänta fordon.

(c)garantera att alla insamlade uttjänta fordon överförs till en auktoriserad behandlingsanläggning senast sex månader från mottagandet av det uttjänta fordonet, och

5.Insamlingsplatserna eller de auktoriserade behandlingsanläggningarna ska till fordonsägaren utfärda ett dokument i elektroniskt format som bekräftar mottagandet av ett uttjänt fordon och, genom ett elektroniskt anmälningsförfarande i enlighet med artikel 25.2, göra det tillgängligt för de berörda myndigheterna i medlemsstaten, inbegripet de behöriga myndigheter som utsetts enligt artikel 14.

2.Inlämning av ett uttjänt fordon till en auktoriserad behandlingsanläggning eller en insamlingsplats ska vara kostnadsfri för fordonets sista ägare, såvida inte det uttjänta fordonet saknar väsentliga fordonsdelar eller komponenter eller innehåller avfall som har tillförts det uttjänta fordonet.

(a)leverera det uttjänta fordonet till en auktoriserad behandlingsanläggning eller, i de fall som avses i artikel 23.4, till en insamlingsplats, utan onödigt dröjsmål efter att ha mottagit information om att fordonet uppfyller ett eller flera av kriterier för att anses vara irreparabelt som anges i del A punkt 1 i bilaga I,

(b)uppvisa ett skrotningsintyg för den berörda registreringsmyndigheten, utom om det finns ett onlineförfarande som gör det möjligt att meddela eller behandla avregistreringen av det uttjänta fordonet från de auktoriserade behandlingsanläggningarna.

2.Auktoriserade behandlingsanläggningar ska säkerställa att all behandling av uttjänta fordon minst uppfyller kraven i artiklarna 28, 29, 30, 31, 32, 34, 35 och 36 i samt bilaga VII till denna förordning och använder bästa tillgängliga teknik enligt definitionen i artikel 3.10 i direktiv 2010/75/EU.

(c)i enlighet med artiklarna 30 och 31 och med beaktande av marknadspotentialen för återanvändning, återtillverkning eller renovering av de delar och komponenter som förtecknas i del C i bilaga VII och behovet av hög kvalitet på skrotet, avlägsna dessa delar och komponenter från uttjänta fordon innan de fragmenteras eller komprimeras genom manuell isärtagning eller (halv-) automatiserad demontering på ett icke-förstörande sätt för komponenter som kan återanvändas, återtillverkas eller renoveras,

(d)behandla alla uttjänta fordon och tillhörande delar, komponenter och material i enlighet med den avfallshierarki och de allmänna krav som anges i artikel 4 i direktiv 2008/98/EG,

4.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att ändra bilaga VII genom att anpassa minimikraven för behandling av uttjänta fordon till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen med avseende på hanteringstekniken, inbegripet

5.Medlemsstaterna ska uppmuntra auktoriserade behandlingsanläggningar att införa certifierade miljöledningssystem och att genomföra revisioner i enlighet med förordning (EG) nr 1221/2009.

1.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datum = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska auktoriserade behandlingsanläggningar och andra avfallshanteringsaktörer kräva att uttjänta fordon som levereras till dem för fragmentering har sanerats i enlighet med artikel 29 och att tillhörande delar och komponenter har avlägsnas i enlighet med artikel 30 och åtföljs av följande:

3.Auktoriserade behandlingsanläggningar och avfallshanteringsaktörer som utför fragmentering av uttjänta fordon får blanda uttjänta fordon, tillhörande delar, komponenter och material med förpackningsavfall och avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning, förutsatt att kriterierna och gränsvärdena i del G i bilaga VII är uppfyllda och spårbarheten i samband med rapportering säkerställs, fragmenteringsprocessen inte försämrar kvaliteten på avfallsflödena jämfört med separat behandling och att utflödet uppfyller höga kvalitetsstandarder.

1.Inom 30 dagar efter det att ett uttjänt fordon har lämnats in till den auktoriserade behandlingsanläggningen ska anläggningen sanera det före ytterligare behandling, i enlighet med minimikraven i del B i bilaga VII.

2.De vätskor som förtecknas i del B i bilaga VII ska samlas in och lagras separat i enlighet med kraven i del A i bilaga VII. Spilloljor bör samlas in och lagras åtskilda från andra vätskor och behandlas i enlighet med direktiv 2008/98/EG. Vätskor från luftkonditioneringssystem som används i värmeregleringssystem ska samlas in och lagras separat från övriga vätskor och ska återvinnas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/5731a och, när det är tekniskt och ekonomiskt genomförbart, materialåtervinnas eller regenereras och återanvändas.

