(4)Återkoppling och erfarenheter från de två åren av genomförandet av de strategiska GJP-planerna inom unionens nuvarande rättsliga ram för den gemensamma jordbrukspolitiken visar att det krävs ytterligare begränsade anpassningar av den lagstiftningen för att ta itu med de identifierade flaskhalsarna och komplexiteten. Till exempel har vissa grupper av jordbrukare – såsom ekologiska, unga och småskaliga jordbrukare samt djuruppfödare – särskilda omständigheter, metoder och behov som ännu inte beaktas i tillräcklig utsträckning i unionens rättsliga ram för den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket inte gör det möjligt för medlemsstaterna att anpassa olika instrument till dessa jordbrukares och djuruppfödares särskilda omständigheter, metoder och behov. Dessutom utnyttjas inte vissa förenklingsmöjligheter inom den gemensamma jordbrukspolitiken, såsom användningen av klumpsummor eller förenklade kostnadsalternativ, i tillräcklig utsträckning på grund av komplexiteten i genomförandet och förvaltningen av dem. Detta kan leda till överlappande eller tvetydiga krav för jordbrukare, göra det svårt för dem att få tillgång till stöd och hämma deras möjligheter till affärsutveckling, t.ex. för unga och nya jordbrukare. Det råder också en viss brist på flexibilitet i de regler som påverkar hur medlemsstaterna förvaltar och ändrar sina strategiska GJP-planer och fullgör sina rapporteringsskyldigheter. Slutligen måste den börda som besök på plats och kontroller innebär för både jordbrukare och administrativa organ minskas ytterligare, särskilt genom att man inför effektivare metoder för kvalitetsbedömningar och kontroller av grundvillkor inom ramen för det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IAKS). Undanröjandet av dessa flaskhalsar och denna bristande flexibilitet bör hjälpa medlemsstaterna att använda de strategiska GJP-planerna för att maximera fördelarna för jordbrukare och andra stödmottagare inom den gemensamma jordbrukspolitiken, minska den administrativa bördan och komplexiteten och utnyttja knappa resurser på ett bättre sätt.

(6)För att minimera risken för negativa effekter på den inre marknaden och den internationella handeln till följd av ett nytt krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser och andra katastrofer i enlighet med artiklarna 41a och 78a i förordning (EU) 2021/2115, bör medlemsstaterna utforma de interventioner för vilka detta unionsstöd kan beviljas på ett sådant sätt att de uppfyller kriterierna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal (den s.k. gröna boxen).

(8)Med tanke på det exceptionella stöd som en jordbrukare skulle få i en krissituation, efter att ha drabbats av betydande produktionsförluster till följd av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, och för att säkerställa samstämmighet med det stöd som avses i artikel 78a i förordning (EU) 2021/2115, bör det system med grundvillkor som avses i artikel 12 i den förordningen inte tillämpas på det kompletterande stöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer inom ramen för direktstöd som avses i artikel 41a i den förordningen.

(9)Det system med grundvillkor som omfattar föreskrivna verksamhetskrav och normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC) syftar till att bidra till utvecklingen av ett hållbart jordbruk genom att öka stödmottagarnas medvetenhet om behovet av att uppfylla dessa grundläggande normer och krav. Det syftar också till att öka den gemensamma jordbrukspolitikens förenlighet med de mål för miljö, folkhälsa, växtskydd och djurskydd som eftersträvas med unionslagstiftningen. Med tanke på den begränsade jordbruksareal som förvaltas av småbrukare som får stöd inom ramen för de interventioner som avses i artikel 28 i förordning (EU) 2021/2115, ger tillämpningen av systemet med grundvillkor på sådana småbrukare, som driver majoriteten av jordbruksföretagen i unionen, inte tillräckliga fördelar i förhållande till de stora kostnaderna och medför en betydande administrativ börda för dessa jordbrukare och nationella förvaltningar. För att minska sådana kostnader och den sammanhängande administrativa bördan är det lämpligt att undanta småbrukare från tillämpningen av systemet med grundvillkor.

