(1)Marken är en livsviktig, begränsad, icke förnybar och oersättlig resurs som är avgörande för ekonomin, miljön och samhället.

(2)Frisk mark är i gott skick, såväl kemiskt och biologiskt som fysiskt, så att den kan tillhandahålla ekosystemtjänster som är livsviktiga för människor och för miljön, till exempel säkra och näringsrika livsmedel i tillräcklig mängd, biomassa, rent vatten, näringsämnenas kretslopp, koldioxidlagring och livsmiljö för biologisk mångfald. Mark är avgörande för att trygga livsmedelsförsörjningen. Det uppskattas dock att mellan 60 och 70 procent av unionens mark är dock försämrad och fortsätter att försämras. [Ändr. 1]

(3)Markförsämring kostar unionen flera tiotals miljarder euro varje år. Markhälsan påverkar de ekosystemtjänster som tillhandahålls och som har viktig ekonomisk avkastning. Hållbar förvaltning och återställande av mark är därförAtt förbättra den är ekonomiskt förnuftigt och kan avsevärt förbättra priset och värdet på marken i unionen. Det kan dessutom ta upp till 1 000 år att producera bara 1 centimeter matjord, medan nedbrytningsprocessen och fullständig markförlust kan ske snabbt. [Ändr. 2]

(4)I den europeiska gröna givenMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Den europeiska gröna given (COM(2019) 640 final). fastställs en ambitiös färdplan för att omvandla unionen till ett rättvist och välmående samhälle med en modern, resurseffektiv och konkurrenskraftig ekonomi som syftar till att skydda, bevara och förbättra unionens naturkapital och skydda medborgarnas hälsa och välbefinnande. Som en del av den europeiska gröna given har kommissionen antagit EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 – Ge naturen större plats i våra liv (COM(2020) 380 final)., från jord till bord-strateginMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, Från jord till bord-strategin för ett rättvisare, hälsosammare och miljövänligare livsmedelssystem (COM(2020) 381 final)., handlingsplanen för nollföroreningMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Vägen till en frisk planet för alla – EU-handlingsplan: Med sikte på nollförorening av luft, vatten och mark (COM(2021) 400 final)., EU:s klimatanpassningsstrategiMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att bygga upp ett klimatresilient Europa - den nya EU-strategin för klimatanpassning (COM(2021) 82 final). och EU:s markstrategi för 2030Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén EU:s markstrategi för 2030 – Frisk mark till förmån för människor, livsmedel, natur och klimat (COM(2021) 699 final)..

(5)Unionen har åtagit sig att följa Agenda 2030 för hållbar utveckling och dess mål för hållbar utvecklinghttps://sdgs.un.org/goals. Frisk mark bidrar direkt till att uppnå flera av målen för hållbar utveckling, särskilt hållbarhetsmål 2 (ingen hunger), 3 (god hälsa och välbefinnande), mål 6 (rent vatten och sanitet för alla), mål 11 (hållbara städer och samhällen), mål 12 (ansvarsfull konsumtion och produktion), mål 13 (bekämpa klimatförändringarna) och mål 15 (ekosystem och biologisk mångfald). Mål 15.3 för hållbar utveckling syftar till att länderna ska bekämpa ökenspridning, återställa skadad mark, inklusive mark som berörs av ökenspridning, torka och översvämningar, och sträva efter en värld utan nettoförstöring av mark före 2030.

(6)Unionen och dess medlemsstater är parter i konventionen om biologisk mångfald, som godkänts genom rådets beslut 93/626/EEGRådets beslut den 25 oktober 1993 om ingående av konventionen om biologisk mångfald (93/626/EEG) (EGT L 309, 13.12.1993, s. 1)., och kom vid den 15:e partskonferensen för konventionen överens om den globala Kunming-Montreal-ramen för biologisk mångfaldBeslut antaget av partskonferensen för konventionen för konventionen om biologisk mångfald den 19 december 2022, 15/4. Den globala Kunming-Montreal-ramen för biologisk mångfald. som innehåller flera åtgärdsinriktade globala mål för 2030 av betydelse för markhälsan. Naturens bidrag till människor, däribland markens hälsa, bör återställas, bevaras och förbättras.

(7)Unionen och dess medlemsstater är parter i FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, som godkänts genom rådets beslut 98/216/EGRådets beslut av den 9 mars 1998 om att i gemenskapens namn ingå Förenta nationernas konvention för bekämpning av ökenspridning i de länder som drabbas av allvarlig torka och/eller ökenspridning, särskilt i Afrika (EGT L 83, 19.3.1998, s. 1)., och har åtagit sig att bekämpa ökenspridning och mildra effekterna av torka i drabbade länder. Tretton medlemsstaterBulgarien, Cypern, Grekland, Italien, Kroatien, Lettland, Malta, Portugal, Rumänien, Slovakien, Slovenien, Spanien, Ungern. har förklarat sig vara drabbade av ökenspridning inom ramen för FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning.

(8)Inom ramen för Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC) betraktas land och mark som både kolkälla och kolsänka. Unionen och medlemsstaterna har i egenskap av parter åtagit sig att främja hållbar förvaltning, bevarande och förbättring av kolsänkor och kolreserver.

(9)I EU:s strategi för biologisk mångfald för 2030 anges att det är nödvändigt att öka insatserna för att skydda markens bördighet, minska jorderosionen och öka markens organiska material genom att anta hållbara markförvaltningsmetoder. Där anges också att det krävs betydande framsteg för att identifiera förorenade markområden, återställa förstörd mark, fastställa villkoren för god ekologisk markstatus, införa mål för återställande av mark och förbättra övervakningen av markhälsan.

