(1)Jordbrukssektorn, särskilt jordbrukarna, som tryggar livsmedelsförsörjningen, står inför en rad utmaningar. Covid-19-pandemin, växande instabilitet i världshandeln, alltmer extrema väderhändelser och Rysslands pågående anfallskrig mot Ukraina har lett till en aldrig tidigare skådad ökning av energirelaterade insatskostnader inom jordbruket och en långvarig period av hög inflation, vilket påverkar jordbrukarnas kostnader och livsmedelspriserna. Samtidigt fortsätter jordbrukarnas arbete med att göra produktionen mer miljömässigt hållbar, och de brottas med en avsevärd regelbörda till följd av överreglering. De stigande levnadskostnaderna har dessutom gjort att många konsumenter har gått över till billigare livsmedel. Samtliga ovan nämnda faktorer har ytterligare destabiliserat fördelningen av mervärde i livsmedelsförsörjningskedjan och ökat osäkerheten för jordbrukarna, särskilt på små och medelstora jordbruksföretag, vilket har lett till protester och ökad misstro. Det är därför lämpligt att vidta åtgärder för att ta itu med dessa utmaningar och återställa rättvisa och förtroendet hos aktörerna i livsmedelsförsörjningskedjan liksom för att skydda jordbrukarnas inkomster och öka unga människors tilltro till yrket som jordbrukare.

(3)För att öka förtroendet och rättvisan i livsmedelsförsörjningskedjan bör begreppen ”rättvis”, ”skälig” och motsvarande begrepp endast användas med jordbrukarens förhandsgodkännande sedan information lämnats, för handelsformer som säkerställer stabilitet och insyn i handelsförbindelser mellan jordbrukare och köpare samt priser som de deltagande jordbrukarna anser vara skäliga, och som stöder och bidrar till FN:s mål för hållbar utveckling, inklusive på ett sätt som är förenligt med bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/17605. Det är därför viktigt att garantera en transparent prissättning och att värdet fördelas proportionellt längs livsmedelskedjan och återspeglar de ansträngningar varje part har gjort och de risker de har tagit, särskilt jordbrukarna, som utgör den mest sårbara länken i denna kedja.

__________________

5 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2024/1760 av den 13 juni 2024 om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet och om ändring av direktiv (EU) 2019/1937 och förordning (EU) 2023/2859 (EUT L, 2024/1760, 5.7.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2024/1760/oj).

(4)Begreppet ”kort leveranskedja” bör användas med jordbrukarens förhandsgodkännande och endast för handelsformer där det finns en direkt koppling eller ett begränsat antal mellanhänder mellan jordbrukaren, kooperativ eller producentorganisationer och konsumenterna som gör det möjligt att utbyta information om produktionsprocessen och produkten, inklusive på distans och/eller via en mellanhand som säkerställer ett sådant utbyte vid försäljningstillfället. Detta begrepp kan också användas om det finns en nära koppling mellan jordbrukarna och konsumenterna, inbegripet i form av onlineförsäljning, eller om de befinner sig geografiskt nära varandra, inklusive i gränsöverskridande sammanhang. Måttet för geografisk närhet bör vara korta transportavstånd eller kort transporttid. Detta kommer att uppmuntra konsumenterna att betala priser som ger jordbrukarna skälig ersättning för sina produkter, stärka och bidra till landsbygdsutvecklingen och förbättra insynen i produkternas ursprung och produktionsmetoder. Det bör gälla för produkter som har producerats och släppts ut på den inre marknaden. Detta verktyg kommer att bidra till ökad transparens och ekonomisk rättvisa och till att gjuta nytt liv i landsbygden, utan att den inre marknadens sätt att fungera påverkas.

(5)Mot bakgrund av marknadsförhållandena, nya förväntningar bland konsumenterna och framsteg när det gäller både handelsnormer och relevanta internationella standarder bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen vad gäller användningen av frivilliga begrepp för handelsformer som rör en rättvis fördelning av mervärde för jordbrukare samt skapande och upprätthållande av korta leveranskedjor. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inbegripet på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning av den 13 april 20165a. För att säkerställa lika deltagande i utarbetandet av delegerade akter bör Europaparlamentet och rådet erhålla alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter bör systematiskt ha tillträde till möten i de expertgrupper inom kommissionen som utarbetar delegerade akter.

____________________

(7)Medlemsstaterna kan behålla eller införa nationella bestämmelser som föreskriver kompletterande krav för användningen av frivilliga begrepp för handelsformer, men dessa bestämmelser bör inte hindra, begränsa eller försvåra användningen av dessa begrepp för produkter som lagligen produceras eller saluförs i en annan medlemsstat eller tillföra någon regelbörda för jordbrukarna, särskilt på små och medelstora jordbruksföretag.