(11)GAEC-norm 1, som förtecknas i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att bevara permanent gräsmark för att bevara kollagret. I punkterna 1.7.3 och 1.9.1.1 i bilaga II till förordning (EU) 2018/848 understryks vikten av att maximera användningen av bete och betesmark, vilket förhindrar att permanent gräsmark ställs om till mark för annan användning och, i linje med det huvudsakliga målet med GAEC-norm 1, bevarar kollagret i permanent gräsmark. GAEC-normerna 3, 5 och 6, som förtecknas i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att bibehålla markens innehåll av organiskt material, begränsa erosion respektive skydda mark under känsliga perioder. Dessa mål uppnås redan genom de jordbearbetnings- och odlingsmetoder som används i ekologisk växtproduktion, särskilt de som avses i punkt 1.9 i bilaga II till förordning (EU) 2018/848. GAEC-norm 4, som förtecknas i bilaga III till förordning (EU) 2021/2115, syftar till att skydda vatten mot föroreningar. På samma sätt syftar punkterna 1.5, 1.7, 1.9 och 1.10 i bilaga II till förordning (EU) 2018/848 till att minska risken för vattenförorening genom att begränsa användningen av veterinärmedicinska läkemedel, gödselmedel och växtskyddsmedel samt begränsa djurtätheten. Erfarenheten har visat att ekologiskt jordbruk har en positiv inverkan på läckage och avrinning av näringsämnen och det är därför mindre sannolikt att en ekologisk jordbrukare skulle äventyra vattenkvaliteten, vilket resulterar i att det huvudsakliga målet med GAEC-norm 4 uppnås. Med tanke på de principer och regler som fastställs i förordning (EU) 2018/848 och de befintliga metoderna i systemen för ekologiskt jordbruk bör därför ekologiska jordbrukare vars hela jordbruksföretag har certifierats i enlighet med förordning (EU) 2018/848 anses uppfylla GAEC-normerna 1, 3, 4, 5 och 6, vilket redan är fallet för GAEC-norm 7.

(13)Med tanke på det exceptionella stöd som en jordbrukare kan få i en krissituation, efter att ha drabbats av betydande produktionsförluster till följd av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, och för att säkerställa samstämmighet med det stöd som avses i artikel 78a i förordning (EU) 2021/2115, bör det system med grundvillkor som avses i artikel 14 i den förordningen inte tillämpas på det kompletterande stöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer inom ramen för direktstöd som avses i artikel 41a i den förordningen.

(14)Naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser och andra katastrofer ökar i frekvens, intensitet och varaktighet och har en betydande inverkan på unionens jordbrukssektor. Förordning (EU) 2021/2115 innehåller redan en uppsättning verktyg som gör det möjligt för jordbrukare att bli mer resilienta och hantera kriser. Händelsernas omfattning och deras plötsliga och extraordinära karaktär kräver dock fler instrument som är tillgängliga för medlemsstaterna. Det är därför lämpligt att föreskriva kompletterande krisstöd till jordbrukare och att införa detta i artikel 16 i den förordningen som en ny interventionstyp i form av direktstöd.

