1.Europaparlamentet lovordar de insatser som har gjorts av EU:s fiskerisektor och de framsteg som har gjorts för att göra fisket än mer hållbart och få det att bidra till skyddet och det hållbara utnyttjandet av marina ekosystem. Parlamentet anser att haven, trots dessa insatser och framsteg, påverkas av flera andra faktorer såsom överfiske, klimatförändringar, försurning, invasiva främmande arter och olika föroreningskällor, i synnerhet från landbaserad verksamhet och transport, som i viss mån ligger bortom yrkesfiskarnas kontroll och utgör ett betydande hot mot deras försörjningsmöjligheter och mot de marina ekosystemen.

2.Europaparlamentet framhåller det verkliga värde som havet och alla arter som är beroende av det har. Parlamentet understryker att sunda marina ekosystem är avgörande för livet på jorden och spelar en viktig roll för planetens välbefinnande. Parlamentet är medvetet om att skyddet av haven behöver förbättras på global nivå och EU-nivå.

3.Europaparlamentet anser, i likhet med alla berörda parter som är involverade i fiskeri‑ och miljöpolitiken, att sunda marina ekosystem gynnar vår hälsa, samhället och ekonomin och är avgörande för hela planeten och särskilt för de befolkningar som är beroende av dem.

4.Europaparlamentet påminner om världshavens mycket viktiga roll för klimat- och livsmedelssystemen, eftersom de täcker 71 % av jordens yta, producerar hälften av vårt syre och absorberar en tredjedel av koldioxidutsläppen. Parlamentet betonar att det måste utvecklas politiska strategier och finansieringsstrategier för bevarande och hållbart nyttjande av haven. Parlamentet efterlyser ett globalt skydd för de försörjningsmöjligheter som är beroende av haven och för den biologiska mångfalden i haven. Parlamentet betonar världshavens avgörande roll, i synnerhet för koldioxidbindning, utveckling av förnybar energi, skapande av arbetstillfällen, fattigdomsminskning, varutransporter och internetkommunikation. Parlamentet uppmärksammar det inbördes beroendet mellan fiske och livsmedelstrygghet eftersom 3,3 miljarder människor är beroende av livsmedel från havet för minst 20 % av sitt intag av animaliskt protein.

5.Europaparlamentet noterar att samhällen längs kusterna har samlat in mat från Europas hav under många generationer. Parlamentet anser att fiskeri- och vattenbrukssektorerna samt dessa kustsamhällen bidrar till en hållbar livsmedelstrygghet inom ramen för den blå ekonomin. Parlamentet anser att den hållbara användningen och förvaltningen av marina resurser bör anses bidra till de marina ekosystemen, inte skada dem.

6.Europaparlamentet anser att kommissionens handlingsplan är utformad på ett sätt som innebär att den inte är samstämd med andra prioriteringar och strategier, såsom säkerställandet av livsmedelstrygghet och EU:s strategiska oberoende. Parlamentet framhäver dessutom att handlingsplanen bör förvaltas genom en integrerad, konsekvent och ekosystembaserad strategi som främjar synergier mellan all maritim verksamhet, i syfte att undvika konflikter och främja samarbete, i synnerhet vad gäller marin energiinfrastruktur, och att den bör säkerställa likvärdiga förutsättningar gentemot länder utanför EU. Parlamentet anser att det i handlingsplanen inte har tagits tillräcklig hänsyn till sådana faktorer som stigande priser, stärkandet av den gemensamma fiskeripolitikens sociala dimension och stärkandet av den ekonomiska tillväxten och sysselsättningen.

7.Europaparlamentet beklagar att den föreslagna handlingsplanen kommer vid en tidpunkt när fiskerisektorn kämpar med konsekvenserna av Rysslands invasion av Ukraina, de stigande och oförutsägbara oljepriserna och brexit.

8.Europaparlamentet understryker den allmänna oron över avsaknaden av verkliga samråd med berörda parter för att säkerställa stöd för handlingsplanen. Parlamentet uttrycker en allmän oro över att proportionalitetsöverväganden inte beaktas ordentligt i kommissionens förslag.

