A.Den 27 februari 2025 utfärdade Belgiens federala åklagare en begäran om upphävande av immuniteten för Elisabetta Gualmini, ledamot av Europaparlamentet vald i Italien, med anledning av ett straffrättsligt förfarande som ska inledas mot henne.

B.En pågående utredning i samband med den så kallade Qatargate-affären ska ha blottlagt förekomsten av en kriminell organisation inom unionsinstitutionerna, i synnerhet Europaparlamentet, som ska ha haft till syfte att använda sig av sitt inflytelsenätverk inom unionsinstitutionerna, särskilt ledamöter, assistenter och tjänstemän, för att påverka parlamentets beslutsprocess till förmån för vissa tredjeländers geopolitiska intressen.

C.Enligt begäran om upphävande av Elisabetta Gualminis immunitet ska det under utredningens gång ha framkommit att Elisabetta Gualmini kan ha varit inblandad i korruption genom att acceptera att den påstådda kriminella organisationen utövade sitt inflytande för att hon skulle erhålla befattningen som vice ordförande för sin politiska grupp i oktober 2022 i utbyte mot att via denna befattning i denna politiska grupp utöva inflytande i den påstådda kriminella organisationens intressen. Processen med att utse en vice ordförande i den ifrågavarande politiska gruppen baseras i själva verket på ett detaljerat och etablerat förfarande som kulminerar i ett beslut som fattas vid den politiska gruppens gruppmöte på ett öppet och transparent sätt. Det framgår att befattningen som vice ordförande för den ifrågavarande politiska gruppen blev ledig den 12 oktober 2022. Den politiska gruppen utsåg i enlighet med det etablerade förfarandet Elisabetta Gualmini till vice ordförande den 18 oktober 2022. Precis efter sin utnämning ska Elisabetta Gualmini ha tackat den förmodade ledande medlemmen av den påstådda kriminella organisationen för det stöd och de råd som hon ska ha fått i det sammanhanget. Den förmodade ledande medlemmen av den påstådda kriminella organisationen hade inget uppdrag inom parlamentet sedan den 1 juli 2019 och tillhörde dessutom ett annat nationellt politiskt parti än Elisabetta Gualmini, men ska – som antyds i begäran, utan att det förklaras vidare – ha utövat sitt omfattande inflytande över hela processen med utnämning av en vice ordförande i den politiska gruppen.

D.Den påstådda kriminella organisationen ska – som antyds i begäran, utan att det förklaras vidare – via sitt förmodade inflytelsenätverk ha försökt få in Elisabetta Gualmini som ordförande för sammanträdet i hennes politiska grupp den 16 november 2022, där man skulle bestämma gruppens linje i frågan om huruvida det var politiskt lämpligt att hålla en debatt i kammaren om situationen i Qatar och rösta om en brådskande resolution i den frågan. Hon ska ha begärt och/eller gått med på att ta emot instruktioner om innehållet i sina uttalanden vid det sammanträdet och ska ha använt argument som dikterats för henne om att det skulle vara olämpligt att hålla en debatt i kammaren om Qatar att anta en resolution i den frågan. Det har under förfarandets gång framkommit att Elisabetta Gualmini i själva verket inte var ordförande vid det sammanträdet eftersom den rollen tilldelades en annan vice ordförande för den politiska gruppen i fråga. Elisabetta Gualminis roll vid det sammanträdet tycks enbart ha varit att presentera den punkt på den politiska gruppens sammanträdesdagordning som handlade om förberedelserna inför sammanträdesperioden november II 2022. Den sammanfattning som Elisabetta Gualmini tycks ha presenterat efter diskussionen vid den politiska gruppens sammanträde motsade dessutom de instruktioner hon ska ha fått av den påstådda kriminella organisationen.

E.Enligt begäran är Elisabetta Gualmini misstänkt för att, mellan den 1 juli 2019 och den 10 december 2022, ha gjort sig skyldig till lagöverträdelser som enligt belgisk rätt kan rubriceras som deltagande i en kriminell organisation och som passiv korruption, straffbara handlingar enligt artiklarna 324bis respektive 324ter och artiklarna 246–250 i den belgiska strafflagen. Både begäran och de kompletterande uppgifterna från Belgiens federala åklagare innehåller endast indikationer på gärningar som påstås ha begåtts under perioden 4 oktober–2 december 2022 men lämnar perioden före den 4 oktober 2022 helt utan belägg. Det finns således en bristande överensstämmelse mellan den period då den påstådda överträdelsen ska ha begåtts och den motivering som ges i skälen till begäran om upphävande av immunitet.

F.Å ena sidan kan parlamentet inte likställas med en domstol, och å andra sidan kan parlamentsledamoten, inom ramen för ett förfarande för att upphäva immunitet, inte betraktas som ”anklagad” Tribunalens dom av den 30 april 2019, Briois/parlamentet, T-214/18, ECLI:EU:T:2019:266..

