(4a)Europeiska revisionsrätten har upprepade gånger identifierat brister i tillgängligheten till och interoperabiliteten mellan medlemsstaternas och unionsorganens mervärdesskatterelaterade informationssystem som ett betydande hinder för effektiva gränsöverskridande utredningar av mervärdesskattebedrägeri, senast i sin särskilda rapport 8/2025 om mervärdesskattebedrägeri vid import. I rapporten identifierades vidare betydande skillnader i nivån på de administrativa sanktioner som tillämpas av medlemsstaterna i samband med mervärdesskattebedrägeri vid import, som skapar förutsättningar för aktörer att utnyttja den jurisdiktion som har de lägsta påföljderna. Den åtkomst till mervärdesskatteuppgifter som Eppo och Olaf beviljas genom denna förordning förbättrar kapaciteten för upptäckt och lagföring men utgör inte en åtgärd som avskräcker från skillnader i sanktioner. I det sammanhanget, och i linje med kommissionens åtagande att se över bedrägeribekämpningsstrukturen som en del av de åtgärder som ingår i den fleråriga budgetramen efter 2027, kan möjligheten till ytterligare åtgärder för att åtgärda de skillnaderna övervägas, såsom ett lagstiftningsförslag baserat på lämplig rättslig grund, som syftar till att uppnå en miniminivå av harmonisering eller konsekvens när det gäller de administrativa påföljder som är tillämpliga på de allvarligaste mervärdesskatte- och tullrelaterade överträdelserna, med beaktande av behovet av att effektivt skydda unionens ekonomiska intressen. Alla sådana förslag bör åtföljas av en omfattande konsekvensbedömning och bör visa att de är förenliga med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna enligt artikel 5 i EU-fördraget.

(4b) I kommissionens vitbok från juli 2025 om översynen av EU:s bedrägeribekämpningsstruktur identifierades fragmenteringen av informationsflödena mellan Eurofisc, Eppo, Olaf, Europol och Eurojust som en strukturell systembrist som undergräver effektiviteten i unionens insatser mot gränsöverskridande mervärdesskattebedrägeri. Denna förordning utgör det rättsliga genomförandet av pelaren för datadelning i en reviderad bedrägeribekämpningsstruktur och ska läsas tillsammans med de ytterligare åtgärder som tillkännagavs i den vitboken, inbegripet stärkandet av Eurofiscs operativa kapacitet, harmoniseringen av de villkor och ansvarsregler för skatterepresentanter som utsetts av beskattningsbara personer utanför unionen inom ramen för ordningen med en enda kontaktpunkt för import och andra ordningar för mervärdesskatt vid import, och utvidgningen av Cesops ram för dataförvaltning för att säkerställa samstämmighet med den åtkomst till tulluppgifter som inrättas genom denna förordning.

(4c) Den information som lagras av tullmyndigheterna i samband med importförfaranden som inbegriper uppskov med eller befrielse från mervärdesskatt är till sin natur mervärdesskatterelaterad information i den mening som avses i artikel 113 i EUF-fördraget. Det är nödvändigt att utvidga tillämpningsområdet för artikel 17.1 f i förordning (EU) nr 904/2010 till att omfatta alla importförfaranden som inbegriper befrielse från eller uppskov med mervärdesskatt, inbegripet inom ramen för ordningen med en enda kontaktpunkt för import som inrättats genom direktiv 2006/112/EG, och tillfogande av det deklarerade tullvärdet och ursprungslandet som obligatoriska dataelement, för att göra det möjligt för behöriga myndigheter, inbegripet Eppo och Olaf, att göra korshänvisningar mellan importdeklarationer och mervärdesskattedeklarationer och upptäcka avvikelser som tyder på bedrägeri. En sådan utvidgning bör inte påverka tillämpningen av de materiella tullbestämmelser som reglerar dessa importförfaranden, vilka fortfarande omfattas av förordning (EU) nr 952/2013.

