(1)Intresserepresentation är en växande och alltmer gränsöverskridande verksamhet i unionen. När sådan verksamhet bedrivs med en erforderlig grad av transparens möjliggör den ett utbyte av erfarenheter och åsikter om problem och lösningar som kan hjälpa offentliga beslutsfattare att förstå de möjligheter och kompromisser som följer av olika handlingsalternativ.

(2)Intresserepresentation bedrivs inte bara för inhemska intressenter utan i allt högre grad även för tredjeländers räkning. Idéer från tredjeländer kan bidra positivt till den offentliga debatten och är en välkommen del av de internationella relationerna. Det är emellertid inte alltid lätt för offentliga tjänstemän eller enskilda personer att inse att tredjeländer är inblandade i intresserepresentationsverksamhet som rör deras beslutsprocesser eller att förstå omfattning, trender och bakomliggande aktörer när det gäller sådan verksamhet. Med tredjeländer avses länder som inte är medlemmar i unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet.

(3)I den mån den normalt tillhandahålls mot ersättning utgör intresserepresentation, inbegripet intresserepresentation för tredjeländers räkning, en tjänst i den mening som avses i artikel 57 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Marknaden för intresserepresentation omfattar även intresserepresentationsverksamhet som tredjelandsenheter själva bedriver på ett sätt som är jämförbart med tjänster och som har en anknytning till, eller ersätter, verksamhet av ekonomisk art. Sådan verksamhet bör behandlas på samma sätt som intresserepresentationstjänster.

(5)Medlemsstaternas åtgärder för att reglera transparensen kring intresserepresentationsverksamhet skiljer sig åt väsentligt, i synnerhet i fråga om kraven på dokumentation och registrering för enheter som bedriver intresserepresentation. Vissa medlemsstater har inrättat obligatoriska register som särskilt syftar till att säkerställa transparens. Andra medlemsstater har inrättat frivilliga register, medan ytterligare andra saknar register för intresserepresentation. Det finns också stora skillnader i fråga om hur detaljerad den information är som lämnas för transparensändamål, inbegripet vilken typ av information som krävs om till exempel de intressen som företräds eller klienten. I vissa medlemsstater måste informationen om intresserepresentation uppdateras regelbundet, medan den i andra måste uppdateras varje gång intresserepresentationsverksamhetens omfattning förändras.

(6)Sådana skillnader skapar olika spelregler och gör att kostnaderna för regelefterlevnad blir högre för enheter som vill bedriva intresserepresentationsverksamhet i mer än en medlemsstat, vilket kan avskräcka från utveckling och tillhandahållande av ny intresserepresentationsverksamhet på den inre marknaden. Det är sannolikt att tredjeländer försöker skaffa intresserepresentation i mer än en medlemsstat för att säkerställa en för dem gynnsam politik i hela unionen. En sådan situation är till nackdel för ekonomiska aktörer och utgör ett hinder för tillhandahållandet av gränsöverskridande intresserepresentation på den inre marknaden. Dessa olika spelregler leder också bort gränsöverskridande intresserepresentationsverksamhet från medlemsstater där sådan verksamhet är mer reglerad till förmån för medlemsstater där den inte är lika reglerad eller där efterlevnadskontrollen är begränsad. Sådant regelarbitrage skapar även en möjlighet för aktörer från tredjeländer att kringgå transparenskraven.

(7)Den ökade medvetenheten om vissa tredjeländers försök att påverka demokratiska processer i unionen innebär att vissa medlemsstater sannolikt kommer att utforma nya regler för att säkerställa transparens kring utländskt inflytande som utövas genom intresserepresentation. De hinder för tillhandahållandet av sådana tjänster i mer än en medlemsstat som är en följd av fragmenteringen av den inre marknaden för intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning kommer därför sannolikt att öka.

(8)Skillnaderna mellan nationella åtgärder för att reglera transparensen kring intresserepresentation, som i synnerhet påverkar intresserepresentation för tredjeländers räkning, och den växande medvetenheten om riskerna för utländsk påverkan av demokratiska processer understryker behovet av att agera på unionsnivå för att reglera tillhandahållandet av intresserepresentationstjänster och bedrivandet av intresserepresentationsverksamhet för tredjeländers räkning i hela unionen, men även säkerställa en hög grad av transparens kring sådan verksamhet.

(9)För att undvika en situation där medlemsstaterna var för sig vidtar åtgärder för att åtgärda problem gällande transparensen kring utländsk påverkan som utövas via intresserepresentation samt förhindra att det uppstår ytterligare hinder för tillhandahållandet av gränsöverskridande intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning till följd av att ländernas nationella rätt utvecklas olika och in inkonsekvent nationella lagar utarbetas var för sig och inte är samstämmiga är det nödvändigt att föreskriva harmoniserade åtgärder på unionsnivå.

(10)Syftet med detta direktiv är att genom att föreskriva harmoniserade transparenskrav som är tillämpliga på hela den inre marknaden fastställa ett enhetligt och systematiskt ramverk för att säkerställa transparens kring intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning i syfte att påverka utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning, eller offentliga beslutsprocesser, i unionen.

(11)Gemensamma standarder för transparens och ansvarsutkrävande samt gemensamma rapporteringsstandarder främjar dessutom demokratiskt ansvarsutkrävande och bättre allmän kunskap om intresserepresentationsverksamhet som bedrivs i syfte att påverka utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning, eller offentliga beslutsprocesser, i unionen genom att tillgodose behovet av tillförlitliga och enhetliga uppgifter. Vikten av att säkerställa transparens kring intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning är ett legitimt mål av allmänt intresse mot bakgrund av de principer om öppenhet och transparens som måste vara vägledande för unionens demokratiska liv i enlighet med artikel 1 andra stycket och artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och med de värden som är gemensamma för unionen och dess medlemsstater i enlighet med artikel 2 i EU-fördraget, samtidigt som det även stöder utövandet av medborgerliga rättigheter

(12)Hemlig intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning kan påverka utveckling, utformning eller genomförande av unionens interna och externa politik, inbegripet dess ekonomiska intressen och säkerhetsintressen. Detta har en mer generell inverkan på demokratin, som är ett gemensamt värde för unionen och vars säkerställande är av grundläggande betydelse för unionen och dess medlemsstater. En harmoniserad grad av transparens i hela unionen när det gäller sådan verksamhet bör stärka allmänhetens förtroende för unionens och medlemsstaternas beslutsprocesser.

(13)Även om det i vissa tredjeländer finns regler om öppenhet och transparens kring intresserepresentationsverksamhet omfattar dessa regler inte verksamhet vars syfte är att påverka utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning, eller offentliga beslutsprocesser, i unionen. Dessa regler är därför inte tillräckliga för att säkerställa transparens kring intresserepresentation vars syfte är att påverka beslutsfattandet i unionen.

(14)De åtgärder som fastställs i detta direktiv är proportionella och begränsade till vad som är nödvändigt för att säkerställa transparens kring en viss typ av verksamhet, närmare bestämt intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning. De medför krav för sådan verksamhet, dock utan att ålägga enheter krav enbart på grund av att de mottar finansiella medel från utlandet. Detta direktiv är inriktat på att öka transparensen när enheter bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjeländers räkning på den inre marknaden. Genom detta direktiv införs i synnerhet skyldigheter för att säkerställa att uppgifter som görs offentliga presenteras på ett sakligt och neutralt sätt samt att behöriga nationella myndigheter agerar på ett sådant sätt att negativa konsekvenser i form av exempelvis stigmatisering inte uppstår till följd av att en enhet har registrerat sig i enlighet med bestämmelserna i detta direktiv. I direktivet föreskrivs ett omfattande system av skyddsåtgärder, däribland möjlighet till rättslig prövning för att säkerställa att de harmoniserade åtgärderna är proportionella. De åtgärder som anges i detta direktiv är i full överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och i enlighet med de principer som i synnerhet erkänns genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), däribland yttrande- och informationsfriheten, mötes- och föreningsfriheten, friheten för vetenskaplig forskning, inbegripet akademisk frihet, rätten till skydd av personuppgifter, rätten till ett effektivt rättsmedel och näringsfriheten. Genom att uppnå en gemensam grad av transparens kring intresserepresentation för ett tredjelands räkning stärker de åtgärder som fastställs i detta direktiv de demokratiska rättigheter för medborgare som anges i stadgan.