(15)Enligt artikel 19 i förordning (EU) 2021/2115 får en medlemsstat behålla upp till 3 % av det direktstöd som ska betalas till en jordbrukare för att stödja jordbrukarens bidrag till ett riskhanteringsverktyg. Den medlemsstat som beslutar att utnyttja denna bestämmelse måste tillämpa den på alla stödmottagare som får direktstöd ett visst år. Erfarenheten har visat att endast ett fåtal medlemsstater utnyttjar detta alternativ. Diskussioner med medlemsstaterna har visat att ett hinder för genomförandet av denna bestämmelse är bristen på riskhanteringsverktyg som är tillgängliga för alla jordbrukare som får direktstöd, vilka antingen inrättas av medlemsstaterna eller är tillgängliga genom privata försäkringar. För att i större utsträckning utnyttja den möjlighet som föreskrivs i artikel 19 i den förordningen är det nödvändigt att göra dess genomförande mer flexibelt och anpassa den till de befintliga hanteringsverktygen i medlemsstaterna. Till följd av denna ändring bör medlemsstaterna kunna behålla upp till 3 % av det direktstöd som endast ska betalas till de jordbrukare som har tillgång till ett riskhanteringssystem ett visst år. Medlemsstater där alla stödmottagare som får direktstöd har tillgång till riskhanteringssystem bör kunna fortsätta att behålla upp till 3 % av direktstödet till alla sådana stödmottagare.

(21)Under de första åren av genomförandet av de strategiska GJP-planerna har naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer påverkat många jordbrukares produktion i hela unionen. Denna tendens förväntas fortsätta i framtiden. Det bör därför vara möjligt för medlemsstaterna att tillhandahålla krisstöd i form av ökat direkt inkomststöd så att de hårdast drabbade jordbrukarna snabbt kan kompenseras. För att behålla incitamentet för jordbrukare att försäkra sin produktion bör medlemsstaterna fastställa en högre kompensationsnivå för de jordbrukare som är försäkrade eller deltar i något annat riskhanteringsverktyg. För att mobilisera ytterligare medel för att stödja jordbrukare bör medlemsstaterna tillåtas att samfinansiera detta krisstöd med ytterligare nationell finansiering på upp till 200 %. Medlemsstaterna bör dock säkerställa att den totala kompensation som jordbrukaren får tillsammans med andra former av unionsstöd eller nationellt finansierat stöd (inklusive ytterligare nationell finansiering), privata försäkringar eller andra riskhanteringssystem inte leder till överkompensation eller dubbelfinansiering.

(33)För att effektivt stödja jordbrukare vars produktion skadats av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer bör medlemsstaterna kunna planera krisstöd inte bara genom interventioner för direkt inkomststöd, utan även genom interventioner för landsbygdsutveckling. Sådana typer av stöd bör ge medlemsstaterna tillräcklig flexibilitet i planeringen av interventionerna. Medlemsstaterna bör dock säkerställa att dessa interventioner är förenliga med varandra. Bestämmelser om stödets inriktning och stimulanseffekt bör därför vara desamma. För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel bör medlemsstaterna säkerställa att den totala kompensation som jordbrukaren får tillsammans med andra former av unionsstöd eller nationellt finansierat stöd (inklusive ytterligare nationell finansiering), privata försäkringar eller andra riskhanteringssystem inte leder till överkompensation eller dubbelfinansiering.

(40)I artikel 86.2 och 86.3 i förordning (EU) 2021/2115 fastställs regler om vilka utgifter som är berättigade till bidrag från EGFJ respektive Ejflu till följd av ändringar av strategiska GJP-planer. För att förenkla reglerna om utgifternas stödberättigande, förbättra synergierna mellan EGFJ och Ejflu samt öka medlemsstaternas flexibilitet att fastställa datum för verkan av EGFJ-relaterade ändringar av strategiska GJP-planer, är det lämpligt att tillåta att utgifter som blir stödberättigande till följd av en godkänd strategisk ändring av en strategisk GJP-plan ska vara berättigande för bidrag från EGFJ från och med den dag då ändringen får verkan enligt vad den berörda medlemsstaten har fastställt i enlighet med artikel 119.8 i den förordningen, men inte tidigare än den dag då begäran om ändring lämnas in till kommissionen. För andra ändringar av strategiska GJP-planer som rör EGFJ bör utgifterna berättiga till bidrag från EGFJ från och med dagen för anmälan av ändringen till kommissionen, i enlighet med artikel 119.9 i förordning (EU) 2021/2115, i dess lydelse enligt den här förordningen. För att säkerställa samstämmighet mellan reglerna om berättigande till bidrag från EGFJ och Ejflu i händelse av nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser bör det vara möjligt att i strategiska GJP-planer fastställa att EGFJ-finansierade utgifter som beror på ändringar av strategiska GJP-planer som är kopplade till kompletterande krisstöd till jordbrukare inom ramen för direktstöd enligt artikel 41a får berättiga till stöd från och med den dag då händelsen inträffade.

