(1)I unionen finns det för närvarande ingen gemensam metod för beräkning av skattebasen för bolag. Bolag i unionen är därför skyldiga att följa olika bolagsskattesystem i varje medlemsstat i vilka de bedriver verksamhet. Exempelvis varierade under 2023 de lagstadgade bolagsskattesatserna i medlemsstaterna mellan 10 % och 31,5 % (och mellan 9 % och 29 % om hänsyn tas till de skattestödordningar som införts av regeringarna), enligt årsrapporten om beskattning 2024.

(2)Förekomsten av 27 olika bolagsbeskattningssystem i unionen ger upphov till komplexitet när det gäller att följa skattereglerna, leder till ojämlika villkor för att bedriva verksamhet och kan leda till dubbelbeskattning, skatteflykt och dubbel icke-beskattning. Enligt årsrapporten om beskattning 2024 uppskattades inkomstförlusterna till följd av företagens överföring av vinster till 20 % av de totala bolagsskatteintäkter som uppbars i unionen 2022, vilket motsvarar omkring 100 miljarder EUR i nominellt värde. Dessa fenomen har blivit ännu tydligare i och med att globaliseringen och digitaliseringen av ekonomin avsevärt har förändrat hur landgränser och affärsmodeller uppfattas. Eftersom regeringarna har försökt anpassa sig till denna nya verklighet har en splittrad reaktion bland medlemsstaterna lett till ytterligare snedvridningar på den inre marknaden. Dessutom leder de olika rättsliga regelverken oundvikligen till olika praxis hos medlemsstaternas skattemyndigheter. Detta medför ofta utdragna förfaranden som kännetecknas av oförutsägbarhet och inkonsekvens samt höga kostnader för att följa skattereglerna, vilket kan inverka på gränsöverskridande investeringar. En sådan komplexitet kan hindra företagens expansion på den inre marknaden, vilket får ytterligare negativa effekter på innovation, konkurrenskraft och sysselsättning. Det behövs därför en gemensam strategi, inte bara för att säkerställa en rättvis och effektiv beskattning utan också för att stärka integriteten och konkurrenskraften hos de företag som är aktiva på den inre marknaden.

(3)De grundläggande dragen i bolagsskattesystemen liknar varandra, även om de har olika utformning, eftersom de fastställer regler som syftar till att uppnå samma mål, dvs. att komma fram till en skattebas för den verksamhet som bedrivs. I linje med detta och för att främja en väl fungerande inre marknad bör bolagsskatteklimatet i unionen utformas i enlighet med principen att företagen betalar sin skäliga andel av skatten i den eller de jurisdiktioner där deras vinster genereras. Det är därför viktigt för bolag som bedriver verksamhet på den inre marknaden att medlemsstaterna inför ett gemensamt rättslig regelverk för att harmonisera de grundläggande dragen i bolagsskattesystemen i syfte att förenkla skattereglerna, minska den administrativa bördan, säkerställa en rättvis konkurrens, stärka rättssäkerheten för företag som bedriver gränsöverskridande verksamhet och bekämpa skatteflykt. Tillämpningsområdet för en sådan harmonisering bör strikt begränsas till de kriterier och enheter som avses i detta direktiv, medan skattesatserna och verkställighetspolitiken ligger kvar hos medlemsstaterna, inom ramen för rådets direktiv (EU) 2022/25231a.

(5)Affärsklimatet på den inre marknaden bör göras mer attraktivt i syfte att stimulera tillväxt och investeringar i unionen. I detta syfte bör införandet av ett gemensamt regelverk för bolagsskatteregler prioriteras, för att göra det lättare för bolag att följa sådana regler när de bedriver verksamhet över gränserna och även för att uppmuntra dem som vill expandera ytterligare utomlands att göra detta och för att uppmuntra entreprenörskap på den inre marknaden. En gemensam uppsättning bolagsskatteregler för internationell verksamhet förväntas leda till ökad skattesäkerhet och färre skattetvister, eftersom det skulle motverka snedvridningar och minska antalet fall av dubbelbeskattning och icke-beskattning. Detta innebär också färre möjligheter att missbruka vissa specifika nationella skattebestämmelser på europeisk nivå. Eftersom hållbara skatteintäkter är avgörande för medlemsstaternas budgetar, bland annat för att investera i infrastruktur, forskning och utveckling, säkerhet och försvar och den gröna och sociala omställningen, och för att tillhandahålla offentliga tjänster, särskilt för de mest utsatta hushållen, är det dessutom viktigt att utarbeta regler för beräkning av vinsten i unionen som inte leder till lägre intäkter för medlemsstaterna. Dessutom skulle det vara avgörande att i framtiden säkerställa att fördelningen av intäkter sker i enlighet med ett verktyg som bygger på solida parametrar som inte kan missbrukas.