(4d)För att säkerställa att den verkställighetskapacitet som skapas genom denna förordning verkligen omfattar alla medlemsstater, för att undvika ihållande asymmetrier på den inre marknaden och i unionens bedrägeribekämpningslandskap och som en del av kommissionens åtagande att se över bedrägeribekämpningsstrukturen, bör de medlemsstater som inte deltar i Eppo vara skyldiga att utse en behörig nationell myndighet med ansvar för att fullgöra likvärdiga funktioner för samarbete med Eurofisc och Olaf när det gäller gränsöverskridande mervärdesskattebedrägeri. Dessa medlemsstater bör underrätta kommissionen om den utsedda myndigheten inom sex månader efter det att denna förordning har trätt i kraft och de bör årligen rapportera till kommissionen om användningen av den mottagna informationen, inbegripet antalet inledda utredningar och resultaten av dem.

(5a)Ihållande hinder för ett effektivt samarbete mellan unionsorgan inbegriper oförenligheter mellan it-system, fragmentering av kommunikationskanaler och begränsad interoperabilitet mellan ärendehanteringssystem, vilket resulterar i ineffektivitet, förseningar och ökade administrativa bördor. Det är därför nödvändigt att stärka interoperabiliteten och utveckla gemensamma digitala infrastrukturer som möjliggör sömlöst och säkert informationsutbyte.

(8a) Även om artikel 13 i förordning (EU) nr 904/2010 redan kräver att medlemsstaternas behöriga mervärdesskattemyndigheter spontant ska utbyta information som sannolikt kan vara användbar för att bekämpa mervärdesskattebedrägeri, gäller denna skyldighet mervärdesskattemyndigheter, men däremot inte medlemsstaternas behöriga tullmyndigheter, som inte är behöriga mervärdesskattemyndigheter i den mening som avses i den förordningen. Dessutom föreskriver varken den befintliga mekanism som fastställs i artikel 13 i förordning (EU) nr 904/2010 eller Eurofisc-nätverket direkt spontan kommunikation av tullmyndigheters bedrägeriunderrättelser till Eppo och Olaf. Mervärdesskattebedrägeri i samband med importförfaranden kännetecknas av systematiska avvikelser mellan de uppgifter som deklareras till tullmyndigheterna vid importstället och de mervärdesskattedeklarationer som därefter lämnas in i destinationsmedlemsstaten. Tullmyndigheterna är ofta de första som upptäcker sådana avvikelser genom sin riskhanteringsanalys. För att täppa till den luckan och säkerställa att tullunderrättelser i tidigare led som identifierats av tullmyndigheterna utan dröjsmål överförs till de organ som ansvarar för att utreda och lagföra gränsöverskridande mervärdesskattebedrägeri, och med tanke på att ett ändamålsenligt utövande av de åtkomsträttigheter som föreskrivs i artiklarna 49a och 49b i förordning (EU) nr 904/2010 är beroende av att Eppo och Olaf informeras om förekomsten av potentiella bedrägerifall, är det nödvändigt att kräva att de behöriga tullmyndigheterna spontant överför den informationen. En sådan överföring bör göras till Eurofisc, Eppo och Olaf närhelst de uppgifter som avses i artikel 17.1 f tyder på mönster som stämmer överens med mervärdesskattebedrägeri. Den åtgärden är avgörande för ett effektivt skydd av unionens ekonomiska intressen och är förenlig med kommissionens åtagande att se över den övergripande bedrägeribekämpningsstrukturen som en väsentlig del av paketet om den fleråriga budgetramen efter 2027. Stärkt samordning på nationell nivå mellan tull- och mervärdesskattemyndigheter, särskilt genom nationella strategier för bedrägeribekämpning, har under de senaste åren upprepade gånger efterlysts av Europaparlamentet i dess resolutioner om skydd av unionens ekonomiska intressen. En sådan mekanism för spontan överföring fungerar uteslutande inom ramen för det administrativa samarbetet på mervärdesskatteområdet enligt förordning (EU) nr 904/2010 och påverkar inte de materiella tullförfaranden som fastställs i förordning (EU) nr 952/2013 och tillhörande regler om dataförvaltning.