(8)Användningen av skriftliga avtal spelar en viktig roll för aktörernas ansvarsskyldighet och ökar medvetenheten om vikten av marknadssignaler, anpassar utbudet till efterfrågan, förbättrar prisöverföringar i leveranskedjan, ökar insynen och förebygger och bekämpar otillbörliga handelsmetoder och respekterar en prissättning som säkerställer att jordbrukarna får skälig ersättning. Samtidigt är användningen av skriftliga avtal avgörande för att förhindra ofta förekommande otillbörliga handelsmetoder såsom sena betalningar, ensidiga annulleringar av beställningar och retroaktiva ändringar av avtalsvillkor. Dessa metoder påverkar särskilt små producenter, som inte förfogar över rättsliga medel för att försvara sig. Reglerna om avtalsförhållanden inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter bör därför utvidgas till att omfatta andra produkter än obehandlad mjölk, samtidigt som det säkerställs att de är förenliga med de regler om avtalsförhållanden som är tillämpliga inom andra jordbrukssektorer. Genomförandet av dessa åtgärder kommer därför att skapa en ram för jordbruksproducenterna, som ger dem det skydd de behöver för att kunna dra fördel av och planera sin produktion, vilket bidrar till utvecklingen av den lokala ekonomin.

(9)För att öka flexibiliteten för medlemsstaterna och förenkla förfarandet för erkännande av producentorganisationer, och därmed minska transaktionskostnaderna och förbättra effektiviteten, bör reglerna om producentorganisationer möjliggöra erkännande av dem efter en enda begäran som omfattar flera sektorer och produkter. Producenter av ekologiska produkter kan dessutom utnyttja den befintliga möjligheten att fastställa och erkänna producentorganisationer för att stärka sitt samarbete. I kriterierna för erkännande av producentorganisationer och deras stadgar bör det också föreskrivas att producentorganisationer ska bildas på initiativ av jordbrukarna själva eller, när det rör sig om frukt och grönsaker, av producenterna, och kontrolleras i enlighet med regler som gör det möjligt för jordbrukarmedlemmarna att på ett demokratiskt sätt kontrollera organisationen och dess beslut.

(10)För att ytterligare främja hållbar utveckling, som är en grundläggande princip i fördraget och ett prioriterat mål för unionens politik, och för att säkerställa insyn, stabilitet och rättvisa i handelsförbindelser mellan jordbrukare och köpare i hela leveranskedjan, bör medlemsstaterna kunna erkänna producentorganisationer som eftersträvar specifika mål med frivilliga begrepp för handelsformer, såsom ”rättvis”, ”skälig” och motsvarande begrepp samt ”kort leveranskedja”. Dessutom skulle främjandet av användningen av sådana begrepp kunna bidra till att informera konsumenterna om hur deras konsumtionsval påverkar social rättvisa och ekonomisk hållbarhet i den jordbruksbaserade livsmedelssektorn.

(11)För att säkerställa en skälig levnadsstandard för jordbrukarna, stärka deras förhandlingsposition gentemot bearbetningsföretag och andra aktörer i leveranskedjan samt göra fördelningen av mervärde i leveranskedjan mer rättvis, bör möjligheten att förhandla om avtalsvillkor för medlemmarnas räkning utvidgas till att omfatta icke erkända producentorganisationer, inklusive kooperativ, i överensstämmelse med nationell lagstiftning, för hela eller en del av deras produktion, under förutsättning att dessa organisationer redan har lämnat in en ansökan om erkännande i en medlemsstat, under en period på högst fem år efter det att ansökan om erkännande lämnades in. För att säkerställa likabehandling med medlemmar i erkända producentorganisationer bör denna möjlighet omfattas av lämpliga begränsningar. I synnerhet bör icke erkända producentorganisationer som gynnas av denna möjlighet uppfylla de kriterier för erkännande som fastställts på unionsnivå och bedriva den verksamhet som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/20137, inklusive koncentration av utbudet och utsläppande av medlemmarnas produkter på marknaden.

__________________

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2013/1308/oj).

(12)För att stärka erkända producentorganisationers förhandlingsposition och säkerställa en hållbar utveckling av jordbruksproduktionen bör erkända sammanslutningar av producentorganisationer få förhandla om avtalsvillkor för sina medlemmars räkning, inklusive pris, för hela eller en del av medlemmarnas produktion, med undantag av frukt och grönsaker såvida inte sammanslutningarna av producentorganisationer uttryckligen har begärt det. Detta bör tillåtas på villkor att de organisationer som är medlemmar i dessa anslutningar inte också är medlemmar i någon annan sammanslutning av producentorganisationer och att den volym av produkter som omfattas av sammanslutningens verksamhet inte överstiger 33 % av den sammanlagda nationella produktionen i den berörda medlemsstaten eller 5 % av produktionen i unionen som helhet. För att upprätthålla effektiv konkurrens på marknaden bör erkända sammanslutningar av producentorganisationer inte heller få förhandla om avtalsvillkor om dessa sammanslutningar omfattar icke erkända producentorganisationer.