(15)De harmoniserade transparenskraven i detta direktiv bör inte påverka nationella regler om intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för andra enheter än tredjelandsenheter, och de bör inte heller påverka det materiella innehållet i sådan verksamhet eller materiella regler som är tillämpliga på offentliga tjänstemän i deras kontakter med enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet. De bör inte påverka regler gällande brottslig verksamhet och upptäckt, utredning, lagföring, övervakning av och påföljd för brottslig verksamhet i nationell rätt eller unionsrätt, till exempel regler gällande korruption.

(16)För att harmonisera transparenskraven är det nödvändigt att fastställa en gemensam definition av intresserepresentation. För att säkerställa en korrekt tillämpning av de harmoniserade transparenskraven bör begreppet intresserepresentationsverksamhet ha en bred innebörd. Det bör omfatta verksamhet som bedrivs i syfte att påverka utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning, eller offentliga beslutsprocesser, inbegripet genom att påverka den allmänna opinionen, i unionen och dess medlemsstater, även på regional och lokal nivå.

(17)Ett tydligt och väsentligt samband bör föreligga mellan verksamheten och sannolikheten för att den påverkar utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning, eller offentliga beslutsprocesser, i unionen. För att fastställa om ett sådant samband föreligger bör alla relevanta faktorer beaktas, såsom verksamhetens innehåll, det sammanhang inom vilket den bedrivs, dess mål, på vilka sätt den bedrivs och om den ingår i en systematisk eller långvarig kampanj. Den verksamhet som omfattas bör inte bara vara verksamhet som syftar till att få till stånd en ändring av en viss politik, lagstiftning eller offentlig beslutsprocess, utan även verksamhet som syftar till att bevara status quo.

(18)Intresserepresentation kan i synnerhet ske genom till exempel anordnande eller deltagande i möten, konferenser eller evenemang, bidrag till eller deltagande i samråd, parlamentsutfrågningar eller andra liknande initiativ, organisering av kommunikations- eller reklamkampanjer, bland annat genom medier, plattformar, användning av influerare i sociala medier, nätverk och gräsrotsinitiativ, samt utarbetande av policydokument och ståndpunktsdokument, lagstiftningsändringar, opinionsundersökningar, öppna brev och annat kommunikations- eller informationsmaterial.

(19)Intresserepresentation kan även omfatta verksamhet som bedrivs för en tredjelandsenhets räkning i samband med forskning och utbildning, till exempel genom tankesmedjors spridning av rapporter i syfte att rekommendera eller förorda en viss offentlig politik. I enlighet med principen om akademisk frihet och frihet för vetenskaplig forskning, som fastställs i artikel 13 i stadgan, bör intresserepresentation inte omfatta forskning som bedrivs av forskare inom ett ämnesområde som de själva väljer, spridning av forskningsresultat eller undervisnings- och utbildningsverksamhet som bedrivs i enlighet med principen om akademisk frihet och institutionell autonomi, utom i fall där det uppenbara syftet med denna verksamhet är att påverka utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning, eller offentliga beslutsprocesser, i unionen och den bedrivs för en tredjelandsenhets räkning. Om så inte är fallet bör bedrivandet av sådan verksamhet inte ge upphov till registreringskrav enligt detta direktiv.

(20)Verksamhet av tredjeländers regeringstjänstemän som har anknytning till utövandet av officiell makt, inbegripet verksamhet som har anknytning till diplomatiska förbindelser mellan stater eller internationella organisationer, bör undantas från detta direktivs tillämpningsområde. Detta direktiv bör inte heller omfatta advokatverksamhet som består i tillhandahållande av juridisk rådgivning eller representation i rättsliga förfaranden, förliknings- eller medlingsförfaranden för tredjelandsenheter och skydd av deras grundläggande rättigheter, till exempel rätten att bli hörd, rätten till en rättvis rättegång och rätten till försvar. Annan professionell rådgivning än juridisk rådgivning bör inte heller omfattas av detta direktiv, till exempel konsult- eller expertstudier som beställs för att utgöra bevisning till stöd för argument i domstol, teknisk eller vetenskaplig rådgivning om efterlevnad av teknisk lagstiftning eller medlingstjänster som tillhandahålls av en yrkesverksam som inte nödvändigtvis är auktoriserad advokat. Anknuten verksamhet såsom catering, tillhandahållande av lokaler, tryckning av broschyrer eller policydokument eller tillhandahållande av förmedlingstjänster online i den mening som avses i förordning (EU) 2022/20653, såsom onlineplattformstjänster, bör inte omfattas av detta direktiv.

__________________

3 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2065 av den 19 oktober 2022 om en inre marknad för digitala tjänster och om ändring av direktiv 2000/31/EU (förordningen om digitala tjänster) (EUT L 277, 27.10.2022, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2022/2065/oj).

(21)För att harmonisera transparenskraven är det nödvändigt att fastställa en gemensam definition av leverantörer av intresserepresentationstjänster. Leverantörer av intresserepresentationstjänster kan vara privaträttsliga juridiska personer, fysiska personer som enskilt bedriver professionell lobbyverksamhet samt andra fysiska eller juridiska personer vars huvudsakliga eller sporadiska sysselsättning är att påverka den offentliga beslutsprocessen, inbegripet lobby- och pr-företag, tankesmedjor, civilsamhällesorganisationer, privata forskningsinstitut, offentliga forskningsinstitut som erbjuder forskningstjänster, enskilda forskare och konsulter.

(23)Det kan vara regeringen eller myndigheterna i ett tredjeland som ligger bakom en enhets beslut att skaffa intresserepresentation. Det kan vara resultatet av kontroll som regeringen eller offentliga myndigheter i ett tredjeland utövar över enheten, särskilt om det är fråga om ett avgörande inflytande på enheten genom ekonomiska rättigheter, avtal eller andra medel. Det kan även handla om situationer där ett tredjelands regering eller myndigheter ligger bakom enhetens beslut, i synnerhet genom att ge instruktioner eller direktiv. För att täcka in sådana fall bör begreppet tredjelandsenheter förstås som att det inte bara omfattar den statliga myndighetsnivån och offentliga myndigheter i ett tredjeland, utan även offentliga eller privata enheter, inbegripet unionsmedborgare och juridiska personer som är etablerade i unionen, vars agerande ytterst kan tillskrivas detta tredjeland. Huruvida en offentlig eller privat enhets agerande tillskrivs ett tredjelands regering eller myndighet bör avgöras i varje enskilt fall och med vederbörligt beaktande av till exempel den berörda enhetens egenskaper och den rättsliga och ekonomiska miljö som råder i det tredjeland där enheten verkar, inbegripet regeringens roll i landets ekonomi.

(24)En intresserepresentationsverksamhet bör omfattas av detta direktiv om den bedrivs för en tredjelandsenhets räkning. Det innebär att den bör omfatta intresserepresentationstjänster som tillhandahålls tredjelandsenheter. Eftersom en regering i ett tredjeland kan använda sig av enheter vars agerande kan tillskrivas den för att bedriva intresserepresentationsverksamhet av ekonomisk karaktär som därmed är jämförbar med en intresserepresentationstjänst bör direktivet även omfatta sådan verksamhet. Det kan således även omfatta tredjelandsenheters interna intresserepresentation. Detta direktiv bör omfatta intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjelandsenheters räkning och som riktar sig till fysiska eller juridiska personer, eller som bedrivs eller förmedlas offentligt i en eller flera medlemsstater.