(8b) Effektiviteten hos den mekanism för spontan överföring som föreskrivs i denna förordning är beroende av lämplig samordning på nationell nivå mellan medlemsstaternas behöriga tull- och mervärdesskattemyndigheter. Dessa organ är i många medlemsstater separata administrativa enheter med distinkta tillsynskedjor och informationssystem. Medlemsstaterna bör därför säkerställa att deras behöriga tull- och mervärdesskattemyndigheter inrättar regelbundna samordningsmekanismer, inbegripet genom Eurofisc-ramen, för att underlätta identifieringen av avvikelser som tyder på mervärdesskattebedrägeri och en snabb överföring av relevanta tulluppgifter till Eurofisc, Eppo och Olaf. En sådan samordning är en förfarandemässig och organisatorisk åtgärd och medför inga ytterligare informationstekniska skyldigheter för de nationella myndigheterna.

(10a)Eppos och Olafs åtkomst till VIES, Surveillance-systemet och Cesop samt till andra system och databaser bör avse följande huvudsakliga datakategorier: information om registreringsnummer för mervärdesskatt och gemenskapsinterna mervärdesskattetransaktioner, relevant information om import som är undantagen från mervärdesskatt avseende den enda kontaktpunkten för import (IOSS) och tullförfarande 42/63 import och aggregerad betalningsinformation. Sådan åtkomst bör endast beviljas Eppo och Olaf för att de ska kunna utföra sina uppgifter enligt artikel 4 i förordning (EU) 2017/1939 och artikel 1.1 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Kommissionen bör ges befogenheter att anta genomförandeakter som specificerar de exakta datakategorier som Eppo och Olaf har åtkomst till för att utföra sina uppgifter enligt dessa artiklar. Utkasten till dessa genomförandeakter bör översändas till Europaparlamentet för kännedom, så att parlamentet kan utöva sina rättigheter.

(-1) Följande artikel ska införas:

(-1a)Följande artikel ska införas:

(-1b) I artikel 17.1 ska led f ersättas med följande:

”f) Den information som samlats in av medlemsstaternas tullmyndigheter om all import av varor för vilka befrielse från mervärdesskatt, anstånd med betalning eller en särskild redovisningsordning begärs vid import, inbegripet enligt artikel 143.1 d i direktiv 2006/112/EG (tullförfarande 42/63), enligt ordningen med en enda kontaktpunkt för import som inrättats genom artiklarna 369l–369x i det direktivet, och varje annat importförfarande enligt vilket skyldigheten att redovisa mervärdesskatt skjuts upp till destinationsmedlemsstaten, begränsat till följande dataelement:

1a.Åtkomst enligt punkt 1 ska endast beviljas för att genomföra aktiva utredningar av misstänkta brott eller för att lagföra förövare av sådana brott, vilka omfattas av artikel 4 i förordning (EU) 2017/1939, och ska utformas och användas på ett sådant sätt att oriktade sökningar eller åtkomst som inte är kopplad till ett konkret fall förhindras. För att skydda dataskyddsprinciperna ska systemets arkitektur och operativa protokoll uttryckligen förbjuda alla former av spekulativ datautvinning, extrahering av bulkdata, allmänna sökningar eller automatiserad profilering som inte är kopplad till en specifik utredning.

1b.Den centraliserade åtkomst som avses i punkt 1 ska vara föremål för lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder för att säkerställa att varje åtkomst kan hänföras till en specifik utredning eller lagföring och till en identifierad behörig användare. Sådan åtkomst ska loggas på ett sätt som möjliggör effektiv efterhandskontroll.