(7)Även om tröskelvärdet skulle fastställas på grundval av koncernens sammanlagda intäkter på global basis, bör bestämmelsernas tillämpningsområde begränsas till koncernmedlemmar som är verksamma på den inre marknaden, eftersom unionsrätten endast är tillämplig inom unionen och inte är bindande för icke-medlemsstater. Därför bör endast unionens undergrupp av en sådan koncern fångas upp. Detta skulle omfatta bolag som har skatterättslig hemvist i en medlemsstat och deras fasta driftställen, inbegripet en betydande ekonomisk närvaro, som är verksamma i en medlemsstat samt fasta driftställen i unionen för bolag från tredjeländer i samma koncern.

(9)Målet att förenkla de nuvarande reglerna understryker det planerade initiativet och förbättrar den inre marknadens effektivitet och konkurrenskraft. Därför bör reglerna för beräkning av skattebasen byggas upp genom att en begränsad serie skattejusteringar tillämpas på varje koncernmedlems finansiella rapporter. Dessa begränsade justeringar skulle utgöra gemensamma justeringar som är nödvändiga för att omvandla de finansiella rapporterna för helåret till en skattebas. Med tanke på behovet av anpassning till direktiv (EU) 2022/2523 bör justeringarna anpassas till det regelverket, vilket också bör underlätta genomförandet för medlemsstater och bolag som redan känner till de allmänna principerna. I det regelverket bör hänsyn tas till en tilläggsskatt som ska betalas i enlighet med direktiv (EU) 2022/2523 eller med tillämpning av en kvalificerad nationell tilläggsskatt enligt det direktivet, eller en annan alternativ minimiskatt som erkänns i ett internationellt forum såsom OECD.

(10)Med tanke på att den finansiella redovisningen, i syfte att förenkla, kommer att användas som utgångspunkt för beräkningen av varje koncernmedlems skattebas, är det nödvändigt att utarbeta skatteregler på ett sådant sätt att de ligger så nära redovisningen som möjligt. I de fall där detta är möjligt skulle den redovisningsmässiga behandlingen av en tillgång eller skuld inte ändras i skattehänseende och följaktligen skulle inga justeringar krävas. Det är därför också nödvändigt att andra delar av skattebasen, i enlighet med skattesystemets logik, behandlas på ett annat sätt i skattehänseende än vad som gäller vid redovisning. För att säkerställa överensstämmelse med internationell skattepraxis, såsom inom ramen för den andra pelaren, bör detta direktiv tillåta större flexibilitet i valet av de finansiella redovisningsstandarder som används för att fastställa det preliminära skatteresultatet.