(25)Detta direktiv bör inte omfatta verksamhet som stöder eller ligger i linje med ett tredjelands intressen, men som inte har någon koppling till detta tredjeland. Häri ingår verksamhet som är ett uttryck för yttrandefrihet och friheten att sprida och ta emot information och idéer, eller ett uttryck för akademisk frihet, såsom verksamhet som bedrivs av fysiska personer i egenskap av privatpersoner, eller av journalister som arbetar för medier i tredjeland vars agerande inte kan tillskrivas ett tredjeland eller som inte uppfyller villkoren för att betraktas som intresserepresentation enligt definitionen i detta direktiv. Tillhandahållande av medietjänster enligt definitionen i artikel 2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXXX/XXXX4 och tillhandahållande av audiovisuella medietjänster enligt definitionen i artikel 1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU5 omfattas inte av detta direktivs tillämpningsområde. Intresserepresentationsverksamhet för tredjelandsenheters räkning i den mening som avses i detta direktiv som bedrivs av leverantörer av medietjänster omfattas däremot.

__________________

4 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) XXXX/XXXX om fastställande av en gemensam ram för medietjänster på den inre marknaden (europeisk mediefrihetsakt) och om ändring av direktiv 2010/13/EU (EUT L XX, XX.XX.XXXX, s. XX, ELI: XX).

5 Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (direktiv om audiovisuella medietjänster) (EUT L 95, 15.4.2010, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2010/13/oj).

(26)När det gäller intresserepresentationstjänster som tillhandahålls en tredjelandsenhet bör varje ekonomisk motprestation som erhålls i utbyte mot den berörda intresserepresentationstjänsten betraktas som ersättning enligt detta direktiv. Häri kan ingå finansiella bidrag, såsom lån, kapitaltillskott, skuldavskrivning, skatteincitament eller skattebefrielse, som mottas i utbyte mot en intresserepresentationsverksamhet. Ersättning kan även omfatta naturaförmåner, såsom tillhandahållande, uppförande och underhåll av kontorsutrymmen i utbyte mot en intresserepresentationstjänst. I sådana situationer är leverantören av intresserepresentationstjänster ansvarig för att uppskatta värdet av den erhållna förmånen genom att till exempel utgå från marknadsräntan.

(27)Domstolen har slagit fast att det viktigaste kännetecknet för en ersättning är att den utgör en ekonomisk motprestation för tjänsten i fråga. Bidrag till en organisations grundfinansiering eller liknande finansiellt stöd, till exempel inom ramen för ett tredjelands bidragssystem, bör inte betraktas som ersättning för en intresserepresentationstjänst om det inte föreligger något samband med en intresserepresentationsverksamhet, dvs. om enheten skulle få de finansiella medlen oavsett om den bedriver en viss intresserepresentationsverksamhet eller inte.

(28)För att säkerställa en utförlig och transparent översikt över de belopp som används för en intresserepresentationsverksamhet totalt bör årliga belopp enligt detta direktiv omfatta den totala årliga ersättning som mottas från tredjelandsenheten för tillhandahållandet av en intresserepresentationstjänst och, om ingen ersättning mottas, en uppskattning av de årliga kostnaderna för den intresserepresentationsverksamhet som bedrivits. Dessa belopp bör av samma skäl innefatta kostnader för underleverantörer och anknuten verksamhet.

(29)Underleverantörer kan uppfylla villkoren för att betraktas som enheter som bedriver intresserepresentation för tredjelandsenheters räkning och omfattas därför av de skyldigheter som fastställs i detta direktiv. För att minska den administrativa bördan och undvika att ersättning räknas flera gånger, samt för att säkerställa information genom hela avtalskedjor, bör enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet säkerställa att deras avtal med underleverantörer innehåller information om att intresserepresentationsverksamheten bedrivs för en tredjelandsenhets räkning, samt att de är skyldiga att vidarebefordra denna information om verksamheten läggs ut på ytterligare underleverantörer. Underleverantörer bör därför undantas från den skyldighet att registrera sig och bevara dokumentation, och i förekommande fall utse en rättslig företrädare, som fastställs i detta direktiv.

(30)För att underlätta uppfyllandet av registreringskraven i detta direktiv bör leverantörer av intresserepresentationstjänster ha rätt att be den enhet för vars räkning tjänsten tillhandahålls att lämna en försäkran om huruvida den är en tredjelandsenhet. Leverantörer av intresserepresentationstjänster bör dra maximal nytta av denna rättighet så att de kan göra välgrundade val som gör att de i sin verksamhet kan uppfylla samtliga krav i detta direktiv.

(31)För att främja ansvarsutkrävande och kännedom om de tredjelandsintressen som de företräder bör enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för en tredjelandsenhets räkning vara skyldiga att bevara viss dokumentation. I denna dokumentation bör ingå en beskrivning av syftet med intresserepresentationsverksamheten, i synnerhet den beslutsprocess som den är avsedd att påverka och det resultat som den syftar till att uppnå. Dokumentationen bör även innefatta identiteten på tredjelandsenheten, vilket om enheten är en fysisk person bör förstås som den fysiska personens fullständiga namn. Den bör även omfatta kopior av avtal och viktig korrespondens som är väsentliga för att förstå intresserepresentationsverksamhetens art och syfte samt de finansiella arrangemangen bakom den, samt information eller material som utgör en grundläggande del av verksamheten, såsom ståndpunktsdokument som lämnats till offentliga tjänstemän.

(32)Enheter som bedriver intresserepresentation för tredjeländers räkning bör inte vara skyldiga att spara personuppgifter som ingår i denna dokumentation längre än vad som är nödvändigt för att säkerställa att tillsynsmyndigheterna kan fullgöra sitt uppdrag att utöva tillsyn och säkerställa efterlevnad. All sådan dokumentation bör bevaras tillräckligt länge för att göra det möjligt för tillsynsmyndigheter att i motiverade fall få tillgång till dokumentationen om tredjelandsenheten och intresserepresentationsverksamheten samt årlig aggregerad dokumentation.

(33)För att möjliggöra en effektiv tillsyn bör enheter som bedriver intresserepresentation för en tredjelandsenhet som inte har något verksamhetsställe i unionen åläggas att utse en rättslig företrädare som är etablerad i unionen och säkerställa att deras utsedda rättsliga företrädare har de befogenheter och resurser som är nödvändiga för att samarbeta med relevanta myndigheter.

(34)För att fastställa harmoniserade transparenskrav på den inre marknaden bör enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för ett tredjelands räkning vara skyldiga att registrera sig i nationella register där de har sitt verksamhetsställe. Även senare uppdateringar av en befintlig registrering bör göras i detta nationella register. Registren bör inrättas, handhas och underhållas av medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör enligt detta direktiv kunna använda befintliga nationella register, förutsatt att kraven i detta direktiv uppfylls. För att respektera nationella behörighetsfördelningar bör medlemsstaterna ha rätt att inrätta mer än ett sådant register. Medlemsstater bör i sådana fall fastställa regler som anger i vilket nationellt register enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjeländers räkning bör registrera sig. Loggar över behandling av personuppgifter i nationella register bör inte sparas längre än vad som är nödvändigt för att övervaka att åtkomsten till personuppgifter är lagenlig och bör därför begränsas till ett år.

(35)Information om de registreringsskyldigheter och registreringsformaliteter som fastställs i detta direktiv är i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/17246 tillgänglig via den gemensamma digitala ingång som genom webbportalen Ditt Europa ger företag och medborgare information om regler och förfaranden på den inre marknaden, på alla förvaltningsnivåer, på ett och samma ställe, samt direkt, centraliserad och guidad åtkomst till hjälp- och problemlösningstjänster samt till ett stort antal helt digitaliserade administrativa förfaranden. Registreringsförfarandet är dessutom helt onlinebaserat och för att underlätta vidareutnyttjande av uppgifter organiserat enligt principen att de bara behöver lämnas en gång.