(13)För att hindra köpare från att undergräva producentorganisationernas förhandlingsposition bör lämpliga skyddsåtgärder fastställas för kontakter mellan köpare och medlemmar i dessa producentorganisationer. Även om köpare har möjlighet att kontakta medlemmar i producentorganisationer bör dessa kontakter inte äventyra producentorganisationernas mål eller koncentration av utbudet och utsläppande av produkter på marknaden. Parallellt med detta rekommenderas det att jordbrukare utöver standardiserade digitala verktyg också bör ha tillgång till format för standardavtal som är lätta att fylla i och som är tillgängliga på nationell nivå och kan skickas via e-post för att minska byråkratin. Dessutom bör medlemsstaterna tillhandahålla lättillgängliga kurser och instruktioner online för utarbetande och registrering av avtal.

(15)Vissa medlemsstater har beslutat att alla leveranser av jordbruksprodukter på deras territorium måste omfattas av skriftliga avtal mellan parterna. Om medlemsstaterna inte utnyttjar denna möjlighet kan jordbrukare, producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer begära användning av skriftliga avtal. Det kan dock vara svårt för jordbrukare och deras sammanslutningar att begära detta, på grund av deras svagare förhandlingsposition och rädslan för kommersiella repressalier från köparen. För att öka förtroendet, insynen och effektiviteten i leveranskedjan och ge alla jordbrukare, producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer möjligheten att dra fördel av användningen av skriftliga avtal bör leveranser av jordbruksprodukter i unionen från en jordbrukare, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer till ett bearbetningsföretag, en distributör eller en detaljhandlare omfattas av ett skriftligt avtal. På begäran av en branschorganisation eller en organisation som anses vara tämligen representativ för en jordbrukssektor bör medlemsstaterna kunna besluta huruvida de ska undanta vissa sektorer från kravet på ett skriftligt avtal.

(16)För att bättre ta hänsyn till marknadssignaler och förbättra prisöverföringar bör medlemsstaterna kunna kräva användning av skriftliga avtal för leveranser av jordbruksprodukter från andra producenter än jordbrukare, producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer samt att producenter använder sig av skriftliga anbud om avtal för leveranser av jordbruksprodukter. För enkelhetens skull och för att minska transaktionskostnaderna bör denna förordning innehålla vissa undantag från kravet på användning av skriftliga avtal eller skriftliga anbud om avtal och ge medlemsstaterna möjlighet att undanta vissa leveranser från kravet på användning av skriftliga avtal eller skriftliga anbud, samtidigt som jordbrukare och deras sammanslutningar fortfarande bör kunna begära användning av skriftliga avtal eller skriftliga anbud när denna skyldighet saknas. Denna flexibilitet bör tillämpas utan att skyddet för jordbrukarna äventyras, och undantagen bör tydligt definieras för att förhindra oriktiga tolkningar och kringgående av avtalsförpliktelser.

(17)Kravet på användning av skriftliga avtal för leveranser av jordbruksprodukter och de grundläggande villkoren för användningen av dem bör fastställas på unionsnivå, samtidigt som det säkerställs att parternas rätt att förhandla om alla delar av sina avtal inte begränsas utöver vad som är absolut nödvändigt. Medlemsstaterna bör dock inte förbjudas att vidta striktare åtgärder för att bekämpa otillbörliga handelsmetoder inom jordbruks- och livsmedelsförsörjningskedjan, i den mån dessa åtgärder är lämpliga och står i proportion till uppställda mål och är förenliga med direktiv (EU) 2019/633. En förenkling av avtalsförfarandet, i synnerhet genom standardiserade och digitaliserade mallar och format som kan skickas via e-post, är avgörande för att säkerställa en effektiv och rättvis tillämpning av dessa regler, särskilt när det gäller små producenter, samtidigt som tillräcklig flexibilitet bör säkerställas för att på lämpligt sätt ta hänsyn till mångfalden i jordbrukssektorn.

(18)För att uppmuntra parterna att nå en uppgörelse i godo vid tvister som rör ingående eller översyn av ett skriftligt avtal bör medlemsstaterna införa medlingsmekanismer. Dessa medlingsmekanismer bör vara helt frivilliga för alla parter. Medlemsstaterna bör säkerställa att parterna, när enighet inte råder om formaliseringen, tolkningen eller fullgörandet av ett avtal, ska kunna begära medling. Medlemsstaterna bör informera kommissionen om den rättsliga ramen för medling eller de medlingsmekanismer som finns på deras territorium, och kommissionen kan underlätta utbyten av bästa praxis vad gäller sådana rättsliga ramar eller mekanismer.