(10)I EU:s markstrategi för 2030 fastställs en långsiktig vision om att alla markekosystem i EU senast 2050 ska vara i gott skick och därmed mer motståndskraftiga. Frisk mark utgör ett viktigt steg mot att uppnå EU:s mål om klimatneutralitet och att bli motståndskraftig mot klimatförändringar, utveckla en ren och cirkulär (bio)ekonomi, hejda förlusten av biologisk mångfald, skydda människors hälsa, stoppa ökenspridningen och hejda markförstöringen.

(11)Finansiering är nödvändigt för att möjliggöra en omställning till frisk mark. Inom den fleråriga budgetramen finns flera finansieringsmöjligheter för skydd, hållbar förvaltning och återställande av mark. ”En giv för den europeiska marken” är ett av de fem EU-uppdragen inom Horisont Europa-programmet och är särskilt inriktat på främjande av markhälsan. Markuppdraget är ett viktigt instrument för genomförandet av detta direktiv. Det syftar till att leda omställningen till frisk mark genom att finansiera ett ambitiöst forsknings- och innovationsprogram, inrätta ett nätverk av 100 levande laboratorier och fyrtornsprojekt i landsbygdsområden och stadsområden, driva på utvecklingen av en harmoniserad ram för markövervakning och öka medvetenheten om markens betydelse. Andra unionsprogram med mål som bidrar till frisk mark är den gemensamma jordbrukspolitiken, de sammanhållningspolitiska fonderna, programmet för miljö och klimatpolitik, arbetsprogrammet för Horisont Europa, instrumentet för tekniskt stöd, faciliteten för återhämtning och resiliens samt InvestEU. Eftersom målet att all mark i unionen ska vara frisk är av gemensamt intresse finns det ett behov av att öka mobiliseringen av resurser för att stödja användningen av hållbar markförvaltning och regenerativa metoder, bland annat genom stöd från Europeiska investeringsbanken via riskdämpande mekanismer. Kommissionen bör bedöma de övergripande finansiella behoven och luckorna och vid behov införa ytterligare finansiella resurser inom den fleråriga budgetramen för perioden efter 2027 och anta åtgärder för att säkerställa politisk samstämmighet i förhållande till målen för detta direktiv. [Ändr. 3]

(12)I markstrategin för 2030 tillkännagavs att kommissionen skulle lägga fram ett lagstiftningsförslag om markhälsa i syfte att göra det möjligt att nå målen i markstrategin och uppnå god markhälsa i hela EU senast 2050. I sin resolution av den 28 april 2021 om markskyddEuropaparlamentets resolution av den 28 april 2021 om markskydd (2021/2548(RSP)). betonade Europaparlamentet vikten av att skydda marken och främja frisk mark i unionen mot bakgrund av att markförstörelsen fortsätter, trots de begränsade och ojämna åtgärder som vidtagits i vissa medlemsstater. Europaparlamentet uppmanade kommissionen att, med beaktande av subsidiaritetsprincipen, utforma en unionsomfattande gemensam rättslig ram för markskydd och hållbar markanvändning för att ta itu med alla större hot mot marken. Det är viktigt att parlamentet underströk riskerna med avsaknaden av lika villkor mellan medlemsstaterna och deras olika skyddssystem för marken för hur den inre marknaden fungerar och den starka potentialen för att stimulera rättvis konkurrens inom den privata sektorn, utveckla innovativa lösningar och know-how och stärka exporten av teknik utanför unionen. [Ändr. 4]

(13)I sina slutsatser av den 23 oktober 2020Rådets slutsatser om biologisk mångfald – hög tid att agera, 12210/20. stödde rådet kommissionen i arbetet med att öka insatserna för att bättre skydda marken och dess biologiska mångfald, som är en icke förnybar resurs av avgörande betydelse.

(14)I Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag) (EUT L 243, 9.7.2021, s. 1). fastställs ett bindande mål om klimatneutralitet i unionen senast 2050 och negativa utsläpp därefter, samt om att prioritera snabba och förutsägbara utsläppsminskningar och samtidigt öka upptaget i naturliga kolsänkor. Hållbar markförvaltning leder till ökad koldioxidbindning och i de flesta fall även till ytterligare fördelar för ekosystem och biologisk mångfald. I kommissionens meddelande om hållbara kretslopp för kolMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Hållbara kretslopp för kol (COM(2021) 800 final). underströks behovet av tydlig och transparent identifiering av verksamheter som otvetydigt avlägsnar koldioxid från atmosfären, t.ex. utvecklingen av en EU-ram för certifiering av koldioxidupptag från naturliga ekosystem, däribland mark. I den reviderade förordningen om markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk placeras markbundet kol i centrum för att uppnå målen på vägen mot ett klimatneutralt Europa, och medlemsstaterna uppmanas dessutom att utarbeta ett system för övervakning av kollager i marken med hjälp av bland annat data från den statistiska ramundersökningen av markanvändning och marktäckning (Lucas).

(15)I kommissionens meddelande om anpassning till klimatförändringarnaMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att bygga upp ett klimateresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning (COM(2021) 82 final). underströks att användningen av naturbaserade lösningar i inlandet, däribland återställande av markens vattenhållande funktion, kommer att öka tillgången på rent vatten och färskvatten, minska effekterna av översvämningar och mildra effekterna av torka. Det är viktigt att maximera markens förmåga att hålla kvar och rena vatten och minska föroreningar.

(16)I kommissionens handlingsplan för nollförorening fastställs en vision för 2050 om att föroreningen av luft, vatten och mark minskas till nivåer som inte anses skadliga för hälsan och de naturliga ekosystemen och som respekterar gränserna för vad vår planet kan hantera, vilket kommer att skapa en giftfri miljö.

(17)I kommissionens meddelande om att trygga livsmedelsförsörjningen och stärka livsmedelssystemens motståndskraftMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Säkra livsmedelsförsörjningen och stärka motståndskraften i livsmedelssystemen (COM(2022) 133 final). betonades att hållbara livsmedel är grundläggande för livsmedelsförsörjningen. Frisk mark gör unionens livsmedelssystem mer motståndskraftigt genom att lägga grunden för näringsrika livsmedel i tillräcklig mängd.

(18)För att kunna uppnå frisk mark senast 2050 är det är nödvändigtavgörande att fastställa lämpliga åtgärder för en unionsomfattande harmoniserad övervakning och bedömning av markhälsan, förvalta marken på ett hållbart sätt och ta itu med förorenade områden. Det behövs åtgärder för att bevara marken i gott skick och för att uppfylla unionens mål för klimat och biologisk mångfald, för att förhindra och reagera på torka och naturkatastrofer, skydda människors hälsa och säkerställa trygg och säker livsmedelsförsörjning. [Ändr. 5]

(19)Mer än 25 % av all biologisk mångfald finns i marken och marken är planetens näst största kolpool. Tack vare sin förmåga att avskilja och lagra koldioxid bidrar frisk mark till att uppnå unionens mål för klimatförändringarna. Biologisk mångfald i marken omfattar mikroorganismer, inklusive bakterier, svampar, protozoer och nematoder, samt större organismer såsom daggmaskar, insekter och växtrötter, som gemensamt bidrar till markekosystemens ekologiska och funktionella mångfald. Frisk mark ger också en gynnsam livsmiljö där organismer kan frodas och är avgörande för att förbättra den biologiska mångfalden och ekosystemens stabilitet. Den biologiska mångfalden under och över markytan är nära sammankopplad och interagerar genom ömsesidiga förhållanden (t.ex. mykorrhiza som binder samman växternas rötter). [Ändr. 6]

(19a) Organiskt material i marken är avgörande för tillhandahållandet av markens ekosystemtjänster och -funktioner, genom att minska markförstöring, erosion och markpackning, samtidigt som man ökar markens buffert-, vattenhållnings- och katjonbyteskapacitet samt organiskt kol i marken, vilket i slutändan skulle kunna öka skördarna. Dessutom har markens organiska material en positiv inverkan på markens biologiska mångfald och skulle kunna öka det koldioxid som binds i marken och därigenom bidra till att begränsa klimatförändringarna. [Ändr. 7]

(20)Översvämningar, skogsbränder och extrema väderhändelser utgör de största riskerna för naturkatastrofer i Europa. Oron för torka och vattenbrist ökar snabbt i hela unionen. År 2020 ansåg 24 medlemsstater att torka och vattenbrist var centrala framväxande eller klimatrelaterade katastrofrisker jämfört med bara 11 medlemsstater 2015. Frisk mark är avgörande för motståndskraften mot torka och naturkatastrofer. Metoder som förbättrar vattenbindningen och tillgången till näringsämnen i marken, markens struktur, den biologiska mångfalden och koldioxidbindningen i marken, ökar motståndskraften hos ekosystem, växter och skördar så att de bättre kan uthärda och hämta sig efter torka, naturkatastrofer, värmeböljor och extrema väderhändelser som kommer att bli vanligare i framtiden på grund av klimatförändringarna. Utan korrekt markförvaltning leder torka och naturkatastrofer till markförstöring och dålig markhälsa. Förbättrad markhälsa hjälper till att minska de ekonomiska förlusterna och antalet dödsfall i samband med extrema klimatförhållanden, vilka uppgick till omkring 560 miljarder euro och mer än 182 000 dödsfall i unionen mellan 1980 och 2021.

(21)Friska marker bidrar direkt till människors hälsa och välbefinnande. De ger säkra och näringsrika livsmedel och har förmåga att filtrera bort föroreningar och på så sätt bevara dricksvattnets kvalitet. Markförorening kan skada människors hälsa genom intag, inandning eller hudkontakt. Människors exponering för mikroorganismerna i frisk mark gynnar utvecklingen av immunsystemet och motståndskraften mot vissa sjukdomar och allergier. Frisk mark stöder tillväxten av träd, blommor och gräs och skapar grön infrastruktur som har ett estetiskt värde och bidrar till välbefinnande och livskvalitet.

(21a) Per- och polyfluoralkylerade ämnen (PFAS) har ofta observerats förorena grundvatten, ytvatten samt mark. De kan ändra markens egenskaper och strukturer, och några av de rapporterade effekterna är minskad markandning och en minskad mängd vattenstabila aggregat samt ett högre pH-värde i marken. [Ändr. 8]

(22)Markförstöring påverkar bördighet, avkastning, motståndskraft mot skadegörare och näringsmässig livsmedelskvalitet. Eftersom 95 % av våra livsmedel direkt eller indirekt produceras på mark och världens befolkning fortsätter att öka är det nödvändigt att denna ändliga naturresurs förblir frisk för att säkra den långsiktiga livsmedelsförsörjningen och för att trygga produktiviteten och lönsamheten i unionens jordbruk. Hållbara markförvaltningsmetoder, inbegripet de som fastställs i den gemensamma jordbrukspolitiken, bevarar eller förbättrar markhälsan och bidrar till livsmedelssystemets hållbarhet och motståndskraft. I detta avseende är det viktigt att minska förlusten av näringsämnen samt bekämpningsmedelsresterna. [Ändr. 9]

(23)Direktivets långsiktiga mål är att uppnå frisk mark i hela unionen senast 2050. Mot bakgrund av den begränsade kunskapen om markens tillstånd och om hur effektiva och kostsamma åtgärderna är för att återställa markens hälsa, används en stegvis metod i direktivet. I det första steget ligger fokus på att inrätta en ram för markövervakning och bedöma marksituationen i hela EU. Det innehåller också krav på attMedlemsstaterna bör fastställa åtgärder för att förvalta marken på ett hållbart sätt ochhållbara markförvaltningsmetoder med beaktande av de icke-bindande principerna i bilaga III till detta direktiv. Medlemsstaterna ges flexibilitet att besluta om de konkreta metoder som ska genomföras, när så är lämpligt, med hänsyn till lokala förhållanden och genomförbarhet, för att återställa mark som konstaterats ha dålig markhälsa, men det införs ingen skyldighet att uppnå vare sigunderlätta uppnåendet av frisk mark senast 2050 eller några mellanliggande mål. Denna proportionerliga strategi gör det möjligt att ta i bruk metoder för hållbar markförvaltning och återställande av mark med dålig markhälsasom inte är frisk som är väl förberedda och stimulerade. I ett andra steg kommer kommissionen, så snart resultaten av den första markbedömningen och trendanalysen finns tillgängliga, att utvärdera arbetet mot 2050-målet och de erfarenheter som gjorts och vid behov föreslå en översyn av direktivet för att påskynda framstegen motuppnå 2050-målet. [Ändr. 10]

(24)För att ta itu med de faktorer som påverkar marken och fastställa lämpliga åtgärder för att bevara eller återställa markens hälsa krävs att hänsyn tas till olika jordtyper, särskilda lokala och klimatmässiga förhållanden och markanvändningen eller marktäckningen. Det är därför lämpligt att medlemsstaterna inrättar markdistrikt som på ett tillfredsställande sätt kan återspegla jordmånsförhållandena och de olika jordtyperna på hela deras territorium. Markdistrikten bör utgöra grundläggande enheter för markförvaltningen och för de åtgärder som vidtas för att kraven i detta direktiv ska uppfyllas, särskilt i fråga om övervakning och bedömning av markhälsan. Markdistriktens antal, geografiska omfattning och avgränsning i varje medlemsstat bör fastställas för att underlätta genomförandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/….+ +Publikationsbyrån: infoga i texten numret på den förordning om certifiering av koldioxidupptag som anges i dokument COM(2022) 672 final, och för in i fotnoten nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för den förordningen.. Det bör finnas ett minsta antal markdistrikt i varje medlemsstat, med hänsyn tagen till medlemsstatens storlek. Det minsta antalet markdistrikt i varje medlemsstat bör motsvara antalet territoriella enheter på NUTS 1-nivå som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1059/2003 av den 26 maj 2003 om inrättande av en gemensam nomenklatur för statistiska territoriella enheter (NUTS) (EUT L 154, 21.6.2003, s. 1)..Medlemsstaterna kan besluta att inrätta sina markdistrikt i enlighet med sitt antal territoriella enheter på Nuts 2-nivå för att bättre avspegla sina lokala förhållanden och sina nationella myndigheters befogenheter. [Ändr. 11]

(24a) Markdistrikt är den lämpligaste nivån för att anta åtgärdsprogram och, vid behov, delmål, bland annat via lokala markdistriktsplaner, med beaktande av lokala förhållanden och lokala berörda parters synpunkter, för att säkerställa att klassificeringen för respektive mark förbättras. Eftersom det tar längre tid att återställa kritiskt förstörd mark bör en tillräcklig tidsplan på upp till tio år ges för att säkerställa att den ekologiska klassificeringen av dem förbättras. Mark som registrerats som förorenad och som omfattas av specifika förvaltningsplaner och begränsningsplaner kan omfattas av en annan tidsplan. [Ändr. 12]

(25)I syfte att säkerställa lämplig förvaltning av marken bör medlemsstaterna vara skyldiga att utse en behörig myndighet för varje markdistrikt. Medlemsstaterna bör ha rätt att utse ytterligare behöriga myndigheter på lämplig nivå, även på nationell eller regional nivå, inbegripet i medlemsstaternas territorier. För att minimera kostnaderna bör medlemsstaterna i första hand utse myndigheter som redan finns. En myndighet skulle kunna ansvara för flera områden, vilket skulle kunna förbättra konsekvensen i genomförandet av detta direktiv. Om medlemsstaterna ändrar fördelningen av befogenheter mellan behöriga myndigheter bör de underrätta kommissionen om dessa ändringar för att hålla informationen uppdaterad. [Ändr. 13]

(26)I syfte att ha en gemensam definition av tillståndet ”frisk mark” behöver det fastställas en gemensam minimiuppsättning mätbara kriterier som, om de inte respekteras, leder till allvarlig förlust av markens förmåga att fungera som ett livsviktigt system och tillhandahålla ekosystemtjänster. Sådana kriterier bör återspegla och bygga på befintlig markvetenskap.

(27)I syfte att beskriva markförstöringen är det nödvändigtskapa en gemensam ram och göra uppgifterna jämförbara bör kommissionen genom delegerade akter anta en metod för att fastställa tröskelvärden för markdeskriptorer som kan mätas eller uppskattasför varje ekologisk markstatus. Även om det finns betydande variationer mellan Det är viktigt att denna metod tar hänsyn till de senaste vetenskapliga rönen och gör det möjligt att ta hänsyn till olika marktyper, klimatförhållanden och markanvändning möjliggör den nuvarande vetenskapliga kunskapen att kriterier kan fastställas på unionsnivå för vissa av dessa markdeskriptorer.marktyper. Med hjälp av denna metod bör medlemsstaterna bör dock ha rätt att anpassa kriterierna för vissa av markdeskriptorerna på grundval av särskilda nationella eller lokala förhållanden och att definiera kriterier för andrafastställa förslag till tröskelvärden för markdeskriptorer för vilka gemensamma kriterier på EU-nivå inte kan fastställas i detta skede. Deskriptorer för vilka det i nuläget inte går att identifiera tydliga kriteriervarje ekologisk markstatus med beaktande av klimatförhållanden, marktyp, typ av markområde och vetenskapliga belägg och lämna in dem till kommissionen. För att skilja mellan frisk mark och mark med dålig markhälsa kräver endast övervakning och bedömning. Detta kommer att underlätta framtida utveckling av sådana kriteriersäkerställa lika villkor bland medlemsstaterna och för att undvika att medlemsstaterna antar tröskelvärden som gör det möjligt att kategorisera liknande mark på ett mycket olika sätt, och därmed påverka de ansträngningar som krävs för att förbättra markens ekologiska status, bör kommissionen bedöma förslagen till tröskelvärden och deras vetenskapliga motivering. Kommissionen bör kunna be medlemsstaterna om ytterligare information eller att de ser över sina förslag till tröskelvärden. Kommissionen bör godkänna tröskelvärdena, förutsatt att dess synpunkter har beaktats på lämpligt sätt. [Ändr. 14]

(27a) En integrerad syn på bedömningen av markhälsan som går längre än att enbart titta på nedbrytningsfaktorer och som tillhandahåller en tydlig väg mot förbättring är nödvändig. Den övergripande bedömningen av markens ekologiska status bör därför kategoriseras enligt fem klasser från ”hög ekologisk markstatus”, ”god ekologisk status”, ”måttlig”, ”förstörd mark” till ”kritiskt förstörd mark”, med beaktande av bl.a. förekomsten av förstörningsfaktorer och markfunktioner. [Ändr. 15]

(27b) För att respektera självständigheten hos de medlemsstater som är villiga att införa mer övergripande övervakningssystem bör medlemsstaterna kunna välja mellan tre övervakningsnivåer. Nivå 1 innebär en minsta uppsättning markdeskriptorer. På nivå 2 fastställs 20 % av provtagningspunkterna enligt Lucasprogrammet och tas dubbla prov för kontinuerlig övervakning och fastställande av överföringsfunktioner, medan övriga 80 % av provtagningspunkterna fastställs av medlemsstaten, även för kontinuerlig övervakning och enligt kriterierna i bilagorna till detta direktiv. På nivåerna 1 och 2 avsätts 20 % av provtagningspunkterna åt riktad övervakning, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att utöka de riskbaserade bedömningarna, genomföra undersökningar eller rikta in sig på områden av särskilt intresse. Införandet av en nivåbaserad strategi ökar antalet markdeskriptorer som bedöms, men också den grad av självständighet som medlemsstaterna har när det gäller att fastställa tröskelvärden för markens ekologiska status. Huvudmålet med en sådan nivåbaserad strategi är att göra det möjligt för alla medlemsstater att genomföra sina övervakningssystem och dra nytta av befintliga nationella system som redan övervakar mark. Nivå 2 kommer att göra det möjligt att åtgärda luckor i omfattningen för de markdeskriptorer som beaktas. På nivå 3 utökas antalet markdeskriptorer ytterligare för att förfina särskilda aspekter av markövervakningssystemen. [Ändr. 16]

(28) I syfte att skapa incitament bör medlemsstaterna inrätta mekanismer som erkänner markägares och markförvaltares insatser för att bevara marken i gott skick, till exempel i form av markhälsocertifiering som ett komplement till unionens regelverk för koldioxidupptag, och de bör stödja genomförandet av hållbarhetskriterierna för förnybar energi i artikel 29 i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2018/2001 av den 11 december 2018 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning) (EUT L 328, 21.12.2018, s. 82).. Kommissionen bör underlätta markhälsocertifieringen genom att bland annat utbyta information och främja bästa praxis, höja medvetenheten och bedöma möjligheten till erkännande av certifieringssystem på unionsnivå. Synergier mellan olika certifieringssystem bör utnyttjas så mycket som möjligt för att minska den administrativa bördan för dem som ansöker om de berörda certifieringarna. [Ändr. 17]

(29)Vissa marker har särskilda egenskaper antingen på grund av att de är atypiska till sin natur och utgör sällsynta livsmiljöer för biologisk mångfald eller unika landskap, eller för att människor har ändrat dem avsevärt. Dessa egenskaper bör beaktas i samband med definitionen av frisk mark och kraven för att uppnå hälsosamma markförhållanden.