Obligatoriskt avlägsnande av delar och komponenter för återanvändning, återtillverkning, reparation och materialåtervinning före fragmentering

1.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska auktoriserade behandlingsanläggningar, efter det att de saneringsåtgärder som avses i artikel 29 har genomförts, säkerställa att de delar och komponenter som förtecknas i del C i bilaga VII avlägsnas från ett uttjänt fordon före fragmentering. För att konstatera delarnas marknadspotential för återanvändning, återtillverkning och reparation ska de bedömas i enlighet med artikel 31 före nedmonteringen. Bedömningen ska utföras efter det att de saneringsåtgärder som avses i artikel 29 har genomförts.

Om delar och komponenter inte har marknadspotential för återanvändning, återtillverkning och reparation ska det inte vara obligatoriskt att avlägsna dem före fragmentering om en auktoriserad behandlingsanläggning kan påvisa att den teknik som används efter fragmenteringen separerar material från delar och komponenter som förtecknas i del C posterna 6 och 13–19 i bilaga VII lika effektivt och ger likvärdigt materialåtervunnet material som med manuella isärtagningsprocesser eller halvautomatiska demonteringsprocesser.

Vid tillämpning av första stycket ska den auktoriserade behandlingsanläggningen uppfylla de krav på fragmenteringsutflöde av hög kvalitet som anges i den delegerade akt som avses i artikel 28.4 och tillhandahålla den information som förtecknas i del G i bilaga VII.

Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska varje ekonomisk aktör som säljer begagnade, återtillverkade eller renoverade delar och komponenter

Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 36 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska medlemsstaterna införa de incitament som krävs för att främja återanvändning, återtillverkning, eftermontering och renovering av delar och komponenter, oavsett om de avlägsnats under ett fordons användningsfas eller när det är uttjänt.

(b)Användning av ekonomiska incitament som utformats så att de belönar tillverkare som överskrider miniminormerna, för att ytterligare stimulera begagnade, återtillverkade eller renoverade reservdelar och komponenter.

1.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i kalenderåret efter en period på 36 månader efter dagen för förordningens ikraftträdande] ska medlemsstaterna vidta erforderliga åtgärder för att säkerställa att avfallshanteringsaktörerna har uppnått följande mål:

2.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i kalenderåret efter en period på 60 månader efter dagen för förordningens ikraftträdande] ska medlemsstaterna säkerställa att avfallshanteringsaktörerna uppnår ett årligt mål för materialåtervinning av plast på minst 30 procent av den totala vikten av plast i uttjänta fordon.

1.Uttjänta fordon får behandlas utanför unionen, förutsatt att de uttjänta fordonen transporteras i enlighet med förordning (EU) 2024/1157.

2.Transporter av uttjänta fordon från unionen till ett tredjeland i enlighet med punkt 1 ska endast medräknas vid fullgörandet av de skyldigheter och mål som anges i artikel 34, om exportören av uttjänta fordon tillhandahåller dokumentation som godkänts av den behöriga mottagarmyndigheten som visar att behandlingen ägde rum under förhållanden som anses motsvara kraven i denna förordning och kraven på skydd av människors hälsa och miljön i annan unionslagstiftning.

utgår

Skillnaden mellan begagnade fordon och uttjänta fordon för export

För att exportera ett begagnat fordon ska fordonsägaren kunna förelägga tullmyndigheter och varje fysisk eller juridisk person som är intresserad av att importera det berörda fordonet, dokumentation som visar att fordonet inte är ett uttjänt fordon. Denna dokumentation ska bestå av ett giltigt trafiksäkerhetsintyg eller, om ett sådant intyg inte finns tillgängligt, av en bedömning som gjorts av de behöriga myndigheter som ansvarar för trafiksäkerhetsintyg på grundval av kriterierna i bilaga I. Om det råder tvivel om huruvida ett begagnat fordon kan vara ett uttjänt fordon, kan de behöriga myndigheterna kräva att en fordonsägare förelägger ytterligare dokumentation som visar att det berörda fordonet inte är ett uttjänt fordon.

1.Från och med den [Publikationsbyrån: för in datumet = första dagen i den månad som följer efter en period på 24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska begagnade bilar som ska exporteras omfattas av de kontroller och krav som fastställs i detta avsnitt.

(a)inte är uttjänta fordon enligt artikel 37,

utgår

utgår

1.Innan tullen frigör begagnade fordon för export ska den elektroniskt och på ett automatiserat sätt via de elektroniska system som avses i artikel 45 kontrollera att fordonet, på grundval av fordonsidentifieringsnumret och informationen om den medlemsstat där fordonet senast var registrerat, är trafiksäkert eller inte ett uttjänt fordon i enlighet med artikel 37.