9.Europaparlamentet påminner om att handlingsplanen bör vara förenlig med målen i den gemensamma fiskeripolitiken för att säkerställa att fiskeri- och vattenbruksverksamheterna är miljömässigt hållbara på lång sikt och förvaltas i enlighet med en ekosystembaserad strategi. Parlamentet påminner om att handlingsplanen även bör vara förenlig med målen om att garantera nytta i ekonomiskt, socialt och sysselsättningsmässigt hänseende samt bidra till en tryggad livsmedelsförsörjning och utnyttja tillgängliga fiskemöjligheter på bästa sätt för att minska beroendet av marknader utanför EU. Parlamentet välkomnar alla mål som möjliggör följdriktighet mellan den gemensamma fiskeripolitiken och annan politik, i synnerhet miljölagstiftning.

10.Europaparlamentet stöder behovet av att stärka och förbättra vetenskapliga forsknings- och innovationsprojekt, som bör genomföras på ett sätt som är förenligt med annan EU‑politik samt andra pilotprojekt och vetenskapliga projekt som rör innovation och forskning, exempelvis politik och projekt för att minska och ersätta användningen av (mikro)plast.

11.Europaparlamentet beklagar bristen på följdriktighet i handlingsplanens titel liksom avsaknaden av en heltäckande uppsättning förslag i handlingsplanen, eftersom planen främst är inriktad på att ändra de fiskemetoder som påverkar arter och livsmiljöer och inte tar itu med potentialen att få till stånd en anpassning mellan teknik och metoder inom fisket, och skyddet eller återställandet av ekosystem. Parlamentet påminner om att det är särskilt relevant att hitta en balans mellan kraven för användarna och fördelarna för naturen för att säkerställa förutsebarhet och rättslig klarhet, och betonar att fiskarna måste vara en del av lösningen i stället för att framställas som orsaken till problemet.

12.Europaparlamentet välkomnar att man i handlingsplanen också tar upp möjligheten att införa ytterligare åtgärder för att öka selektiviteten, inbegripet innovationer för att förbättra fiskeredskapens och fiskeanordningarnas selektivitet och åtgärder för att minska fångsterna av ungfisk och bifångsterna av känsliga arter. Parlamentet påminner om att oavsiktliga fångster av känsliga marina arter måste minskas och om möjligt elimineras så att de inte hotar dessa arters bevarandestatus, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder.

13.Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppmaningar att minska bifångsterna av känsliga arter. Parlamentet betonar särskilt det akuta behovet av att vidta åtgärder för att minska bifångsterna av delfiner och tumlare genom att införa kortvariga stängningar av vissa fiskeområden i kombination med ljudskrämmare och förbättrade övervakningssystem, i linje med vetenskaplig rådgivning. Parlamentet påminner om att ekonomisk ersättning och ekonomiska incitament finns tillgängliga inom ramen för Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF) för att mildra de socioekonomiska effekterna av dessa åtgärder.

14.Europaparlamentet betonar behovet av att utveckla och stödja initiativ för återställande av marina ekosystem, något som endast är möjligt om beslutsfattarna till fullo involverar och samarbetar med de grupper som är beroende av dessa marina områden för sitt uppehälle. Parlamentet efterlyser i detta syfte finansiellt stöd för vetenskapliga studier och insamling av uppgifter om marina ekosystem, finansiell ersättning och incitament, t.ex. genom Europeiska havs-, fiskeri- och vattenbruksfonden (EHFVF), som bör användas för att tillhandahålla effektivt stöd för de fiskeflottor i EU som går över till mer selektiva fiskemetoder och i synnerhet för att stödja de fiskare som påverkas mest av restriktionerna liksom för att begränsa de socioekonomiska följderna av restriktiva åtgärder.

15.Europaparlamentet betonar exempelvis att vetenskapliga studier visar att man med hjälp av större maskstorlekar och minsta landningsstorlekar skulle göra det möjligt att lämna den yngsta fisken i vattnet och därmed öka fiskpopulationernas möjligheter att reproducera sig. Detta skulle leda till högre avkastning för fiskare och större landningar per ansträngningsenhet.