(41)För att säkerställa tillräcklig finansiering för de nya interventionstyper för krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer som avses i artiklarna 41a och 78a i förordning (EU) 2021/2115 bör medlemsstaterna kunna avsätta en viss andel av både direktstöd och Ejflu-finansiering för dessa interventionstyper. För att säkerställa att tillräckliga medel finns tillgängliga för genomförandet av andra prioriteringar inom den gemensamma jordbrukspolitiken bör denna andel dock begränsas till ett högsta årligt belopp per medlemsstat som motsvarar 3 % av det totala årliga anslaget för direktstöd och Ejflu-finansiering. För att uppmuntra medlemsstaterna att i första hand använda det instrument som föreskrivs i artikel 41a i den förordningen och som finansieras med direktstöd bör det högsta årliga belopp som en medlemsstat kan avsätta för denna interventionstyp motsvara 4 % av det totala årliga anslaget för direktstöd och Ejflu-finansiering, om medlemsstaten beslutar att inte betala ut krisstöd i enlighet med artikel 78a i den förordningen.

(42)På grund av deras särskilda karaktär bör de nya interventionstyper för krisstöd till jordbrukare inom ramen för direktstöd som avses i artikel 41a i förordning (EU) 2021/2115 och de inom ramen för landsbygdsutveckling som avses i artikel 78a i den förordningen undantas från skyldigheten att bidra till de resultatindikatorer som förtecknas i bilaga I till den förordningen.

(43)Ytterligare nationell finansiering för kompletterande krisstöd till jordbrukare i enlighet med artikel 41a i förordning (EU) 2021/2115 bör införas i bilaga V till medlemsstatens strategiska GJP-plan.

(44)I artikel 119.4 i förordning (EU) 2021/2115 föreskrivs att kommissionen ska godkänna begäranden om ändring av strategiska GJP-planer som lämnas in av medlemsstaterna. Enligt artikel 119.9 i den förordningen får medlemsstaterna göra och tillämpa ändringar av strategiska GJP-planer som rör de interventioner som avses i avdelning III kapitel IV i den förordningen, och dessa ändringar godkänns av kommissionen i samband med nästa begäran om ändring. Erfarenheten har visat att ändringar av strategiska GJP-planer ofta innehåller många tekniska inslag som gör dem komplexa och betungande för medlemsstaterna och leder till förseningar i godkännandeförfarandena, samtidigt som planernas strategiska inriktning bibehålls. Detta gör det svårare att snabbt och effektivt anpassa de strategiska GJP-planerna till förändrade ekonomiska förhållanden och behoven hos jordbrukare och andra stödmottagare i medlemsstaterna samt inverkar negativt på genomförandet av dessa planer. För att förenkla och effektivisera ändringsförfarandena, särskilt för delar av de strategiska GJP-planerna som inte är av strategisk karaktär, bör kommissionens godkännande endast krävas för strategiska ändringar av strategiska GJP-planer. För detta ändamål bör strategiska ändringar definieras i förordning (EU) 2021/2115 som ändringar av viktiga delar av de strategiska GJP-planerna som har en betydande inverkan på dessa planers strategi och interventionslogik, inbegripet överföringar av anslag mellan Ejflu och EGFJ, högsta och lägsta anslag samt ändringar av mål- och finansieringsplaner. Medlemsstaterna bör kunna göra och tillämpa alla andra ändringar av sina strategiska GJP-planer efter att ha anmält dem till kommissionen, och dessa andra ändringar bör inte behöva godkännas av kommissionen.