(19)För att underlätta för prisöverföringsmekanismer, där slutpriset att betala för leveransen av jordbruksprodukter beräknas utifrån en kombination av olika faktorer som är fastställda i avtalet, bör dessa faktorer omfatta objektiva indikatorer, index och beräkningsmetoder som är lättbegripliga för parterna. För att undvika att jordbrukarna systematiskt tvingas sälja till priser som understiger produktionskostnaderna bör indikatorerna, indexen och beräkningsmetoderna för slutpriset återge förändringar av marknadsförhållandena och produktionskostnaderna för de jordbruksprodukter som levereras. Slutpriset bör täcka de fullständiga produktionskostnaderna, inklusive skälig ersättning till producenter och de totala kostnaderna för ytterligare tjänster. Det är möjligt att vända sig till observationsgruppen för den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i EU för att få information om priser i den jordbruksbaserade livsmedelsförsörjningskedjan och kostnadsstrukturer samt uppgifter om hur marginaler och mervärde fördelas, samtidigt som regler om sekretesskydd och konkurrensregler följs. Grossistmarknader skulle kunna spela en viktig roll i utformningen av prissättningsmekanismer. De är ackrediterade strukturer som kan säkerställa pristransparens och bidra till en jämnare fördelning längs värdekedjan.

(20)Med tanke på jordbrukarnas och deras organisationers sårbara förhandlingsposition, den senaste tidens betydande volatilitet i kostnaderna för jordbruksinsatsvaror och marknadspriserna samt behovet av en effektivare prisöverföring i leveranskedjan, bör avtal med en löptid på mer än sex månader och tolv månader för sektorer som är verksamma på terminsmarknader innehålla en översynsklausul som kan utlösas av jordbrukarna och deras organisationer. Denna klausul bör göra det möjligt för jordbrukarna att när som helst efter sex månader begära en översyn av delarna av avtalet och göra det möjligt för dem att säga upp avtalet om ingen överenskommelse om översyn kan nås, utan att det inkräktar på parternas rätt att förhandla om andra möjligheter till översyn av avtalet. Dessa avtal bör kunna ses över mot bakgrund av oförutsedda omständigheter, exempelvis extrema väderhändelser, utbrott av djursjukdomar, geopolitiska spänningar eller andra skäl som gör att det överenskomna priset inte täcker jordbrukarnas kostnader, vilket skulle bidra till ett bättre skydd för jordbrukarna mot marknadsvolatilitet och göra det lättare för dem att anpassa sig till den ekonomiska verkligheten.

(21)För att öka insynen i avtalen och bidra till rättvisare handelsmetoder bör medlemsstaterna ha möjlighet att, i motiverade fall, kräva registrering av skriftliga avtal för leveranser av jordbruksprodukter.

(22)Vissa vertikala och horisontella samarbetsinitiativ om jordbruks- och livsmedelsprodukter som har som syfte att tillämpa krav som skulle kunna vara strängare, i etiskt och socialt hänseende, än de obligatoriska kraven kan ha positiva effekter på den gemensamma jordbrukspolitikens mål att tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard och på målet om socioekonomisk och hållbar utveckling i unionens landsbygdsområden. Sådana initiativ bör därför, under särskilda omständigheter, inte omfattas av tillämpningen av artikel 101.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(23)Under perioder av allvarlig obalans på marknaden kan särskilda kategorier av kollektiva åtgärder som vidtas av privata aktörer bidra till att stabilisera de berörda sektorerna. För att säkerställa att privata aktörer har de medel som krävs för att vidta dessa åtgärder bör kommissionen kunna göra unionsmedel från jordbruksreserven tillgängliga för att stödja åtgärderna, samtidigt som man säkerställer genomförbarheten och undviker negativa följder för direktstödet. I detta avseende bör kommissionen vid behov också tillhandahålla andra finansieringskällor på unionsnivå. Medlemsstaterna bör också kunna anslå kompletterande nationella medel.

(26)För att stärka jordbrukarnas ställning i livsmedelsförsörjningskedjan bör flera bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 ändras när det gäller interventionstyperna i vissa sektorer. Syftet med dessa ändringar är att hjälpa jordbrukare att bli eller förbli medlemmar i producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer som erkänts i enlighet med förordning (EU) nr 1308/2013, mot bakgrund av den positiva roll som dessa organisationer och sammanslutningar spelar i förstärkningen av producenters förhandlingsstyrka. För att också säkerställa effektivare och riktat stöd till producentorganisationer genom de strategiska GJP-planerna bör det föreskrivas en möjlighet att öka det ekonomiska stödet från unionen till operativa program i vissa sektorer, samtidigt som genomförbarheten säkerställs och negativa följder för direktstödet undviks.

