(2)För att uppnå dessa mål breddade direktiv (EU) 2015/2302 definitionen av begreppet ”paketresa” jämfört med direktiv 90/314/EEG. I direktiv (EU) 2015/2302 specificerades resenärers befintliga rättigheter ytterligare och infördes nya rättigheter, såsom resenärers rätt att säga upp ett paketreseavtal utan uppsägningsavgifter, på vissa villkor, i händelse av oundvikliga och extraordinära omständigheter.

(3)Direktiv (EU) 2015/2302 har på det hela taget fungerat väl, men flera utmaningar har uppstått sedan det började tillämpas den 1 juli 2018. Covid-19-pandemin och offentliga åtgärder i samband med denna hade en betydande inverkan på både resenäringen och resenärerna och avslöjade vissa svagheter i rådande affärsmodeller och visade att specifika bestämmelser i direktivet skulle kunna göras tydligare. Vidare är, trots de insatser som gjorts i samband med direktivet för att säkerställa transparens och förse resenärer med tydlig information, kommunikationen av information till resenärerna om deras rättigheter fortfarande inte enhetlig.

(5)På det hela taget anses definitionen av ”paketresa” ha varit ändamålsenlig, men definitionen av och reglerna för sammanlänkade researrangemang har gett upphov till ytterligare komplexitet och rättsosäkerhet och används sällan i praktiken. Därför bör definitionen av ”paketresa” förtydligas och förenklas, och bestämmelserna om sammanlänkade researrangemang bör strykas från direktiv (EU) 2015/2302. Ett sådant förtydligande och en sådan förenkling av definitionen av ”paketresa” och strykningen av hänvisningarna till begreppet ”sammanlänkat researrangemang” bör öka rättssäkerheten för alla parter, samtidigt som skyddet av resenärer blir effektivare och lika villkor för näringsidkarna säkerställs. Samtidigt bör antalet informationsformulär som ska användas av näringsidkare när de informerar resenärer om deras rättigheter minskas. Eftersom begreppet ”sammanlänkat researrangemang” stryks bör bilaga II utgå.

(6)Principen bakom definitionen av ”paketresa” bör förbli att det finns en nära koppling mellan olika resetjänster som bokats för samma resa eller semester. Bokningar av olika typer av resetjänster för samma resa eller semester vid ett försäljningsställe där resetjänsterna har valts ut innan resenären ingår ett första avtal bör betraktas som paketresor på samma sätt som resetjänster som bokats vid ett försäljningsställe inom en kort tidsperiod. I båda fallen finns det en nära koppling mellan bokningarna av resetjänster. Definitionen av ”paketresa” bör därför omfatta båda situationerna.

(7)När det gäller bokningar som görs inom kort tid på ett försäljningsställe är det lämpligt att ersätta det ganska vaga kriteriet ”ett enda besök eller en enda kontakt”. Därför bör bokningar av olika typer av resetjänster för samma resa eller semester betraktas som paketresor om en näringsidkare, innan resenären går med på att betala för den första resetjänsten, aktivtuppmanar resenären att boka en eller flera ytterligare tjänster för samma resa eller semester inom 24 timmar efter det att resenären gick med på att betala för den första tjänsten. Vid tillämpningen av detta direktiv bör en näringsidkare anses aktivt uppmana en resenär att boka en tjänst när näringsidkaren optimerar försäljningserbjudandet i fråga eller marknadsför ett sådant erbjudande.

(8)Definitionen av paketresor som utgörs av sammanlänkade bokningsprocesser via internet i artikel 3.2 b v i direktiv (EU) 2015/2302, enligt vilken resenärens namn, betalningsuppgifter och e-postadress ska överföras från en näringsidkare till en annan näringsidkare, har visat sig vara alltför snäv. Det är därför lämpligt att betrakta bokningar av olika typer av resetjänster för samma resa eller semester som en paketresa när den näringsidkare som är part i ett första avtal överför resenärens personuppgifter till en näringsidkare som är part i ett andra eller ytterligare avtal. En sådan överföring av personuppgifter bör göra det möjligt för berörda näringsidkare att fastställa att samma resenär är part i de relevanta avtalen och skulle till exempel kunna omfatta resenärens namn, betalningsuppgifter, e-postadress eller telefonnummer. Överföringen av personuppgifter tyder på ett nära samband mellan bokningarna/avtalen.

utgår

(10)För paketresor där till exempel logi kombineras med andra turisttjänster, men ingen persontransport ingår, bör det allmänna kriteriet ”en betydande andel” av kombinationens värde, som gäller för turisttjänster enligt artikel 3.1 d, ersättas med det mer specifika kriteriet ”minst 25 %” för att öka rättssäkerheten. Det bör noteras att olika lokala aktiviteter som tillhandahålls som en integrerad del av eller som vanligtvis förknippas med logi, oavsett deras värde, inte bör leda till att en paketresa skapas om dessa tjänster kombineras med endast logi.

(12)Det finns vissa inneboende risker i affärspraxis att kräva förskottsbetalningar, särskilt i situationer där arrangörerna är skyldiga att inom en kort tidsrymd återbetala betydande belopp till resenärer för inställda resor. Det bör därför föreskrivas att delbetalningar, dvs. betalningar som begärs av resenärer vid bokningstillfället eller kort därefter, bör fastställas på en lämplig nivå. Delbetalningar kan omfattas av begränsningar på grundval av nationell behörighet.

utgår

utgår

(16)I vissa situationer kan frivilliga värdebevis till resenärer vara ett användbart alternativ till återbetalningar. Värdebevis kan ge i synnerhet arrangörerna större flexibilitet om de ställs inför skyldigheten att göra många återbetalningar på kort tid. Samtidigt kan värdebevis godtas för resenärer som inte behöver omedelbar återbetalning, så länge det finns särskilda rättsliga garantier. Därför bör det fastställas tydliga regler för värdebevis som ger sådana garantier. Dessa garantier bör omfatta transparens om värdebevisens frivilliga karaktär och om deras viktigaste egenskaper samt om resenärernas rättigheter i samband med värdebevis, till exempel att de är skyddade vid arrangörens obestånd och att resenärerna har rätt till automatisk återbetalning om ett värdebevis inte löses in under sin giltighetstid. Det bör vara möjligt att använda värdebeviset för alla tjänster som arrangören föreslår. Arrangörerna bör kunna göra värdebevis mer attraktiva, till exempel genom att öka deras värde jämfört med resenärens återbetalningsrätt. I sådana fall bör skyddet vid obestånd begränsas till det belopp som resenärens återbetalningsrätt uppgår till.

(18)Det bör klargöras att ett avtal kan sägas upp om det rimligen kan förväntas att dess fullgörande objektivt kommer att påverkas väsentligt av oundvikliga och extraordinära omständigheter, vilket kräver en bedömning från fall till fall. Bedömningen av huruvida oundvikliga och extraordinära omständigheter kommer att få en väsentlig och objektiv inverkan på fullgörandet av paketresan bör baseras på en bedömning på förhand, vid tidpunkten för uppsägningen av avtalet, av sannolikheten för att de oundvikliga och extraordinära omständigheterna kommer att få en väsentlig och objektiv inverkan på fullgörandet av paketresan. Om en resenär säger upp avtalet bör en sådan bedömning göras utifrån en skäligen välinformerad och skäligen uppmärksam och medveten genomsnittsresenärs perspektiv, på grundval av den information som finns tillgänglig vid tidpunkten för uppsägningen av paketreseavtalet i fråga. Inverkan till följd av oundvikliga och extraordinära omständigheter som uppstår på avreseorten eller resmålet, inbegripet i dess omedelbara närhet, eller som påverkar resan till eller från resmålet, inbegripet de olika platser som har samband med resans början och återresan, bör beaktas om de påverkar fullgörandet av de resetjänster som ingår i det relevanta paketreseavtalet. Omständigheter som endast påverkar resan till resmålet eller återresan bör inte beaktas om resan inte ingår i paketreseavtalet, inbegripet passagerarens transport till den avtalade avreseorten.

(19)Under covid-19-pandemin framkom olika tolkningar när det gäller avbokningsrättigheter på grund av ”oundvikliga och extraordinära omständigheter”, även när det gäller resevarningarnas relevans. Det är därför lämpligt att ange att officiella resevarningar för resmålet som utfärdats av myndigheterna i den medlemsstat där resenären är bosatt eller avreser från eller i destinationslandet, är viktiga faktorer vid bedömningen av huruvida en uppsägning av ett avtal är berättigad. Att det saknas officiella resevarningar bör dessutom inte hindra att det fastställs att sådana omständigheter föreligger och att dessa påverkar fullgörandet av paketresan. Oundvikliga och extraordinära omständigheter kan omfatta inte bara omständigheter som påverkar fullgörandet av en paketresa, utan även omständigheter som, utan att de förhindrar ett sådant fullgörande, innebär att paketresan inte kan genomföras utan att de berörda resenärerna utsätts för risker för deras hälsa och säkerhet. Relevansen av sådana omständigheter och deras inverkan bör bedömas objektivt, samtidigt som man i förekommande fall tar hänsyn till i vilken utsträckning de berörda resenärerna utsätts för risker. Att resenärer på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter kommer att drabbas av allvarliga restriktioner på resmålet eller på avreseorten, inbegripet karantänkrav under en längre period, bör också tas med i bedömningen av huruvida en uppsägning av ett avtal är berättigad.

(20)Det bör också klargöras att återbetalningsperioden på 14 dagar, som utlöses av uppsägningen av avtalet, gäller oavsett om resenären uttryckligen begär återbetalning. Vidare bör det anges att arrangören ska ersätta alla betalningar med avseende på paketresan som gjorts av resenären eller för dennes räkning.

(22)För att säkerställa att skyddet vid obestånd alltid är effektivt för resenärer bör det föreskrivas att säkerheten är tillräcklig för att täcka kostnader för återbetalning och hemresa i de fall då obestånd inträffar vid en tidpunkt då en arrangör innehar de högsta betalningsbeloppen. Eventuella ökningar av dessa belopp på grund av en större förväntad volym paketresor som säljs under en viss period bör beaktas. Det bör klargöras att medlemsstaterna bör övervaka arrangörernas skydd vid obestånd och övervaka marknaden för tillhandahållande av skydd vid obestånd. Det bör klargöras att sådana åtgärder kan samfinansieras av medlemsstaterna endast under exceptionella omständigheter och upprepas att dessa bestämmelser inte påverkar tillämpningen av unionens bestämmelser om statligt stöd i den mån sådana åtgärder inbegriper statligt stöd.

(25)Det är viktigt att resenärerna vederbörligen informeras om sina rättigheter, kan förstå den information som de får och har tillgång till den när de behöver den. Därför bör vissa ändringar göras när det gäller krav på förhandsinformation, innehållet i ett paketreseavtal och standardinformationsformulären i bilagorna I och II till direktiv (EU) 2015/2302. I standardinformationsformulären i bilaga I bör till exempel den näringsidkare som ansvarar för återbetalning för inställda paketresor anges. Rätten att säga upp ett paketreseavtal utan avgift på grund av oundvikliga och extraordinära omständigheter bör anges vid sidan av möjligheten att avboka en paketresa mot en uppsägningsavgift. Dessutom bör arrangörerna vara skyldiga att lägga till standardinformationsformuläret till avtalet så att det är tillgängligt för resenärer efter det att avtalet ingåtts, tillsammans med kontaktuppgifter till berörda näringsidkare. För att garantera att resenärerna vederbörligen informeras om sina rättigheter bör arrangörerna erbjuda hjälp som finns tillgänglig för resenärerna, i synnerhet för sårbara resenärer, genom en enda kontaktpunkt. Digitala kommunikationskanaler bör erkännas som ett viktigt verktyg för att när som helst kunna erbjuda uppdaterad och personanpassad information om passagerares rättigheter. Denna information bör tillhandahållas automatiskt och proaktivt av arrangörerna, i synnerhet när det gäller händelser som sannolikt kommer att påverka paketresan, för att underlätta informationsflödet till resenären och arrangören. Digitala kommunikationskanaler bör prioriteras, utan att det inverkar negativt på den passagerarassistans som erbjuds vid fysiska diskar.

Artikel 1

Innehåll

Syftet med detta direktiv är att bidra till en väl fungerande inre marknad och till uppnåendet av en hög och så enhetlig konsumentskyddsnivå som möjligt genom att tillnärma och förenkla vissa aspekter av medlemsstaternas lagar, regler och administrativa bestämmelser vad gäller avtal mellan resenärer och näringsidkare med avseende på paketresor och vissa aspekter av avtal mellan arrangörer av paketresor och resetjänstleverantörer, och av de specifika informationskraven i vissa fall som inte leder till att en paketresa skapas.”

Detta direktiv är tillämpligt på paketresor som erbjuds eller säljs av näringsidkare till resenärer.

i)köps från ett enda försäljningsställe och har valts ut innan resenären går med på att betala, eller

(Berör inte den svenska versionen.)

(Berör inte den svenska versionen.)

(Berör inte den svenska versionen.)

v)köps från separata näringsidkare genom sammanlänkade bokningsprocesser online, där resenärens personuppgifter, genom vilka resenären kan identifieras som part i avtalet, överförs från den näringsidkare med vilken det första avtalet ingås till en annan näringsidkare eller andra näringsidkare och ett eller flera avtal ingås med den eller de sistnämnda näringsidkarna senast 24 timmar efter det att bokningen av den första resetjänsten bekräftades,

b)Led 5 ska utgå.

d)Arrangemang för betalning, inklusive via poängsystem eller andra bonussystem och belopp eller procentandelar av priset som ska erläggas som delbetalning samt de tidpunkter då den resterande delen av priset ska betalas eller andra ekonomiska garantier som ska betalas eller tillhandahållas av resenären.

”Artikel 5a

Betalningar

Medlemsstaterna får i enlighet med nationella bestämmelser införa begränsningar av förskottsbetalningar.

2a.Det relevanta standardinformationsformuläret i bilaga I ska bifogas avtalet eller göras tillgängligt elektroniskt vid tidpunkten för dess ingående. Avtalet ska innehålla en tydlig hänvisning till det formuläret.

2.Utan hinder av vad som sägs i punkt 1 ska resenären ha rätt att säga upp paketreseavtalet innan paketresan inleds utan att betala någon uppsägningsavgift om det rimligen kan förväntas att paketreseavtalet objektivt kommer att påverkas väsentligt av oundvikliga och extraordinära omständigheter på resmålet eller i dess omedelbara närhet eller på avreseorten eller som påverkar resenärens resa till eller från resmålet. Om paketreseavtalet sägs upp i enlighet med denna punkt ska resenären ha rätt till full återbetalning av alla betalningar som gjorts för paketresan men ska inte ha rätt till ytterligare ersättning.

3a.Officiella varningar mot resor till en viss destination som utfärdats av myndigheterna i avresemedlemsstaten eller den resandes bosättnings- eller destinationsland, eller det faktum att resenärer kommer att bli föremål för allvarliga restriktioner på resmålet eller i bosättnings- eller avresemedlemsstaten efter återkomsten från resan eller semestern, ska vara viktiga faktorer som ska beaktas vid bedömningen av huruvida det är motiverat att säga upp avtalet på grundval av punkterna 2 och 3 b. Detta gäller i synnerhet om en officiell varning har utfärdats högst 28 dagar före paketresans planerade början, dock utan att det påverkar bedömningar från fall till fall. Om resenären vederbörligen har informerats av arrangören om en officiell varning och reserestriktioner och trots detta har gjort en bokning, ska resenären bära den ekonomiska risken om han eller hon säger upp paketreseavtalet.

Arrangören ska tillhandahålla alla återbetalningar som krävs enligt punkterna 2 och 3, eller med avseende på punkt 1 ersätta alla betalningar som har gjorts av resenären eller för dennes räkning för paketresan med avdrag för den skäliga och berättigade uppsägningsavgiften. Arrangören ska göra sådana återbetalningar eller ersättningar till resenären utan onödigt dröjsmål och under alla omständigheter senast 14 dagar efter det att paketreseavtalet har sagts upp, oavsett om resenären uttryckligen begär återbetalning. Om resenärens betalningsuppgifter inte längre är giltiga ska han eller hon förse arrangören med korrekta betalningsuppgifter. Arrangören ska återbetala eller ersätta resenären senast 14 dagar efter det att denne lämnat in de nya betalningsuppgifterna.”

1.Om ett avtal sägs upp i enlighet med artiklarna 10, 11 eller 12 ska medlemsstaterna säkerställa att arrangören kan ge resenären möjlighet att godta ett värdebevis som kan användas för en framtida paketresa i stället för en återbetalning. Arrangören får erbjuda ett värdebevis med ett högre värde än resenärens återbetalningsrätt.

b)giltighetstiden för värdebeviset och resenärernas rättigheter i förhållande till värdebevis i enlighet med denna artikel, och att dessa inte kommer att ändras under giltighetstiden för värdebeviset.

3.Värdet av det värdebevis som erbjuds ska minst motsvara resenärens återbetalningsrätt. Arrangören får erbjuda ett värdebevis med ett högre totalvärde.

4.Resenärerna ska förlora sin rätt till återbetalning under värdebevisets giltighetstid efter att de har godtagit värdebeviset på ett varaktigt medium. Parterna får när som helst komma överens om en fullständig eller partiell återbetalning innan ett värdebevis löses in eller löper ut.

5.Värdebevisen ska ha en giltighetstid på högst tolv månader från den dag då en resenär godtar ett värdebevis i enlighet med punkt 4. Denna period får förlängas en gång med upp till tolv månader om båda parterna uttryckligen och skriftligen har samtyckt till detta. Resenärerna ska ha rätt att begära återbetalning efter giltighetstidens slut.