G.Syftet med den parlamentariska immunitet som föreskrivs i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier är att skydda parlamentet och dess ledamöter mot rättsliga förfaranden som rör verksamhet som bedrivs inom ramen för utövandet av det parlamentariska ämbetet och som inte kan skiljas från detta.

H.Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. Artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier är en specialbestämmelse avsedd att skydda Europaparlamentsledamöternas yttrandefrihet och oberoende Eomstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, punkt 16..

I.De påstådda brotten och den efterföljande begäran om upphävande av Elisabetta Gualminis immunitet har inget samband med yttranden som Elisabetta Gualmini gjort eller röster som hon avlagt under utövandet av sitt ämbete i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

J.Enligt artikel 9 första stycket b i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier åtnjuter ledamöter av Europaparlamentet, under Europaparlamentets sammanträden, på ett territorium som tillhör en annan medlemsstat än deras egen, immunitet mot alla former av kvarhållande och mot lagföring.

K.Enligt artikel 5.2 i parlamentets arbetsordning är parlamentarisk immunitet inte en ledamots personliga privilegium, utan en garanti för hela Europaparlamentets och dess ledamöters oberoende.

L.Det framgår av Europeiska unionens domstols rättspraxis att parlamentet har ”ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller vilken linje det avser att följa i ett beslut till följd av en begäran om att upphäva [...] immuniteten, på grund av den politiska karaktären hos det beslut det ska fatta” Tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23, punkt 59 och där angiven rättspraxis..

M.Varje slutsats som dras av begäran om upphävande av Elisabetta Gualminis immunitet måste utgå från de uppgifter och förklaringar som lämnats i fallet, särskilt dem från Belgiens federala åklagare. Beskrivningarna av de påstådda sakförhållandena och de efterföljande slutsatserna i begäran om upphävande av immunitet förefaller, i avsaknad av mer detaljerade förklaringar, vara inkonsekventa, bygga på antaganden eller insinuationer och göras utan respekt för parlamentets etablerade politiska processer vid utnämning av vice ordförande i de politiska grupperna och vid utarbetande och antagande av interna ståndpunkter i en politisk grupp. Ingen tydlig motprestation tycks ha kunnat påvisas, och det visas inte tillräckligt att det funnits någon personlig förmån för Elisabetta Gualmini som dessutom entydigt skulle härröra från de påstådda sakförhållanden som presenterats i begäran.

N.De påstådda sakförhållandena i begäran om upphävande av Elisabetta Gualminis immunitet läggs fram utan respekt för den från dessa oskiljaktiga kontexten och kopplingen till den reguljära politiska verksamhet som bedrivs i en politisk grupp eller de reguljära politiska aktiviteter som bedrivs av ledamöterna i en politisk grupp. De politiska grupperna i Europaparlamentet bildas och styrs i enlighet med parlamentets arbetsordning, och de spelar en central roll i den interna organisationen och arbetet i parlamentet som institution och är nödvändiga för dess grundläggande demokratiska funktion. I synnerhet utför de politiska grupperna sina uppgifter inom ramen för unionens verksamhet, även de arbetsuppgifter som tillkommer dem genom parlamentets arbetsordning.

O.Syftet med den parlamentariska immuniteten är inte att skydda missgärningar utan att skydda parlamentets demokratiska funktion.

P.Ovanstående ger vid handen att den bristande överensstämmelsen mellan den period då den påstådda överträdelsen ska ha begåtts och den motivering som ges, osäkerheten om de element som begäran om upphävande av Elisabetta Gualminis immunitet bygger på, liksom skälen till begäran, samt bristen på tillräckliga bevis på eller förklaringar till den påstådda missgärningen – även sett till kontexten med etablerade politiska processer – väcker farhågor om att de rättsliga åtgärderna kan ha vidtagits i avsikt att skada den berörda ledamotens anseende och visar på att tillräckliga element saknas för att parlamentet ska kunna finna en seriös och välgrundad anledning att upphäva Elisabetta Gualminis immunitet.

Q.Detta framstår därmed som ett fall där det kan antas att fumus persecutionis föreligger, det vill säga det finns ”konkreta uppgifter” Domstolens dom av den 17 september 2020, Troszczynski/parlamentet, C-12/19 P, ECLI:EU:C:2020:725, punkt 26. som visar att de ifrågavarande rättsliga åtgärderna har vidtagits i avsikt att skada den politiska verksamheten för Elisabetta Gualmini och därmed för Europaparlamentet i dess helhet, inbegripet dess interna politiska beslutsprocess så som den kommer till uttryck genom det etablerade och reguljära arbetet i en politisk grupp.