(30)Mark är en begränsad resurs som utsätts för en ständigt ökande konkurrens om olika användningsområden. Markexploatering är en process som ofta drivs av ekonomiska utvecklingsbehov och som omvandlar naturliga och halvnaturliga områden (däribland jordbruksmark, skogsbruksmark, trädgårdar och parker) till artificiell mark, där marken används som plattform för byggnader och infrastruktur, som direkt råvarukälla eller som ett arkiv för historiskt kulturarv. Omvandlingen kan orsaka en ofta oåterkallelig förlust av markens förmåga att tillhandahålla andra ekosystemtjänster (t.ex. livsmedel och biomassa, vattnets och näringsämnenas kretslopp, biologisk mångfald och koldioxidlagring). Markexploatering påverkar ofta de mest bördiga jordbruksmarkerna, vilket äventyrar livsmedelsförsörjningen. Hårdgjord mark gör också att bosättningar exponeras för högre översvämningstoppar och mer intensiva värmeöeffekter. Det är därför nödvändigt att övervaka markexploatering och hårdgörning av mark och effekterna av dessa på markens förmåga att tillhandahålla ekosystemtjänster. Det är också lämpligt att som en del avett komplement till hållbar markförvaltning fastställa vissa metoder för att mildra effekterna av markexploatering. [Ändr. 18]

(31)Bedömningen av markhälsan, på grundval av nätverket för övervakning, bör vara korrekt samtidigt som kostnaderna för sådan övervakning hålls på en rimlig nivå. Det är därför lämpligt att fastställa kriterier för provtagningspunkter som är representativa för markens tillstånd vid olika marktyper, klimatförhållanden och markanvändning. Nätet av provtagningspunkter bör fastställas med hjälp av geostatistiska metoder och vara tillräckligt tätt för att ge en uppskattning av arealen frisk mark på nationell nivå, med en osäkerhet som är högst fem procent. Detta värde anses allmänt ge en statistiskt sund uppskattning och rimliga garantier för att målet har uppnåtts. Det är viktigt att metoden och ramen för markövervakning omfattar harmoniserade provtagningskriterier, inklusive provtagningsdjup. [Ändr. 19]

(31a) Markarkiv bevarar en ögonblicksbild av marken från en viss tidpunkt och plats, vilket gör det möjligt för medlemsstaterna att använda ett prov för olika ändamål och effektivisera provtagningen på plats, och därmed minskar de långsiktiga kostnaderna för övervakning på plats. Dessutom gör markarkiv det möjligt för forskare att omvärdera gårdagens marker i en nutida kontext för en bättre förståelse för långsiktiga markförändringar eller för andra forskningsändamål, inklusive medicinsk forskning. Det är därför absolut nödvändigt att kommissionen, inklusive tjänster som det gemensamma forskningscentrumet, tillsammans med medlemsstaterna och Europeiska markobservatoriet, säkerställer att de prover, DNA-extrakt och rådata som tagits för att följa unionslagstiftningen och nationell miljölagstiftning bevaras väl i fysiska arkiv och att prover och rådata i dessa arkiv förblir tillgängliga för ytterligare forskning och innovation. [Ändr. 20]

(32)Som ett komplement till befintliga nationella inventeringar bör kommissionen bör bistå och stödja medlemsstaternas övervakning av markhälsan genom att fortsätta utföra och förbättra regelbunden provtagning av mark på plats och relaterade mätningar av mark (Lucas Soil) som en del av programmet för statistisk ramundersökning av markanvändning och marktäckning (Lucas). Lucas-programmet måstebör därför förstärkas och uppgraderas för att anpassas fullt ut till de särskilda kvalitetskrav och alla deskriptorer som ska uppfyllas vid tillämpningen av detta direktiv. I syfte att minska bördan bör medlemsstaterna tillåtas använda de markhälsodata som ingår i det utökade Lucas Soil-programmet. Lucas Soil-programmet kommer att ta prover av och analysera minst 20 % av de nationella provernas storlek och därigenom bidra till medlemsstaternas övervakning. Analysen genom Lucas är avgörande för att medlemsstaterna ska kunna beräkna och kalibrera giltiga överföringsfunktioner så att de kan fortsätta att använda alternativ övervakningsutformning i enlighet med nivå 2. Kommissionen bör, på begäran av en medlemsstat, ge ytterligare stöd med upp till 50 % av provtagningen under den första nationella övervakningsrundan. De medlemsstater som får stöd bör vidta nödvändiga rättsliga åtgärder för att säkerställa att kommissionen kan utföra sådan provtagning på plats, även på privata ägor, med ägarnas tillstånd, och i enlighet med tillämplig nationell lagstiftning. [Ändr. 21]

(33)Kommissionen utvecklar nu tjänster för fjärravläsning inom ramen för Copernicus som ett användardrivet program, och stöder därigenom också medlemsstaterna. I syfte att öka markhälsoövervakningens aktualitet och effektivitet bör medlemsstaterna när det är relevant använda fjärranalysdata, bland annat resultat från tjänsterna inom Copernicus, för att övervaka de relevanta markdeskriptorerna och för att bedöma markhälsan. Kommissionen och Europeiska miljöbyrån bör stödja utforskning och utveckling av produkter för fjärranalys av mark i syfte att hjälpa medlemsstaterna att övervaka de relevanta markdeskriptorerna. Kommissionen och medlemsstaterna bör ytterligare stödja användningen av tillförlitlig och tillgänglig digital teknik, såsom elektroniska databaser, geografiska informationssystem, automatiserad bildidentifiering eller e-DNA, för att förbättra kunskapsutbytet och transparensen om markhälsa och minska kostnaderna för markmätning och markövervakning. [Ändr. 22]