16.Europaparlamentet upprepar målen om att senast 2030 skydda minst 30 % av EU:s hav och strikt skydda minst 10 % av dem. Parlamentet noterar att EU har gjort framsteg när det gäller att utse nya marina skyddsområden, både som en del av EU:s Natura 2000‑nätverk och genom kompletterande fastställanden av skyddsområden på nationell nivå.

17.Europaparlamentet framhäver att marina skyddsområden skiljer sig åt i fråga om storlek samt skyddsvärda arter, livsmiljöer och ekosystem, att de inrättas med olika bevarandemål och att de inte bör betraktas som enhetliga områden som alla ger de fördelar för marina ekosystem som välskötta marina skyddsområden innebär. Parlamentet anser därför att kommissionens handlingsplan speglar ett alltför förenklat och allmänt hållet tillvägagångssätt och således ger intrycket att alla marina skyddsområden kan genomföras och förvaltas på samma sätt, vilket bl.a. illustreras av förslagen avseende vissa fiskeredskap och utfasningen av det mobila bottenfisket i alla marina skyddsområden senast 2030. Parlamentet efterlyser en välavvägd strategi för definitionen och genomförandet av marina skyddsområden, med beaktande av bevarandemålen i varje specifikt område och den verksamhet som traditionellt pågår i dessa områden liksom den dynamiska och föränderliga miljö som klimatförändringarna ger upphov till, samtidigt som man säkerställer att fiskarna konkret deltar i fastställandet och förvaltningen av områdena.

18.Europaparlamentet noterar att det råder stark vetenskaplig konsensus om att marina skyddsområden kan vara gynnsamma för fiskerier på grund av deras spridningseffekter och deras positiva effekter för rekrytering, exempelvis genom skydd av reproduktionsområden, ungfisk och storvuxna moderfiskar med hög reproduktionskapacitet, vilket man kan se i flera marina skyddsområden i EU. Parlamentet betonar att marina skyddsområden, när de är framgångsrika, erbjuder betydande socioekonomiska fördelar, särskilt för kustsamhällen och fiske- och turismsektorn, och att marina skyddsområden kan fylla viktiga ekologiska funktioner för fiskpopulationers fortplantning, exempelvis genom att de tillhandahåller lekområden och uppväxtområden, och förbättra deras motståndskraft.

19.Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen och medlemsstaterna på att andra effektiva miljöskyddsverktyg, såsom andra effektiva områdesbaserade bevarandeåtgärder, bör beaktas i handlingsplanen för att bidra till måluppfyllelse och maximera effekterna av åtgärder som redan har genomförts i en miljö som till följd av klimatförändringarna är dynamisk och föränderlig, samt för att bidra till att upprätthålla proportionalitet mellan alla åtgärder.

20.Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra de skyddsåtgärder eller restriktiva åtgärder som behövs för att uppnå de specifika bevarande- och återställandemålen för vart och ett av dessa marina skyddsområden, inbegripet de tekniska åtgärder som behövs för att uppnå målen, och genom tillräcklig finansiering, med början i de mest riskutsatta områdena och de Natura 2000-områden som är inriktade på att skydda marina livsmiljöer. Parlamentet påminner om medlemsstaternas rättsliga skyldigheter och framhäver att kommissionen har inlett förfaranden mot vissa medlemsstater som inte ska ha fullgjort sina skyldigheter enligt habitatdirektivet Direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206,  22.7.1992, s. 7)..

21.Europaparlamentet anser att marina skyddsområden och andra skyddade områden är verktyg, inte mål i sig själva. Parlamentet konstaterar att de marina skyddsområdena för att bli framgångsrika måste accepteras av fiskarna, kustsamhällena och andra berörda parter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inleda och finansiera vetenskapliga forskningsprogram och förespråkar att fiskerisektorn, inbegripet den icke-industriella verksamheten, liksom andra relevanta berörda parter ska inkluderas i utformningen, förvaltningen, genomförandet, övervakningen och tillsynen av marina skyddsområden.