2.Om den information som tillhandahållits eller gjorts tillgänglig för tullen inte motsvarar uppgifterna om fordonets trafiksäkerhet i de nationella fordonsregistren och de nationella elektroniska systemen i enlighet med punkt 1, får tullmyndigheterna inte frigöra fordonet för export och myndigheten ska informera den berörda fysiska eller juridiska personen om detta genom dessa system.

3.Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 50 för att komplettera denna förordning genom att fastställa de villkor för överensstämmelse som avses i punkt 2 om de särskilda miljöskydds- och trafiksäkerhetsvillkoren för import av begagnade fordon av det importerande tredjelandet, när det tredjelandet har anmält sådana villkor till kommissionen. Dessa villkor ska kunna kontrolleras mot den information som finns tillgänglig i de elektroniska system som avses i artikel 45.1.

1.Om tullmyndigheterna misstänker att ett begagnat fordon som ska exporteras eventuellt inte uppfyller kraven i detta avsnitt, ska tullmyndigheterna omedelbart tillfälligt upphäva frigörandet för export av det begagnade fordonet tills de erhåller all information som behövs för att fatta ett slutgiltigt beslut. De ska också omedelbart underrätta de behöriga myndigheterna om det tillfälliga upphävandet och översända all relevant information som behövs för att avgöra om det begagnade fordonet uppfyller kraven i denna förordning och får frigöras för export.

3.Efter varje frisläppande för export av ett begagnat fordon ska tullmyndigheterna anmäla det frigörandet för export till den behöriga myndigheten i den medlemsstat där fordonet i fråga var registrerat vid tidpunkten för exporten. Medlemsstatens behöriga myndighet ska föra in dessa uppgifter i sitt nationella fordonsregister.

1.Det elektroniska MOVE-HUB-systemet som tagits fram av kommissionen ska användas för utbyte och kontroll av fordonsidentifieringsnummer och information om fordonets status när det gäller registrering och trafiksäkerhet mellan medlemsstaternas nationella fordonsregister och elektroniska system för trafiksäkerhet samt för sammankoppling med Europeiska unionens kontaktpunkt för tull, när så krävs för de kontroller och krav som fastställs i detta avsnitt.

Kommissionen ska senast den ... [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen i den månad som följer efter en period på 18 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] anta de genomförandeakter som fastställer de nödvändiga arrangemangen för genomförandet av funktionerna i den MOVE-HUB som avses i punkt 2, inbegripet de tekniska aspekter som krävs för sammankoppling av nationella elektroniska system med MOVE-HUB, villkoren för anslutning till MOVE-HUB, de uppgifter som ska överföras av de nationella systemen och formatet för överföring av dessa uppgifter genom de sammanlänkade nationella systemen.

(c)Andra anläggningar och ekonomiska aktörer som kan komma att behandla uttjänta fordon eller sälja begagnade reservdelar och komponenter som avlägsnats från uttjänta fordon.

3.Medlemsstaterna ska också genomföra regelbundna inspektioner av export av begagnade fordon för att kontrollera efterlevnaden av artikel 38.

1.Medlemsstaterna ska, när det gäller alla relevanta behöriga myndigheter som deltar i kontrollen av efterlevnaden av denna förordning, inrätta effektiva mekanismer som gör det möjligt för dessa myndigheter att samarbeta och samordna arbetet på nationell nivå när det gäller utarbetande och genomförande av politik och verksamhet för efterlevnadskontroll i samband med övervakning av fordonsregistrering, avregistrering, tillfälligt upphävande och slutlig avregistrering, saknade fordon, utfärdande av skrotningsintyg, export av begagnade fordon samt förebyggande av olaglig behandling och export av uttjänta fordon.

Medlemsstaterna ska samarbeta, bilateralt eller multilateralt, för att främja förebyggande och upptäckt av olaglig behandling och export av uttjänta fordon och för att ta itu med problemet med saknade fordon. De ska utbyta relevant information om fordonsregistrering, slutlig avregistrering samt tillfälligt upphävande och upphävande av registreringen genom det elektroniska system för utbyte som avses i artikel 45. De ska också utbyta relevant information om auktoriserade behandlingsanläggningar och reparations- och underhållsaktörer som inte är auktoriserade behandlingsanläggningar, och om andra anläggningar och ekonomiska aktörer som kan utföra verksamhet som rör behandling av uttjänta fordon. De ska utbyta erfarenhet och kunskap om åtgärder för kontroll av efterlevnad inom etablerade strukturer.