(34)Kommissionen bör bygga vidare på och uppgradera EU:s befintliga markobservationsorgan och inrätta en digital dataportal för markhälsodata som bör vara förenlig med EU:s datastrategiMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En EU-strategi för data (COM(2020) 66 final). och EU:s dataområden och som bör vara ett nav som ger tillgång till markdata från olika källor. Markhälsodata bör göras tillgängliga för allmänheten i ett format som kan användas av forskarsamhället, markägare och markförvaltare, rådgivare som arbetar inom systemet för jordbruksrådgivning och allmänheten och som säkerställer efterlevnad av unionsrätten om skydd av personuppgifter. En sådan portal bör i första hand innehålla allarelevanta data som samlas in av medlemsstaterna och kommissionen i enlighet med detta direktiv och fungera som en plattform för inrättandet av en verktygslåda för hållbar markförvaltning som kommer att tillhandahålla aktuell kontextspecifik information om hållbara markförvaltningsmetoder som bygger på olika marktyper, markanvändning och klimatförhållanden. Det bör också vara möjligt att på frivillig basis integrera i portalen andra relevanta markdata som samlats in av medlemsstaterna eller någon annan part (särskilt data som härrör från projekt inom ramen för Horisont Europa och uppdraget En giv för den europeiska marken), förutsatt att dessa data uppfyller vissa krav i fråga om format och specifikationer. Dessa krav bör specificeras av kommissionen genom genomförandeakter. Medlemsstaterna och kommissionen bör säkerställa att forskningsinstitutioner får enkel och kostnadsfri tillgång till alla uppgifter på begäran. [Ändr. 23]

(35)Det är också nödvändigt att harmoniseringen av de system för markövervakning som används i medlemsstaterna förbättras och att synergierna mellan unionens och medlemsstaternas övervakningssystem utnyttjas och att redan befintliga harmoniserade övervakningsverktyg såsom Lucas utnyttjas till fullo för att få fram mer jämförbara data i hela unionen. En harmonisering av övervakningssystemen i medlemsstaterna skulle dessutom bidra till att öka investeringarna i avancerad teknik och teknik för markövervakning. [Ändr. 24]

(36) I syfte att få bredast möjliga användning av de markhälsodata som genereras genom övervakningen som utförs enligt detta direktiv bör medlemsstaterna vara skyldiga att underlätta tillgången till sådana data för berörda parter, såsom jordbrukare, skogsbrukare, markägare och lokala myndigheter. [Ändr. 25]

(37)För att bevara eller förbättra markens hälsa måste marken förvaltas på ett hållbart sätt. Hållbar markförvaltning kommer att göra det möjligt att säkerställa långsiktiga ekosystemtjänster, bland annat förbättrad luft- och vattenkvalitet och tryggad livsmedelsförsörjning. Det är därför lämpligt att fastställa icke-bindande principer för hållbar markförvaltning som en vägledning för markförvaltningsmetoderna. [Ändr. 26]

(38)Ekonomiska instrument, bland annat de inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken som ger stöd till jordbrukare, har en avgörande roll för omställningen till hållbar förvaltning av jordbruksmark och, i mindre utsträckning, av skogsmark. Den gemensamma jordbrukspolitiken syftar till att stödja markens hälsa genom att införa villkor, inrätta miljösystem och vidta åtgärder för landsbygdsutveckling. Finansiellt stöd till jordbrukare och skogsbrukare som använder hållbara markförvaltningsmetoder kan också genereras i den privata sektorn. Frivilliga hållbarhetsmärkningar som inrättats av privata aktörer inom exempelvis livsmedelsindustrin, träindustrin, biobaserad industri och energisektorn kan ta hänsyn till de principer för hållbar markförvaltning som fastställs ibidragen till en bättre markhälsa enligt detta direktiv. Det gör att producenter av livsmedel, trä och andra produkter av biomassa som tillämpar metoderna i sin produktion kan återspegla detta i värdet av sina produkter. Ytterligare finansiering för ett nätverk av områden för testning, demonstration och uppskalning av lösningar, t.ex. för kolinlagrande jordbruk, kommer att tillhandahållas genom markuppdragets levande laboratorier och fyrtornsprojekt. Utan att det påverkar principen att förorenaren betalar bör medlemsstaterna tillhandahålla stöd och rådgivning för att hjälpa markägare och markanvändare som påverkas av åtgärder som vidtas enligt detta direktiv, särskilt när det gäller små och medelstora företags behov och begränsade kapacitet. [Ändr. 27]

(39)Enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/2115 av den 2 december 2021 om fastställande av regler om stöd för de strategiska planer som medlemsstaterna ska upprätta inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken (strategiska GJP-planer) och som finansieras av Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) samt om upphävande av förordningarna (EU) nr 1305/2013 och (EU) nr 1307/2013 (EUT L 435, 6.12.2021, s. 1). måste medlemsstaterna i sin strategiska GJP-plan beskriva hur miljö- och klimatarkitekturen i den planen är avsedd att bidra till uppnåendet av och överensstämma med de långsiktiga nationella mål som anges i eller som följer av de lagstiftningsakter som förtecknas i bilaga XIII till den förordningen.