22.Europaparlamentet anser att det inte bara åligger EU att involvera det forskarvärlden, fiskerisektorn och samtliga relevanta berörda parter, särskilt vad gäller att förhindra skadlig praxis som utländska flottor ägnar sig åt. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att ta itu med global verksamhet som skadar skyddet av haven, däribland verksamhet som bedrivs av flottor i länder utanför EU, såsom den kinesiska flottan, och förespråkar att man ska ta inrättandet av ett globalt nätverk av marina skyddsområden under övervägande.

23.Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över olje- och gasutvinningens inverkan på den marina miljön samt på fisket och vattenbruket. Parlamentet upprepar sin uppmaning om att förbjuda all miljöskadlig industriell utvinningsverksamhet, såsom gruvdrift och utvinning av fossila bränslen, i marina skyddsområden.

24.Europaparlamentet framhäver att många unionsfartyg fiskar med mobila bottenkontaktredskap och att många kustregioner är socialt och ekonomiskt beroende av verksamhet som använder sig av mobila och fasta bottenkontaktredskap, såsom skaldjursodlingsverksamhet. Parlamentet framhäver att restriktioner för eller förbud mot användning av bottenkontaktredskap i fiskezoner inte bara handlar om att flytta fiskefartygs verksamhet till andra fångstområden. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att bl.a. beakta de eventuella tillgängliga resurser som kan fångas med dessa redskap, fiskarnas praktiska erfarenhet, förekomsten och omfördelningen av fiskefartyg i angränsande områden för att undvika en överlappning som skulle kunna orsaka en konflikt om utnyttjandet av utrymme, ökade påfrestningar inom andra fångstområden och en försämring av arbetsförhållandena.

25.Europaparlamentet påminner om att det skifte mot regionalisering som skedde under den senaste reformen av den gemensamma fiskeripolitiken var ett försök att gå ifrån en universalstrategi som innebar att besluten i EU var alltför centraliserade. Parlamentet välkomnar de åtgärder som föreslås i handlingsplanen för att förbättra det regionala samarbetet. Parlamentet anser dock att handlingsplanen innebär vissa steg i motsatt riktning, i synnerhet vad gäller dess förslag om bottentrålning.

26.Europaparlamentet anser att det har tagits vissa initiativ både med hänvisning till och vid sidan av handlingsplanen avseende samma fiskemetoder, vilket har orsakat ett lapptäcke av initiativ och ifrågasatt samstämdheten mellan åtgärder som kommer att vidtas på EU-nivå och gjort det svårt att förutse dem och vilket får allvarliga konsekvenser för fiskarnas och fiskesamhällenas förtroende för (EU:s) politiska processer och beslutsfattande.

27.Europaparlamentet anser att alla planer för att genomföra bestämmelser om eller restriktioner för användningen av vissa fiskeredskap måste utformas i överensstämmelse med annan politik och beakta alla berörda parter liksom relevanta socioekonomiska, miljömässiga, tekniska och vetenskapliga aspekter samt aspekter avseende livsmedelstrygghet. Parlamentet upprepar att insatser om vilka det råder samförstånd och som bygger på dessa överväganden kommer att vara mer framgångsrika och få en positiv inverkan på deras genomförande.

28.Europaparlamentet anser att konsekvenserna av en handlingsplan eller ett lagstiftningsförslag måste bygga på vetenskapliga och socioekonomiska bedömningar och utvärderingar. Parlamentet noterar att konsekvenserna av vissa aspekter av denna handlingsplan inte har uppmärksammats, t.ex. kommissionens uppmaningar till medlemsstaterna att förbjuda mobilt bottenfiske i de marina skyddsområden som är Natura 2000-områden enligt habitatdirektivet som skyddar havsbottnen och marina arter senast i mars 2024, å ena sidan, samtidigt som den å andra sidan, parallellt och med samma tidsfrist, uppmanar medlemsstaterna att lämna information om hur de avser att säkerställa att mobilt bottenfiske fasas ut i alla marina skyddsområden sedan 2030 utan att invänta exempelvis de vetenskapliga och socioekonomiska slutsatserna från tidigare förslag. Parlamentet välkomnar att kommissionen har medgett att en standardlösning som förbjuder fiske med mobila bottenkontaktredskap inte är lämplig för att uppnå målen i handlingsplanen.

29.Europaparlamentet anser att åtgärder som avser bottentrålning bör bedömas i enlighet med alla tillgängliga riktlinjer, exempelvis från Internationella havsforskningsrådet eller den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen, liksom med bästa tillgängliga vetenskapliga uppgifter. Parlamentet anser att dessa åtgärder bör beakta att bottentrålar är ett av de vanligaste och mest reglerade fiskeredskapen i Europa och att de i första hand bör regleras inom ramen för förordningen om tekniska åtgärder (förordning (EU) 2019/1241 Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2019/1241 av den 20 juni 2019 om bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem genom tekniska åtgärder, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1967/2006 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1380/2013, (EU) 2016/1139, (EU) 2018/973, (EU) 2019/472 och (EU) 2019/1022, samt om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 894/97, (EG) nr 850/98, (EG) nr 2549/2000, (EG) nr 254/2002, (EG) nr 812/2004 och (EG) nr 2187/2005 (EUT L 198, 25.7.2019, s. 105).), som syftar till ”bevarande av fiskeresurserna och skydd av marina ekosystem”, som också är förordningens titel.

30.Europaparlamentet noterar att vetenskapliga organ såsom Internationella havsforskningsrådet och många sakkunnigbedömda forskningsstudier har visat och konstaterat att fiske med mobila bottenkontaktredskap påverkar ekosystemen. Parlamentet framhäver emellertid att trålningens effekter varierar och att den, beroende på flera faktorer såsom typ av fiske, anses vara vetenskapligt hållbar och förenlig med uppnåendet av målen för bevarande av havsbotten eller de bestånd som utnyttjas på nivåer som ligger över maximal hållbar avkastning.

31.Europaparlamentet framhäver att kommissionens avsikt att införa åtgärder genom sin handlingsplan, i stället för att låta medlagstiftarna besluta, riskerar att gå emot god förvaltning och dialog mellan berörda parter och olika förvaltningsnivåer och att undergräva den interinstitutionella balansen och varje institutions roll i beslutsprocessen.

32.Europaparlamentet betonar komplexiteten och mångfalden i förvaltningen av ålbeståndet, som inte kan begränsas till en enda marin strategi. Parlamentet upprepar att kommissionen i sin utvärdering 2020 kom fram till att ålförordningen var ändamålsenlig. Parlamentet anser dock att det krävs ett bättre genomförande av ålförordningen och ytterligare, förstärkta åtgärder från medlemsstaternas sida för att säkerställa att förordningen genomförs på ett heltäckande sätt. Parlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att fullt ut använda ålförordningen som den centrala strategin för förvaltning och återhämtning av ålbeståndet, och därvidlag säkerställa ett heltäckande och konsekvent tillvägagångssätt som omfattar ålens livsstadier både i havet och i sötvattensområden och tar upp påverkan som är knuten till såväl fiske som andra faktorer genom att fullt ut genomföra åtgärder inom alla relevanta områden.

33.Europaparlamentet anser att de åtgärder som har vidtagits vid sidan av ålförordningen kan undergräva konsekvensen i den antagna politiken. Parlamentet är därför djupt oroat över det icke-holistiska tillvägagångssätt som används i rådets förordning (EU) 2023/194 Rådets förordning (EU) 2023/194 av den 30 januari 2023 om fastställande för 2023 av fiskemöjligheterna avseende vissa fiskbestånd, i unionens vatten, och för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten, samt om fastställande för 2023 och 2024 av sådana fiskemöjligheter avseende vissa djuphavsbestånd (EUT L 28, 31.1.2023, s. 1)., som har begränsat ålfisket genom införandet av en sex månader lång fredningsperiod utan att ha samrått med berörda parter och utan att överväga ett fullständigt åtgärdspaket inom andra politikområden eller lämplig ersättning, inbegripet åtgärder som beaktar de socioekonomiska konsekvenserna. Parlamentet anser därför att en förhandsanalys av artens återhämtning liksom dess eventuella roll i kampen mot invasiva arter bör genomföras innan ytterligare restriktiva åtgärder, i enlighet med vad som anges i handlingsplanen, övervägs.

34.Europaparlamentet efterlyser därför på nytt inrättandet av en expertgrupp för ålfrågor för att säkerställa en fullständig och balanserad representation av alla berörda parter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet uppdatera sina ålförvaltningsplaner och följa de rapporteringsskyldigheter de har enligt ålförordningen.

35.Europaparlamentet noterar de många förklaringar och tydliga uttalanden från medlemsstaternas företrädare som uttrycker tydliga farhågor vad gäller handlingsplanen och de därmed sammanhängande osäkerhetsfaktorerna. Parlamentet noterar att medlemsstaterna särskilt har ifrågasatt kommissionens alltför förenklade tillvägagångssätt vad gäller restriktioner för bottentrålning i marina skyddsområden.

36.Europaparlamentet anser att motsättningen mellan utvecklingen av fiskerinäringen och skyddet av den marina biologiska mångfalden är en återvändsgränd. Parlamentet anser att båda dessa mål kan uppnås på ett balanserat sätt, vilket har hävdats av företrädare för medlemsstaterna efter det att handlingsplanen lagts fram.

37.Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en särskild dialoggrupp bestående av kommissionens generaldirektorat för miljö (GD ENV) och generaldirektorat för havsfrågor och fiske (GD MARE), medlemsstaterna och intresserade berörda parter. Parlamentet anser att dialoggruppens roll bör vara att förmedla kunskaper och möjliggöra diskussioner mellan fiskeri- och miljögrupper liksom att ge medlemsstaterna en plattform för transparens och dialog om genomförandet av sina färdplaner.

38.Europaparlamentet bekräftar på nytt sitt åtagande för att utöva parlamentets rättigheter och befogenheter vad gäller alla initiativ, såsom lagstiftningsförslag och delegerade akter och genomförandeakter, oavsett om de är kopplade eller inte till handlingsplanen.

39.Europaparlamentet konstaterar att även om handlingsplanen inte är rättsligt bindande kommer dess genomförande att medföra betydande socioekonomiska kostnader för medlemsstaterna och deras flottor, eftersom den innehåller ca 90 åtgärder i form av föreskrifter, vägledning, analyser, färdplaner, studier, rapporter och initiativ. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att i tid utföra nödvändiga studier som en del i förberedelserna av nya eller ändrade föreskrifter eller initiativ, liksom att beakta och delta i havsplaneringsprocesserna mellan inte bara regioner och havsområden, utan också mellan olika medlemsstater och med länder utanför EU för att säkerställa socioekonomiska fördelar.

40.Europaparlamentet anser att åtgärderna i handlingsplanen där så är möjligt bör följa det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att säkerställa större transparens, och omfatta en verklig konsekvensbedömning, med lämpligt deltagande av alla berörda parter.

41.Europaparlamentet noterar bekymrat att det saknas klarhet vad gäller handlingsplanens rättsliga följder, på grund av uttalanden som har gjorts av kommissionen, t.ex. under presentationen för parlamentets fiskeriutskott och olika berörda parter. Parlamentet anser att detta inte har bringat klarhet och stabilitet för fiskerisektorn och har haft en skadlig inverkan på många sektorer inom fiskerinäringen, vid en tidpunkt då den osäkerhet som orsakats av de sammantagna konsekvenserna av flera kriser skapar stor modlöshet bland de människor som arbetar inom näringen.

42.Europaparlamentet noterar bekymrat att kommissionen alltmer använder icke-bindande instrument, såsom meddelanden, för att lägga fram mycket konkreta politiska åtgärder utan att följa upp detta med lagstiftningsförslag. Parlamentet anser att all osäkerhet mellan de framlagda meddelandenas avsedda rättsliga mening och deras faktiska rättsliga verkan sannolikt kommer att påverka den rättsliga säkerheten och förutsebarheten i sektorn samt ge upphov till rättsliga frågor avseende institutionell balans och gränserna för och utövandet av EU:s befogenheter. Parlamentet anser därför att kommissionens meddelanden inte bör användas för att lägga fram bindande åtgärder.