__________________

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/2115/oj). http://data.europa.eu/eli/reg/2021/2115/oj).

(30)För att stödja upprättandet av interventionstyper inom de övriga sektorer som avses i artikel 42 f i förordning (EU) 2021/2115 bör medlemsstaterna från och med 2025 medges ytterligare flexibilitet för att anpassa tilldelningen av medel till dessa sektorer genom att använda högst 6 % av sina anslag för direktstöd, samtidigt som genomförbarheten säkerställs och negativa följder för direktstödet undviks.

(32)För att säkerställa att unionsmedel från jordbruksreserven kan göras tillgängliga på ett rättvist och transparent sätt för medlemsstater som vill stödja kollektiva åtgärder som vidtas av privata aktörer under perioder av allvarlig obalans på marknaden, bör möjligheten att använda jordbruksreserven utvidgas till att omfatta stöd till kollektiva åtgärder när kommissionen beslutar att konkurrensreglerna inte är tillämpliga på dessa åtgärder, samtidigt som genomförbarheten säkerställs och negativa följder för direktstödet undviks.

1.Begreppen ”rättvis”, ”skälig” och motsvarande begrepp får endast användas, ensamma eller i kombination med andra begrepp, i märkningen, presentationen, reklammaterialet eller handelsdokumenten för en produkt från de sektorer som förtecknas i artikel 1.2 som släpps ut på marknaden med förhandsgodkännande från jordbrukarna eller de organisationer som företräder dem och om dessa begrepp används för att informera köparna om befintliga former för organiseringen av produktion, distribution eller utsläppande på marknaden som bidrar till åtminstone

a)stabilitet, bland annat genom avtal mellan producenter och köpare för att begränsa påverkan av osäkra ekonomiska faktorer, spårbarhet och insyn i förbindelserna mellan jordbrukare och köpare i hela leveranskedjan,

b)ett pris som de deltagande jordbrukarna anser vara skäligt och lönande för sina produkter och som också fungerar på grundval av de uppgifter som lämnats av observationsgruppen för den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i EU, och

c)kollektiva och socioekonomiska initiativ för att uppnå ett eller flera av FN:s mål för hållbar utveckling och bidra till landsbygdssamhällenas utveckling.

2.Begreppet ”kort leveranskedja” får endast användas, ensamt eller i kombination med andra begrepp, i märkningen, presentationen, reklammaterialet eller handelsdokumenten för en produkt från de sektorer som förtecknas i artikel 1.2 som produceras och släpps ut på den inre marknaden, med förhandsgodkännande från jordbrukarna eller de organisationer som företräder dem, om detta begrepp används för att informera köparna om befintliga former för organiseringen av produktion, distribution eller utsläppande på marknaden som säkerställer minst ett av följande villkor:

a)en direkt koppling eller ett begränsat antal mellanhänder mellan jordbrukaren, kooperativet eller producentorganisationen och slutkonsumenten av produkten, eller

b)en nära koppling och geografisk närhet, det vill säga korta avstånd eller kort transporttid, även i gränsöverskridande sammanhang, mellan jordbrukaren, kooperativet eller producentorganisationen och slutkonsumenten av produkten.

Kommissionen får anta delegerade akter i enlighet med artikel 227 för att komplettera denna förordning genom att ytterligare specificera de villkor som anges i punkt 1 a, b och c och i punkt 2 a och b, med beaktande av relevanta internationella standarder och tillhörande system för kvalitetscertifiering.

a)leveranser av mjölk och mjölkprodukter från producenter som inte omfattas av punkt 1 ska omfattas av ett skriftligt avtal,

b)producentorganisationer, sammanslutningar av producentorganisationer eller jordbrukare ska lämna in ett skriftligt anbud om avtal om leverans av mjölk och mjölkprodukter till de första köparna.

Medlemsstaterna ska införa en medlingsmekanism för de fall där inget samförstånd föreligger om formaliseringen, tolkningen eller fullgörandet av ett avtal enligt punkterna 1 och 2 eller om översyn av ett sådant avtal. Denna mekanism ska vara frivillig för avtalsparterna och opartisk och får inkludera representanter för de organisationer som företräder jordbrukarna.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om den rättsliga ramen för de medlingsmekanismer som är tillgängliga på deras territorium.

b)vara skriftligt, antingen på papper eller i digitalt format, och

i)Det pris som ska betalas för leveransen där alla betalningar uttryckligen ska anges, inbegripet tillämpliga rabatter, vilket ska