(a)de incitament som införts för att främja återanvändning, återtillverkning och renovering av delar och komponenter i enlighet med artikel 33 och deras genomslag,

Kommissionen ska granska medlemsstaternas rapporter och utarbeta och offentliggöra rapporter om den mottagna informationen för att bedöma genomförandet av denna förordning i medlemsstaterna och underlätta utbytet av information om bästa praxis som tillämpas i medlemsstaterna.

i)metoden för att fastställa mängden och vikten av de delar, komponenter och material som avlägsnats för de ändamål som avses i punkt 1 g, h, i och ma,

(b)Formatet för den rapportering till kommissionen som avses i punkterna 1, 2 och 3 samt formatet för kvalitetskontrollrapporten.

Dessa genomförandeakter ska antas senast den ... [Publikationsbyrån: för in datumet = den första dagen i den månad som följer efter en period på 24 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 51.2.

6.(Berör inte den svenska versionen.)

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 5.4, 6.2, 6.3, 6.4, 7.3, 9.7, 11.3, 12.3, 21.2, 22.4, 27.4, 38.7 och 40.3 [den slutliga förteckningen kommer att uppdateras efter avslutade förhandlingar] ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med [Publikationsbyrån: för in datumet = dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av perioden på fem år. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

3.Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 5.4, 6.2, 6.3, 6.4, 7.3, 9.7, 11.3, 12.3, 21.2, 22.4, 27.4, 38.7 och 40.3 [den slutliga förteckningen kommer att uppdateras efter avslutade förhandlingar] får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

6.En delegerad akt som antagits i enlighet med artiklarna 5.4, 6.2, 6.3, 6.4, 7.3, 9.7, 11.3, 12.3, 21.2, 22.4, 27.4, 38.7 och 40.3 [den slutliga förteckningen kommer att uppdateras efter avslutade förhandlingar]ska endast träda i kraft om varken Europaparlamentet eller rådet inom en period på två månader från delgivningsdagen har invänt mot den delegerade akten eller om både Europaparlamentet och rådet före utgången av denna period har underrättat kommissionen om att de har beslutat att inte invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.Senast den 31 december 203* [Publikationsbyrån: för in datumet = den sista dagen av året efter en period på 95 månader efter dagen för denna förordnings ikraftträdande] ska kommissionen se över och utarbeta en rapport om tillämpningen av denna förordning och dess inverkan på miljön, människors hälsa och den inre marknadens funktion och överlämna den till Europaparlamentet och rådet. Rapporten ska vid behov åtföljas av ett lagstiftningsförslag om ändring av relevanta bestämmelser i denna förordning.

(a)Behovet av att utvidga den här förordningens tillämpningsområde, i synnerhet bestämmelserna i kapitel II och III samt kapitel IV avsnitt II, till fordon i kategori L1e, L2e, L3e, L4e, L5e, L6e och L7e enligt vad som anges i artikel 4.2 i förordning (EU) nr 168/2013 och fordon i kategori M2, M3, N2, N3 och O enligt vad som anges i artikel 4.1 i förordning (EU) 2018/858.

1.Ett fordon är irreparabelt när det uppfyller ett eller flera av följande kriterier:

(a)Det har skurits i bitar, monterats ner för återanvändning av delar eller slutat användas som fordon.

utgår

(c)Det har blivit bränt till den punkt där motor- eller passagerarutrymmet helt förstörs.

(d)(Berör inte den svenska versionen.)

(e)En eller flera av följande komponenter i fordonet kan ur teknisk synpunkt varken repareras eller bytas ut:

(f)vars konstruktions- och säkerhetskomponenter har tekniska defekter som är oåterkalleliga och när skadan är så omfattande att reparation eller byte inte är tekniskt genomförbart utan att äventyra fordonets bestående strukturella integritet eller trafiksäkerheten.

utgår

utgår

utgår

Följande kriterier kan också användas under en enskild bedömning som ytterligare motivering för att fastställa om ett använt fordon är ett uttjänt fordon:

(b)Det är omöjligt att fastställa vem ägaren är.

utgår

(d)(Berör inte den svenska versionen.)

(e)(Berör inte den svenska versionen.)

1.En icke-teknisk beskrivning av de planerade åtgärderna för att säkerställa att fordon uppfyller de rättsliga krav som avses i artiklarna 4–7 under hela tillverkningen.

(b)kontrollera att den information som mottagits från leverantörerna är fullständig,

utgår

3.Information om befintliga antaganden om teknik för hantering av uttjänta fordon, relevanta tekniska framsteg när det gäller teknik för hantering av uttjänta fordon och kapacitetsinvesteringar i sådan teknik.