43.Europaparlamentet beklagar att kommunikationen från kommissionen, och i synnerhet från GD MARE och GD ENV, har innehållit motstridiga uttalanden om handlingsplanens bindande verkan. Parlamentet uppmanar GD MARE och GD ENV att vara mer lyhörda för de faktorer som kännetecknar fiskerisektorn innan de förbereder eller föreslår gemensamma initiativ.

44.Europaparlamentet stöder kommissionsordförandens tal om tillståndet i unionen 2023, där hon angav att det för varje ny rättsakt skulle genomföras en konkurrenskraftskontroll. Parlamentet begär att handlingsplanen, alla fiskerirelaterade lagstiftningsförslag och andra initiativ ska innehålla en konkurrenskraftskontroll av deras socioekonomiska effekter för de olika verksamhetstyperna och deras inverkan på kustsamhällena liksom på fritidsfiskesektorn och den sammantagna effekten på livsmedelsförsörjningen.

45.Europaparlamentet beklagar att handlingsplanen inte åtföljs av en socioekonomisk studie, en konsekvensbedömning med en vetenskaplig analys eller en delrapport och att den inte föreslår någon form av ytterligare finansieringsåtgärder för den gröna omställningen och energiomställningen. Parlamentet uppmärksammar kommissionen på att strategiska dokument, såsom denna handlingsplan, bör presenteras för de olika berörda parterna och beakta deras synpunkter på ett mer samordnat och tydligt sätt, och att de bör innehålla fullständiga miljömässiga, sociala, ekonomiska och rättsliga bedömningar av sitt genomförande. Parlamentet begär att alla nödvändiga medel, inklusive incitament och ersättningsmekanismer, ska ställas till förfogande för en rättvis och balanserad omställning.

46.Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna till fullo måste tillämpa artikel 17 i den gemensamma fiskeripolitiken när de tilldelar fiskemöjligheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att tilldela fiskemöjligheter på grundval av transparenta och objektiva kriterier som bygger på fiskeflottornas sociala och miljömässiga resultat och att tillämpa artikel 17 för att uppmuntra ansvarsfulla och skonsamma fiskemetoder.

47.Europaparlamentet framhäver att handlingsplanen i lika utsträckning bör bidra till den gemensamma fiskeripolitikens hållbarhetspelare (miljö, sociala frågor och ekonomi) och bl.a. bidra till ökad produktivitet, anständiga arbetsförhållanden i sektorn, i synnerhet för småskaliga fisken, och stabila marknader, säkerställa livsmedelstrygghet, hållbara kvalitetsprodukter utan att äventyra livsmedelstryggheten och självförsörjningen på livsmedelsområdet, göra det möjligt för fiskare att till fullo utnyttja de fiskekvoter de tilldelats och bidra till miljömässig återhämtning och miljöskydd för att begränsa klimatförändringarna och möjliggöra en anpassning till följderna av dem.

48.Europaparlamentet välkomnar kommissionens uppmaning om att uppgifter ska samlas in om fritidsfiskets påverkan, men understryker behovet av att även beakta den ekonomiska och sociala påverkan av ett hållbart fritidsfiske. Parlamentet anser att fritidsfiske kan erbjuda utmärkta möjligheter att främja ”medborgarforskningsmetoden”.

49.Europaparlamentet anser att FN-fördraget om det fria havet är ett betydande framsteg på internationell nivå för skyddet av haven. Parlamentet beklagar emellertid att handlingsplanen inte tillräckligt trycker på behovet av att skriva in ömsesidighet i internationella överenskommelser. Parlamentet anser det därför vara viktigt att EU på internationell nivå samarbetar med andra motparter för att genomföra regler med liknande mål som de i den gemensamma fiskeripolitiken, särskilt artikel 28.2 d, den europeiska gröna given och målen för hållbar utveckling.