__________________

6 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1724 av den 2 oktober 2018 om inrättande av en gemensam digital ingång för tillhandahållande av information, förfaranden samt hjälp- och problemlösningstjänster och om ändring av förordning (EU) nr 1024/2012 (EUT L 295, 21.11.2018, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1724/oj)

(36)Om den enhet som bedriver intresserepresentationsverksamhet för ett tredjelands räkning är etablerad i flera medlemsstater bör registrering endast ske i den medlemsstat där enheten har sitt huvudsakliga verksamhetsställe. Med huvudsakligt verksamhetsställe avses den plats där enheten har sitt huvudkontor eller säte och från vilken den bedriver sin huvudsakliga näringsverksamhet och utövar operativ kontroll.

(37)Den information som enligt detta direktiv ska ingå i registreringen bör begränsas till vad som är nödvändigt för att säkerställa transparens kring intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning och efterlevnad av detta direktiv. Sådan information bör omfatta uppgifter om den enhet som bedriver intresserepresentationsverksamheten, det tredjeland för vars räkning verksamheten bedrivs, identiteten på underleverantörer enligt definitionen i detta direktiv som bedriver intresserepresentationsverksamhet och information om den specifika intresserepresentationsverksamhet som bedrivs. Den bör, i förekommande fall, även innefatta hänvisningar till leverantörer av medietjänster och onlineplattformar där annonser placeras inom ramen för intresserepresentationsverksamheten. Registreringen bör inte omfatta information om belopp eller ursprung avseende mottaget finansiellt stöd som inte har någon anknytning till intresserepresentationsverksamheten.

(38)För att säkerställa att de uppgifter som lämnas vid registrering fortlöpande gör det möjligt för nationella registeransvariga myndigheter att korrekt och exakt identifiera de tredjeländer för vars räkning intresserepresentation bedrivs och fastställa de belopp som läggs ut på denna verksamhet bör kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter för att ändra standarduppgifterna.

(39)Enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjeländers räkning och som är registrerade i ett nationellt register bör minst en gång om året uppdatera uppgifterna i det nationella registret. Med tanke på hur viktigt det är för tillämpningen av detta direktiv och kontrollen av att det efterlevs att uppgifterna i sådana nationella register är korrekta bör eventuella ändringar av och tillägg till den registrerade enhetens kontaktuppgifter göras snabbare och under alla omständigheter inom rimlig tid.

(41)Enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjeländers räkning bör kunna visa att de har uppfyllt registreringskraven. När en enhet är registrerad bör den få en kopia av de uppgifter som förts in i det nationella registret och ett unikt europeiskt intresserepresentationsnummer (EIRN-nummer). EIRN-numret bör underlätta identifiering i hela unionen av enheter som registrerats i enlighet med detta direktiv. EIRN-numrets sammansättning bör därför göra det möjligt att identifiera registreringsmedlemsstat och det särskilda nationella register där registrering har skett. Valet av kod för att identifiera det nationella register där registrering har skett bör vara logiskt för personer som är insatta i hur den berörda medlemsstaten är organiserad.

(42)När de är registrerade i den medlemsstat där de har sitt verksamhetsställe bör registrerade enheter inte vara skyldiga att registrera sig i andra medlemsstater, även om de börjar bedriva en intresserepresentationsverksamhet där. För att göra det lättare för offentliga tjänstemän att få tillgång till information om enheter som bedriver intresserepresentation med vilka de kan komma i kontakt bör emellertid andra medlemsstater där sådan verksamhet kommer att bedrivas i sina egna nationella register inkludera namnen på de berörda registrerade enheterna, deras EIRN-nummer och en länk till de uppgifter i det nationella register där registreringen ägde rum som har gjorts offentliga.

(43)För att säkerställa att registreringskravet uppfylls bör tillsynsmyndigheter, om de har tillförlitlig information om att en enhet har underlåtit att registrera sig, till exempel på grundval av en anmälan av en visselblåsare, kunna begära att enheten lämnar den information som är absolut nödvändig för att fastställa om den omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Sådan information bör normalt inte omfatta mer än vad som behövs för att direkt visa om enheten omfattas av detta direktivs tillämpningsområde. Det kan handla om information av det slag som omfattas av dokumentationsskyldigheten, inbegripet eventuella försäkringar som mottagits om huruvida den enhet för vars räkning en intresserepresentationstjänst tillhandahålls är en tredjelandsenhet. Begäran bör om möjligt begränsas till information som enheten bör inneha. Om tillsynsmyndigheter har tillförlitlig information om ett eventuellt åsidosättande av de skyldigheter som följer av en registrering bör de dessutom kunna begära att en enhet lämnar den information som krävs för att utreda denna eventuella underlåtenhet. Sådan information bör normalt inte omfatta mer än vad som behövs för att direkt visa att den information som lämnats för att uppfylla kravet på registrering och uppdatering är fullständig och korrekt. Begäran bör om möjligt begränsas till information som den registrerade enheten bör inneha. En sådan begäran bör innehålla en motivering, ange vilken information som begärs och varför den är relevant samt upplysa om tillgängliga förfaranden för rättslig prövning. Begäran bör inte påverka nationella myndigheters befogenheter att utreda varje handlande som kan utgöra ett brott enligt nationell rätt och unionsrätten.

(44)Demokratiskt ansvarsutkrävande är en grundpelare i välfungerande demokratier. Genom att ge medborgarna tillgång till information om enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjeländers räkning på den inre marknaden, samt om de tredjelandsenheter som de företräder, gör detta direktiv det möjligt för medborgarna och andra intressenter att utöva sina demokratiska rättigheter och skyldigheter, inbegripet utöva demokratisk kontroll med full vetskap om vems intressen den intresserepresentationsverksamhet tjänar som de, eller deras valda företrädare, kan komma i kontakt med. Medborgares och intressenters offentliga kontroll av frågor som påverkar den demokratiska sfären främjar demokratiska kontroller och motvikter. Demokratiskt ansvarsutkrävande främjar även medborgarmakt genom att ge medborgarna möjlighet att uttrycka och göra demokratiska val, bland annat när de röstar. Som väljare är medborgarna viktiga beslutsfattare i egen rätt och kan som sådana bli målgrupp för vissa intresserepresentationstjänster.

(45)För att säkerställa proportionalitet bör personuppgifter som görs offentliga vara begränsade till vad som är absolut nödvändigt för att informera medborgarna, deras företrädare och andra berörda parter om intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning. Information om årliga deklarerade belopp bör dessutom göras offentlig med hjälp av mer generella intervall än de som används vid inlämning av uppgifter till nationella register, i syfte att säkerställa den detaljnivå som är nödvändig för att informera medborgare, deras företrädare och andra berörda parter. Information som endast är relevant för tillsynsmyndigheter, såsom kontaktuppgifter för personer som är ansvariga för en registrerad enhet, bör inte göras offentlig.

(47)För att skydda enskilda personer vars grundläggande rättigheter kan kränkas om viss information offentliggörs, till exempel genom att personer som arbetar för en registrerad enhet som är verksam i ett tredjeland drabbas av repressalier, bör medlemsstaterna säkerställa att tillsynsmyndigheter på begäran kan begränsa offentliggörandet av hela eller delar av informationen i det nationella registret. Den registrerade enheten bör påvisa att offentliggörandet, med beaktande av alla relevanta omständigheter i det enskilda fallet, bör begränsas på grund av berättigade intressen, såsom en allvarlig risk att offentliggörandet skulle kränka en persons grundläggande rättigheter, i synnerhet rättigheter som skyddas genom artiklarna 1 (rätt till människans värdighet), 2 (rätt till liv), 3 (människans rätt till integritet), 4 (förbud mot tortyr och omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning) och 6 (rätt till frihet och säkerhet i stadgan , genom att ge upphov till en risk för kidnappning, utpressning, trakasserier, våld eller hot), eller såsom företagshemligheter Analysen bör ta hänsyn till risker för den fysiska integriteten hos anställda och andra personer som arbetar för, eller är knutna till, en registrerad enhet. Berättigade intressen bör även omfatta risker för enskilda personer som gynnas av den registrerade enhetens verksamhet. Varje beslut av tillsynsmyndigheten bör ta hänsyn till syftet med detta direktiv och kunna bli föremål för rättslig prövning i registreringsmedlemsstaten. Beslut av tillsynsmyndigheten och, i förekommande fall, av en rättslig myndighet bör fattas utan dröjsmål. För att göra det möjligt för allmänheten att veta om den registrerade enheten har uppfyllt det registreringskrav som fastställs i detta direktiv när en sådan begränsning av offentliggörandet beviljas bör datafältet i det nationella registret ersättas med en uppgift om att offentliggörandet har begränsats på grund av ett berättigat intresse.

