(1)Det är nödvändigt att fastställa bestämmelser på unionsnivå om restaurering av ekosystem för att säkerställa en återhämtning av biologisk mångfald och resilient natur i hela unionen. Restaurering av ekosystem bidrar också till unionens mål för begränsning av och anpassning till klimatförändringar.

(2)I den europeiska gröna given Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Den europeiska gröna given, 11.12.2019 (COM (2019) 640 final). har en ambitiös färdplan fastställts för att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle, med en modern, resurseffektiv ekonomi, som strävar efter att skydda, bevara och stärka unionens naturkapital och skydda invånarnas hälsa och välbefinnande mot miljörelaterade risker och konsekvenser. Som en del av den europeiska gröna given har kommissionen antagit EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, Ge naturen större plats i våra liv, 20.5.2020, COM(2020) 380 final..

(3)Unionen och dess medlemsstater är, som parter i konventionen om biologisk mångfald, godkänd genom rådets beslut 93/626/EEG Rådets beslut 93/626/EEG av den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1)., fast beslutna att genomföra den långsiktiga strategiska vision som partskonferensen antog 2010 genom beslut X/2 strategisk plan för biologisk mångfald 2011–2020https://www.cbd.int/decision/cop/?id=12268. och att den biologiska mångfalden senast 2050 ska värdesättas, bevaras och återställas samt användas på ett klokt sätt, så att ekosystemtjänster kan upprätthållas, en frisk planet kan understödjas och de nyttigheter som är nödvändiga för alla människor kan tillhandahållas.

(4)Den femtonde partskonferensen för konventionen om biologisk mångfald antog i december 2022 Den globala Kunming–Montreal-ramen för biologisk mångfald. Utkast till beslut framlagt av ordföranden, CBD/COP/DEC/15/4, 19 december 2022. den globala ramen för biologisk mångfald som anger åtgärdsinriktade globala mål för skyndsamma åtgärder under årtiondet fram till 2030 för att säkerställa att alla arealer omfattas av fysisk planering som är deltagandebaserad, integrerad och inkluderar biologisk mångfald och/eller av effektiva förvaltningsprocesser som är deltagandebaserade, integrerade och inkluderar biologisk mångfald och som tar itu med förändrad land- och havsanvändning, för att senast 2030 minska förlusten av arealer med stor betydelse för den biologiska mångfalden, inbegripet ekosystem med hög ekologisk integritet, till nära noll, samtidigt som ursprungsbefolkningars och lokalsamhällens rättigheter respekteras, enligt FN:s deklaration om urfolks rättigheter. säkerställa att minst 30 % av arealerna av skadade ekosystem på land, i inlandsvatten, till havs och vid kusterna är under effektiv restaurering senast 2030, i syfte att förbättra den biologiska mångfalden och ekosystemens funktioner och tjänster, den ekologiska integriteten och konnektiviteten, restaurera, upprätthålla och förbättra naturens bidrag till människor, inbegripet ekosystemfunktioner och ekosystemtjänster, såsom reglering av luft, vatten och klimat, markhälsa, pollinering och minskning av sjukdomsrisken, samt skydd mot naturliga risker och naturkatastrofer, genom naturbaserade lösningar och/eller ekosystembaserade strategier till förmån för alla människor och naturen. Den globala ramen för biologisk mångfald kommer att möjliggöra framsteg mot att uppnå de resultatinriktade målen för 2050.

(5)I FN:s mål för hållbar utvecklingUnited Nations Sustainable Development – 17 Goals to Transform Our World., i synnerhet målen 14.2, 15.1, 15.2 och 15.3, hänvisas till behovet att säkerställa bevarande, återställande och hållbar användning av landbaserade ekosystem och sötvattensekosystem på fastlandet samt tjänster från dem, i synnerhet skogar, våtmarker, berg och torra områden.

(6)FN:s generalförsamling utropade i en resolution av den 1 mars 2019 Resolution 73/284 av den 1 mars 2019 om FN:s årtionde för återställande av ekosystem (2021–2030).. 2021–2030 till FN:s decennium för restaurering av ekosystem i syfte att stödja och intensifiera ansträngningarna för att förebygga, stoppa och vända förstöringen av ekosystem världen över och öka medvetenheten om vikten av att restaurera ekosystem.

(7)EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 syftar till att säkerställa att den biologiska mångfalden i EU är på väg att återhämta sig senast 2030, till gagn för människorna, planeten, klimatet och vår ekonomi. Där fastställs en ambitiös plan för att återställa naturen i EU med ett antal viktiga åtaganden, bl.a. om att lägga fram ett förslag till rättsligt bindande mål för återställande av natur i EU, för att återställa skadade ekosystem, framför allt de som har störst potential för att fånga in och lagra koldioxid och för att förebygga och minska effekterna av naturkatastrofer.

(8)I sin resolution av den 9 juni 2021 Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (2020/2273(INI)). välkomnade Europaparlamentet eftertryckligen åtagandet om att utarbeta ett lagstiftningsförslag med bindande mål för restaurering av natur. Dessutom ansåg parlamentet att det utöver ett övergripande restaureringsmål borde införas specifika mål för olika ekosystem, livsmiljöer och arter, som skulle omfatta skogar, gräsmarker, våtmarker, torvmarker, pollinatörer, fritt flödande vattendrag, kustområden och marina ekosystem.

(9)I sina slutsatser av den 23 oktober 2020 Rådets slutsatser om biologisk mångfald – hög tid att agera, 12210/20. erkände rådet att det kommer att vara av avgörande betydelse att ytterligare försämringar av den nuvarande biologiska mångfalden och naturen förhindras, men att detta inte är tillräckligt för att naturen ska få en större plats i våra liv. Rådet bekräftade att det behövs en högre ambitionsnivå i fråga om naturrestaurering i enlighet med förslaget i EU:s nya plan för återställande av naturen, som omfattar åtgärder för att skydda och återställa den biologiska mångfalden utanför skyddade områden. Rådet slog också fast att det avvaktar ett förslag till rättsligt bindande mål för återställande av naturen, med förbehåll för en konsekvensbedömning.

(10)I EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 fastställs ett åtagande om att rättsligt skydda minst 30 % av landytan inbegripet inlandsvatten, och 30 % av havsområdet i unionen, varav minst en tredjedel bör vara strikt skyddad, inklusive alla återstående urskogar och naturskogar. I kriterierna och vägledningen om utseende av ytterligare skyddade områden i medlemsstaterna Arbetsdokument från kommissionens avdelningar, Criteria and guidance for protected areas designations (SWD(2022) 23 final) (ej översatt till svenska). (kriterierna och vägledningen), utarbetad av kommissionen i samarbete med medlemsstaterna och de berörda parterna, betonas att om de restaurerade områdena, när restaureringen har gett full effekt, uppfyller eller väntas uppfylla kriterierna för skyddade områden bör dessa restaurerade områden också räknas in i unionens mål för skyddade områden. I kriterierna och vägledningen framhålls också att skyddade områden kan ge ett viktigt bidrag till restaureringsmålen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 genom att skapa förutsättningar för att restaureringsinsatserna ska lyckas. Detta gäller särskilt områden som kan återhämta sig naturligt genom att vissa typer av påverkan från mänsklig verksamhet upphör eller begränsas. Att placera sådana områden, även i havsmiljön, under strikt skydd kommer i vissa fall att räcka för att de naturvärden de innehåller ska återhämta sig. Vidare betonas i kriterierna och vägledningen att alla medlemsstater väntas bidra till att unionens mål för skyddade områden i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 uppnås i den omfattning som står i proportion till de naturvärden de innehåller och till deras potential för restaurering av natur.

(11)I EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 fastställs ett mål för att säkerställa att det inte sker någon försämring i bevarandetrender och -status för någon av de livsmiljöer och arter som skyddas och att minst 30 % av de arter och livsmiljöer som för närvarande inte har gynnsam status kommer upp till den kategorin eller uppvisar en starkt positiv utveckling före 2030. I den vägledningFinns på Circabc (europa.eu) [hänvisningen ska kompletteras] som kommissionen har utvecklat i samarbete med medlemsstaterna och med berörda parter till stöd för att dessa mål uppnås framhålls att det sannolikt kommer att krävas underhåll och restaureringsansträngningar för de flesta sådana livsmiljöer och arter, antingen genom att deras nuvarande negativa utveckling vänds före 2030 eller en nuvarande stabil eller positiv utveckling bibehålls, eller genom att man förebygger försämringar i livsmiljöer och arter som har gynnsam bevarandestatus. I vägledningen betonas vidare att sådana restaureringsinsatser i första hand behöver planeras, genomföras och samordnas på nationell eller regional nivå och att synergier med andra unionsmål eller internationella mål, särskilt miljö- eller klimatpolitiska mål, bör eftersträvas när man väljer och prioriterar de arter och livsmiljöer som ska förbättras fram till 2030.

(12)I kommissionens rapport om tillståndet för naturen från 2020 Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Tillståndet för naturen i Europeiska unionen – Rapport om status och trender 2013–2018 för arter och livsmiljötyper som skyddas av fågeldirektivet och art- och habitatdirektivet, COM(2020) 635 final. konstaterades att unionen ännu inte har lyckats hejda minskningen av skyddade livsmiljötyper och arter av bevarandeintresse för unionen. Försämringen beror till stor del på nedläggning av extensiva lantbruk, intensivare brukningsmetoder, ändring av hydrologiska system, urbanisering och föroreningar, men även ohållbar skogsbruksverksamhet och ohållbart utnyttjande av arter. Dessutom utgör invasiva främmande arter och klimatförändringen stora och växande hot mot inhemska europeiska djur och växter.

(12a)I kommissionens Översyn av handelspolitiken — En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik förklaras att den europeiska gröna given är EU:s nya tillväxtstrategi som kommer att bli drivkraften bakom vår konkurrenskraft och kommer att medföra en gradvis men djupgående omvandling av våra ekonomier och kommer att ge en kraftig inverkan på handelsmönstren, medan EU:s omfattande nätverk av bilaterala handelsavtal utgör en viktig plattform för att involvera våra partner i klimatförändringarna och biologisk mångfald och därmed kräver införandet av spegelåtgärder, i linje med WTO Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén - Översyn av handelspolitiken — En öppen, hållbar och bestämd handelspolitik - Bryssel, 18.2.2021 COM(2021) 66 slutlig.. [Muntligt ändr.]

(13)Det är lämpligt att fastställa ett övergripande mål för restaurering av ekosystem för att bidra till ekonomisk samhällelig omvandling, skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet och hållbar tillväxt. Ekosystem med hög biologisk mångfald, t.ex. våtmarker, sötvatten, skogar jordbruksekosystem, områden med sparsam vegetation, marina och kustnära ekosystem samt urbana ekosystem, levererar en rad nödvändiga ekosystemtjänster om de är i gott tillstånd. Fördelarna med att restaurera skadade ekosystem till gott tillstånd inom alla land- och havsområden överväger med stor marginal kostnaderna för restaurering. Dessa tjänster bidrar till ett brett spektrum av socioekonomiska fördelar, beroende på de ekonomiska, sociala, kulturella, regionala och lokala förhållandena.

(14)FN:s statistikkommission antog systemet för ekonomisk miljöredovisning – ekosystemredovisning (SEEA EA)https://seea.un.org/sites/seea.un.org/files/documents/EA/seea_ea_white_cover_final.pdf. vid sitt 52:a möte i mars 2021. SEEA EA är en integrerad och heltäckande statistisk ram för att organisera uppgifter om livsmiljöer och landskap, mäta omfattningen av, tillståndet i och tjänsterna från ekosystem, övervaka ändringar i ekosystemtillgångar och koppla denna information till ekonomisk och annan mänsklig verksamhet.

(15)Att säkerställa ekosystem med biologisk mångfald och tackla klimatförändringen hänger oupplösligen ihop. Naturen och naturbaserade lösningar, däribland naturliga koldioxidlager och koldioxidsänkor, är avgörande för att bekämpa klimatkrisen. Samtidigt driver klimatkrisen redan på förändringar i ekosystemen på land och till havs och unionen måste förbereda sig på att dessa effekter kommer att bli allt mer intensiva, frekventa och utbredda. I specialrapporten från mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPPC) Mellanstatliga panelen för klimatförändringar (IPPC): Special Report on the impacts of global warming of 1.5°C and related global greenhouse gas emission pathways, in the context of strengthening the global response to the threat of climate change, sustainable development, and efforts to eradicate poverty [Masson-Delmotte, V., P. Zhai, H.-O. Pörtner, D. Roberts, J. Skea, P.R. Shukla, A. Pirani, W. Moufouma-Okia, C. Péan, R. Pidcock, S. Connors, J.B.R. Matthews, Y. Chen, X. Zhou, M.I. Gomis, E. Lonnoy, T. Maycock, M. Tignor, och T. Waterfield (red.)] https://www.ipcc.ch/sr15/ om effekterna av en global uppvärmning på 1,5 °C konstaterades att vissa konsekvenser kan bli långlivade eller oåterkalleliga. I den sjätte bedömningsrapporten från IPCCClimate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability | Climate Change 2022: Impacts, Adaptation and Vulnerability (ipcc.ch). fastställs att restaurering av ekosystem kommer att vara avgörande för att bidra till kampen mot klimatförändringen och också för att minska riskerna för en tryggad livsmedelsförsörjning. Mellanstatliga vetenskapspolitiska plattformen för biologisk mångfald och ekosystemtjänster (IPBES) ansåg i sin globala bedömningsrapport om biologisk mångfald och ekosystemtjänster 2019IPBES (2019): Global assessment report on biodiversity and ecosystem services of the Intergovernmental Science-Policy Platform on Biodiversity and Ecosystem Services. Brondizio, E. S., Settele, J., Díaz, S. och Ngo, H. T. (red.). IPBES sekretariat, Bonn, Tyskland. 1148 sidor. https://doi.org/10.5281/zenodo.3831673. att klimatförändringar är en avgörande drivkraft för förändringar i naturen och att dess effekter väntas öka under de kommande årtiondena och i vissa fall bli större än effekterna av andra drivkrafter för ekosystemförändringar, t.ex. förändrad mark- och havsanvändning.

(16)I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1). fastställs ett bindande mål om klimatneutralitet i unionen före 2050 och negativa utsläpp efter det. Dessutom ska snabba och förutsägbara utsläppsminskningar prioriteras samtidigt som upptagen ska förbättras i naturliga sänkor. Restaureringen av ekosystem kan ge ett viktigt bidrag till bevarandet, förvaltningen och förstärkningen av naturliga sänkor och till att öka den biologiska mångfalden, samtidigt som klimatförändringarna motverkas. I förordning (EU) 2021/1119 krävs också att de berörda unionsinstitutionerna och medlemsstaterna ska säkerställa löpande framsteg med att öka anpassningsförmågan, stärka motståndskraften och minska sårbarheten gentemot klimatförändringarna. Dessutom krävs att medlemsstaterna ska integrera anpassning i alla politikområden och även främja naturbaserade lösningar Naturbaserade lösningar är lösningar vilka inspireras och stöds av naturen och är kostnadseffektiva, ger samtidiga miljömässiga, sociala och ekonomiska fördelar och bidrar till att bygga upp motståndskraft. Sådana lösningar leder till mer natur och naturelement och naturliga processer med större mångfald i städer, landskap och havsmiljöer genom lokalt anpassade, resurseffektiva och systemiska insatser. Naturbaserade lösningar måste därför gynna den biologiska mångfalden och stödja en rad ekosystemtjänster. och ekosystembaserad anpassning.

(17)I kommissionens meddelande om anpassning till klimatförändringarna från 2021 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén, Att bygga upp ett klimatresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning, (COM(2021) 82 final). betonas behovet av att främja naturbaserade lösningar och det erkänns att det skulle gå att uppnå en kostnadseffektiv anpassning till klimatförändringarna genom att skydda och återställa våtmarker och torvmarker samt kustnära och marina ekosystem, utveckla urbana grönområden och installera gröna tak och väggar, främja och hållbart förvalta skogar och jordbruksmark. Att ha fler ekosystem med biologisk mångfald ger större motståndskraft mot klimatförändringarna och erbjuder effektivare former av begränsning och förebyggande av katastrofer.

(18)Unionens klimatpolitik håller på att ses över för att kunna följa den plan som föreslås i förordning (EU) 2021/1119 i syfte att minska nettoutsläppen med minst 55 % fram till 2030 jämfört med 1990. Framför allt syftar förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) 2018/841 och (EU) 2018/1999 Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) 2018/841 vad gäller omfattning, förenkling av regler för efterlevnadskontroll, fastställande av medlemsstaternas mål för 2030 och åtaganden för att kollektivt uppnå klimatneutralitet 2035 i sektorn för markanvändning, skogsbruk och jordbruk, och (EU) 2018/1999 vad gäller förbättrad övervakning, rapportering, uppföljning av framsteg och översyn (COM(2021) 554 final). till att stärka marksektorns bidrag till den övergripande klimatambitionen för 2030 och anpassa målen i fråga om redovisning av utsläpp och upptag från sektorn för markanvändning, förändring av markanvändning och skogsbruk (LULUCF) till relaterade politiska initiativ för biologisk mångfald. I förslaget framhålls behovet av att skydda och förbättra naturbaserade koldioxidupptag, förbättra motståndskraften hos ekosystemen mot klimatförändringar, återställa skadad mark och skadade ekosystem samt att restaurera torvmarker. Det syftar också till att förbättra övervakningen och rapporteringen av utsläpp och upptag av växthusgaser från mark som omfattas av skydd och restaurering. I detta sammanhang är det viktigt att ekosystem i alla markkategorier, inbegripet skogar, gräsmarker, åkermarker och våtmarker, är i gott tillstånd för att effektivt kunna fånga in och lagra koldioxid.

(19)Den geopolitiska utvecklingen har ytterligare understrukit behovet av att skydda livsmedelssystemens resiliens Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen, COM(2022) 133 final.. Det finns belägg för att restaurering av jordbruksekosystem har en positiv inverkan på livsmedelsproduktiviteten på lång sikt och att restaurering av natur fungerar som en försäkring för att säkerställa EU:s långsiktiga hållbarhet och resiliens.

(20)I slutrapporten från konferensen om Europas framtid uppmanar medborgarna unionen att skydda och restaurera den biologiska mångfalden, landskapet och haven, eliminera föroreningar och främja kunskap, medvetenhet, utbildning och dialoger om miljö, klimatförändringar, energianvändning och hållbarhet Conference on the Future of Europe – Report on the Final Outcome, maj 2022, förslag 2 (1, 4, 5) s. 44, förslag 6 (6) s. 48..

(21)Restaurering av ekosystem, i kombination med insatser för att minska handeln med och konsumtionen av vilda djur och växter, kommer också att bidra till att förebygga och bygga upp motståndskraft mot eventuella framtida smittsamma sjukdomar med zoonotisk potential, och därmed minska riskerna för utbrott och pandemier, och bidra till att stödja EU:s och globala insatser för att tillämpa One Health-modellen, som erkänner det inneboende sambandet mellan människors hälsa, djurs hälsa och en frisk resilient natur.

(22)Mark är en integrerad del av landekosystem. I kommissionens meddelande från 2021 EU:s markstrategi för 2030 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. EU:s markstrategi för 2030: Frisk mark till förmån för människor, livsmedel, natur och klimat, (COM(2021) 699 final). beskrivs behovet av att återställa skadad mark och öka markens biologiska mångfald. Den globala mekanismen och sekretariatet för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning har inrättat ett program för fastställande av mål om markförstöringsneutralitet för att hjälpa länder att uppnå markförstöringsneutralitet senast 2030.

(23)Rådets direktiv 92/43/EEG Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7). och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (EUT L 20, 26.1.2010, s. 7). syftar till att säkerställa ett långsiktigt skydd, bevarande och överlevnad för Europas mest värdefulla och hotade arter och livsmiljöer och de ekosystem som de ingår i. Natura 2000, som inrättades 1992 och är det största samordnade nätverket av skyddade områden i världen, är det viktigaste verktyget för att genomföra målen för de båda direktiven. Denna förordning bör, liksom de båda direktiven, tillämpas på medlemsstaternas europeiska territorium på vilka fördragen är tillämpliga, och därigenom också anpassas till direktiv 2008/56/EG.

(24)Det finns redan en ram och en vägledning GD Miljö. 2017, Reporting under Article 17 of the Habitats Directive: Explanatory notes and guidelines for the period 2013–2018 och GD Miljö 2013, Interpretation manual of European Union habitats Eur 28. för att fastställa gott tillstånd för livsmiljötyper som skyddas enligt direktiv 92/43/EEG och fastställa tillräcklig kvalitet hos och kvantitet av livsmiljöerna för de arter som omfattas av det direktivet. Restaureringsmål för dessa livsmiljötyper och livsmiljöer för arter kan fastställas på grundval av den ramen och vägledningen. Sådan restaurering kommer dock inte att räcka för att vända förlusten av biologisk mångfald och återställa alla ekosystem. Därför bör det fastställas ytterligare skyldigheter baserat på särskilda indikatorer i syfte att förbättra den biologiska mångfalden i bredare ekosystem.

(25)Med utgångspunkt i direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG och för att göra det lättare att nå de mål som fastställs i de direktiven, bör medlemsstaterna vidta restaureringsåtgärder för att säkerställa återhämtningen hos skyddade livsmiljöer och arter, inbegripet vilda fåglar, i alla områden i unionen, även i områden som inte ingår i Natura 2000.

(26)Direktiv 92/43/EEG syftar till att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus hos naturliga livsmiljöer samt arter av vilda djur och växter av unionsintresse. I det direktivet fastställs emellertid ingen tidsfrist för att uppnå målet. I direktiv 2009/147/EG fastställs inte heller en tidsfrist för återhämtning av fågelpopulationer i unionen.

(27)Därför bör det fastställas tidsfrister för att vidta restaureringsåtgärder inom och utanför Natura 2000-områden, för att gradvis förbättra tillståndet hos skyddade livsmiljötyper i hela unionen och för att återetablera sådana tills den gynnsamma referensareal som behövs för att uppnå gynnsam bevarandestatus hos de livsmiljötyperna i unionen uppnås. För att ge medlemsstaterna den flexibilitet som behövs för att genomföra omfattande restaureringsinsatser är det lämpligt att gruppera livsmiljötyper efter det ekosystem som de tillhör och fastställa tidsbestämda och kvantifierade arealbaserade mål för grupper av livsmiljötyper. Detta kommer att tillåta medlemsstaterna att välja vilka livsmiljöer som ska återställas först inom gruppen.

(28)Liknande krav bör fastställas för livsmiljöerna för de arter som omfattas av direktiv 92/43/EEG och livsmiljöerna för vilda fåglar som omfattas av direktiv 2009/147/EG, med särskild hänsyn till den konnektivitet som krävs mellan båda dessa livsmiljöer för att artpopulationerna ska blomstra.

(29)Restaureringsåtgärderna för livsmiljötyper måste vara adekvata och lämpliga för att uppnå gott tillstånd och gynnsamma referensarealer så snabbt som möjligt, i avsikt att uppnå en gynnsam bevarandestatus för dem. Det är viktigt att restaureringsåtgärderna är de som behövs för att uppnå de tidsbestämda och kvantifierade arealbaserade målen. Restaureringsåtgärderna för arters livsmiljöer måste också vara adekvata och lämpliga för att uppnå tillräcklig kvalitet och kvantitet så snabbt som möjligt för att uppnå gynnsam bevarandestatus för arterna.

(29a)Restaureringsåtgärder enligt denna förordning för att återställa eller bibehålla vissa livsmiljötyper som förtecknas i bilaga I, såsom gräsmarker, hedar eller våtmarker, kan i vissa fall kräva att skog avlägsnas för att återinföra bevarandestyrd förvaltning, vilket kan inbegripa verksamheter som slåtter eller bete. Restaurering av natur och stopp för avskogning är både viktiga och ömsesidigt förstärkande miljömål. Kommissionen kommer att utarbeta riktlinjer, såsom nämns i skäl 36 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr [XXXX/2023] om tillhandahållande på unionsmarknaden och export från unionen av vissa råvaror och produkter som är förknippade med avskogning och skogsförstörelse och om upphävande av förordning (EU) nr 995/2010, för att klargöra tolkningen av definitionen av ”jordbruksanvändning” i artikel 2 i den förordningen, särskilt när det gäller omvandling av skog till mark vars syfte inte är jordbruksanvändning.

(30)Det är viktigt att säkerställa att de restaureringsåtgärder som införs inom ramen för den här förordningen leder till konkreta och mätbara förbättringar i ekosystemens tillstånd, både för enskilda områden som är föremål för restaurering och på nationell nivå och unionsnivå.

(31)För att säkerställa att restaureringsåtgärderna är ändamålsenliga och att deras resultat går att mäta över tid är det mycket viktigt att de arealer som är föremål för restaureringsåtgärderna, i syfte att förbättra tillståndet hos livsmiljöer som omfattas av bilaga I till direktiv 92/43/EEG, återetablera sådana livsmiljöer och förbättra deras konnektivitet, uppvisar en kontinuerlig förbättring tills gott tillstånd har uppnåtts.

(32)Det är också avgörande att de arealer som är föremål för restaureringsåtgärder för att förbättra kvaliteten och kvantiteten hos livsmiljöerna för arter som omfattas av direktiv 92/43/EEG, och livsmiljöer för vilda fåglar som omfattas av direktiv 2009/147/EG, uppvisar en kontinuerlig förbättring för att bidra till att det uppnås en tillräcklig kvantitet och kvalitet hos livsmiljöerna för dessa arter.

(33)Det är viktigt att se till att de arealer som täcks av livsmiljötyper som omfattas av direktiv 92/43/EEG och som är i ett gott tillstånd i medlemsstaterna och unionen som helhet gradvis ökar, tills den gynnsamma referensarealen för varje livsmiljötyp uppnås och att minst 90 % på medlemsstatsnivå av den arealen är i ett gott tillstånd, för att dessa livsmiljötyper i unionen ska kunna uppnå gynnsam bevarandestatus.

(34)Det är viktigt att säkerställa att kvaliteten hos och kvantiteten av livsmiljöerna för arter som omfattas av direktiv 92/43/EEG, och livsmiljöerna för vilda fåglar som omfatta av direktiv 2009/147/EG ökar gradvis i medlemsstaterna och i förlängningen i unionen, tills det räcker för att säkerställa dessa arters långsiktiga överlevnad.

(35)Det är viktigt att ▌arealer som täcks av livsmiljötyper som omfattas av den här förordningen och som omfattas av restaureringsåtgärder kontinuerligt förbättras till dess att de uppnår ett gott tillstånd, och att de därefter inte försämras avsevärt, så att det långsiktiga bibehållandet eller uppnåendet av gott tillstånd inte hotas. Det är också viktigt att medlemsstaterna anstränger sig för att förhindra betydande försämring av arealer som täcks av dessa livsmiljötyper, antingen redan i gott skick eller inte i gott skick och som fortfarande inte omfattas av restaureringsåtgärder. Dessa åtgärder är viktiga för att undvika ökade restaureringsbehov i framtiden och bör fokusera på arealer med livsmiljötyper som, enligt medlemsstaterna i deras nationella restaureringsplaner, är nödvändiga att restaurera för att nå restaureringsmålen. Det är ▌viktigt att ta hänsyn till eventuell force majeure, såsom naturkatastrofer, som kan leda till försämring i arealer som täcks av dessa livsmiljötyper, och till oundvikliga livsmiljöförändringar som orsakas direkt av klimatförändringarna. Utanför Natura 2000-områden är det lämpligt att även beakta följderna av en plan eller ett projekt av tvingande allmänintresse, för vilka det inte finns några mindre skadliga alternativa lösningar att tillgå. För arealer som ska restaureras bör detta fastställas från fall till fall. För Natura 2000-områden godkänns planer och projekt i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 92/43/EEG. Om en areal omvandlas från en livsmiljötyp till en annan som omfattas av denna förordning som ett önskat resultat av en restaureringsåtgärd, bör arealen inte anses försämras.

(35a)Vid tillämpningen av undantagen från kraven på kontinuerlig förbättring och icke-försämring utanför Natura 2000-områden i denna förordning bör medlemsstaterna utgå från att anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor, deras anslutning till nätet, tillhörande nät- och lagringstillgångar är av tvingande allmänintresse. Medlemsstaterna får besluta att begränsa tillämpningen av denna presumtion under vederbörligen motiverade och särskilda omständigheter, t.ex. skäl som rör det nationella försvaret. Dessutom får medlemsstaterna undanta dessa projekt från skyldigheten att visa att inga mindre skadliga alternativa lösningar finns tillgängliga för tillämpningen av dessa undantag, förutsatt att projekten har varit föremål för en strategisk miljöbedömning eller en miljökonsekvensbedömning. Att anse att sådana anläggningar är av tvingande allmänintresse och, i tillämpliga fall, att begränsa kravet på att bedöma mindre skadliga alternativa lösningar skulle göra det möjligt att låta sådana projekt omfattas av en förenklad bedömning när det gäller undantagen från bedömningen av tvingande allmänintresse enligt denna förordning.

(35b)Verksamheter som uteslutande syftar till försvar eller nationell säkerhet bör ges högsta prioritet. Medlemsstaterna får därför, när de inför restaureringsåtgärder, undanta arealer som används för verksamhet som uteslutande syftar till nationellt försvar, om dessa åtgärder anses vara oförenliga med fortsatt militär användning av de berörda arealerna. Dessutom bör medlemsstaterna, vid tillämpningen av bestämmelserna om undantag från skyldigheterna om kontinuerlig förbättring och icke-försämring utanför Natura 2000-områden i denna förordning, tillåtas att utgå från att planer och projekt som rör sådana verksamheter är av tvingande allmänintresse. Medlemsstaterna får också undanta dessa projekt från skyldigheten att visa att det inte finns några mindre skadliga alternativa lösningar, men de bör vidta åtgärder, i den mån det är rimligt och praktiskt möjligt, i syfte att mildra effekterna på livsmiljötyperna, när de tillämpar detta undantag.

(36)I EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 betonas behovet av kraftfullare åtgärder för att återställa skadade marina ekosystem, däribland kolrika ekosystem och viktiga lek- och yngelplatser för fisk. I strategin tillkännages också att kommissionen ska föreslå en ny handlingsplan för att bevara fiskeriresurser och skydda marina ekosystem.

(37)De marina livsmiljötyper som förtecknas i bilaga I till direktiv 92/43/EEG är brett definierade och omfattar en mängd ekologiskt olika deltyper med olika restaureringspotential, vilket gör det svårt för medlemsstaterna att fastställa lämpliga restaureringsåtgärder för dessa livsmiljötyper. De marina livsmiljötyperna bör därför specificeras ytterligare med hjälp av relevanta nivåer i EUNIS (European nature information system) klassificering av marina livsmiljöer. Medlemsstaterna bör fastställa gynnsamma referensarealer för att uppnå gynnsam bevarandestatus för var och en av dessa livsmiljötyper, om sådana referensarealer inte redan behandlas i annan unionslagstiftning. Gruppen av marina livsmiljötyper med mjukt sediment, som motsvarar vissa av de breda bentiska livsmiljötyper som anges i direktiv 2008/56/EG, är vanligt förekommande i marina vatten i flera medlemsstater. Medlemsstaterna bör därför tillåtas att begränsa restaureringsåtgärderna, som genomförs gradvis, till en mindre andel av arealen för dessa livsmiljötyper som inte är i gott tillstånd, förutsatt att detta inte hindrar att god miljöstatus, som fastställs i enlighet med artikel 9.1 i direktiv 2008/56/EG, uppnås eller bibehålls, med särskilt beaktande av tröskelvärdena för deskriptorerna 1 och 6, som fastställs i enlighet med artikel 9.3 i det direktivet, för omfattningen av förlusten av dessa livsmiljötyper, för de negativa effekterna på tillståndet hos dessa livsmiljötyper och för den högsta tillåtna omfattningen av dessa negativa effekter.

(38)Om skyddet av kustnära och marina livsmiljöer kräver att fiske- eller vattenbruksverksamhet regleras är det den gemensamma fiskeripolitiken som är tillämplig. I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (EUT L 354, 28.12.2013, s. 22). föreskrivs framför allt att den gemensamma fiskeripolitiken ska genomföra en ekosystemansats i fiskeriförvaltningen för att säkerställa att fiskeverksamhetens negativa inverkan på de marina ekosystemen minimeras. I förordningen föreskrivs också att politiken ska sträva efter att säkerställa att fiske och vattenbruk inte leder till en försämring av den marina miljön.

(39)För att uppnå målet om en kontinuerlig, långsiktig och varaktig återhämtning av biologisk mångfald och resilient natur bör medlemsstaterna fullt ut använda sig av de möjligheter som erbjuds inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken. Inom ramen för unionens exklusiva befogenhet när det gäller bevarande av marina biologiska resurser har medlemsstaterna möjlighet att vidta icke-diskriminerande åtgärder för bevarande och förvaltning av fiskbestånd och bibehålla eller förbättra bevarandestatusen för marina ekosystem inom gränsen på tolv nautiska mil. Dessutom har medlemsstater som har ett direkt förvaltningsintresse möjlighet att komma överens om att lämna in gemensamma rekommendationer för bevarandeåtgärder som är nödvändiga för att uppfylla skyldigheter enligt unionens miljölagstiftning. Dessa åtgärder kommer att bedömas och antas enligt de bestämmelser och förfaranden som föreskrivs i den gemensamma fiskeripolitiken.

(40)Enligt direktiv 2008/56/EG krävs att medlemsstaterna ska samarbeta bilateralt och inom ramen för regionala och subregionala samarbetsmekanismer, däribland genom regionala havskonventioner Konventionen för skydd av den marina miljön i Nordostatlanten från 1992 – Osparkonventionen (Ospar), konventionen om skydd av Östersjöområdets marina miljö från 1992 – Helsingforskonventionen (Helcom), konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion från 1995 – Barcelonakonventionen (UNEP-MAP) och konventionen om skydd av Svarta havet från 1992 – Bukarestkonventionen., och, i fråga om fiskeriåtgärder, inom ramen för de regionala grupper som inrättats inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken.

(41)Det är viktigt att restaureringsåtgärder också vidtas för livsmiljöerna för vissa marina arter, t.ex. hajar och rockor, som till exempel omfattas av konventionen om bevarande av flyttande vilda djurarter eller den europeiska regionala havskonventionens förteckningar över utrotningshotade och hotade arter, men som inte omfattas av direktiv 92/43/EEG, eftersom de har en viktig funktion i ekosystemet.

(42)För att stödja restaurering och icke-försämring av landbaserade, sötvattensbaserade, kustnära och marina livsmiljöer, har medlemsstaterna möjlighet att utse ytterligare områden som ”skyddade områden” eller ”strikt skyddade områden” för att genomföra andra effektiva arealbaserade bevarandeåtgärder och för att främja privata markbevarandeåtgärder.

(43)Urbana ekosystem motsvarar ungefär 22 % av unionens landareal och utgör det område där majoriteten av unionens invånare lever. Urbana grönområden inbegriper bland annat skogar i städer, parker och trädgårdar, stadsnära jordbruk, trädkantade gator, urbana ängsmarker och urbana häckar. Liksom andra ekosystem som behandlas i denna förordning erbjuder urbana ekosystem viktiga livsmiljöer för biologisk mångfald, särskilt växter, fåglar och insekter, inklusive pollinatörer. De erbjuder också många andra oumbärliga ekosystemtjänster, inklusive minskning och kontroll av risker för naturkatastrofer (t.ex. översvämningar, värmeöeffekter), nedkylning, rekreation, vatten- och luftfiltrering, samt begränsning av och anpassning till klimatförändringar. Ökningen av mängden urbana grönområden är en viktig parameter för ökningen av de urbana ekosystemens förmåga att tillhandahålla dessa viktiga tjänster. En ökning av växttäcket i ett visst stadsområde bromsar vattenavrinningen (vilket minskar risken för förorening av vattendrag till följd av översvämning av dagvatten) och bidrar till att hålla sommartemperaturerna nere, bygga upp klimatresiliens och skapa ytterligare utrymme för naturen att blomstra. En ökning av mängden urbana grönområden kommer i många fall att förbättra det urbana ekosystemets hälsa. Friska urbana ekosystem är i sin tur avgörande när det gäller att stödja andra viktiga europeiska ekosystems hälsa, genom att koppla samman naturområden på den omgivande landsbygden, förbättra vattendragens hälsa långt bort från städerna, utgöra ett skyddat område och en fortplantningsplats för fågelarter och arter av pollinatörer som är kopplade till jordbruks- och skogslivsmiljöer samt tillhandahålla viktiga livsmiljöer för exempelvis flyttfåglar.

(44)Åtgärder för att säkerställa att täckningen av urbana grönområden, särskilt trädtäckningen, inte längre riskerar att minska behöver förstärkas kraftigt. För att säkerställa att urbana grönområden fortsätter att tillhandahålla de nödvändiga ekosystemtjänsterna bör förlusten av dem hejdas och de bör återställas och utökas i omfattning, bl.a. genom en ▌integrering av grön infrastruktur och naturbaserade lösningar ▌, såsom gröna tak och gröna väggar, i utformningen av byggnader. En sådan integrering kan bidra inte bara till arealen för urbana grönområden utan också, om träd inbegrips, till arealen för trädtäckning i stadsområden.

(44a) Med ökad artificiell belysning har ljusföroreningar blivit en relevant fråga. Till dess källor hör byggnaders utomhus- och inomhusbelysning, reklam, kommersiella fastigheter, kontor, fabriker, gatubelysning och upplysta idrottsplatser. Ljusföroreningar är en drivkraft till att antalet insekter minskar. Många insekter dras till ljus, men artificiellt ljus kan skapa en dödlig dragningskraft. Minskande insektspopulationer har negativ påverkan på alla arter som är beroende av insekter som föda eller för pollinering. Vissa rovdjur utnyttjar denna dragningskraft till sin fördel, vilket påverkar näringsvävar på oförutsedda sätt. [Ändr. 2]

(45)I EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 krävs större insatser för att restaurera sötvattenekosystem och vattendragens naturliga funktioner. Restaureringen av sötvattensekosystem bör innefatta ansträngningar för att återställa den naturliga ▌konnektiviteten hos vattendrag och deras tillflöden och svämplan, bl.a. genom att avlägsna artificiella barriärer i syfte att göra det lättare att uppnå gynnsam bevarandestatus för vattendrag, sjöar och alluviala livsmiljöer och arter som lever i de livsmiljöer som skyddas av direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG och uppfylla ett av de viktigaste målen i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030, dvs. att återställa minst 25 000 km fritt flödande vattendrag jämfört med 2020, när strategin tillkännagavs. När medlemsstaterna avlägsnar barriärer bör de i första hand bort obsoleta barriärer som inte längre behövs för produktion av förnybar energi, inlandssjöfart, vattenförsörjning eller annan användning.

(46)I unionen har pollinatörer minskat dramatiskt under de senaste årtiondena. En tredjedel av arterna av bin och dagfjärilar är på tillbakagång, och en tiondel av dessa arter är nära utrotning. Pollinatörer är oumbärliga för de landbaserade ekosystemens funktion, människors välbefinnande och en trygg livsmedelsförsörjning, eftersom de pollinerar vilda och odlade växter. Nästan 5 000 000 000 euro av EU:s årliga jordbruksproduktion hänföras direkt till pollinering av insekter Vysna, V., Maes, J., Petersen, J.E., La Notte, A., Vallecillo, S., Aizpurua, N., Ivits, E. och Teller, A., Accounting for ecosystems and their services in the European Union (INCA). Slutrapport från fas II i Inca-projektet för att utveckla ett pilotförsök för ett integrerat system med ekosystemkonton för EU. Statistiska rapporter Europeiska unionens publikationsbyrå, Luxemburg 2021..

(47)Kommissionen lanserade EU:s initiativ om pollinatörerMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. EU-initiativ om pollinatörer (COM(2018) 395 final). den 1 juni 2018 som svar på uppmaningar från Europaparlamentet och rådet om att ta itu med minskningen av pollinatörer. Lägesrapporten om genomförandet av initiativet Rapport från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Utvärdering av hur genomförandet av EU-initiativet om pollinatörer fortskrider (COM(2021) 261 final). visade att det fortfarande finns stora utmaningar när det gäller att ta itu med drivkrafterna bakom minskningen av pollinatörer, inklusive användningen av bekämpningsmedel. Europaparlamentet Europaparlamentets resolution av den 9 juni 2021 om EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030: Ge naturen större plats i våra liv (2020/2273(INI)), finns på https://www.europarl.europa.eu/doceo/document/TA-9-2021-0277_SV.pdf. och rådet Rådets slutsatser av den 17 december 2020 om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 15/2020 Skydd av vilda pollinatörer i EU: Kommissionens initiativ har inte burit frukt (14168/20). begärde kraftfullare åtgärder för att ta itu med minskningen av pollinatörer och krävde att det skulle inrättas en unionsomfattande övervakningsram för pollinatörer samt tydliga mål och indikatorer för åtagandet om att vända minskningen av pollinatörer. Europeiska revisionsrätten har rekommenderat att kommissionen ska inrätta lämpliga styrnings- och övervakningsmekanismer för insatser för att ta itu med hot mot pollinatörer Särskild rapport 15/2020, https://www.eca.europa.eu/Lists/ECADocuments/SR20_15/SR_Pollinators_SV.pdf. Den 24 januari 2023 lade kommissionen fram en översyn av EU-initiativet om pollinatörer Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Översyn av EU-initiativet om pollinatörer En ny giv för pollinatörer (COM(2023) 35 final).. I översynen fastställs åtgärder som EU och dess medlemsstater ska vidta för att vända den negativa utvecklingen för pollinatörer senast 2030.

(48)Förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hållbar användning av växtskyddsprodukter [ska antas den 22 juni 2022, lägg till titel och nummer på den antagna akten när de är tillgängliga] syftar till att reglera en av drivkrafterna för minskning av pollinatörer genom att förbjuda användning av bekämpningsmedel i ekologiskt känsliga områden, varav många omfattas av den här förordningen, t.ex. områden som hyser pollinatörsarter som betecknas som utrotningshotade i de europeiska rödlistornaEuropean Redlist - Environment - European Commission (europa.eu).

(49)Hållbara, motståndskraftiga jordbruksekosystem med biologisk mångfald behövs för att tillhandahålla säkra, hållbara, näringsrika livsmedel till överkomligt pris. Jordbruksekosystem med en rik biologisk mångfald ökar också jordbrukets motståndskraft mot klimatförändringar och miljörisker samtidigt som de säkerställer en trygg och säker livsmedelsförsörjning och skapar nya arbetstillfällen i landsbygdsområden, särskilt arbetstillfällen i samband med ekologiskt jordbruk, landsbygdsturism och rekreation. Därför behöver unionen förbättra den biologiska mångfalden på sina jordbruksmarker genom en rad befintliga metoder som gynnar eller är förenliga med en ökad biologisk mångfald, däribland extensivt jordbruk. Extensivt jordbruk är oumbärligt för att bibehålla många arter och livsmiljöer i områden med rik biologisk mångfald. Det finns många extensiva jordbruksmetoder som har flera och viktiga fördelar för skyddet av biologisk mångfald, ekosystemtjänster och landskapselement, t.ex. precisionsjordbruk, ekologiskt jordbruk, agroekologi, trädjordbruk och lågintensiva permanenta gräsmarker.

(50)Det behöver genomföras restaureringsåtgärder för att förbättra den biologiska mångfalden i jordbruksekosystem i hela unionen, även i arealer som inte täcks av livsmiljötyper som omfattas av direktiv 92/43/EEG. I avsaknad av en gemensam metod för att bedöma tillståndet hos jordbruksekosystem som skulle göra det möjligt att fastställa specifika restaureringsmål för jordbruksekosystem är det lämpligt att fastställa en allmän skyldighet att förbättra den biologiska mångfalden i jordbruksekosystem och mäta fullgörandet av den skyldigheten på grundval av befintliga indikatorer.

(51)Eftersom jordbrukslandskapets fåglar är välkända och allmänt erkända nyckelindikatorer för jordbruksekosystems hälsa är det lämpligt att fastställa mål för deras återhämtning. Skyldigheten att uppnå sådana mål bör gälla för medlemsstaterna, inte för enskilda jordbrukare. Medlemsstaterna bör uppnå dessa mål genom att genomföra effektiva restaureringsåtgärder på jordbruksmark, och samarbeta med och ge stöd till jordbrukare och andra intressenter för åtgärdernas utformning och genomförande på fältet.

(52)Landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald i jordbruksmark, inklusive buffertzoner, mark i växelbruk eller fast träda, häckar, improduktiv träd- och buskmark, terrassmurar och dammar ger rum för vilda växter och djur, däribland pollinatörer, förhindrar markerosion och utarmning av jorden, filtrerar luft och vatten, stöder begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt jordbrukets produktivitet för pollinationsberoende grödor. Produktiva träd som ingår i system för trädjordbruk på åkermark och produktiva element i icke-produktiva häckar kan också beaktas som landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald, förutsatt att de inte behandlas med gödselmedel eller bekämpningsmedel och om skörden endast sker vid tidpunkter där det inte skulle äventyra höga nivåer av biologisk mångfald. Därför bör det fastställas ett krav på att säkerställa en stigande trend för andelen jordbruksmark med landskapselement som gynnar en hög biologisk mångfald. ▌Stigande trender bör också uppnås för andra befintliga indikatorer, t.ex. index för gräsmarksfjärilar och lagret av organiskt kol i mineraljordar på åkermark. [Ändr. 14]

(53)Den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) syftar till att stödja och stärka miljöskyddet, inklusive den biologiska mångfalden. Några av jordbrukspolitikens särskilda mål är att bidra till att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald, förbättra ekosystemtjänsterna och bevara livsmiljöer och landskap. Jordbrukspolitikens nya norm nr 8 om god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC 8) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013, EUT L 435, 6.12.2021, s. 1. ska stödmottagare som får arealrelaterat stöd ha minst 4 % åkermark på gårdsnivå som avsatts för icke-produktiva arealer och element, inbegripet mark i träda, och bevara befintliga landskapselement. Den andel på 4 % som ska uppnås för att efterleva denna GAEC-norm kan minskas till 3 % om vissa förutsättningar är uppfyllda Där en jordbrukare åtar sig att avsätta minst 7 % av sin åkermark till icke-produktiva arealer eller element, inklusive mark i träda, inom ramen för ett utökat miljösystem eller om det finns en minimiandel på minst 7 % av åkermarken på gårdsnivå som även omfattar fånggrödor eller kvävefixerande grödor odlade utan växtskyddsmedel.. Denna skyldighet kommer att bidra till att medlemsstaterna når en positiv trend när det gäller landskapselement som gynnar en hög mångfald på jordbruksmark. Inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken har medlemsstaterna dessutom möjlighet att inrätta miljösystem för jordbruksmetoder som tillämpas av jordbrukare på jordbruksarealer och som kan omfatta underhåll och skapande av landskapselement eller icke-produktiva arealer. På samma sätt kan medlemsstaterna i sina strategiska planer inom den gemensamma jordbrukspolitiken också inkludera åtaganden om miljö- och klimatvänligt jordbruk, inbegripet förbättrad förvaltning av landskapselement som går utöver villkoren för GAEC 8 och/eller miljösystem. Lifeprojekt för natur och biologisk mångfald kommer också att bidra till att Europas biologiska mångfald på jordbruksmark kan börja återhämta sig senast 2030 genom att stödja genomförandet av direktiv 92/43/EEG och direktiv 2009/147/EG samt EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030.

(54)Restaurering och återvätning Med återvätning avses processen att ändra dikad mark till våt mark. Kapitel 1 i IPCC 2014, 2013 och Supplement to the 2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories: Wetlands. Hiraishi, T., Krug, T., Tanabe, K., Srivastava, N., Baasansuren, J., Fukuda, M. och Troxler, T.G. (red.). av organiska jordar Begreppet organisk jord definieras i IPCC 2006, 2006 IPCC Guidelines for National Greenhouse Gas Inventories, som utarbetats av programmet för nationella inventeringar av växthusgaser, Eggleston H.S., Buendia L., Miwa K., Ngara T. och Tanabe K. (red.). som används i jordbruket (t.ex. som gräsmark eller åkermark) och som utgörs av dikade torvmarker bidrar till betydande fördelar för biologisk mångfald, en avsevärd minskning av växthusgasutsläppen och andra miljöfördelar, samtidigt som det bidrar till ett jordbrukslandskap med hög mångfald. Medlemsstaterna kan välja mellan många olika restaureringsåtgärder för dikade torvmarker som används inom jordbruket, däribland omställning av åkermark till permanent gräsmark, extensifieringsåtgärder åtföljda av minskad dränering, fullständig återvätning med möjlighet till brukning av våtmarker (paludikultur), eller etablering av torvbildande vegetation. De största klimatfördelarna skapas genom restaurering och återvätning av åkermark följt av restaurering av intensiv gräsmark. För att möjliggöra ett flexibelt genomförande av restaureringsmålet för dikade torvmarker som används inom jordbruket får medlemsstaterna räkna med restaureringsåtgärder och återvätning av dikade torvmarker i områden med torvbrytning samt, i viss utsträckning, restaurering och återvätning av dikade torvmarker med annan markanvändning (t.ex. skog) som bidrag till uppnåendet av målen för dikade torvmarker som används inom jordbruket. Om det är vederbörligen motiverat, och om återvätning av dikad torvmark som används inom jordbruket inte kan genomföras på grund av betydande negativ inverkan på byggnader, infrastruktur, klimatanpassning eller andra allmänintressen och det inte är möjligt att återväta torvmarker med annan markanvändning, får medlemsstaterna fastställa en mindre andel torvmark för återvätning.

(55)För att fullt ut ta vara på fördelarna för den biologiska mångfalden bör restaurering och återvätning av arealer med dikad torvmark gå utöver arealen för de typer av våtmarkslivsmiljöer som förtecknas i bilaga I i direktiv 92/43/EEG som ska återetableras. Uppgifter om organiska jordars omfattning och deras utsläpp och upptag av växthusgaser övervakas och görs tillgängliga genom rapportering om LULUCF-sektorn i medlemsstaternas nationella inventeringar av växthusgaser som lämnas in till UNFCCC. Restaurerade och återvätta torvmarker kan fortsätta att användas produktivt på alternativa sätt. Paludikultur, där jordbruk bedrivs på torvmarker i blött skick, kan innefatta odling av olika typer av vass, vissa typer av virke, odling av blåbär och tranbär, odling av vitmossa samt bete för vattenbufflar. Dessa metoder bör baseras på principerna för hållbar förvaltning och syfta till att öka den biologiska mångfalden så att de kan vara av högt värde såväl ekonomiskt som ekologiskt. Paludikultur kan gynna flera hotade arter i unionen och kan också underlätta konnektiviteten mellan våtmarksområden och associerade arters populationer i unionen. Finansiering av åtgärder för att restaurera och återväta dikade torvmarker och för att kompensera eventuella inkomstförluster kan komma från en rad olika källor, bland annat utgifter inom ramen för unionens budget och unionens finansieringsprogram.

(56)I EU:s nya skogsstrategi för 2030 Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén. Ny EU-skogsstrategi för 2030 (COM(2021) 572 final). beskrevs behovet av att återställa den biologiska mångfalden i skogar. Skogar och andra skogsmarker täcker mer än 43,5 % av EU:s landareal. Skogsekosystem som hyser en rik biologisk mångfald är sårbara för klimatförändringar men är också en naturlig bundsförvant när det gäller att anpassa sig till och bekämpa klimatförändringar och klimatrelaterade risker, bl.a. genom sina funktioner som kollager och kolsänkor, och tillhandahåller många andra oumbärliga ekosystemtjänster och ekosystemfördelar, t.ex. försörjning med virke och trä, livsmedel och andra icke-träbaserade produkter, klimatreglering, markstabilisering och rening av luft och vatten.

[Ändr. 112/rev1]

(58)Restaureringsmål och restaureringsskyldigheter för livsmiljöer och arter som skyddas enligt direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG, för pollinatörer och för sötvattens-, jordbruks- och skogsekosystem och urbana ekosystem bör komplettera varandra och fungera i synergi, i syfte att uppnå det övergripande målet att restaurera ekosystem i medlemsstaternas land- och havsområden. De restaureringsåtgärder som krävs för att uppnå ett specifikt mål kommer i många fall att bidra till att andra mål eller skyldigheter uppnås. Medlemsstaterna bör därför planera restaureringsåtgärder strategiskt i syfte att maximera deras effektivitet när det gäller att bidra till återhämtning av natur i hela unionen. Restaureringsåtgärder bör också planeras på ett sådant sätt att de beaktar begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt förebyggande och kontroll av effekterna av naturkatastrofer, och markförstöring. De bör syfta till att optimera ekosystemens ekologiska, ekonomiska och sociala funktioner, inbegripet deras produktivitetspotential, med beaktande av deras bidrag till en hållbar utveckling i relevanta regioner och samhällen. Det är viktigt att medlemsstaterna utarbetar detaljerade nationella restaureringsplaner med utgångspunkt i bästa tillgängliga vetenskapliga evidens. Dokumenterade uppgifter om historisk utbredning och areal samt om förväntade förändringar i miljöförhållanden till följd av klimatförändringar bör ligga till grund för bedömningar av den gynnsamma referensarealen för livsmiljötyper. Dessutom är det viktigt att allmänheten i ett tidigt skede får verkliga möjligheter att delta i utarbetandet av planerna. Medlemsstaterna bör ta hänsyn till de särskilda förhållandena och behoven inom sitt territorium för att planerna ska motsvara relevanta påverkansfaktorer, hot och drivkrafter för förlust av biologisk mångfald och bör samarbeta för att säkerställa restaurering och konnektivitet över gränserna.

(59)För att säkerställa synergier mellan de olika åtgärder som har vidtagits och kommer att vidtas för att skydda, bevara och restaurera natur i unionen bör medlemsstaterna ta hänsyn till följande när de utarbetar sina nationella restaureringsplaner: De bevarandeåtgärder som har fastställts för Natura 2000-områden och de prioriterade åtgärdsplaner som har upprättats i enlighet med direktiven 92/43/EEG och 2009/147/EG. Åtgärder för att uppnå god ekologisk och kemisk status hos vattenförekomster som ingår i de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som har utarbetats i enlighet med direktiv 2000/60/EG. Marina strategier för att uppnå god miljöstatus för alla marina regioner i unionen som har utarbetats i enlighet med direktiv 2008/56/EG. Nationella luftvårdsprogram som har utarbetats i enlighet med direktiv (EU) 2016/2284. Nationella strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald som har utvecklats i enlighet med artikel 6 i konventionen om biologisk mångfald och bevarandeåtgärder som har vidtagits i enlighet med förordning 1380/2013 och tekniska åtgärder som har antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (EUT L 198, 25.7.2019, s. 105)..

(60)För att säkerställa samstämmighet mellan målen för den här förordningen och direktiv (EU) 2018/2001 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82)., förordning (EU) 2018/1999 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1). och Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG när det gäller att främja energi från hållbara källor Europaparlamentets och rådets direktiv 98/70/EG av den 13 oktober 1998 om kvaliteten på bensin och dieselbränslen och om ändring av rådets direktiv 93/12/EEG (EGT L 350, 28.12.1998, s. 58).▌ under arbetet med de nationella restaureringsplanerna bör medlemsstaterna ta hänsyn till förnybara energiprojekts potential att bidra till målen för restaurering av natur och bör ta vederbörlig hänsyn till behovet att uppnå målen för unionslagstiftningen om förnybar energi.

(61)Eftersom det är viktigt att på ett konsekvent sätt ta itu med de dubbla utmaningarna med förlust av biologisk mångfald och klimatförändringar bör restaurering av biologisk mångfald ta hänsyn till utbyggnaden av förnybar energi och vice versa. Restaureringsverksamhet och utbyggnad av projekt för förnybar energi får kombineras, när så är möjligt, inbegripet i accelerationsområden för förnybar energi och särskilda nätområden. I direktiv (EU) 2018/2001 föreskrivs att medlemsstaterna ska utföra en samordnad kartläggning för utbyggnaden av förnybar energi på sina territorier för att identifiera vilken inhemsk potential som finns och den tillgängliga markyta och underjordiska yta och de tillgängliga inlandsvatten- och havsvattenområden som behövs för att bygga kraftverk för energiproduktion från förnybara källor, och den tillhörande infrastruktur, såsom nät- och lageranläggningar, inbegripet för värmeenergilagring, som behövs för att medlemsstaterna ska uppfylla åtminstone sina nationella bidrag till det reviderade målet för förnybara energikällor för 2030. Sådana områden, inbegripet befintliga kraftverk och samarbetsmekanismer, bör stå i proportion till de beräknade utvecklingsbanorna och den totala planerade installerade kapaciteten per teknik för förnybar energi som fastställs i de nationella energi- och klimatplanerna. Medlemsstaterna bör peka ut en undergrupp av sådana områden som accelerationsområden för förnybar energi. Dessa är särskilda platser, på land eller till havs, som är särskilt lämpliga för installation av anläggningar för produktion av energi från förnybara energikällor, ▌där utbyggnaden av en viss typ av förnybar energi inte förväntas ha någon betydande miljöpåverkan, med tanke på förhållandena i det valda området. Medlemsstaterna bör prioritera artificiella och bebyggda ytor, t.ex. tak, fasader, områden för transportinfrastruktur och den omedelbara omgivningen, parkeringsplatser, jordbruk, avfallsanläggningar, industriområden, gruvor, artificiella sjöar, vattenmagasin eller andra vattenförekomster och, om så är lämpligt, anläggningar för rening av avloppsvatten från tätbebyggelse samt skadad mark som inte kan användas för jordbruk. I direktiv (EU) 2018/2001 fastställs också att medlemsstaterna får anta en eller flera planer för att utse särskilda infrastrukturområden för utveckling av nät- och lagringsprojekt som är nödvändiga för att integrera förnybar energi i elsystemet, om en sådan utveckling inte förväntas ha någon betydande miljöpåverkan eller om sådan påverkan vederbörligen kan mildras eller, om detta inte är möjligt, kompenseras. Syftet med sådana områden ska vara att stödja och komplettera accelerationsområdena för förnybar energi. När medlemsstaterna pekar ut accelerationsområden för förnybar energi och särskilda infrastrukturområden bör de undvika skyddade områden och ta hänsyn till sina nationella restaureringsplaner. Medlemsstaterna bör samordna utarbetandet av nationella restaureringsplaner med kartläggningen av områden som är nödvändiga för det nationella bidraget till målet för förnybara energikällor för 2030 och, i tillämpliga fall, med utseendet av accelerationsområden för förnybar energi och särskilda nätområden. Under utarbetandet av planerna för restaurering av natur bör medlemsstaterna säkerställa synergier med utbyggnaden av förnybar energi och energiinfrastruktur och med redan utsedda accelerationsområden för förnybar energi och särskilda nätområden och även säkerställa att dessa områden för förnybar energi fungerar oförändrat, inbegripet sådana tillståndsförfaranden som är tillämpliga i dessa områden för förnybar energi som avses i direktiv (EU) 2018/2001.

(62)För att säkerställa synergier med restaureringsåtgärder som medlemsstaterna redan har planerat eller vidtagit ska de nationella restaureringsplanerna erkänna dessa restaureringsåtgärder och ta hänsyn till dem. Med tanke på hur brådskande det är enligt budskapet i IPCC:s rapport 2022 att vidta åtgärder för att restaurera skadade ekosystem bör medlemsstaterna genomföra de åtgärderna parallellt med att restaureringsplanerna utarbetas.

(63)De nationella restaureringsplanerna och åtgärderna för att restaurera livsmiljöer samt åtgärderna för att förhindra försämring av livsmiljöer bör också ta hänsyn till resultatet av forskningsprojekt som är relevanta för att bedöma ekosystems tillstånd, identifiera och inrätta restaureringsåtgärder och för övervakningsändamål, och vid behov ta hänsyn till de olikartade förhållandena i unionens olika regioner, i enlighet med artikel 191.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), såsom sociala, ekonomiska och kulturella behov och regionala och lokala särdrag, inbegripet befolkningstäthet.

(64)Det är lämpligt att ta hänsyn till den särskilda situationen i unionens yttersta randområden enligt förteckningen i artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) där det föreskrivs specifika åtgärder för att stödja dessa områden. Som anges i EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 kommer särskilt fokus att läggas på att skydda och återställa ekosystem i EU:s yttersta randområden med tanke på deras exceptionellt höga värde för den biologiska mångfalden. Samtidigt bör de tillhörande kostnaderna för att skydda och återställa dessa ekosystem och de yttersta randområdenas avlägsna läge, ökaraktär, ringa storlek, besvärliga terräng- och klimatförhållanden beaktas, särskilt vid utarbetandet av de nationella restaureringsplanerna. Medlemsstaterna uppmuntras att på frivillig basis inkludera särskilda restaureringsåtgärder i de yttersta randområden som inte omfattas av denna förordning.

(65)Europeiska miljöbyrån (EEA) bör ge medlemsstaterna stöd i utarbetandet av nationella restaureringsplaner och även för övervakningen av framstegen mot att uppfylla målen och skyldigheterna för restaurering. Kommissionen bör bedöma om de nationella restaureringsplanerna är tillräckliga för att uppfylla dessa mål och skyldigheter.

(66)Kommissionens rapport om tillståndet för naturen från 2020 har visat att en betydande andel av den information som lämnats av medlemsstaterna i enlighet med artikel 17 i rådets direktiv 92/43/EEG Rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7). och artikel 12 i direktiv 2009/147/EG, särskilt om bevarandestatus och trender för de livsmiljöer och arter som de skyddar, kommer från ofullständiga investeringar eller baseras enbart på experters utlåtanden. Rapporten visade också att statusen för flera livsmiljötyper och arter som skyddas enligt direktiv 92/43/EEG fortfarande är okänd. Dessa kunskapsluckor måste fyllas och det krävs investeringar i kontroll och övervakning för att underbygga stabila och vetenskapligt baserade nationella restaureringsplaner. För att olika övervakningsmetoder ska bli snabbare, mer effektiva och samstämmiga bör kontroll och övervakning i största möjliga mån ta vara på resultatet av unionsfinansierade forsknings- och innovationsprojekt, ny teknik, såsom övervakning på plats och fjärranalys med hjälp av rymddata och rymdtjänster som levereras inom ramen för unionens rymdprogram (Egnos/Galileo och Copernicus). EU-uppdragen ”Återställa våra hav och vatten”, ”Anpassning till klimatförändringar” och ”En giv för den europeiska marken” kommer att stödja genomförandet av restaureringsmålen Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om EU-uppdrag (COM(2021) 609 final)..

(66a)Med tanke på de särskilda tekniska och finansiella utmaningar som är förknippade med kartläggning och övervakning av marina miljöer kan medlemsstaterna, som ett komplement till den information som rapporteras i enlighet med artikel 17 i direktiv 92/43/EEG och i enlighet med artikel 17 i direktiv 2008/56/EG, använda information om påverkansfaktorer och hot eller annan relevant information som grund för extrapolering när de bedömer tillståndet i marina livsmiljöer som förtecknas i bilaga II. Ett sådant tillvägagångssätt kan därmed också användas som grund för planering av restaureringsåtgärder i marina livsmiljöer i enlighet med denna förordning. Den övergripande bedömningen av tillståndet i de marina livsmiljöer som förtecknas i bilaga II bör baseras på bästa tillgängliga kunskap och senaste tekniska och vetenskapliga framsteg.

(67)För att övervaka framstegen med att genomföra de nationella restaureringsplanerna, de restaureringsåtgärder som har genomförts, de arealer som är föremål för restaureringsåtgärder och uppgifter om inventeringen av barriärer för vattendrags kontinuitet, bör det införas ett system där medlemsstaterna åläggs att skapa, uppdatera och göra relevanta uppgifter tillgängliga om resultatet av sådan övervakning. Den elektroniska rapporteringen av uppgifter till kommissionen bör använda EEA:s Reportnetsystem och bör syfta till att hålla den administrativa bördan för alla aktörer så begränsad som möjligt. För att säkerställa en lämplig infrastruktur för allmänhetens tillgång till, rapportering och utbyte av uppgifter mellan offentliga myndigheter, bör medlemsstaterna när så är relevant basera dataspecifikationerna på de som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26)., Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1). och Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 26.6.2019, s. 56)..

(68)För att säkerställa ett effektivt genomförande av den här förordningen bör kommissionen på begäran ge medlemsstaterna stöd genom instrumentet för tekniskt stöd Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/240 av den 10 februari 2021 om inrättande av ett instrument för tekniskt stöd (EUT L 57, 18.2.2021, s. 1)., som tillhandahåller skräddarsytt tekniskt stöd för att utforma och genomföra reformer. Det tekniska stödet omfattar t.ex. stärkt administrativ kapacitet, harmoniserade rättsliga ramar och utbyte av relevant bästa praxis.

(69)Kommissionen bör rapportera om medlemsstaternas framsteg mot att uppfylla restaureringsmålen och restaureringsskyldigheterna i den här förordningen på grundval av unionsomfattande lägesrapporter som utarbetas av EEA och andra analyser och rapporter som medlemsstaterna gör tillgängliga inom relevanta politikområden, t.ex. naturvårds-, havs- och vattenpolitik.

(70)För att säkerställa att de mål och skyldigheter som fastställs i den här förordningen förverkligas är det mycket viktigt att det görs tillräckliga privata och offentliga investeringar i restaurering. Medlemsstaterna bör integrera utgifter för mål för biologisk mångfald, även i förhållande till alternativ- och omställningskostnader till följd av genomförandet av de nationella restaureringsplanerna, i sina nationella budgetar och avspegla hur unionsfinansiering används. När det gäller unionsfinansieringen bidrar utgifter inom ramen för unionens budget och unionens finansieringsprogram, t.ex. programmet för miljö- och klimatpolitik (Life) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/783 av den 29 april 2021 om inrättande av ett program för miljö och klimatpolitik (Life) samt om upphävande av förordning (EU) nr 1293/2013 (EUT L 172, 17.5.2021, s. 53)., Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1139 av den 7 juli 2021 om Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden och om ändring av förordning (EU) 2017/1004 (EUT L 247, 13.7.2021, s. 1)., Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2020/2220 av den 23 december 2020 om fastställande av vissa övergångsbestämmelser för stöd från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) under åren 2021 och 2022 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1305/2013, (EU) nr 1306/2013 och (EU) nr 1307/2013 vad gäller resurser och tillämpning under åren 2021 och 2022 och förordning (EU) nr 1308/2013 vad gäller resurser och fördelningen av sådant stöd under åren 2021 och 2022 (EUT L 437, 28.12.2020, s. 1)., Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ), Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Sammanhållningsfonden Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1058 av den 24 juni 2021 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och Sammanhållningsfonden (EUT L 231, 30.6.2021, s. 60). och Fonden för en rättvis omställning Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1056 av den 24 juni 2021 om inrättande av Fonden för en rättvis omställning (EUT L 231 30.6.2021, s. 1)., samt unionens ramprogram för forskning innovation, Horisont Europa Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/695 av den 28 april 2021 om inrättande av Horisont Europa – ramprogrammet för forskning och innovation, och om fastställande av dess regler för deltagande och spridning samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1290/2013 och (EU) nr 1291/2013 (EUT L 170, 12.5.2021, p. 1)., till målen för biologisk mångfald med ambitionen att anslå 7,5 % 2024 och 10 % 2026 och 2027 av de årliga utgifterna i den fleråriga budgetplanen 2021–2027 Rådets förordning (EU, Euratom) 2020/2093 av den 17 december 2020 om den fleråriga budgetramen 2021–2027 (EUT L 433I, 22.12.2020, s. 11). till mål för den biologiska mångfalden.

Faciliteten för återhämtning och resiliens Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/241 av den 12 februari 2021 om inrättande av faciliteten för återhämtning och resiliens (EUT L 57, 18.2.2021, s. 17). är ytterligare en källa till finansiering av skydd för och restaurering av biologisk mångfald och ekosystem. När det gäller Life-programmet bör särskild uppmärksamhet ges åt en lämplig användning av de strategiska naturprojekten som ett särskilt verktyg som skulle kunna stödja genomförandet av den här förordningen genom att integrera tillgängliga finansiella resurser på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

(71)En rad EU-initiativ, nationella initiativ och privata initiativ finns tillgängliga för att stimulera privat finansiering, såsom InvestEU-programmetEuropaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/523 av den 24 mars 2021 om inrättande av InvestEU-programmet och om ändring av förordning (EU) 2015/1017 (EUT L 107, 26.3.2021, s. 30)., som erbjuder möjligheter att mobilisera offentlig och privat finansiering för att stödja bland annat förbättring av natur och biologisk mångfald genom gröna och blå infrastrukturprojekt och koldioxidbindning som en grön affärsmodell Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet, Hållbara kretslopp för kol (COM(2021) 800 final)..

(71a)För att säkerställa genomförandet av denna förordning är det nödvändigt med tillräckliga privata och offentliga investeringar i åtgärder för naturrestaurering. Kommissionen bör därför senast 12 månader efter ikraftträdandet och i samråd med medlemsstaterna lägga fram en rapport med en analys av eventuella brister i genomförandet av denna förordning. När så är lämpligt bör rapporten åtföljas av förslag till lämpliga åtgärder, inbegripet finansiella åtgärder, för att hantera de identifierade bristerna, såsom inrättandet av en särskild finansiering och utan att föregripa medlagstiftarnas befogenheter vad gäller antagandet av nästa fleråriga budgetram efter 2027.

(71b)Enligt domstolens fasta rättspraxis ankommer det dessutom på medlemsstaternas domstolar att, i enlighet med principen om lojalt samarbete i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), säkerställa domstolsskyddet av de rättigheter som enskilda har enligt unionsrätten. Vidare medför artikel 19.1 i EU-fördraget krav på att medlemsstaterna fastställer de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. Unionen och dess medlemsstater är parter i FN:s ekonomiska kommission för Europas (Unece) konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen). Enligt Århuskonventionen bör medlemsstaterna, i enlighet med det relevanta nationella rättssystemet, säkerställa att den berörda allmänheten har tillgång till rättslig prövning.

(72)Medlemsstaterna bör främja ett rättvist och samhällsövergripande tillvägagångssätt för utarbetandet och genomförandet av sina nationella restaureringsplaner genom att inkludera förfaranden för allmänhetens delaktighet och genom att ta hänsyn till lokalsamhällens och berörda parters behov.

(73)Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1). är de strategiska GJP-planerna avsedda att bidra till uppnåendet av och överensstämma med de långsiktiga nationella mål som anges i eller som följer av de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII till den förordningen. Den här förordningen om restaurering av natur bör beaktas när kommissionen i enlighet med artikel 159 i förordning (EU) 2021/2115 senast den 31 december 2025 ser över den förteckning som anges i bilaga XIII till den förordningen.

(74)I enlighet med åtagandet i det åttonde miljöhandlingsprogrammet till 2030 [Hänvisning ska läggas till när det åttonde miljöhandlingsprogrammet har offentliggjorts.] bör medlemsstaterna fasa ut miljöskadliga subventioner på nationell nivå, använda marknadsbaserade instrument och verktyg för grön budgetering på bästa sätt, inbegripet sådana som krävs för att säkerställa en socialt rättvis omställning, och stödja företag och andra berörda aktörer i utvecklingen och tillämpningen av standardiserad praxis för redovisning av naturkapital.

(75)För att säkerställa att den här förordningen anpassas på det sätt som behövs till tekniska och vetenskapliga framsteg, för att beakta erfarenheterna av tillämpningen av förordningen eller för att säkerställa överenstämmelse med EUNIS livsmiljötyper bör befogenhet att anta akter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget delegeras till kommissionen i fråga om ändring av bilagorna I–VII för att anpassa grupperna av livsmiljöer, anpassa förteckningen över fågelarter som används för indexet för vanliga jordbruksfåglar och anpassa förteckningen över indikatorer för biologisk mångfald för jordbruksekosystem, förteckningen över indikatorer för biologisk mångfald för skogsekosystem och förteckningarna över marina livsmiljöer och arter ▌och exemplen på restaureringsåtgärder. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför konsekvensbedömningar och lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, ▌i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter.

(76)För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av den här förordningen bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att närmare fastställa metoden för att övervaka pollinatörer, närmare fastställa metoderna för att övervaka de indikatorer för jordbruksekosystem som förtecknas i bilaga IV till den här förordningen och de indikatorer för skogsekosystem som förtecknas i bilaga VI i den här förordningen, fastställa vägledande ramverk för att fastställa tillfredsställande nivåer för urbana grönområden, trädtäckning i stadsområden i urbana ekosystem, pollinatörer, indikatorer för jordbruksekosystem som förtecknas i bilaga IV till den här förordningen och indikatorer för skogsekosystem som förtecknas i bilaga VI till den här förordningen, fastställa ett enhetligt format för de nationella restaureringsplanerna, fastställa formatet, strukturen och de närmare arrangemangen för att lämna in uppgifter och information elektroniskt till kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13)..

(77)Kommissionen bör göra en utvärdering av denna förordning. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör denna utvärdering baseras på kriterierna effektivitet, ändamålsenlighet, relevans, konsekvens och EU-mervärde, vilka också bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder. Vidare bör kommissionen bedöma behovet av att fastställa ytterligare restaureringsmål, baserat på gemensamma metoder för bedömning av tillståndet hos ekosystem som inte omfattas av artiklarna 4 och 5, med hänsyn till aktuell vetenskaplig evidens.

(78)Eftersom målen för denna förordning inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av dess omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går denna förordning inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.