3a.Eppo ska årligen offentliggöra statistik om användningen av den centraliserade åtkomst som beviljats i enlighet med denna förordning, inbegripet antalet förfrågningar som gjorts, antalet utredningar där sådan åtkomst bidragit till att föra ärendet framåt och antalet fall där de uppgifter till vilka åtkomst getts funnits vara irrelevanta och raderats. Denna statistik ska ingå i Eppos årsrapporter och överlämnas till Europaparlamentet. I enlighet med de relevanta bestämmelser som reglerar utredningarna ska sådana uppgifter redigeras på lämpligt sätt för att säkerställa sekretess och ett korrekt genomförande av utredningarna.

5a. Alla användare ska vara bundna av de sekretessregler som fastställs i denna förordning. Förfarandena för informationsutbyte och åtkomsten till uppgifter ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 och med respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

5b. De system som möjliggör den centraliserad åtkomst som avses i punkt 1 ska utformas för att säkerställa full interoperabilitet med system som används av relevanta unionsorgan, i syfte att underlätta ett effektivt och säkert informationsutbyte och minska de administrativa bördorna.

5c. Kommissionen ska i nära samarbete med Eppo bedöma behovet av ytterligare unionsfinansiering för att stödja utvecklingen av interoperabla it-system, digitala verktyg och specialiserad personal.

5d.Om Eppo tar emot personuppgifter till följd av en spontan överföring från tullmyndigheterna enligt artikel 13a ska följande regler gälla:

2a.Den centraliserade åtkomst som avses i punkt 1 ska utformas och användas på ett sådant sätt att Olaf har den fokuserade, utredningsspecifika åtkomst som krävs och att det inte är möjligt att göra oriktade sökningar eller få åtkomst annat än för att inleda eller genomföra utredningar i överensstämmelse med Olafs uppgifter enligt artikel 1.1 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013. Sådan åtkomst ska inte tillåta extrahering av bulkdata, allmän övervakning eller automatiserad profilering som inte är kopplad till en specifik administrativ utredning.

2b.Den centraliserade åtkomst som avses i punkt 1 ska vara föremål för lämpliga tekniska och organisatoriska åtgärder som säkerställer att varje åtkomst kan hänföras till en specifik utredning och till en identifierad behörig användare. Sådan åtkomst ska loggas på ett sätt som möjliggör effektiv efterhandskontroll.

3a.Olaf ska årligen offentliggöra statistik om användningen av den centraliserade åtkomst som beviljats i enlighet med denna förordning, inbegripet antalet förfrågningar som gjorts, antalet utredningar där sådan åtkomst bidragit till att föra ärendet framåt och antalet fall där de uppgifter till vilka åtkomst getts funnits vara irrelevanta och raderats. Denna statistik ska ingå i Olafs årsrapporter och överlämnas till Europaparlamentet. I enlighet med de relevanta bestämmelser som reglerar utredningarna ska sådana uppgifter redigeras på lämpligt sätt för att säkerställa sekretess och ett korrekt genomförande av utredningarna.

5a. Alla användare ska vara bundna av de sekretessregler som fastställs i denna förordning. Förfarandena för informationsutbyte och åtkomsten till uppgifter ska genomföras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) 2016/679 och (EU) 2018/1725 och med respekt för Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

5b. De system som möjliggör den centraliserad åtkomst som avses i punkt 1 ska utformas för att säkerställa full interoperabilitet med system som används av relevanta unionsorgan, i syfte att underlätta ett effektivt och säkert informationsutbyte och minska de administrativa bördorna.

5c. Kommissionen ska i nära samarbete med Olaf bedöma behovet av ytterligare unionsfinansiering för att stödja utvecklingen av interoperabla it-system, digitala verktyg och specialiserad personal.

5d.Om Olaf tar emot personuppgifter till följd av en spontan överföring från tullmyndigheterna enligt artikel 13a ska följande regler gälla:

(5a)I artikel 59 ska punkt 1 ersättas med följande:

”1. ”Vart tredje år från och med … [den dag då denna ändringsförordning träder i kraft], ska kommissionen, på grundval av rapporter från Eppo, Olaf och Eurofisc, överlämna en rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska revisionsrätten om tillämpningen av denna förordning. I rapporten ska särskilt följande bedömas: