(1)Till följd av den senaste tidens kris i Mellanöstern och det faktum att Hormuzsundet i praktiken har stängts har de globala priserna på olja, gas och gödselmedel ökat kraftigt. Den globala karaktären hos de berörda marknaderna har haft betydande effekter på priserna inom flera sektorer i unionens ekonomi i medlemsstaterna.

(2)Jordbrukssektorn påverkas direkt av den kraftiga ökningen av priserna på gödselmedel, eftersom gödselmedel är grundläggande för jordbrukets produktivitet, jordbruksföretagens livskraft och livsmedelstryggheten. Inköp av gödselmedel är en av de högsta insatskostnaderna för jordbrukare. Prisnivån men även marknadsvolatiliteten gör att unionens jordbrukare är särskilt utsatta. De stigande gödselmedelskostnaderna skulle kunna tvinga jordbrukare att minska användningen av gödselmedel, med en uppenbar risk vad gällerkvalitet och avkastning som följd. Jordbrukare skulle även kunna minska den areal de odlar, vilket skulle påverka unionens jordbruksproduktion.

(3)För att skyndsamt komma till rätta med de sårbarheter i unionens livsmedelssystem som följer av krisen och hjälpa jordbrukare som står inför likviditetsproblem är det lämpligt att tillåta ett exceptionellt och tillfälligt stöd genom att införa en ny interventionstyp för krisstöd i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/2115/oj)., som tillhandahålls genom Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu), och genom att ge medlemsstaterna större flexibilitet gällande förskott på direktstöd i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2116 av den 2 december 2021 om finansiering, förvaltning och övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av förordning (EU) nr 1306/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 187, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2021/2116/oj).. Införandet av den nya interventionstypen bör inte leda till någon ökning av de gränser för spridning på mark av gödselmedel som fastställs i åtgärdsprogrammen enligt rådets direktiv 91/676/EEGRådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1, ELI: http://data.europa.eu/eli/dir/1991/676/oj)..

(4)Det stöd som görs tillgängligt inom ramen för den nya interventionstypen bör inriktas på de aktiva jordbrukare som drabbats hårdast av de höga priserna på gödselmedel, och stödet bör beviljas för de merkostnader för gödselmedel som jordbrukare ådrar sig till följd av prisökningar som uppstår från och med den 1 mars 2026. Det datumet används endast som referensdatum för att fastställa det högre gödselmedelspriset och ska inte kopplas till stödberättigandet för utbetalningarna till stödmottagarna. Det bör vara möjligt att belöna jordbrukare som redan omfattas av arealbaserade åtaganden att minska sin användning av gödselmedel med högre stödnivåer. Dessutom bör stödmottagare inom ramen för den interventionstypen få tillgång till relevant kunskap och få information om hur användningen av gödselmedel kan minskas. För att säkerställa en effektiv användning av offentligt stöd och en rättvisare fördelning av stödet mellan stödberättigade jordbrukare bör medlemsstaterna begränsa det högsta stödet per stödmottagare eller det högsta antal hektar som får stöd. Eftersom stödet är brådskande, tillfälligt och exceptionellt och motsvarande utbetalningar måste göras snabbt bör ett slutdatum för utbetalningarna till stödmottagarna fastställas.

(5)För att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning av unionens medel bör medlemsstaterna säkerställa att det totala stöd som en jordbrukare får inom ramen för den nya interventionstypen, i kombination med andra stödinstrument på nationell nivå eller unionsnivå som utformats för att hantera effekterna av de höga priserna på gödselmedel, inte leder till överkompensation eller dubbelfinansiering.

(6)För att uppmuntra användning av finansieringsinstrument för det stöd som tillhandahålls inom ramen för den nya interventionstypen bör de högsta stödnivåerna inte tillämpas när stöd beviljas i form av fristående rörelsekapital.

(7)I syfte att undvika att utbetalningar till jordbrukare med likviditetsproblem försenas bör det föreskrivas att Ejflu-finansierade utgifter får berättiga till stöd inom ramen för den nya interventionstypen från och med den dag då denna förordning träder i kraft, och före medlemsstaternas inlämning till kommissionen av en begäran om en strategisk ändring av den strategiska GJP-plan som inför interventionen.