–beräknas utifrån en kombination av olika objektiva, kontrollerbara och icke manipulerbara faktorer som är fastställda i avtalet, vilka ska omfatta objektiva indikatorer, index och beräkningsmetoder för slutpriset, som är lättillgängliga och begripliga och som återger förändringar av marknadsförhållanden, inflation, fullständiga produktionskostnader, inbegripet ersättningen till jordbrukare, de totala kostnaderna för ytterligare tjänster, levererade kvantiteter och kvaliteten på eller sammansättningen av den mjölk eller de mjölkprodukter som levereras.

iii)Avtalets giltighetstid, som får vara begränsad eller obegränsad och innehålla en uppsägningsklausul. Om minimiperioden för avtalet är längre än sex månader ska avtalet innehålla en översynsklausul som kan utlösas av jordbrukaren, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer på grundval av oförutsedda omständigheter, exempelvis extrema väderhändelser, utbrott av djursjukdomar, geopolitiska spänningar eller andra skäl som gör att det överenskomna priset inte täcker jordbrukarnas kostnader.

iv)Uppgifter om betalningsfrister, betalningsförfaranden och den tidpunkt då äganderätten och risken överförs.

a)Mjölken eller mjölkprodukterna levereras från en medlem i en producentorganisation eller ett kooperativ till den producentorganisation eller det kooperativ som medlemmen tillhör, förutsatt att producentorganisationens eller kooperativets stadgar eller de regler och beslut som fastställts i eller följer av dessa stadgar innehåller bestämmelser med liknande mål som bestämmelserna i punkt 4.

utgår

utgår

a)Leveransen gäller produkter till ett värde som är lika med eller understiger ett tröskelvärde som ska fastställas av medlemsstaten, vilket inte får överstiga 4 000 EUR.

7.Om, i enlighet med punkt 5 d eller punkt 6, ett skriftligt avtal eller ett skriftligt anbud om avtal inte krävs, får jordbrukaren, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer kräva att en leverans av mjölk eller mjölkprodukter ska omfattas av ett skriftligt avtal eller av ett skriftligt anbud om avtal. Detta avtal eller anbud om avtal ska uppfylla de villkor som fastställs i punkt 4 och punkt 8 första stycket.

Alla delar av avtal om leverans av mjölk eller mjölkprodukter som ingås mellan jordbrukare, producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer och uppköpare, bearbetningsföretag, distributörer eller detaljhandlare, inbegripet de delar och deras ingående element som avses i punkt 4 c, ska förhandlas fritt mellan parterna, utan att detta påverkar de ytterligare krav som medlemsstaterna har infört.

10.De medlemsstater som utnyttjar de möjligheter som anges i denna artikel ska informera kommissionen om hur de tillämpas.

a)är sammansatta av producenter inom en eller flera av de sektorer som anges i artikel 1.2 och, i enlighet med artikel 153.2 c, är kontrollerade av jordbrukarmedlemmar eller, i fråga om sektorn för frukt och grönsaker, av producenter,

b)har bildats på initiativ av jordbrukarna själva eller, i fråga om sektorn för frukt och grönsaker, av producenterna, och bedriver minst en av följande verksamheter:

1a.Med avvikelse från artikel 101.1 i EUF-fördraget får en producentorganisation som är erkänd enligt punkt 1 i den här artikeln, eller en producentorganisation, inklusive ett kooperativ, eller en annan jämförlig juridisk form som registrerats i enlighet med nationell lagstiftning, som inte har erkänts som en producentorganisation av en medlemsstat men som uppfyller kraven i punkt 1 i den här artikeln och i artikel 154, planera produktionen, optimera produktionskostnaderna, släppa ut produkter på marknaden och förhandla om avtal avseende leveransen av jordbruksprodukter för sina medlemmars räkning, för hela eller en del av deras totala produktion.

Med avvikelse från punkt 1a och första stycket får en sammanslutning av producentorganisationer som är erkänd enligt artikel 156.1 också utföra de verksamheter som avses i punkt 1a första stycket, med undantag av sektorn för frukt och grönsaker, såvida inte en sammanslutning av producentorganisationer uttryckligen har begärt det, förutsatt att

d)den volym av produkter som omfattas av de verksamheter som avses i punkt 1a första stycket inte överstiger 33 % av den sammanlagda nationella produktionen i den berörda medlemsstaten eller 5 % av produktionen i unionen som helhet.