(50)För att förhindra stigmatisering av den registrerade enheten bör de uppgifter som görs offentliga presenteras på ett sakligt och neutralt sätt. När behöriga nationella myndigheter fullgör sitt uppdrag enligt detta direktiv bör de dessutom säkerställa att inga negativa konsekvenser uppstår enbart på grund av att en enhet är en registrerad enhet. Offentliggöranden bör i synnerhet inte presenteras med, eller åtföljas av, uttalanden eller bestämmelser som kan skapa ett klimat av misstro i förhållande till de registrerade enheterna, vilket kan avskräcka fysiska eller juridiska personer från medlemsstater eller tredjeländer från att samarbeta med dem eller ge dem finansiellt stöd. Exempel på sådana stigmatiserande åtgärder är negativ märkning av registrerade enheter eller nedsättande uttalanden som syftar till att undergräva registrerade enheters trovärdighet och legitimitet genom att antyda att registrerade enheter olagligen försöker påverka demokratiska processer.

(51)Om ett tredjeland lägger ut särskilt stora belopp på intresserepresentation, eller om en enhet mottar särskilt stor ersättning från en eller flera tredjelandsenheter, finns det en ökad sannolikhet för att den intresserepresentationsverksamhet som bedrivs kan påverka de politiska val som görs av en medlemsstat eller av unionen som helhet. I sådana fall bör tillsynsmyndigheter kunna begära ytterligare information från enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för sådana tredjeländers räkning i syfte att möjliggöra noggrannare kontroll.

(52)För att säkerställa en proportionell kontroll av efterlevnaden detta direktiv bör tillsynsmyndigheterna kunna begära att en enhet som bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjelandsenheters räkning överlämnar den dokumentation som är nödvändig för att undersöka eventuell underlåtenhet att uppfylla det registreringskrav som fastställs i detta direktiv. Tillsynsmyndigheterna bör därför kunna vidta åtgärder på eget initiativ eller på grundval av en anmälan av en visselblåsare eller av en tillsynsmyndighet i en annan medlemsstat.

(53)Tillsynsmyndigheterna bör samarbeta både på nationell nivå och på unionsnivå. Ett sådant samarbete bör underlätta ett snabbt och säkert informationsutbyte. Tillsynsmyndigheter bör under fullgörandet av sitt tillsynsuppdrag kunna begära att tillsynsmyndigheten i registreringsmedlemsstaten överlämnar den information som lämnats vid registrering, inbegripet information som inte är offentlig, samt i särskilda fall den dokumentation som bevaras av enheten samt utförda analyser. Tillsynsmyndigheter och kommissionen bör samarbeta för att säkerställa att direktivet genomförs. För att få en bättre bild av omfattningen och fördelningen av den samlade intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning i unionen bör kommissionen från tillsynsmyndigheterna kunna begära aggregerade uppgifter baserade på den information som enheter som bedriver intresserepresentation för tredjelandsenheters räkning lämnat i samband med sin registrering. För att möjliggöra en heltäckande övervakning av former av, och inslag i, intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning i unionen får sådana aggregerade uppgifter inbegripa information som inte är offentlig i registren, däribland personuppgifter, i den utsträckning det är nödvändigt för att säkerställa en effektiv övervakning.

(54)För att ytterligare begränsa den administrativa bördan bör administrativt samarbete och utbyte av information mellan nationella myndigheter, samt mellan tillsynsmyndigheter och kommissionen, ske genom det informationssystem för den inre marknaden (IMI-systemet) som inrättats genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 1024/20127 för administrativt samarbete mellan medlemsstaternas behöriga myndigheter inom politikområden som rör den inre marknaden. Interoperabilitet mellan IMI-systemet och nationella register bör säkerställas i enlighet med den europeiska interoperabilitetsramen.

__________________

7 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2012/1024/oj).

(55)En rådgivande grupp bör inrättas för att bistå kommissionen i dess uppdrag att säkerställa ett effektivt samarbete mellan behöriga nationella myndigheter och ett fullständigt och effektivt genomförande av detta direktiv. En företrädare för tillsynsmyndigheterna i varje medlemsstat bör ingå i den rådgivande gruppen. Den rådgivande gruppen bör ge råd om genomförandet av direktivet, inbegripet om kravet att undvika att negativa konsekvenser uppstår enbart på grund av att en enhet är registrerad i enlighet med kraven i detta direktiv. Den bör anta yttranden, rekommendationer eller rapporter som bör göras offentliga av de behöriga nationella myndigheter som utsetts av medlemsstaterna. För att säkerställa rättssäkerhet för enheter som kan omfattas av direktivet bör den rådgivande gruppen särskilt ge kommissionen råd om eventuell vägledning om direktivets tillämpningsområde, begreppet tredjelandsenhet och verksamhet vars syfte eller verkan är att kringgå skyldigheterna i detta direktiv. Samarbete bör i lämplig utsträckning säkerställas med EU-nätverket mot korruption.

(58)Det bör vara förbjudet att medvetet och avsiktligt delta i verksamhet vars syfte eller verkan är att kringgå skyldigheterna i detta direktiv, särskilt registreringskraven. Till sådan verksamhet hör hemlig ersättning för en intresserepresentationstjänst, etablering av företag i syfte att dölja kopplingar till regeringar i tredjeländer eller en artificiell fördelning av verksamheter på flera enheter för att de ska understiga de gränsvärden som fastställs i detta direktiv.

(59)För att avskräcka från, och bestraffa, underlåtenhet att uppfylla kraven i detta direktiv bör medlemsstaterna säkerställa att alla överträdelser av de skyldigheter som fastställs i detta direktiv leder till effektiva, proportionella och avskräckande straffavgifter. Sanktioner bör inte vara av straffrättslig karaktär. Sanktionerna bör ta hänsyn till överträdelsens art, upprepning och varaktighet med hänsyn till det allmänna intresse som står på spel, omfattningen och arten av den verksamhet som bedrivs samt den ekonomiska kapaciteten hos den enhet som bedriver intresserepresentationsverksamhet. Sanktionerna bör, med vederbörlig respekt för grundläggande rättigheter såsom yttrandefrihet, föreningsfrihet, akademisk frihet och frihet för vetenskaplig forskning, skyddsåtgärder och tillgång till effektiva rättsmedel, inbegripet rätten att bli hörd, i varje enskilt fall vara effektiva, proportionella och avskräckande. De bör föregås av en tidig varning utfärdad av en tillsynsmyndighet, utom när överträdelsen strider mot förbudet mot kringgående.