(8)Finansieringen av stöd inom ramen för den nya interventionstypen bör programplaneras med en Ejflu-bidragsnivå på upp till 65 % av de stödberättigande offentliga utgifterna.

(9)För att säkerställa lämplig finansiering för den nya interventionstyp som föreskrivs i denna förordning utan att äventyra andra mål i de strategiska GJP-planerna och de belopp som avsatts till krisstöd bör en maximal andel av unionens bidrag till den nya interventionstypen fastställas.

(10)Med anledning av den nya interventionstypens särskilda karaktär bör skyldigheten att bidra till de resultatindikatorer som förtecknas i bilaga I till förordning (EU) 2021/2115 inte vara tillämplig med avseende på den nya interventionstypen.

(11)När den nya interventionstypen införs i de strategiska GJP-planerna bör en begäran om en strategisk ändring inte räknas med i det högsta antalet möjliga begäranden om strategiska ändringar per år.

(12)För att säkerställa likvärdiga förutsättningar bör ytterligare nationell finansiering av interventionerna inom ramen för den nya interventionstypen begränsas till högst 200 % av Ejflu-finansieringen för denna interventionstyp.

(13)I bilaga I till förordning (EU) 2021/2115 bör en ytterligare outputindikator läggas till för den nya interventionstypen.

(14)Titeln på bilaga XV till förordning (EU) 2021/2115 bör ändras för att återspegla att de ekonomiska stödnivåerna omfattar finansiering av den nya interventionstypen.

(15)Artikel 103.1 i förordning (EU) 2021/2115 ger medlemsstaterna flexibilitet att anpassa sina anslag för direktstöd genom att överföra medel till och från sina anslag för Ejflu för kalenderåren 2023–2026. I syfte att säkerställa att medlemsstaterna kan fortsätta att framgångsrikt genomföra de respektive nationella strategier som ligger till grund för deras strategiska GJP-planer, inbegripet strategier för att hantera oväntade kriser såsom effekterna av höga priser på gödselmedel, bör medlemsstaterna även tillåtas att justera anslagen för direktstöd för kalenderåret 2027 upp till ett visst tak, på grundval av de överföringsgränser som gäller för kalenderåren 2023–2026, och även att ändra sina strategiska GJP-planer i enlighet med detta. Det är därför lämpligt att föreskriva denna möjlighet genom att införa en ny bestämmelse i avdelning IV i förordning (EU) 2021/2115 och en motsvarande ny bilaga, där de högsta beloppen för ökning och de högsta beloppen för minskning per medlemsstat anges. Det även nödvändigt att ändra artikel 87.2 i förordning (EU) 2021/2115 i syfte att ge kommissionen befogenhet att anta en delegerad akt om ändring av medlemsstaternas anslag i bilagorna V och IX till den förordningen för att ta hänsyn till justeringarna av anslagen för direktstöd. Det är dessutom nödvändigt att ändra artikel 112.2 b i förordning (EU) 2021/2115 för att inkludera dessa justeringar i den sammanfattande tabell som ska ingå i den målplan som avses i artikel 107.1 e i den förordningen, och att ändra artikel 119.2 c i den förordningen för att inkludera justeringarna i förteckningen över strategiska ändringar av strategiska GJP-planer. Det är också nödvändigt att ändra artikel 119.7 andra stycket i förordning (EU) 2021/2115 för att föreskriva att en begäran om strategisk ändring till följd av justeringarna inte ska räknas med i det högsta antalet möjliga begäranden om strategiska ändringar per år. Det är dessutom nödvändigt att ändra artikel 121 andra stycket b i förordning (EU) 2021/2115 så att dessa justeringar ingår i förteckningen över ändringar av specifika bestämmelser för vilka tidsperioden för antagandet av den delegerade akt som avses i artikel 87.2 i den förordningen inte ska räknas med i den tidsfrist för kommissionen att vidta åtgärder som aves i artikel 121 första stycket i den förordningen.

