(2)Genom antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 har unionen i sin lagstiftning fastställt ett bindande mål om klimatneutralitet i hela ekonomin senast 2050, vilket innebär att utsläppen av växthusgaser senast vid den tidpunkten ska ha minskat till nettonoll, samt ett mål om att uppnå negativa utsläpp därefter. I den förordningen fastställs även ett bindande mellanliggande klimatmål för unionen för 2030 samtidigt som det krävs att ett unionsomfattande mellanliggande klimatmål för 2040 ska fastställas.

__________________

5 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/1119/oj).

(3)Med beaktande av de vetenskapliga utlåtandena från det europeiska vetenskapliga rådgivande organet för klimatförändringar (det rådgivande organet) och på grundval av en detaljerad konsekvensbedömning presenterade kommissionen ett rekommenderat mål för 2040 om att minska nettoutsläppen av växthusgaser med 90 % jämfört med 1990 års nivåer i sitt meddelande av den 6 februari 2024, ”Att säkra vår framtid: Europas klimatmål för 2040 och vägen mot klimatneutralitet senast 2050 genom att bygga ett hållbart, rättvist och välmående samhälle”6.

__________________

6 COM(2024) 63 final.

(4)I syfte att föreslå ett klimatmål för unionen för 2040 beaktade kommissionen de bästa och mest aktuella vetenskapliga rön som finns att tillgå, inbegripet de senaste rapporterna från Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPCC) och det rådgivande organet, de sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna, inbegripet kostnaderna för uteblivna åtgärder, behovet att säkerställa en rättvis och socialt jämlik omställning för alla, kostnadseffektivitet och ekonomisk effektivitet, konkurrenskraften hos unionens ekonomi, särskilt bland små och medelstora företag och de sektorer som är mest utsatta för koldioxidläckage, bästa tillgängliga teknik som är kostnadseffektiv, säker och skalbar, energieffektivitet, inbegripet principen om energieffektivitet först, överkomliga energipriser och försörjningstrygghet för alla medlemsstater, rättvisa och solidaritet mellan och inom medlemsstaterna, behovet att säkerställa miljöeffektivitet och höjd ambitionsnivå över tid, behovet att bevara, förvalta och förbättra naturliga sänkor på lång sikt och skydda och återställa den biologiska mångfalden, även i den marina miljön, investeringsbehov och investeringsmöjligheter, internationell utveckling och internationella insatser som gjorts för att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet och det slutliga målet i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), samt befintlig information om unionens beräknade vägledande växthusgasbudget för perioden 2030–2050.

(5)För att uppnå klimatmålet för 2040 är det viktigt att bland annat fullt ut genomföra den överenskomna politiska ramen för 2030, säkerställa och tillhandahålla stöd i syfte att förbättra och stärka den europeiska industrins konkurrenskraft och resiliens och säkerställa hållbara livsmedelssystem samt resiliens i landsbygdssamhällen och livsmedelstrygghet genom en hållbar och robust europeisk jordbrukssektor, staka ut omställningsvägar som bygger på bästa tillgängliga kostnadseffektiva, säkra och skalbara teknik samt lägga större fokus på en rättvis omställning för drabbade regioner, sektorer och utsatta hushåll där ingen lämnas utanför, till exempel genom stöd från Sociala klimatfonden vid omställningen till klimatneutralitet. Vidare är det nödvändigt att säkerställa rättvis konkurrens med internationella partner och att effektivt utnyttja alla ekonomiska EU-instrument för att avhålla från och motverka illojala handelsmetoder, fasa ut fossila bränslen i energisystemet med hjälp av en teknikneutral strategi som inbegriper alla utsläppsfria och koldioxidsnåla energilösningar (inbegripet förnybara energikällor, kärnkraft, energieffektivitet, lagring, CCS, CCU, koldioxidupptag, geotermisk energi och vattenenergi, hållbar bioenergi samt all annan nuvarande och framtida nettonollenergiteknik), minska importberoendet och diversifiera EU:s källor för kritiska råvaror samt organisera en strategisk dialog om ramen för perioden efter 2030 med alla berörda sektorer, däribland industrin och transportsektorn.