(53)Ytterligare nationell finansiering för kompletterande krisstöd till jordbrukare i enlighet med artikel 41a i förordning (EU) 2021/2115 bör omfattas av samma regler som ytterligare nationell finansiering inom ramen för landsbygdsutveckling.

(55)I bilaga I till förordning (EU) 2021/2115 fastställs indikatorer för effekt, resultat och output i enlighet med artikel 7 i den förordningen. Tabellen ”Årligt prestationsavslut – OUTPUT” i bilaga I till den förordningen bör ersättas för att införa outputindikatorer för de nyligen införda interventionstyperna och de ändrade interventionstyperna och för att ta hänsyn till att det årliga prestationsavslut som föreskrivs i artikel 54 i förordning (EU) 2021/2116 stryks genom den här förordningen.

(56)I bilaga II till förordning (EU) 2021/2115 förtecknas de relevanta punkterna i bilaga 2 till WTO:s jordbruksavtal (den s.k. gröna boxen) för varje interventionstyp i den förordningen. De nyligen införda interventionstyper för krisstöd till jordbrukare inom ramen för direktstöd som avses i artikel 41a i förordning (EU) 2021/2115 och de inom ramen för landsbygdsutveckling som avses i artikel 78a i den förordningen bör därför införas i den bilagan.

(61)Erfarenheterna av genomförandet av jordbruksreserven har visat att den är användbar i krissituationer för att ge stöd till drabbade jordbrukare och bidra till att återställa balansen på marknaderna. Under de senaste åren har den dock i allt högre grad använts för att lindra situationen för jordbrukare som drabbats av direkta förluster på grund av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, även om dess ursprungliga syfte som finansierings- och marknadsinstrument var att fokusera på att kompensera och mildra effekterna av marknadsstörningar. Med tanke på de växande utmaningar som unionens jordbrukssektor står inför, såsom spänningar i handeln, geopolitisk osäkerhet och djurhälsofrågors ökade indirekta inverkan på marknadsbalansen, förefaller det motiverat att rikta om reserven till dess ursprungliga syfte. Kompensation till jordbrukare för direkta effekter av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, såsom fysiska förluster av växter, djur och produkter framställda av dessa, bör hanteras av medlemsstater som ansvarar för att utveckla robusta risk- och krishanteringsstrategier med finansiellt stöd från sina strategiska GJP-planer, inbegripet de nya instrument som inrättas genom denna förordning. Jordbruksreserven bör fortsätta att finansiera åtgärder för att uppväga de negativa effekterna av marknadsstörningar för jordbrukare, såsom sådana som påverkar priser, kostnader eller försäljning, även när de uppstår som indirekta effekter av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer.

(80)Med tanke på att medel från 2025 års jordbruksreserv, i enlighet med kommissionens genomförandeförordning (EU) 2025/44119, redan har tilldelats sektorer som drabbats av allvarliga klimathändelser och naturkatastrofer bör artikel 2.5 i den här förordningen tillämpas från och med budgetåret för jordbruket 2026, dvs. från och med den 16 oktober 2025.

__________________

permanent gräsmark och permanent betesmark (nedan gemensamt kallade permanent gräsmark): mark som används för att odla gräs eller annat örtartat foder naturligt (självsådd) eller genom odling (insådd) och som inte har ingått i växtföljden på jordbruksföretaget under fem år eller mer samt, om medlemsstaterna så beslutar, under sju år eller mer samt, om medlemsstaterna så beslutar, som inte har plöjts eller bearbetats eller såtts om med olika typer av gräs eller annat örtartat foder under fem år eller mer. Andra arter, t.ex. buskar eller träd som kan betas får ingå och, om medlemsstaterna så beslutar, andra arter såsom buskar eller träd som ger djurfoder, under förutsättning att den övervägande andelen utgörs av gräs och annat örtartat foder.