50.Europaparlamentet betonar att det är viktigt att EU arbetar med utvecklingsländer, särskilt länderna i Afrika, Karibien och Stilla havet, för att bana väg för den framtida utvecklingen av havsbaserad förnybar energi genom att dela med sig av sin sakkunskap om havsplanering och industriell utveckling. Parlamentet uppmanar EU att utöka kapacitetsuppbyggnaden och finansieringen för utvecklingsländer för att förbättra havs- och kustförvaltning, utveckla strategier för havsekonomi, överbrygga luckor i förvaltningen och ta itu med olagligt, orapporterat och oreglerat fiske samt olaglig handel med marina resurser. Parlamentet understryker att det är viktigt att hitta lösningar som tillgodoser lokala behov av utsläppsfri energi, som säkerställer att marina ekosystem skyddas och som bevarar traditionell verksamhet såsom fiske. Parlamentet betonar att det är viktigt att kustsamhällena involveras i genomförandet av dessa åtgärder. Parlamentet betonar vidare vikten av att stödja hållbara fiskemetoder i de yttersta randområdena, som bygger på hållbar användning av marina resurser och förvaltning av fiske, vattenbruk och turism, som ett sätt att säkerställa en långsiktig socioekonomisk utveckling i dessa regioner.

51.Europaparlamentet uppmanar EU att främja insyn i fisket och i annan utvinningsindustri till havs i partnerländerna, eftersom detta är avgörande för att stoppa överfiske, förlusten av biologisk mångfald och kränkningar av de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att utvecklingsländer med kustlinje kan tillämpa standarderna i transparensinitiativet för fiske och utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet för att förbättra insynen.

52.Europaparlamentet begär att alla restriktioner, oavsett om de grundar sig på handlingsplanen eller inte, automatiskt ska gälla även för produkter som importeras från länder utanför EU, särskilt med tanke på att EU importerar 70 % av den fisk som konsumeras. Parlamentet betonar att det är viktigt att säkerställa konsekvens mellan intern och extern politik samt lika villkor mellan aktörer inom och utanför EU.

53.Europaparlamentet noterar att fångster med mobila bottenredskap står för 25 % av de totala europeiska fångsterna. Parlamentet anser att nya förvaltningsregler, i synnerhet begränsningar av eller restriktioner för användningen av fiskemetoder på EU-nivå, inte bör utgöra en risk för livsmedelstryggheten eller leda till ökad import av fiskeriprodukter, i synnerhet om dessa produkter fångats med fiskeredskap med begränsad användning i EU.

54.Europaparlamentet stöder fiskerisektorns pågående ansträngningar för att förbättra fiskemetodernas selektivitet och minska fiskets miljöpåverkan. Parlamentet framhåller de positiva exemplen på återställande av artbestånden i skyddade områden samtidigt som fiskeverksamheten upprätthålls. Parlamentet stöder ytterligare insatser för att främja system för samförvaltning där lokala berörda parter tar ansvar för hållbar förvaltning och investerar mer i forskning, innovation och utveckling av nya fiskeredskap och fiskemetoder. Parlamentet framhäver fiskarnas roll som ”havets väktare”, deras åtagande för att återställa fiskbestånd och deras bidrag till de marina ekosystemens återhämtning.

55.Europaparlamentet noterar att det under de senaste årtiondena enligt kommissionen har gjorts konkreta framsteg mot ett mer hållbart fiske i ett lokalt perspektiv tack vare den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet framhäver dock att de flesta fiskesamhällen har fått betala ett högt pris för denna återhämtning.

56.Europaparlamentet framhäver betydelsen av att inkludera alla relevanta berörda parter, från fiskare till företrädare för det civila samhället, i beslutsförfarandet och genomförandet av åtgärder som bidrar till skyddet och återställandet av de marina ekosystemen och som kan stödja ett hållbart och motståndskraftigt fiske.

57.Europaparlamentet betonar att jämställdhet och kvinnors egenmakt bör ägnas särskild uppmärksamhet med tanke på kvinnors och unga människors avgörande roll, särskilt med avseende på den hållbara havsbaserade ekonomin och havsskydd.

58.Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.