(60)För att ändra gränsvärdena för en begäran om ytterligare information, ändra förteckningen över de uppgifter som måste lämnas i en ansökan om registrering och ändra förteckningen över de uppgifter som ska ingå i rapporter som offentliggörs av medlemsstaterna bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning9. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

__________________

9 EUT L 123, 12.5.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/agree_interinstit/2016/512/oj

(63)Ett unionssystem stöder i synnerhet behöriga nationella myndigheter i deras övervakande funktion och andra intressenter i utövandet av deras roll i den demokratiska processen samt ökar den allmänna motståndskraften hos demokratierna i unionen mot tredjeländers påverkansförsök. Att på unionsnivå hantera intresserepresentationsverksamhet som bedrivs för tredjeländers räkning i syfte att påverka har ett mervärde, eftersom sådan verksamhet sannolikt är gränsöverskridande, vilket kräver en samordnad hantering på flera nivåer och inom flera sektorer. Genom att samarbeta och utbyta information kan medlemsstaterna få bättre kunskaper om fenomenets omfattning, vilket gör det lättare att förhindra att tredjeländer kan utnyttja skillnader eller kryphål i lagstiftningen.

(64)Vid genomförandet av detta direktiv bör medlemsstaterna sträva efter att minimera den administrativa bördan för de berörda enheterna, särskilt för mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU10.

__________________

10 Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/34/EU av den 26 juni 2013 om årsbokslut, koncernredovisning och rapporter i vissa typer av företag, om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/43/EG och om upphävande av rådets direktiv 78/660/EEG och 83/349/EEG (EUT L 182, 29.6.2013, s. 17, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/2013/34/oj).

(65)Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/67911 och (EU) 2018/172512 är tillämpliga på behandling av personuppgifter inom ramen för detta direktiv, inbegripet behandling av personuppgifter för att upprätthålla det eller de nationella registren över enheter som bedriver intresserepresentationsverksamhet för tredjelandsenheters räkning, för att få tillgång till personuppgifter i sådana register och för att utbyta personuppgifter inom ramen för administrativt samarbete och ömsesidigt bistånd mellan medlemsstaterna enligt detta direktiv, inbegripet användning av IMI-systemet, samt för att bevara dokumentation i enlighet med detta direktivs krav på dokumentation. All behandling av personuppgifter för sådana ändamål bör bland annat följa principerna om uppgiftsminimering, uppgifters korrekthet och begränsning av lagring samt uppfylla kraven på dataintegritet och datasekretess. Medlemsstaterna ska fastställa åtgärder för att säkerställa att behandling av personuppgifter i deras nationella register är lagenlig och säker samt i enlighet med tillämplig lagstiftning om personuppgiftsskydd.

__________________

11 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2016/679/oj).

12 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1725 av den 23 oktober 2018 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter som utförs av unionens institutioner, organ och byråer och om det fria flödet av sådana uppgifter samt om upphävande av förordning (EG) nr 45/2001 och beslut nr 1247/2002/EG (EUT L 295, 21.11.2018, s. 39, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2018/1725/oj).

(69)Europeiska datatillsynsmannen har hörts i enlighet med artikel 42.1 i förordning (EU) 2018/1725 och avgav ett yttrande den XXXX15,

__________________

Mål och syfte

I syfte att förbättra den inre marknadens funktion genom att uppnå en gemensam grad av transparens i hela unionen fastställs i detta direktiv harmoniserade krav för näringsverksamhet i form av intresserepresentation för en tredjelandsenhets räkning.

Syftet med direktivet är att denna transparens ska uppnås på ett sätt som inte skapar ett klimat av misstro som riskerar att avskräcka fysiska eller juridiska personer från medlemsstater eller tredjeländer från att samarbeta med, eller tillhandahålla finansiellt stöd till, enheter som bedriver intresserepresentation för en tredjelandsenhets räkning.

(1)intresserepresentationsverksamhet: verksamhet som har till syfte att påverka utveckling, utformning eller genomförande av politik eller lagstiftning eller offentliga beslutsprocesser i unionen och som i synnerhet kan bedrivas genom organisering eller deltagande i möten, konferenser eller evenemang, genom bidrag till eller deltagande i samråd eller parlamentariska utfrågningar, genom organisering av kommunikations- eller reklamkampanjer, genom organisering av nätverk och gräsrotsinitiativ, genom utarbetande av policy- och ståndpunktsdokument, lagstiftningsändringar, opinionsundersökningar, enkäter eller öppna brev, eller genom verksamhet i samband med forskning och utbildning, om den uttryckligen bedrivs i detta syfte.

(2)intresserepresentationstjänst: intresserepresentationsverksamhet som normalt bedrivs mot sådan ersättning som avses i artikel 57 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

(4)tredjelandsenhet:

(b)en offentlig eller privat enhet vars agerande kan tillskrivas en sådan enhet som avses i a, med beaktande av alla relevanta omständigheter.

(a)den totala årliga ersättning som mottas från en tredjelandsenhet för tillhandahållandet av en intresserepresentationstjänst och som, om ersättningen inte är ekonomisk, ska utgöras av dess uppskattade värde, eller

(9)nationell registeransvarig myndighet: den offentliga myndighet eller det offentliga organ som ansvarar för att upprätthålla ett sådant nationellt register som avses i artikel 9 och att handlägga ansökningar om registrering som görs i enlighet med detta direktiv.

(a)En intresserepresentationstjänst som tillhandahålls en tredjelandsenhet.

En intresserepresentationsverksamhet som bedrivs av en sådan tredjelandsenhet som avses i artikel 2.4 b och som har anknytning till, eller ersätter, verksamhet av ekonomisk art och som därmed är jämförbar med en sådan intresserepresentationstjänst som avses i led a i denna punkt.

(a)Verksamhet som bedrivs direkt av en sådan tredjelandsenhet som avses i artikel 2.4 a och som är förenad med utövandet av offentlig makt, inbegripet verksamhet i samband med diplomatiska eller konsulära förbindelser mellan stater eller internationella organisationer.

i)Rådgivning till en tredjelandsenhet för att hjälpa den att säkerställa att dess verksamhet överensstämmer med befintliga rättsliga krav.

ii)Representation av tredjelandsenheter i samband med ett förliknings- eller medlingsförfarande som syftar till att förhindra att en tvist anhängiggörs vid, eller avgörs av, ett rättsligt eller administrativt organ.

iii)Representation av tredjelandsenheter i rättsliga förfaranden.

Medlemsstaterna ska, vad gäller intresserepresentationsverksamhet som omfattas av detta direktiv, inte behålla eller införa bestämmelser som avviker från bestämmelserna i detta direktiv, vilket innefattar bestämmelser som är mer, eller mindre, stränga i syfte att säkerställa en annan grad av transparens kring sådan verksamhet.

Medlemsstaterna ska säkerställa att leverantörer av intresserepresentationstjänster har möjlighet att kräva att den enhet för vars räkning tjänsten tillhandahålls lämnar en försäkran om huruvida den är en tredjelandsenhet.

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att de enheter som avses i artikel 3.1 i sina avtal med underleverantörer inkluderar information om att intresserepresentationsverksamheten omfattas av artikel 3.1 samt en skyldighet att vidarebefordra denna information till eventuella ytterligare underleverantörer. Underleverantörer som har informerats om detta ska inte behöva uppfylla kraven i artiklarna 7, 8, 10 eller 11 vad gäller den intresserepresentationsverksamhet som bedrivs enligt det avtal som innehåller denna information.

2.Medlemsstaterna ska säkerställa att en underleverantör som lägger ut intresserepresentationstjänsten på en ytterligare underleverantör informerar den huvudsakliga uppdragstagaren eller, i tillämpliga fall, den underleverantör från vilken den fick uppdraget att bedriva intresserepresentationsverksamheten, om det faktum att intresserepresentationsverksamheten har lagts ut på en ytterligare underleverantör samt säkerställa att avtalet innehåller information om att intresserepresentationsverksamheten omfattas av artikel 3.1.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att underleverantören tillhandahåller den huvudsakliga uppdragstagaren eller, i tillämpliga fall, underleverantören den information som krävs för att uppfylla kraven i artikel 10.