1.Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer inbegripa ett system med grundvillkor, enligt vilket administrativa sanktioner ska åläggas jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt kapitel II, med undantag för det stöd som avses i artikel 41a, eller årliga utbetalningar i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72 och som inte uppfyller de föreskrivna verksamhetskraven enligt unionsrätten och de GAEC-normer som fastställs i den strategiska GJP-planen enligt bilaga III, med avseende på följande specifika områden:

Jordbrukare vars hela jordbruksföretag är certifierat i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/848* ska anses uppfylla GAEC-normerna 1, 3, 4, 5, 6 och 7 som anges i bilaga III till den här förordningen.

(6)Artikel 14.1 ska ersättas med följande:

”1. Medlemsstaterna ska i sina strategiska GJP-planer ange att jordbrukare och andra stödmottagare som tar emot direktstöd enligt kapitel II, med undantag för det stöd som avses i artikel 41a, eller årliga utbetalningar i enlighet med artiklarna 70, 71 och 72 senast från och med den 1 januari 2025 ska åläggas administrativa sanktioner om de inte uppfyller de krav gällande tillämpliga arbets- och anställningsvillkor eller arbetsgivarskyldigheter som följer av de rättsakter som avses i bilaga IV.”

7.Artikel 16 ska ändras på följande sätt:

a) Punkt 1 ska ersättas med följande:

Det årliga stödet till varje jordbrukare enligt första stycket får inte överstiga 2 500 EUR.

Genom undantag från första stycket får medlemsstaterna besluta att från kravet i första stycket a undanta GAEC-norm 2 som fastställs i kapitel I avsnitt 2 i denna avdelning.

Kompletterande krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer inom ramen för direktstöd

1.Medlemsstaterna får tillhandahålla kompletterande krisstöd för att kompensera mottagare av direktstöd enligt avsnitten 2 och 3 i detta kapitel som drabbats av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer. Detta stöd ska syfta till att säkerställa kontinuitet i dessa stödmottagares jordbruksverksamhet och ska omfattas av de villkor som fastställs i denna artikel och av villkor som närmare anges av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer.

2.Det stöd som avses i denna artikel ska endast beviljas under förutsättning att den behöriga myndigheten i medlemsstaten formellt har erkänt att en naturkatastrof, allvarlig klimathändelse eller annan katastrof enligt medlemsstatens definition har inträffat och att dessa händelser, eller åtgärder som antagits i enlighet med förordning (EU) 2016/2031 för att utrota eller innesluta en växtsjukdom eller en skadegörare, eller åtgärder som antagits för att förebygga eller utrota djursjukdomar som förtecknas i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 eller åtgärder som antagits avseende en ny sjukdom i enlighet med artiklarna 6.3 och 259 i förordning (EU) 2016/429, direkt har orsakat skador som lett till förluster av minst 30 % av jordbrukarens genomsnittliga årsproduktion under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Förlusterna ska beräknas antingen för jordbruksföretaget som helhet, för jordbruksföretagets verksamhet inom den berörda sektorn eller för den specifika arealen i fråga.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att stöd som avses i denna artikel riktas till de jordbrukare som drabbats hårdast av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer genom att fastställa villkor för stödberättigande på grundval av tillgängliga uppgifter.

4.Medlemsstaterna ska fastställa tillämpliga stödnivåer för kompensation av produktionsförlusten. Dessa nivåer ska vara högre för jordbrukare som är försäkrade eller deltar i något annat riskhanteringsverktyg. Index får användas för att beräkna produktionsförlusten.

5.Medlemsstaterna får besluta att samfinansiera stödet med ytterligare nationell finansiering på upp till 200 % i enlighet med artiklarna 115.5 och 146.