(16)Med anledning av krisen i Mellanöstern och den ökning av priserna på gödselmedel som följer av den samt jordbrukarnas exponering för finansiell risk är den nuvarande nivån för utbetalning av förskott inte längre tillräcklig. I syfte att stödja jordbrukare som har likviditetsproblem, och eftersom effekterna av krisen med stor sannolikhet kommer att kvarstå under hela 2026, är det lämpligt att ändra de högsta nivåerna för förskott på direktstöd i förordning (EU) 2021/2116, så att en högre nivå kan betalas ut för det kalenderåret. Det är lämpligt att höja den högsta nivån för förskott på direktstöd från 70 % till 75 %, inom den gräns som fastställs i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) 2024/2509 av den 23 september 2024 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L, 2024/2509, 26.9.2024, ELI: http://data.europa.eu/eli/reg/2024/2509/oj)..

(17)Medlemsstaterna får för närvarande betala ut förskott till jordbrukare under perioden från och med den 16 oktober till och med den 30 november under kalenderåret. För att stödja jordbrukare som har likviditetsproblem till följd av de höga priserna på gödselmedel är det lämpligt att ge medlemsstaterna större flexibilitet när det gäller tidpunkten för förskott på direktstöd och att tillåta att sådana utbetalningar görs tidigare under året, direkt efter ansökan om stöd. Eftersom de förskott på direktstöd som medlemsstaterna betalar ut till jordbrukare under ett kalenderår återbetalas av kommissionen till medlemsstaterna först från budgeten för det påföljande året, bör dock förskott på direktstöd som betalats ut till stödmottagare före den 16 oktober 2026 anses ha betalats ut under november 2026 och det bör redovisas av medlemsstaterna för återbetalning tillsammans med deklarationen för den månaden, så att de återbetalas av kommissionen i början av 2027.

(18)Artikel 59 i förordning (EU) 2021/2116 ger medlemsstaterna flexibilitet när de inrättar sina förvaltnings- och kontrollsystem. Medlemsstaterna uppmanas att anpassa sina förvaltnings- och kontrollsystem för att säkerställa att den ökade flexibilitet i fråga om förskottens tidpunkt och storlek som föreskrivs i den här förordningen möjliggör ett effektivt stöd i tid till jordbrukare. Medlemsstaterna bör särskilt besluta vilka kontroller de måste slutföra innan de betalar ut förskott för att komma till rätta med akuta likviditetsbehov. I detta sammanhang bör medlemsstaterna även beakta möjligheten att återkräva felaktigt utbetalda förskott och skydda unionens ekonomiska intressen innan slutbetalningen görs. Vid tidpunkten för slutbetalningarna bör en medlemsstat bedöma risken för bristande efterlevnad med hjälp av alternativ såsom kontroller av stödberättigande och möjliga fall av bristande efterlevnad samt återkrav av felaktigt utbetalda belopp. När det finns ett effektivt förvaltnings- och kontrollsystem, inbegripet för skuldförvaltning, är det osannolikt att allvarliga brister kommer att uppstå.

(19)Förordningarna (EU) 2021/2115 och (EU) 2021/2116 bör därför ändras i enlighet med detta.

(20)Eftersom målen för denna förordning, nämligen att skyndsamt komma till rätta med de sårbarheter i unionens livsmedelssystem som följer av krisen i Mellanöstern och att hjälpa jordbrukare som står inför likviditetsproblem, inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av kopplingarna mellan denna förordning och övriga instrument inom den gemensamma jordbrukspolitiken, samt det inneboende sambandet mellan denna förordning och genomförandet av centrala unionsprioriteringar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(21)Med beaktande av det akuta behovet av att göra det möjligt för jordbrukare att ta investeringsbeslut i rätt tid och såldes minimera risken för en nedgång i livsmedelsproduktionen, anses det lämpligt att åberopa det undantag från tidsfristen på åtta veckor som föreskrivs i artikel 4 i protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen, fogat till fördraget om Europeiska unionen, fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen.

(22)Eftersom det är nödvändigt att vidta omedelbara åtgärder bör denna förordning träda i kraft dagen efter det att den har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.