6.Det ska vara möjligt att använda värdebevis för alla resetjänster som arrangören föreslår. Resenärerna får använda värdebevis för en eller flera tjänster som erbjuds av arrangörerna, och i delar vid olika tillfällen. Om värdebeviset inte löses in inom sin giltighetstid ska arrangören återbetala det belopp som motsvarar resenärens återbetalningsrätt så snart som möjligt och senast 14 dagar efter giltighetstidens slut, utan att resenären behöver begära det i förväg. Om en del av värdebeviset löses in ska arrangören återbetala värdebevisets återstående belopp så snart som möjligt, dock senast 14 dagar efter att en del av värdebeviset löstes in, utan att resenären behöver begära det i förväg.

7.Värdebevis ska kunna överföras till en annan resenär högst en gång utan extra kostnad. Resenären ska skriftligen informera arrangören om överföringen av värdebeviset och förse arrangören med de personuppgifter som behövs för att mottagaren av värdebeviset ska kunna lösa in det eller få en återbetalning när dess giltighetstid löper ut. För att förbättra spårbarheten ska värdebeviset märkas som överfört.

Medlemsstaterna ska säkerställa att arrangörer som är etablerade på deras territorium ställer säkerhet för återbetalning av alla betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning om arrangörerna hamnar på obestånd. Detta ska omfatta skydd av betalningar som görs om paketresan inte genomförs, helt eller delvis, till följd av arrangörens obestånd eller om en resenär hade rätt till återbetalning eller hade fått ett värdebevis från arrangören innan den hamnade på obestånd. När det gäller värdebevis ska säkerheten begränsas till resenärens återbetalningsrätt. Om återresan inbegrips i paketreseavtalet, ska arrangörerna även ställa säkerhet för hemtransport av resenärerna. En fortsättning på paketresan får erbjudas.

2.Den säkerhet som avses i punkt 1 ska vara effektiv och omfatta rimligt förutsebara kostnader. Den ska omfatta summorna av betalningar som gjorts av resenärer eller för deras räkning för paketresor, med beaktande av längden på tidsperioden mellan mottagandet av eventuella betalningar och fullgörandet av paketresorna, samt den uppskattade kostnaden för hemtransporter i händelse av arrangörens obestånd. Säkerheten ska alltid vara tillräcklig för att täcka kostnaderna för återbetalning och, i förekommande fall, hemresa och värdebevis. Omfattningen ska ta hänsyn till de perioder då arrangörerna innehar de högsta betalningsbeloppen.

3.För att säkerställa att skyddet vid obestånd är effektivt ska medlemsstaterna övervaka arrangemangen för skydd vid obestånd hos arrangörer som är etablerade på deras territorium och övervaka marknaden för tillhandahållande av skydd vid obestånd. All medfinansiering från medlemsstaterna är endast möjlig i vederbörligen motiverade undantagsfall och ska vara villkorad av godkännande enligt unionens bestämmelser om statligt stöd.

6.Återbetalning av betalningar som påverkas av arrangörens obestånd ska tillhandahållas utan onödigt dröjsmål efter resenärens begäran och senast sex månader efter det att resenären har lämnat in de handlingar som krävs för att behandla begäran. När resenären begär en återbetalning ska han eller hon tillhandahålla paketreseavtalet samt bevis för den betalning som har gjorts till arrangören eller, i förekommande fall, till återförsäljare. Sådan dokumentation ska vara tillräcklig för att resenären ska kunna begära återbetalning.

2.Medlemsstaterna ska utse centrala kontaktpunkter för att underlätta administrativt samarbete och övervakning av arrangörer som är verksamma i olika medlemsstater och för att utbyta information om skydd vid obestånd och eventuella mekanismer som införts för att säkerställa att återbetalningarna för paketreseavtal som sagts upp är effektiva. Medlemsstaterna ska anmäla kontaktuppgifter för dessa kontaktpunkter till alla andra medlemsstater och till kommissionen. Varje medlemsstat ska upprätta en förteckning över alla näringsidkare som säljer paketresor på dess territorium och identiteten för den enhet som ansvarar för skydd vid obestånd. Förteckningarna ska vara offentliga och tillgängliga och ska underlätta samarbetet mellan de kontaktpunkter som medlemsstaterna utsett. Kommissionen ska centralisera informationen om skydd vid obestånd och hålla den uppdaterad, inbegripet en lista över alla förteckningar, samt göra den allmänt tillgänglig på sin webbplats.

(11)Kapitel VI ska utgå.

(14)Bilaga II ska utgå.

Artikel 3

Införlivande

Medlemsstaterna ska senast [24 månader efter detta direktivs ikraftträdande] anta och offentliggöra de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv.

De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen. De ska tillämpa dessa bestämmelser från och med [6 månader efter tidsfristen för införlivandet].

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

Medlemsstaterna ska underrätta kommissionen om texten till de centrala bestämmelser i nationell rätt som de antar inom det område som omfattas av detta direktiv.

utgår