(7)Arbetet med att minska inhemska utsläpp av växthusgaser bör ges prioritet och bör kompletteras av ökade upptag genom såväl naturliga som tekniska lösningar. Vid utarbetandet av åtgärdspaketet för perioden efter 2030 bör bidraget från bruttoutsläppsminskningar jämfört med naturliga och tekniska upptag ges vederbörlig uppmärksamhet. Naturliga upptag har egenskaper som bör beaktas, såsom skogens åldersstruktur, andelen organiska jordarter, naturliga variationer och osäkerhet som har samband med klimatförändringarnas påverkan, med naturliga störningar och med ändrade metoder. Med tanke på behovet av en balans mellan utsläpp och upptag av växthusgaser senast 2050 och negativa utsläpp därefter kommer naturliga och industriella upptag att spela en allt större roll i unionens ekonomi under de kommande årtiondena. Incitament kommer att utvecklas i samband med 2026 års översyn av Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, då kommissionen planerar att föreskriva att inhemska permanenta koldioxidupptag inkluderas i EU:s utsläppshandelssystem i syfte att kompensera för restutsläpp som är svåra att minska. Sektorn för markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk har en central roll i en hållbar och cirkulär bioekonomi och har potential att ge långsiktiga klimat- och miljöfördelar som bidrar till EU-ekonomins omställning till ren energi och minskar beroendet genom att fossilbaserade material ersätts.

__________________

7 Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, 25.10.2003, s. 32, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2003/87/oj).

(8)Unionen har ett regelverk för att uppnå klimatmålet för 2030. Den lagstiftning som ska bidra till att uppfylla målet utgörs bland annat av direktiv 2003/87/EG, genom vilket EU:s utsläppshandelssystem inrättas, Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/8428, genom vilken nationella mål för minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 infördes, och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/8419, genom vilken nettomål för koldioxidupptag fastställs för markanvändningssektorn. För att säkerställa en smidig övergång till EU:s utsläppshandelssystem för byggnads- och vägtransportsektorerna, ETS2, bör tillämpningen av artikel 30.k.2 a-e i direktiv 2003/87/EG senareläggas med ett år. Kommissionen bör utvärdera hur den aktuella unionslagstiftningen skulle behöva ändras för att uppnå klimatmålet för 2040, även med hänsyn tagen till naturliga sänkors minskande kapacitet. Vid utformningen av ramen för perioden efter 2030 bör kommissionen utarbeta detaljerade konsekvensbedömningar, med beaktande av sin analys av de integrerade nationella energi- och klimatplanerna, den geopolitiska miljön, bland annat behovet av att säkerställa unionens och dess medlemsstaters kapacitet att snabbt öka och stärka sin försvarskapacitet genom att hantera eventuella bördor samtidigt som incitamenten för industriell utfasning av fossila bränslen bibehålls, konsekvenserna för konkurrenskraft, för små och medelstora företag och för energiintensiva industrier samt påverkan på energikostnaderna och investeringsbehoven i medlemsstaterna, och överväga att vidta nödvändiga åtgärder, inbegripet lagstiftningsförslag när så är lämpligt.

__________________

8 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/842/oj).

9 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/841/oj).

Kommissionen ska fortsätta att stärka initiativen rörande den möjliggörande ramen och sträva efter att påskynda deras antagande och genomförande för att säkerställa att det finns förutsättningar för att stödja berörda juridiska och fysiska personer, såsom europeisk industri och europeiska medborgare, under hela omställningen på vägen mot målen i punkterna 1 och 3 i denna artikel, målet i artikel 2.1 och en klimatneutral ekonomi.

Inom ramen för den översyn som avses i punkt 4 första stycket ska kommissionen, för att göra det lättare att uppnå det mål som anges i punkt 3 i denna artikel, säkerställa att följande aspekter återspeglas på lämpligt sätt i lagstiftningsförslagen:

a)Från och med 2036: ett tillräckligt bidrag till arbetet med att uppnå klimatmålet för 2040 i form av internationella reduktionsenheter av hög kvalitet enligt artikel 6 i Parisavtalet; dessa får uppgå till 5 % av EU:s nettoutsläpp 1990 vilket motsvarar en inhemsk minskning innan 2040 av nettoutsläppen av växthusgaser med 85 % jämfört med nivåerna 1990 på ett sätt som är både ambitiöst och kostnadseffektivt och fungerar som ett stöd åt EU och tredjeländer i deras ansträngningar att uppnå utvecklingsbanor som leder till en nettominskning av växthusgaser i enlighet med det mål som definieras i Parisavtalet om att begränsa ökningen av den globala medeltemperaturen till väl under 2 °C och verka för att temperaturökningen begränsas till 1,5 °C över förindustriella nivåer, för att säkerställa dessa reduktionsenheters miljömässiga integritet, samtidigt som EU:s tekniska ledarskap främjas. En pilotperiod för att sätta igång en internationell marknad för reduktionsenheter av hög kvalitet och med hög integritet kan övervägas för perioden 2031–2035. Ursprung, kvalitetskriterier och andra villkor rörande förvärv och användning av sådana reduktionsenheter ska regleras i unionsrätten för att säkerställa att de bygger på trovärdig och banbrytande verksamhet i partnerländer vars klimatmål och klimatpolitik är förenliga med målen i Parisavtalet och omfattas av robusta skyddsåtgärder som säkerställer integritet, undvikande av dubbelräkning, additionalitet, varaktighet, transparent styrning, starka övervaknings-, rapporterings- och kontrollmetoder samt ekonomiska, sociala och miljömässiga sidovinster och skyddsåtgärder för mänskliga rättigheter, skyddsåtgärder för att förhindra finansiering av projekt som strider mot unionens strategiska intressen och en hög ambitionsnivå när det gäller andelen intäkter som används för anpassning, andelen begränsningsfördelar med berörda länder och den övergripande begränsningen av globala utsläpp. När kommissionen fastställer kriterierna ska den överväga att fastställa strängare kriterier än de som slås fast i artikel 6.4 i Parisavtalet.

b)Betydelsen av inhemska permanenta upptag inom ramen för systemet för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen (EU:s utsläppshandelssystem) i syfte att kompensera för restutsläpp som är svåra att minska.

c)Ökad flexibilitet i och mellan olika sektorer och instrument i syfte att göra det lättare att uppnå målen på ett enkelt och kostnadseffektivt sätt.

d)Medlemsstaternas mål och insatser för tiden efter 2030 bör vägledas av kostnadseffektivitet och solidaritet, ta hänsyn till olika nationella omständigheter och särdrag, inbegripet på öar och i de yttersta randområdena.

f)De sociala, ekonomiska och miljömässiga konsekvenserna i medlemsstaterna, bland annat i förhållande till målen rörande utfasningen av fossila bränslen och den europeiska industrins konkurrenskraft.

h)Behovet att säkerställa och stödja en rättvis, pragmatisk, kostnadseffektiv och socialt balanserad omställning för alla, med beaktande av olika nationella omständigheter och med särskilt fokus på påverkan på konsumentpriser samt energi- och transportfattigdom och på regioner och sektorer, inbegripet deras investeringskapacitet, små och medelstora företag, jordbrukare och utsatta hushåll som påverkas av omställningen till klimatneutralitet.

i)Förenkling och minskning av den administrativa bördan, teknikneutralitet, kostnadseffektivitet, ekonomisk effektivitet och ekonomisk säkerhet.

j)Klimatåtgärder som en drivkraft för investeringar, innovation och ökad konkurrenskraft.

k)Behovet att stärka resiliensen och konkurrenskraften hos unionens ekonomi på global nivå och minska risken för koldioxidläckage, särskilt för små och medelstora företag och de industrisektorer som är mest utsatta för koldioxidläckage, inbegripet i samband med export, för att på så vis säkerställa rättvis konkurrens.

m)Energitillgänglighet och överkomliga energipriser, försörjningstrygghet, energitrygghet, energieffektivitet, inbegripet principen om energieffektivitet först, samt förstärkning av elnät och sammanlänkningar med sikte på att bygga en verklig energiunion och främja inhemskt producerad energi.

o)Behovet att säkerställa miljöeffektivitet och höjd ambitionsnivå över tid, samtidigt som både den sociala sammanhållningen skyddas och livsmedelstrygghet och en rättvis omställning säkerställs.

utgår

q)Investeringsbehov och investeringsmöjligheter, inbegripet tillgång till offentlig och privat finansiering samt stöd till innovation och tillgång till innovativ teknik i alla medlemsstater och med beaktande av den geografiska balansen.

r)Internationell utveckling och internationella insatser som gjorts för att uppnå de långsiktiga målen i Parisavtalet och det slutliga målet i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), samt unionens stöd till sina partner när det gäller att ta itu med klimatförändringarna och deras konsekvenser.