(12)För att uppnå huvudmålet att skapa ett förenklat regelverk för bolagsbeskattning bör de preliminära skatteresultaten för varje koncernmedlem slås samman till en gemensam skattebas, så att denna skattebas därefter kan fördelas på berättigade koncernmedlemmar. Ett sådant regelverk bör vara enkelt för företagen och nya bördor för dem bör undvikas. Skattejusteringarna av de finansiella rapporterna skulle ge preliminära skatteresultat för varje koncernmedlem. Dessa resultat skulle sedan slås samman, vilket skulle möjliggöra en begränsad gränsöverskridande förlustutjämning mellan Befit-koncernmedlemmarna, och därefter skulle den sammanslagna skattebasen fördelas mellan koncernmedlemmarna på grundval av en övergångsfördelningsregel. Detta skulle bana väg för en permanent mekanism. Denna permanenta mekanism bör baseras på en fördelningsnyckel som inbegriper, men inte begränsas till, fyra uppsättningar konkreta faktorer: arbetskraft, tillgångar, försäljning och digital närvaro. Det kommer att göra behovet av Befit-koncerninterna transaktioner förenligt med armlängdsprincipen överflödigt. Fördelen med detta skulle vara att mer aktuella uppgifter om landsspecifik rapportering används tillika med de upplysningar som samlats in under övergångsperioden. Den kommer också att möjliggöra en mer grundlig bedömning av den inverkan som genomförandet av tvåpelarstrategin förväntas få på de nationella skattebaserna och Befit-koncernskattebaserna och på så sätt minska företagens kostnader för att följa skattereglerna. På så sätt skulle det fortfarande bli möjligt att förverkliga det centrala målet om skatteneutralitet på den inre marknaden, vilket skulle minska fall av dubbelbeskattning och dubbel icke-beskattning och öka skattesäkerheten i syfte att minska antalet skattetvister. Mot bakgrund av den internationella skatteutvecklingen och nyckeljurisdiktionernas osäkra genomförande av den första pelaren är det viktigt att unionen bevarar flexibiliteten att utveckla en självständig, rättvis och ekonomiskt balanserad fördelningsmekanism.

(14)För att skapa utrymme för tillväxt och investeringar skulle medlemsstaterna också tillåtas att individuellt tillämpa ytterligare justeringar efter fördelning (t.ex. skattemässig behandling av pensionsavgifter) på områden som inte omfattas av det gemensamma regelverket. Det skulle också stå medlemsstaterna fritt att ytterligare anpassa sin fördelade andel utan tak för att säkerställa att medlemsstaterna kan göra sina nationella politiska val på detta område, till exempel för att skapa resurseffektivitet, stimulera investeringar och skapa arbetstillfällen. Sådana ytterligare anpassningar kan omfatta avdrag, ersättningar, skatteavdrag eller andra nationella bolagsskatteåtgärder, inbegripet sådana som främjar forskning och utveckling eller andra politiska mål, förutsatt att sådana åtgärder endast är tillämpliga på den fördelade andelen av skattebasen och inte påverkar den konsoliderade skattebasen eller fördelningsmekanismen enligt detta direktiv. Justeringen efter fördelning bör dock inriktas på inputbaserade skatteincitament. Medlemsstaterna bör avstå från att erbjuda outputbaserade skatteincitament såsom patentboxar och andra system för immateriella rättigheter.

(15)Vissa medlemsstater tillämpar bolagsskattesystem som bygger på principer som skiljer sig från den vanligaste metoden, såsom utdelningsbaserade skattesystem. Det är därför av största vikt att de nödvändiga anpassningarna görs för att säkerställa en fungerande samverkan med dessa system och för att inte skapa motstridigheter mellan de båda systemen som skulle avskräcka från nyföretagande. Lösningen skulle kunna sökas vid vissa justeringar efter fördelningen. Detta skulle innebära att den del som skulle fördelas till en koncernmedlem enligt ett utdelningsbaserat system måste ändras i proportion till de utdelningar som gjorts under beskattningsåret. Kärnan i ett utdelningsbaserat skattesystem skulle behållas fullt ut, med tanke på att utdelningen markerar en tidpunkt för beskattning av den andel som fördelats och därmed avgör hur mycket av denna som skulle behöva beskattas. I detta avseende bör man överväga att införa en överföringsmekanism för att säkerställa att den fördelade andel som inte beskattas under innevarande år blir skattepliktig under de påföljande åren. Den möjliga inkluderingen av utdelningsbaserade skattesystem i detta direktivs tillämpningsområde bör bedömas efter fem år.

(17)Ett gemensamt regelverk för bolagsbeskattning skulle med nödvändighet omfatta ett förvaltningssystem som helst bör ge en viss grad av skattesäkerhet och förenkling. För att främja enhetlighet måste förvaltningssystemet bygga vidare på vikten av att ha en centraliserad referenspunkt för att hantera ett antal gemensamma frågor, såsom en informationsdeklaration för hela koncernen, och säkerställa en lämplig grad av konfidentialitet och säkerhet, samt samordning och samarbete mellan nationella skattemyndigheter. Samtidigt bör förvaltningssystemet under övergångsperioden fullt ut respektera den nationella skattesuveräniteten, eftersom lokala skattedeklarationer, revisioner och tvistlösning i första hand måste ligga kvar på medlemsstatsnivå.