6.När medlemsstaterna beviljar stöd inom ramen för denna artikel ska de säkerställa att interventionerna enligt denna artikel är förenliga med dem som grundas på artikel 78a och att överkompensation till följd av att interventionerna enligt denna artikel kombineras med andra nationella stödinstrument, unionsstödinstrument eller privata försäkringssystem undviks.

7.Genom undantag från artikel 111 första stycket ska leden h och i) i det stycket inte tillämpas på stöd inom ramen för denna interventionstyp.

Genom undantag från första stycket får medlemsstaterna besluta att från kravet i första stycket a undanta GAEC-norm 2 som fastställs i kapitel I avsnitt 2 i denna avdelning.

b)ett högsta stödbelopp på 50 000 EUR för den verksamhet som avses i punkt 2 d.

Medlemsstaterna ska säkerställa att stöd endast beviljas för att täcka förluster som överskrider ett tröskelvärde på minst 20 % av den genomsnittliga årsproduktionen eller årsinkomsten för en jordbrukare under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Sektorsspecifika verktyg för hantering av produktionsrisker ska användas för beräkning av förlusterna antingen för jordbruksföretaget som helhet, för jordbruksföretagets verksamhet inom den berörda sektorn eller för den specifika försäkrade arealen.

För permanenta grödor och i andra motiverade fall där de beräkningsmetoder som avses i första stycket inte är lämpliga, får medlemsstaterna beräkna förlusterna på grundval av den genomsnittliga årsproduktionen eller årsinkomsten för en jordbrukare under en period på högst åtta år, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas.

1.Medlemsstaterna får ge krisstöd till aktiva jordbrukare som har drabbats av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer. Detta stöd ska syfta till att säkerställa kontinuitet i dessa jordbrukares jordbruksverksamhet och ska omfattas av de villkor som fastställs i denna artikel och av villkor som närmare anges av medlemsstaterna i deras strategiska GJP-planer.

2.Det stöd som avses i denna artikel ska endast beviljas under förutsättning att den behöriga myndigheten i medlemsstaten formellt har erkänt att en naturkatastrof, allvarlig klimathändelse eller annan katastrof enligt medlemsstatens definition har inträffat och att dessa händelser, eller åtgärder som antagits i enlighet med förordning (EU) 2016/2031 för att utrota eller innesluta en växtsjukdom eller en skadegörare, eller åtgärder som antagits för att förebygga eller utrota djursjukdomar som förtecknas i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/1882 eller åtgärder som antagits avseende en ny sjukdom i enlighet med artiklarna 6.3 och 259 i förordning (EU) 2016/429, direkt har orsakat skador som lett till förluster av minst 30 % av jordbrukarens genomsnittliga årsproduktion under den föregående treårsperioden eller genomsnittet under tre år baserat på den föregående femårsperioden, där den högsta och lägsta noteringen inte ska medräknas. Förlusterna ska beräknas antingen för jordbruksföretaget som helhet, för jordbruksföretagets verksamhet inom den berörda sektorn eller för den specifika arealen i fråga.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att stöd som avses i denna artikel riktas till de jordbrukare som drabbats hårdast av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer genom att fastställa villkor för stödberättigande på grundval av tillgängliga uppgifter.

Genom undantag från första stycket i denna punkt får det i den strategiska GJP-planen föreskrivas att, i händelse av nödåtgärder på grund av naturkatastrofer, andra katastrofer eller allvarliga klimathändelser, EGFJ-finansierade utgifter som beror på ändringar av den strategiska GJP-planen som är kopplade till de interventioner som avses i artikel 41a får berättiga till stöd från och med den dag då händelsen inträffade.

För varje medlemsstat ska det högsta belopp som kan avsättas för det krisstöd till jordbrukare efter naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer som avses i artiklarna 41a och 78a begränsas till de årliga belopp som anges i tabell 1 i bilaga XV.