2a.Stadgarna för en producentorganisation ska säkerställa att målet att få till stånd en koncentration av utbudet uppnås, i synnerhet genom att säkerställa att producentorganisationen förhandlar fram och fastställer väsentliga inslag i försäljningen såsom pris, kvalitet och volym. Stadgarna får fastställa en möjlighet för medlemmarna att ha direktkontakt med köparna förutsatt att sådan direktkontakt inte äventyrar producentorganisationens mål eller producentorganisationens koncentration av utbudet och utsläppande av produkter på marknaden. Koncentration av utbudet och utsläppande av produkter på marknaden ska anses vara säkerställd om väsentliga inslag i försäljningen såsom pris, kvalitet och volym förhandlas fram och fastställs av producentorganisationen.

utgår

a)leveranser av jordbruksprodukter från producenter som inte omfattas av punkt 1 ska omfattas av ett skriftligt avtal,

b)producentorganisationerna, sammanslutningarna av producentorganisationer eller jordbrukarna ska lämna in ett skriftligt anbud om avtal om leverans av jordbruksprodukter till de första köparna.

Medlemsstaterna ska införa en medlingsmekanism för de fall där inget samförstånd föreligger om formaliseringen, tolkningen eller fullgörandet av ett avtal enligt punkterna 1 och 2 eller om ett sådant avtal. Mekanismen ska vara frivillig för avtalsparterna och opartisk. Mekanismen får inkludera representanter för de organisationer som företräder jordbrukarna.

Medlemsstaterna ska informera kommissionen om den rättsliga ramen för medling eller de medlingsmekanismer som är tillgängliga på deras territorium.

b)vara skriftligt, antingen på papper eller i digitalt format, och

i)Det pris som ska betalas för leveransen där alla betalningar uttryckligen ska anges, inbegripet tillämpliga rabatter, vilket ska

–beräknas utifrån en kombination av olika objektiva, kontrollerbara och icke manipulerbara faktorer som är fastställda i avtalet, vilka ska omfatta objektiva indikatorer, index och beräkningsmetoder för slutpriset, som är lättillgängliga och begripliga och som återger förändringar av marknadsförhållanden, inflation, fullständiga produktionskostnader, inbegripet ersättningen till jordbrukare, de totala kostnaderna för ytterligare tjänster, levererade kvantiteter och kvaliteten på eller sammansättningen av de jordbruksprodukter som levereras. För detta får medlemsstaterna eller regionala myndigheter fastställa indikatorer som ska publiceras online för användning i avtal, i enlighet med objektiva kriterier och på grundval av undersökningar om produktionen och livsmedelsförsörjningskedjan, uppgifter som meddelats av erkända branschorganisationer i enlighet med artikel 157.1 eller uppgifter från observationsgruppen för den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i EU. Avtalsparterna ska vara fria att hänvisa till dessa indikatorer eller andra indikatorer som de anser vara relevanta.

iii)Avtalets giltighetstid, som får vara begränsad eller obegränsad och innehålla en uppsägningsklausul. Om minimiperioden för avtalet är längre än sex månader och tolv månader för sektorer som är verksamma på terminsmarknader ska avtalet även innehålla en översynsklausul som i synnerhet får utlösas av jordbrukaren, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer på grundval av oförutsedda omständigheter, exempelvis extrema väderhändelser, utbrott av djursjukdomar, geopolitiska spänningar eller andra skäl som gör att det överenskomna priset inte täcker jordbrukarnas kostnader.

iv)Uppgifter om betalningsfrister, betalningsförfaranden och den tidpunkt då äganderätten och risken överförs.

a)Jordbruksprodukterna levereras från en medlem i en producentorganisation eller ett kooperativ till den producentorganisation eller det kooperativ som medlemmen tillhör, förutsatt att producentorganisationens eller kooperativets stadgar eller de regler och beslut som fastställts i eller följer av dessa stadgar innehåller bestämmelser med liknande mål som bestämmelserna i punkt 4 a, b och c.

utgår

utgår

a)Leveransen gäller produkter till ett värde som är lika med eller understiger ett tröskelvärde som ska fastställas av medlemsstaten, vilket inte får överstiga 4 000 EUR.

7.Om, i enlighet med punkt 5 d eller punkterna 6 och 6a, ett skriftligt avtal eller ett skriftligt anbud om avtal inte krävs, får jordbrukaren, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer kräva att varje leverans av jordbruksprodukter till ett bearbetningsföretag, en distributör eller en detaljhandlare ska omfattas av ett skriftligt avtal mellan parterna eller av ett skriftligt anbud om avtal. Detta avtal eller anbud om avtal ska uppfylla de villkor som fastställs i punkt 4 och punkt 8 första stycket.

Alla delar av avtal om leverans av jordbruksprodukter som ingås mellan jordbrukare, producentorganisationer eller sammanslutningar av producentorganisationer och bearbetningsföretag, distributörer eller detaljhandlare, inbegripet de delar och deras ingående element som avses i punkt 4 c, ska förhandlas fritt mellan parterna, utan att detta påverkar de ytterligare krav som medlemsstaterna har infört.