(18)För att säkerställa att reglerna i det gemensamma regelverket genomförs och verkställs korrekt bör medlemsstaterna fastställa regler om sanktioner för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits i enlighet med detta direktiv. Sanktionerna bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Dessa sanktioner bör fastställas till en miniminivå på 0,1 % av Befit-koncernens omsättning i händelse av underlåtenhet att inlämna Befit-informationsdeklarationen i vederbörliga ordning och vid avsiktlig felaktig rapportering i en Befit-informationsdeklaration.

(19)För att optimera fördelarna med ett gemensamt rättsligt regelverk för beräkning av bolagsskattebasen på den inre marknaden bör tillämpningen av reglerna vara frivillig för koncerner, inbegripet grupper av små och medelstora företag, som har årliga sammanlagda intäkter på mindre än 750 000 000 EUR så länge som de upprättar konsoliderade finansiella rapporter för helåret och bedriver en beskattningsbar verksamhet i unionen. Genom att hålla tillämpningen av reglerna öppen för mindre koncerner kan fler koncerner med gränsöverskridande strukturer och verksamheter dra nytta av den förenkling som det gemensamma regelverket ger. Bolag som väljer att omfattas av detta direktiv bör kunna utnyttja medlemsstaternas och kommissionens tekniska stöd för att efterleva de nya reglerna och därmed främja sin gränsöverskridande verksamhet.

8.Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 74 för att ändra bilagorna I och II för att strikt återspegla ändringar i medlemsstaternas lagstiftning om bolagsformer och bolagsskatter.

a)Bolaget är antingen koncernens yttersta moderenhet eller något annat bolag i koncernen där den yttersta moderenheten direkt eller indirekt innehar minst 50 % av äganderätten eller av de rättigheter som ger rätt till vinst.

b)Det fasta driftställets huvudkontor är antingen koncernens yttersta moderenhet eller någon annan medlem (bolag eller enhet) i den grupp där den yttersta moderenheten direkt eller indirekt innehar minst 50 % av äganderätten eller av de rättigheter som ger rätt till vinst.

Den redovisade nettovinsten eller nettoförlusten för en Befit-koncernmedlem ska justeras i enlighet med artikel 16.1 e i direktiv (EU) 2022/2523.

utgår

utgår

1.Den redovisade nettovinsten eller nettoförlusten för en Befit-koncernmedlem ska justeras för att under beskattningsåret för förvärvet inte räkna med eventuella materiella anläggningstillgångar som har ett bokfört värde före avskrivning som understiger 7 500 EUR.

a)Alla byggnader samt alla andra typer av fast egendom och strukturer som används i verksamheten, med undantag för industribyggnader och industristrukturer: 30 år.

b)Alla andra materiella anläggningstillgångar: Deras nyttjandeperiod, bedömd i enlighet med den allmänt erkända redovisningsstandard i unionen som avses i artikel 7, dock minst 10 år.

1.Förvärvskostnader, uppförandekostnader eller förbättringskostnader, tillsammans med datum för idrifttagande efter förvärv, uppförande eller förbättring, ska redovisas separat för varje anläggningstillgång i ett register över anläggningstillgångar inom Befit-koncernen.

3.Registret över anläggningstillgångar ska föras på ett sätt som ger tillräckliga upplysningar, inklusive avskrivningsuppgifter, för att beräkna det preliminära skatteresultatet. Befit-koncernen ska bevara en kopia av registret över anläggningstillgångar under fem år efter det att avskrivningen av dessa tillgångar upphört. Registret över anläggningstillgångar ska innehålla åtminstone följande information:

Om ett bolag eller ett fast driftställe ingår i en Befit-koncern ska eventuella förluster som inte dragits av och som uppstått högst fem år före inträdesdatumet, i enlighet med bolagsskattelagstiftningen i den medlemsstat i vilken den har sin skatterättsliga hemvist eller är belägen, dras av från dess andel av Befit-skattebasen såsom den fastställts i enlighet med kapitel III.