För kalenderåren 2025 och 2026 får de totala årliga utgifterna för det kompletterande krisstöd som avses i artikel 41a inte överskrida det vägledande anslag för denna interventionstyp för det relevanta kalenderåret som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

Genom undantag från punkt 1 ska, om en medlemsstat beslutar att inte betala ut krisstöd i enlighet med artikel 78a, det högsta belopp som kan avsättas av denna medlemsstat för det kompletterande krisstöd som avses i artikel 41a begränsas till de årliga belopp som anges i tabell 2 i bilaga XV.

För kalenderåren 2025 och 2026 får de totala årliga utgifterna för det kompletterande krisstöd som avses i artikel 41a inte överskrida det vägledande anslag för denna interventionstyp för det relevanta kalenderåret som fastställts av medlemsstaterna i deras finansieringsplaner i enlighet med artikel 112.2 a och som godkänts av kommissionen i enlighet med artikel 119. Detta finansiella tak ska utgöra ett finansiellt tak som fastställs i unionsrätten.

Första stycket e ska inte gälla för interventioner inom interventionstypen för kompletterande krisstöd till jordbrukare inom ramen för direktstöd som avses i artikel 41a, den interventionstyp inom biodlingssektorn som avses i artikel 55.1 a och c–g, interventioner inom den interventionstyp inom vinsektorn som avses i artikel 58.1 h–k, informationsåtgärder och främjande åtgärder för kvalitetssystem inom den interventionstyp för samarbete som avses i artikel 77 och interventioner inom interventionstypen för krisstöd till jordbrukare inom ramen för landsbygdsutveckling som avses i artikel 78a.

28.I artikel 115.5 ska led a ersättas med följande:

”a) En kort beskrivning av ytterligare nationell finansiering för interventioner för landsbygdsutveckling enligt avdelning III kapitel IV och för interventioner för kompletterande krisstöd till jordbrukare enligt artikel 41a, som beviljas inom ramen för den strategiska GJP-planen, inbegripet beloppen per intervention och en angivelse av överensstämmelsen med kraven i denna förordning.”

5.Kommissionen ska framföra synpunkter inom 30 arbetsdagar från det att den begäran om ändring som avses i punkt 2 lämnades in. Medlemsstaterna ska förse kommissionen med alla nödvändiga kompletterande uppgifter.

6.Godkännandet av en begäran om strategisk ändring av den strategiska GJP-planen ska ges senast tre månader efter det att den lämnats in av medlemsstaten.

Om kommissionen inte invänder mot de anmälda ändringarna inom 30 arbetsdagar från och med den dag då anmälan lämnades in ska ändringarna få rättslig verkan från och med dagen för anmälan. Kommissionen ska invända mot en anmäld ändring om den finner att ändringen inte är förenlig med den här förordningen och förordning (EU) 2021/2116 samt de delegerade akter och genomförandeakter som antas i enlighet med dessa.

1.Varje medlemsstat ska utse en myndighet med ansvar för att vidta eller samordna åtgärder för att uppnå och upprätthålla nationell och gränsöverskridande interoperabilitet mellan de informationssystem som används för att genomföra, förvalta, övervaka och utvärdera den gemensamma jordbrukspolitiken till förmån för jordbrukare och andra mottagare av stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken. I denna artikel avses med interoperabilitet informationssystems förmåga att interagera med varandra genom att dela data med hjälp av elektronisk kommunikation.

Medlemsstaterna ska i möjligaste mån basera sin behovsbedömning och utformningen av åtgärderna på principen att data samlas in en enda gång och återanvänds.

Reserven får inte användas för åtgärder som ger stöd till jordbrukare som drabbats av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer. Reserven kan dock användas för åtgärder för att avhjälpa marknadsstörningar som orsakats av naturkatastrofer, allvarliga klimathändelser eller andra katastrofer, inklusive åtgärder som antas i enlighet med artiklarna 219 och 220 i förordning (EU) nr 1308/2013.