Artikel 7

Dokumentation

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att den rättsliga företrädaren kan hållas ansvarig för underlåtenhet av den företrädda enheten att fullgöra skyldigheterna enligt detta direktiv, utan att det påverkar de skadeståndskrav och rättsliga åtgärder som kan riktas mot denna enhet. Medlemsstaterna ska säkerställa att de enheter som avses i artikel 3.1 ger sin rättsliga företrädare nödvändiga befogenheter och tillräckliga resurser för att garantera ett effektivt och skyndsamt samarbete med medlemsstaternas behöriga myndigheter och för att säkerställa efterlevnad av deras beslut.

2.Det nationella registret eller, i förekommande fall, de nationella registren ska upprätthållas av nationella registeransvariga myndigheter. När det gäller behandling av personuppgifter ska dessa myndigheter vara personuppgiftsansvariga i den mening som avses i artikel 4.7 i förordning (EU) 2016/679.

Medlemsstaterna ska säkerställa att en sådan enhet som avses i artikel 3.1 och som är etablerad inom deras territorium registrerar sig i ett nationellt register senast när intresserepresentationsverksamheten inleds.

3.Om en sådan enhet som avses i artikel 3.1 inte är etablerad i unionen ska den registrera sig i den medlemsstat där dess rättsliga företrädare, utsedd i enlighet med artikel 8, är etablerad, eller om ett verksamhetsställe saknas, är bosatt eller stadigvarande vistas.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att enheten vid registrering endast behöver lämna den information som anges i bilaga I.

(a)Inom rimlig tid, ändringar av eller tillägg till de uppgifter som lämnas i enlighet med punkt 1 a, b, f i och f ii i bilaga I.

Myndigheten ska behandla begäran inom fem arbetsdagar och avföra den registrerade enheten från det nationella registret om den anser att enheten inte längre uppfyller kraven för att betraktas som en enhet enligt artikel 3.1 eller, i förekommande fall, inte längre bör vara införd i det register som den ansvarar för. Beslutet av den myndighet som ansvarar för det relevanta nationella registret ska kunna bli föremål för administrativ och rättslig prövning i registreringsmedlemsstaten.

8.Medlemsstaterna ska säkerställa att registrering, uppdatering, en begäran om avförande från register och en begäran enligt artikel 12.3 kan göras elektroniskt och utan kostnad.

2.Om den information som lämnas vid registrering är ofullständig eller innehåller uppenbara fel ska den nationella registeransvariga myndigheten begära att enheten kompletterar eller rättar informationen. Den nationella registeransvariga myndigheten ska inom fem arbetsdagar från mottagandet av ett svar från enheten i fråga antingen föra in motsvarande uppgifter i sitt nationella register eller vägra att föra in en sådan uppgift och informera enheten i fråga om varför informationen fortfarande är ofullständig eller innehåller uppenbara fel.

3.När en uppgift har förts in i det nationella registret ska den registrerade enheten omedelbart och senast inom fem arbetsdagar få en bekräftelse på registreringen från den nationella registeransvariga myndigheten och tilldelas ett unikt EIRN-nummer samt få en digital kopia av informationen i det nationella registret. EIRN-numret ska ha det format som anges i bilaga II.

4.Medlemsstaterna ska säkerställa att den nationella registeransvariga myndigheten i registreringsmedlemsstaten underrättar de nationella myndigheter som utsetts i enlighet med artikel 15.1 i de medlemsstater som anges i registreringen i enlighet med punkt 2 e i bilaga I om varje ny registrering omedelbart och senast inom fem arbetsdagar efter införandet i det nationella registret. En sådan underrättelse ska även lämnas om en registrerad enhet i enlighet med artikel 10.6 inkommer med en ändring av eller ett tillägg till den information som anges i punkt 2 e i bilaga I. Underrättelsen ska innehålla namnet på den registrerade enheten, dess EIRN-nummer och en länk till de nationella register där registreringen har gjorts.

5.Medlemsstaterna ska föreskriva att de nationella registeransvariga myndigheterna i den medlemsstat som tar emot den underrättelse som anges i punkt 4 i det relevanta registret omedelbart och senast inom fem arbetsdagar för in den information som anges i underrättelsen. Information om den registrerade enheten ska inte göras offentlig om den informationen i det relevanta nationella registret i registreringsmedlemsstaten omfattas av ett undantag från offentliggörande i enlighet med artikel 12.3.

9.Om en tillsynsmyndighet har tillförlitlig information om att en enhet som är registrerad i ett register som faller under dess behörighet enligt artikel 15.3 eventuellt har åsidosatt de skyldigheter som föreskrivs i nationella bestämmelser som antagits i enlighet med artikel 10, till exempel genom att ha lämnat felaktig information vid registreringen, får den begära att enheten lämnar den information som anges i artikel 7 i den utsträckning som krävs för att utreda det eventuella åsidosättandet.

(c)Information om tillgängliga förfaranden för rättslig prövning.

11.Den enhet till vilken begäran riktas ska inom tio arbetsdagar lämna den information som begärs enligt punkterna 8 och 9 på ett fullständigt och korrekt sätt.

12.Den begäran som avses i punkterna 8 och 9 ska kunna bli föremål för rättslig och administrativ prövning i den begärande tillsynsmyndighetens medlemsstat.

(a)Information som den registrerade enheten lämnar i enlighet med punkt 1 a, e, f i, f ii, h, i, j och k samt punkt 2 a i och b–h i bilaga I.

3.Medlemsstaterna ska säkerställa att de enheter som avses i artikel 3.1 har möjlighet att genom en vederbörligen motiverad begäran ansöka om ett undantag från det offentliggörande som avses i punkt 1. Tillsynsmyndigheten ska fatta ett beslut om att helt eller delvis begränsa offentligheten i fall där den begärande enheten, med hänsyn till omständigheterna i det enskilda fallet, påvisar att detta är motiverat på grund av ett berättigat intresse, vilket kan innefatta en allvarlig risk att offentliggörandet skulle utsätta en enskild person för en kränkning av dennes grundläggande rättigheter, i synnerhet de rättigheter som skyddas enligt artiklarna 1, 2, 3, 4 eller 6 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. I annat fall ska tillsynsmyndigheten fatta ett beslut om att avslå begäran.

4.Varje beslut som fattas i enlighet med punkt 3 ska kunna bli föremål för rättslig prövning i registreringsmedlemsstaten. Medlemsstaterna ska säkerställa att alla prövningsförfaranden, inbegripet rättslig prövning, genomförs inom rimlig tid och att ett slutligt beslut fattas skyndsamt.

6.Om ett beslut enligt punkt 3 har vunnit laga kraft ska medlemsstaterna säkerställa att den registerpost i det nationella register som beslutet avser, i förekommande fall, visar att offentligheten helt eller delvis har begränsats.

1.Från och med den 31 mars [året efter tidsfristen för införlivande] och senast den 31 mars varje år därefter ska varje medlemsstat offentliggöra, och till kommissionen översända, en rapport på grundval av den information som lämnats av enheter som är registrerade i dess nationella register. Rapporten ska endast innehålla följande:

(a)Aggregerade uppgifter om årliga belopp fördelat på tredjeland under det föregående räkenskapsåret. De aggregerade uppgifterna bör baseras på den information som lämnas i enlighet med punkt 2 b och c i bilaga I.

(b)Aggregerade uppgifter om årliga belopp fördelat på kategori av organisation för varje tredjeland under det föregående räkenskapsåret. De aggregerade uppgifterna bör baseras på den information som lämnas i enlighet med punkt 1 h och punkt 2 b och c i bilaga I.

(c)Totalt antal tredjelandsenheter som kan tillskrivas ett specifikt tredjeland. De aggregerade uppgifterna bör baseras på den information som lämnas i enlighet med punkt 2 b i bilaga I.

5.Om en medlemsstat utser mer än en tillsynsmyndighet ska den säkerställa att dessa myndigheters uppgifter är tydligt definierade och att de har ett nära och effektivt samarbete i fullgörandet av sina uppgifter. Medlemsstater ska fastställa till vilken tillsynsmyndighet kommunikation kan ställas för vidare befordran till lämplig myndighet i den medlemsstaten.