Utan hinder av artikel 9 ska, om en Befit-koncernmedlem lämnar Befit-koncernen under det beskattningsåret eller det föregående beskattningsåret till följd av en avyttring av aktier, och Befit-koncernmedlemmen genom Befit-koncerninterna transaktioner förvärvade en eller flera fasta tillgångar, det belopp som motsvarar den vinst eller förlust som uppstår till följd av avyttringen av dessa fasta tillgångar inom Befit-koncernen ingå i den redovisade nettovinsten eller nettoförlusten för den Befit-koncernmedlem som ägde tillgångarna före avyttringen inom Befit-koncernen.

Första stycket ska inte tillämpas om Befit-koncernmedlemmen visar att transaktionen inom Befit-koncernen genomfördes av giltiga handelsskäl i den mening som avses i artikel 15.1 a i direktiv 2009/133/EG.

b)ett negativt belopp, ska förlusten avräknas mot den yttersta moderenhetens beskattningsbara inkomst och ska i högst fem år föras över och avräknas mot nästa positiva Befit-skattebas. Avdraget ska stå i proportion till innehavet i de berättigade dotterbolag som den yttersta moderenheten har enligt artikel 3.1 och med fullt avdrag för fasta driftställen. Minskningen av skattebasen för den skattskyldige med hemvist ska inte resultera i ett negativt belopp.

För varje beskattningsår mellan den 1 juli 2028 och senast den 30 juni 2033 (övergångsperioden) ska Befit-skattebasen fördelas på Befit-koncernmedlemmarna i enlighet med procentandelen av referensfördelningen.

För koncerner som omfattas av detta direktiv efter utgången av det första beskattningsår då detta direktiv börjar tillämpas ska den övergångsperiod som avses i första stycket upphöra senast den 30 juni 2033.

a)Lågriskområde: Om de kostnader som uppstått eller intäkter som en Befit-koncernmedlem tjänat från Befit-koncerninterna transaktioner under ett beskattningsår ökar med mindre än 15 % jämfört med de genomsnittliga kostnaderna eller intäkterna för de tre föregående beskattningsåren från Befit-koncerninterna transaktioner.

b)Högriskområde: Om de kostnader som uppstått eller intäkter som en Befit-koncernmedlem tjänat från Befit-koncerninterna transaktioner under ett beskattningsår ökar med 15 % eller mer jämfört med de genomsnittliga kostnaderna eller intäkterna för de tre föregående beskattningsåren från Befit-koncerninterna transaktioner.

5.Utan hinder av artikel 13.2 ska de överstigande lånekostnader som avses i artikel 2 i rådets direktiv (EU) 2016/1164 och som uppstår till följd av en transaktion mellan Befit-koncernmedlemmar inte tas med vid beräkningen av procentandelen av referensfördelningen för den Befit-koncernmedlem som ådrar sig sådana kostnader. Medlemsstaterna ska vidta lämpliga åtgärder för att uppmuntra företagen att minska dessa risker.

utgår

10.Reglerna i punkterna 1–8 ska fortsätta att gälla till dess att eventuella ändringar som föreslagits enligt artikel 77.1b träder i kraft.

2.Utöver de justeringar som förtecknas i punkt 1 får en medlemsstat, enligt direktiv (EU) 2022/2523, tillåta att öka eller minska, genom ytterligare poster, den del som fördelas på Befit-koncernmedlemmar som har skatterättslig hemvist eller är belägna i form av ett fast driftsställe i den medlemsstaten.

2.Befit-informationsdeklarationen ska lämnas till inlämningsmyndigheten senast sex månader efter beskattningsårets slut.

1.Inlämningsenheten ska underrätta inlämningsmyndigheten om oriktigheter i Befit-informationsdeklarationen inom tre månader efter det att deklarationen lämnats in i tid.