5.En förteckning över åtgärder som tillverkaren åtar sig att vidta för att säkerställa att uttjänta fordon behandlas i enlighet med denna förordning med särskilt fokus på följande:

(a)Åtgärder för att underlätta icke-förstörande demontering av de delar som anges i del C i bilaga VII.

(b)I samarbete med avfallshanteringsaktörer eller forskningsinstitut, åtgärder som bidrar till utvecklingen av materialåtervinningsteknik för material och komponenter som används i fordon för vilka sådan teknik inte är allmänt tillgänglig i kommersiell skala.

utgår

(d)Åtgärder för att hantera de utmaningar som användningen av material och tekniker utgör som hindrar enkel isärtagning eller gör materialåtervinningen mycket komplicerad.

utgår

utgår

Innan artiklarna 4–7 blir tillämpliga ska cirkularitetsstrategin förklara hur tillverkaren uppfyller cirkularitetskraven i direktiv 2005/64/EG.

1.Tillverkarna ska tillhandahålla en uppdatering av cirkularitetsstrategin vart femte år.

2.Den uppdaterade cirkularitetsstrategin ska omfatta relevanta nya ändringar och i synnerhet följande:

(a)En beskrivning av hur de åtgärder som avses i del A har vidtagits och, om en eller flera åtgärder som anges i strategin inte har genomförts, en förklaring av skälen till detta.

(b)En bedömning av effektiviteten för de åtgärder som avses i del A.

(c)Information om de betydande förändringar i utformning och produktion som tillverkaren har genomfört för att förbättra fordonens cirkularitet.

utgår

1.Elektriska fordonsbatterier och batterier för lätta transportmedel som ingår i fordonet:

(a)Originalutrustningens nummer.

(a)Originalutrustningens nummer.

(b)Originalutrustningens nummer.

(a)Originalutrustningens nummer.

(c)Tekniska instruktioner för åtkomst, borttagning och utbyte, inklusive möjligheten att avregistrera eller frikoppla en del från det uttjänta fordonets fordonsregistreringsnummer och vid behov omregistrera delen i fordonstillverkarens informationssystem så att den kan installeras i ett annat fordon samt kodning och programvara som krävs för att aktivera reservdelar och komponenter för att fungera i ett annat fordon, genom användning av diagnosverktyg för flera märken och fordonstillverkarens backendserver för det reparerade fordonet, om detta är nödvändigt.

utgår

(b)Luftkonditioneringssystem och köldmedier ska behandlas i enlighet med förordning (EU) 2024/573.

1.Batterier till elektriska fordon enligt definitionen i artikel 3.14 i denna förordning och batterier för lätta transportmedel enligt definitionen i artikel 3.11 i förordning (EU) 2023/1542, inklusive deras batterihanteringssystem, ombordladdare för elfordon och hölje eller kåpa i förekommande fall.

3.Startbatterier enligt definitionen i artikel 3.12 i förordning (EU) 2023/1542 och bärbara batterier enligt definitionen i artikel 3.9 i förordning (EU) 2023/1542.

utgår

11.Direkt åtkomliga delar av informationssystemet.

utgår

15.Bränslebehållare.

utgår

utgår

utgår

i)Delen eller komponenten ska innehålla alla relevanta delar.

ii)En bedömning av skada, försämrad funktionalitet eller prestanda och reparationer som krävs för att återställa delen eller komponenten till ett skick där den är potentiellt lämplig att återtillverkas eller renoveras.

iii)En visuell inspektion visar att korrosionen inte hindrar delen eller komponenten från att fungera.

utgår

2.Utsläppsefterbehandlingssystem (t.ex. katalysatorer, partikelfilter) om dessa delar inte omfattas av den garanti som anger att delen överensstämmer med den tillhörande trafiksäkerhetsprovningen enligt artikel 4 i direktiv 2014/45/EU.

2.Batterier till elektriska fordon ska behandlas i enlighet med artikel 70 i förordning (EU) 2023/1542.

1.För att följa artikel 28.3 i denna förordning får uttjänta fordon fragmenteras tillsammans med annat avfall endast om

2.En massbalansrapport om provanalysen av behandlingsfraktionernas kvalitet och kvantitet (utflöde) för en representativ behandlingskonfiguration som tillhandahålls av ett oberoende organ.

1.Information som ska lämnas av producenten eller dennes behöriga ombud för utökat producentansvar:

7.Namn och adress för innehavaren eller ägaren av det levererade fordonet.