9.Medlemsstaterna får i motiverade fall kräva att köparen av jordbruksprodukterna registrerar de skriftliga avtal som avses i punkt 1 före leveransen av jordbruksprodukterna från jordbrukaren, en producentorganisation eller en sammanslutning av producentorganisationer till ett bearbetningsföretag, en distributör eller en detaljhandlare på deras territorium, med undantag för säsongsbundna produkter och färskvaror.

10.De medlemsstater som utnyttjar de möjligheter som anges i denna artikel ska informera kommissionen om hur de tillämpas.

d)Den ekonomiska lönsamheten för småbruk och familjejordbruk med en standardintäkt enligt definitionen i artikel 2.8 i rådets förordning (EG) nr 1217/200911 som inte får överstiga 100 000 EUR.

__________________

11 Rådets förordning (EG) nr 1217/2009 av den 30 november 2009 om upprättande av ett informationssystem för jordbruksföretagens hållbarhet (EUT L 328, 15.12.2009, s. 27, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2009/1217/oj).

Från och med den [ikraftträdandet + 2 år] får de producenter som avses i punkt 1 begära ett yttrande från kommissionen om huruvida de avtal, beslut och samordnade förfaranden som avses i punkt 1 vad gäller genomförandet av hållbarhetsstandarder som syftar till att bidra till ett eller flera av de mål som fastställs i punkt 3 d–fd, är förenliga med denna artikel.

a)Återtag från marknaden eller gratisutdelning av produkter, däribland till välgörenhetsorganisationer.

g)Tillfällig produktionsplanering med beaktande av produktionscykelns specifika art, i synnerhet för färskvaror.

När kommissionen antar genomförandeakter i enlighet med första stycket i denna artikel får den besluta att göra unionsstöd från den jordbruksreserv som avses i artikel 16 i förordning (EU) 2021/2116 tillgängligt för de berörda medlemsstaterna, varvid detta stöd kan mobiliseras omedelbart i händelse av en kris, förutsatt att den först har bedömt huruvida ett sådant stöd är genomförbart. Sådant ekonomiskt stöd ska göra det möjligt för de berörda aktörerna att genomföra dessa avtal och beslut. Kommissionen ska säkerställa att användningen av medel för att stödja åtgärder inom ramen för dessa genomförandeakter inte äventyrar direktstödet. Vid behov ska kommissionen ställa annan unionsfinansiering till förfogande för att stödja åtgärder enligt detta stycke.

2.Leveransavtalen får avse flera år.

Priset ska beräknas utifrån en kombination av olika objektiva, kontrollerbara och icke manipulerbara faktorer som är fastställda i avtalet, vilka ska omfatta objektiva indikatorer, index och beräkningsmetoder för slutpriset, som är lättillgängliga och begripliga och som återger förändringar av marknadsförhållanden, inflation, fullständiga produktionskostnader, inbegripet ersättningen till jordbrukare, de totala kostnaderna för ytterligare tjänster, levererade kvantiteter och kvaliteten på eller sammansättningen av de jordbruksprodukter som levererats. För detta får medlemsstaterna eller regionala myndigheter fastställa indikatorer som ska publiceras online för användning i avtal, i enlighet med objektiva kriterier och på grundval av undersökningar om produktionen och livsmedelsförsörjningskedjan, uppgifter som meddelats av erkända branschorganisationer i enlighet med artikel 157.1 eller uppgifter från observationsgruppen för den jordbruksbaserade livsmedelskedjan i EU. Avtalsparterna ska vara fria att hänvisa till dessa indikatorer eller andra indikatorer som de anser vara relevanta.

5a.Den procentsats på 50 % som föreskrivs i punkt 1 ska höjas till 70 % för utgifter kopplade till de mål som anges i artikel 46 a, b eller c, om följande villkor är uppfyllda:

b)De investeringar som avses i led a görs i jordbruk som tillhör dessa unga jordbrukare eller nya jordbrukare eller, i fråga om sektorn för frukt och grönsaker, producenter som för första gången ansluter sig till en producentorganisation som erkänts enligt förordning (EU) nr 1308/2013, som en del av deras första operativa program och under de sju år som följer på det datum då de unga eller nya jordbrukarna anslöt sig till producentorganisationen.

Som en del av en begäran om ändring av sina strategiska GJP-planer som görs i enlighet med artikel 119 får medlemsstaterna från och med 2025 se över de beslut som avses i punkt 6 och besluta att använda högst 6 % av sina anslag för direktstöd enligt bilaga V, i relevanta fall efter avdrag av anslagen för bomull i bilaga VIII, för interventionstyper i andra sektorer som avses i avdelning III kapitel III avsnitt 7, förutsatt att ett sådant beslut inte inverkar negativt på nivån på det grundläggande inkomststödet för hållbarhet.