3.Upplysningar som förmedlas mellan Befit-teammedlemmarna ska i möjligaste mån tillhandahållas på elektronisk väg, via en säker anslutning eller ett säkert nätverk, med hjälp av ett Befit-samarbetsverktyg.

4.För att underlätta kommunikationen i Befit-teamet och hur det fungerar ska kommissionen, genom genomförandeakter, standardisera kommunikationen av upplysningarna mellan Befit-teammedlemmarna genom att använda ett Befit-samarbetsverktyg och stödja en säker överföring av upplysningarna. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 73.

1.En Befit-koncernmedlem ska underrätta den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken den har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftställe om oriktigheter i den individuella skattedeklarationen inom tre månader efter det att deklarationen lämnats in i tid.

1.Den behöriga myndigheten i en medlemsstat får inleda och samordna revisioner av Befit-koncernmedlemmar som har skatterättslig hemvist eller är belägna i form av ett fast driftsställe i den medlemsstaten. Denna behöriga myndighet ska underrätta övriga Befit-teammedlemmar inom en månad efter det att en sådan revision har inletts.

1.En Befit-koncernmedlem får överklaga innehållet i den individuella skattebedömning som gjorts enligt artikel 64 hos den behöriga myndigheten i den medlemsstat i vilken Befit-koncernmedlemmen har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftsställe inom tre månader efter det att den underrättats om beslutet. Överklagandet ska prövas av ett administrativt organ som, i enlighet med lagstiftningen i den medlemsstat i vilken Befit-koncernmedlemmen är belägen, är behörigt att pröva överklaganden i första instans. Överklagandet av förvaltningsbeslutet ska styras av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken Befit-koncernmedlemmen har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftställe. Om det inte finns något sådant administrativt organ i den medlemsstat i vilken Befit-koncernmedlemmen har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftsställe, får Befit-koncernmedlemmen överklaga direkt hos domstol.

1.Om beslutet enligt artikel 66 har bekräftats eller ändrats ska inlämningsenheten ha rätt att överklaga direkt hos domstolarna i den medlemsstat i vilken den har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftställe inom tre månader efter det att beslutet från det administrativa överklagandeorganet har mottagits. Rättsöverklagandet ska styras av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken inlämningsenheten har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftställe.

1.Om beslutet enligt artikel 67 har bekräftats eller ändrats ska en Befit-koncermedlem ha rätt att överklaga direkt hos domstolarna i den medlemsstat i vilken den har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftställe inom tre månader efter beslutet från det administrativa överklagandeorgan som avses i artikel 67 delgavs den. Rättsöverklagandet ska styras av lagstiftningen i den medlemsstat i vilken Befit-koncernmedlemmen har skatterättslig hemvist eller är belägen i form av ett fast driftställe.

Om resultatet av ett administrativt överklagande eller rättsöverklagande kräver ändringar av taxeringen för Befit-koncernen eller av den individuella taxeringen för en eller flera medlemmar i en Befit-koncern, ska medlemsstaterna vidta lämpliga åtgärder för att säkerställa att sådana ändringar förblir möjliga under en tioårsperiod.

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för överträdelse av nationella bestämmelser som antagits enligt detta direktiv och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas och verkställs. De sanktioner och andra åtgärder som föreskrivs ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Sanktionerna ska fastställas till en miniminivå på 0,1 % av Befit-koncernens omsättning i händelse av underlåtenhet att inlämna Befit-informationsdeklarationen i enlighet med artikel 59 och i händelse av avsiktlig felaktig rapportering i en Befit-informationsdeklaration.

2.Medlemsstaterna ska till Europaparlamentet och kommissionen lämna relevanta upplysningar för utvärderingen av direktivet i enlighet med punkt 3, inbegripet sammanslagna uppgifter om Befit-koncernmedlemmar som har skatterättslig hemvist i deras jurisdiktion och fasta driftställen som är verksamma inom deras jurisdiktion, i syfte att korrekt bedöma

4.Upplysningar som har lämnats till Europaparlamentet och till kommissionen i enlighet med punkterna 2, 3 och 4 ska behandlas konfidentiellt av kommissionen i enlighet med de bestämmelser som gäller för unionsinstitutioner och artikel 76 i detta direktiv.