6.Medlemsstaterna ska säkerställa att tillsynsmyndigheten är oberoende i utövandet av sina funktioner. Medlemsstaterna ska särskilt säkerställa att personal vid de tillsynsmyndigheter som utövar befogenheter enligt detta direktiv

(a)kan utföra sitt uppdrag oberoende av politisk eller annat yttre påverkan och varken begär eller tar emot instruktioner från regering eller någon annan offentlig eller privat enhet,

7.Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella myndigheter som utsetts enligt punkt 1 har alla nödvändiga medel för att fullgöra det uppdrag som ålagts dem enligt detta direktiv, inbegripet tillräckliga tekniska och ekonomiska resurser samt personalresurser.

8.Medlemsstaterna ska säkerställa att de nationella myndigheter som utsetts i enlighet med punkt 1 i fullgörandet av sitt uppdrag enligt detta direktiv säkerställer att inga negativa konsekvenser i form av exempelvis stigmatisering uppstår enbart på grund av att en enhet är en registrerad enhet eller att den har varit föremål för en begäran enligt artikel 16.3.

3.Utom i de fall som avses i artikel 11.8 och 11.9 får en begäran endast göras i följande fall och måste vara begränsad till dokumentation som bevaras i enlighet med artikel 7:

(a)Den registrerade enheten mottog ett årligt belopp som överstiger 1 000 000 EUR för en enda tredjelandsenhet under det föregående räkenskapsåret.

Handlandet av den tredjelandsenhet för vars räkning den registrerade enheten agerar kan tillskrivas ett tredjeland som under ett av de fem föregående räkenskapsåren, med beaktande av alla tredjelandsenheter som agerar för dess räkning, har lagt ut ett sammanlagt belopp som uppgår till antingen

(c)Information om tillgängliga förfaranden för rättslig prövning.

5.Om en annan tillsynsmyndighet än tillsynsmyndigheten i registreringsmedlemsstaten anser att något av villkoren i punkt 3 är uppfyllt får den be tillsynsmyndigheten i registreringsmedlemsstaten att från den registrerade enheten begära ut den dokumentation som bevarats i enlighet med artikel 7.

Vid mottagande av en begäran enligt punkt 5, och om den anser att villkoren i punkt 3 är uppfyllda, ska tillsynsmyndigheten i registreringsmedlemsstaten framställa en begäran i enlighet med punkt 3 och översända den mottagna informationen till den begärande tillsynsmyndigheten. Om tillsynsmyndigheten i registreringsmedlemsstaten under de föregående tolv månaderna har framställt en begäran i enlighet med punkt 3 som omfattar samma information från samma registrerade enhet ska den översända informationen till den begärande tillsynsmyndigheten utan att behöva framställa en ny begäran.

8.Den begäran som avses i punkt 3 ska kunna bli föremål för rättslig prövning i den medlemsstat där den begärande tillsynsmyndigheten är belägen.

1.Medlemsstaterna ska säkerställa att deras tillsynsmyndigheter vid behov samarbetar med tillsynsmyndigheterna i alla övriga medlemsstater.

(b)En beskrivning av relevanta sakförhållanden, relevanta bestämmelser i detta direktiv och skäl till varför den underrättande myndigheten misstänker en överträdelse av detta direktiv.

5.Om den tillsynsmyndighet som har behörighet avseende det huvudsakliga verksamhetsstället inte har tillräcklig information för att agera på grundval av den underrättelse som avses punkt 2 får den begära ytterligare information från den behöriga myndighet som lämnade underrättelsen.

6.Det administrativa samarbetet och utbytet av information mellan de nationella myndigheter som utsetts enligt artikel 15.1, mellan tillsynsmyndigheterna och med kommissionen, enligt punkterna 2, 4 och 5, artikel 11.4, artikel 16.5 och 16.6 och artikel 18 i detta direktiv ska genomföras genom det IMI-system som inrättats genom förordning (EU) nr 1024/2012.

Artikel 18

Gränsöverskridande informationsdelning mellan tillsynsmyndigheter

(b)Underlätta utbyte och delning av information och bästa praxis om de särskilda behoven hos mikroföretag samt små och medelstora företag i den mening som avses i artikel 3 i direktiv 2013/34/EU.

(d)Rapportera eventuella skillnader i tillämpningen av detta direktiv till kommissionen.

4.Företrädare för Europaparlamentet eller för de stater i Europeiska frihandelssammanslutningen som är avtalsslutande parter i avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet17 får inbjudas att delta i den rådgivande gruppens möten som observatörer.

__________________

17 Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EGT L 1, 3.1.1994, s. 3, ELI: http://data.europa.eu/eli/agree_internation/1994/1/oj).

Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner, vilka ska vara begränsade till straffavgifter, för överträdelser av nationella bestämmelser som antagits för att införliva artiklarna 6, 7, 8, 10, 11, 14, 16 och 20 av de enheter som avses i artikel 3.1 eller, i förekommande fall, deras rättsliga företrädare. Dessa regler ska vara förenliga med punkterna 2–6.

2.Den ekonomiska sanktion som avses i punkt 1 ska för företag uppgå till högst 1 % av det föregående räkenskapsårets globala årliga omsättning, för andra juridiska personer till högst 1 % av den juridiska personens årsbudget enligt det senaste avslutade räkenskapsåret och för fysiska personer till högst 1 000 EUR.

3.Sanktionerna ska i varje enskilt fall vara effektiva, proportionella och avskräckande samt i synnerhet beakta den berörda överträdelsens art, upprepning och varaktighet liksom, i förekommande fall, även den ekonomiska, tekniska och operativa kapaciteten hos en sådan enhet som avses i artikel 3.1 som har gjort sig skyldig till överträdelsen.

4. Tillsynsmyndigheten ska innan den ålägger sanktioner utfärda en varning eller en reprimand till den berörda enheten om att den sannolikt kommer att överträda eller har överträtt bestämmelser i detta direktiv, med undantag för om överträdelsen utgör en kränkning av artikel 20.

2.Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 10.9, 13.3 och 16.9 ska ges till kommissionen tills vidare från och med [den dag då direktivet träder i kraft].

4.Innan kommissionen antar en delegerad akt ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

5.Så snart kommissionen antar en delegerad akt ska den samtidigt delge Europaparlamentet och rådet denna akt.

6.En delegerad akt som antas enligt artiklarna 10.9, 13.3 eller 16.9 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller av rådet har invänt mot den delegerade akten inom en period på två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

1.I artikel 2.1 a ska följande led läggas till som led xi:

2.I bilagan ska i del I följande nya led läggas till som led K:

Utvärderingen ska bedöma direktivets effektivitet och proportionalitet. Den ska bland annat bedöma behovet av ändringar av tillämpningsområdet och effektiviteten hos de skyddsåtgärder som föreskrivs i direktivet. Den får i lämpliga fall åtföljas av relevanta lagstiftningsförslag.

Medlemsstaterna ska senast [18 månader efter ikraftträdandet] sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa detta direktiv. De ska genast överlämna texten till dessa bestämmelser till kommissionen.

När en medlemsstat antar dessa bestämmelser ska de innehålla en hänvisning till detta direktiv eller åtföljas av en sådan hänvisning när de offentliggörs. Närmare föreskrifter om hur hänvisningen ska göras ska varje medlemsstat själv utfärda.

(a)Följande information om var och en av de tredjelandsenheter för vars räkning enheten bedriver intresserepresentationsverksamhet:

ii)Adress från vilken tredjelandsenheten bedriver sin verksamhet eller, för fysiska personer, adress där de vanligtvis vistas.

iii) En beskrivning av enhetens huvudsakliga mål, uppdrag och intresseområden.

iv)Om tillgängligt, tredjelandsenhetens registreringsnummer i ett företagsregister eller jämförbar identifieringskod.

(b)Det tredjeland för vars räkning tredjelandsenheten agerar.