(39a) God jordbrukshävd och goda miljöförhållanden (GAEC) 5, 6 och 7 i enlighet med förordning (EU) 2021/2115 omfattar standarder för att förbättra jordbearbetningen för att minska risken för markförstöring och erosion, bland annat genom att beakta lutningsgraden och minimal markförvaltning som återspeglar platsspecifika förhållanden för att begränsa erosion, minsta marktäckning för att undvika barmark, skydd av mark under de känsligaste perioderna samt växelbruk på åkermark. Dessutom är GAEC 1 om skydd av permanenta betesmarker och GAEC 2 om skydd av våtmarker och torvmarker och jordar med hög halt av organiskt material relevanta för markskyddet. [Ändr. 28]

(40)I syfte att säkerställa användning av de bästa hållbara markförvaltningsmetoderna bör Medlemsstaterna bör vara skyldiga att noga övervaka inverkan av markförvaltningsmetoderna och att vid behov justera metoder och rekommendationer på grundval av ny kunskap inom forskning och innovation. Värdefulla bidrag väntas i detta avseende från Horisont Europa-uppdraget En giv för den europeiska marken, särskilt från dess levande laboratorier och verksamheter, till stöd för markövervakning, utbildning om mark och medborgarengagemang. [Ändr. 29]

(41)Genom återställande av mark återställs förstörd mark till gott skick. Vid fastställande av åtgärder för återställning av mark bör medlemsstaterna vara skyldiga att beakta resultaten från bedömningen av markhälsan och att anpassa de återställande åtgärderna till de särskilda egenskaperna för varje situation – marktyp, markanvändning, markens tillstånd samt lokala klimatmässiga och miljömässiga förhållanden.

(42)För att säkerställa synergier mellan de olika åtgärder som antas i enlighet med annan unionslagstiftning som kan påverka markens hälsa, och de åtgärder som kommer att vidtas för hållbar markförvaltning och återställande av mark i unionen, bör medlemsstaterna se till att metoderna för hållbar markförvaltning och återställande av mark är förenliga med de nationella planer för återställande som antagits i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/…Publikationsbyrån: infoga i texten numret på den förordning om återställande av naturen som anges i dokument COM (2022) 304, och för in i fotnoten nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för den förordningen i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/… om återställande av naturen.+, de nationella strategier och handlingsplaner för biologisk mångfald som upprättats i enlighet med artikel 6 i Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald, de strategiska planer som utarbetats av medlemsstaterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken i enlighet med förordning (EU) 2021/2115, riktlinjerna för god jordbrukssed och de handlingsprogram för känsliga områden som antagits i enlighet med rådets direktiv 91/676/EEGRådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (EGT L 375, 31.12.1991, s. 1)., de bevarandeåtgärder och den prioriterade åtgärdsram som fastställts för Natura 2000-områden i enlighet med rådets direktiv 92/43/EEGRådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (EGT L 206, 22.7.1992, s. 7)., de åtgärder för att uppnå god ekologisk och kemisk status hos vattenförekomster som ingår i de förvaltningsplaner för avrinningsområden som utarbetats i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EGEuropaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (EGT L 327, 22.12.2000, s. 1)., de åtgärder för hantering av översvämningsrisker som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EGEuropaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (EUT L 288, 6.11.2007, s. 27)., de planer för hantering av torka som främjas genom unionens strategi för klimatanpassningMeddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Att bygga upp ett klimateresilient Europa – den nya EU-strategin för klimatanpassning (COM(2021) 82 final)., de nationella åtgärdsprogram som inrättats i enlighet med artikel 10 i FN:s konvention för bekämpning av ökenspridning, de mål fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/841 av den 30 maj 2018 om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030 och om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 och beslut nr 529/2013/EU (EUT L 156, 19.6.2018, s. 1). och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/842 av den 30 maj 2018 om medlemsstaternas bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp under perioden 2021–2030 som bidrar till klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 156, 19.6.2018, s. 26)., de integrerade nationella energi- och klimatplaner som inrättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2018/1999 av den 11 december 2018 om styrningen av energiunionen och av klimatåtgärder samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 663/2009 och (EG) nr 715/2009, Europaparlamentets och rådets direktiv 94/22/EG, 98/70/EG, 2009/31/EG, 2009/73/EG, 2010/31/EU, 2012/27/EU och 2013/30/EU samt rådets direktiv 2009/119/EG och (EU) 2015/652 och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 (EUT L 328, 21.12.2018, s. 1)., de nationella luftvårdsprogram som utarbetats enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (EUT L 344, 17.12.2016, s. 1)., de riskbedömningar och den planering av katastrofriskhantering som upprättats i enlighet med Europaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EUEuropaparlamentets och rådets beslut nr 1313/2013/EU av den 17 december 2013 om en civilskyddsmekanism för unionen (EUT L 347, 20.12.2013, s. 924). samt de nationella åtgärdsplaner som fastställts i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) …/…+ Publikationsbyrån: infoga i texten numret på den förordning om hållbar användning av växtskyddsmedel och om ändring av förordning (EU) 2021/2115 som anges i dokument COM(2022) 305, och för in i fotnoten nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för den förordningen.+direktiv 2009/128/EG. Hållbara markförvaltningsmetoder och metoder för återställande av mark bör så långt det är möjligt integreras i dessa program, planer och åtgärder i den mån de bidrar till att målen uppnås. Därför bör relevanta indikatorer och data, såsom markrelaterade resultatindikatorer enligt förordningen om den gemensamma jordbrukspolitiken och statistiska data om insatsvaror och produktion i jordbruket som rapporteras i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2022/2379Förordning (EU) 2022/2379 om statistik över insatsvaror och produktion i jordbruket., vara tillgängliga för de behöriga myndigheter som ansvarar för hållbara markförvaltningsmetoder, metoder för återställande av mark och markhälsobedömningar, i syfte att sammankoppla dessa data och indikatorer och därmed möjliggöra en så exakt bedömning som möjligt av de valda åtgärdernas effektivitet. [Ändr. 30]

(43)Förorenade områden är ett arv från årtionden av industriell verksamhet i EU och kan leda till risker för människors och djurs hälsa och för miljön, nu och i framtiden. Det ärPå grundval av befintlig kunskap är det därför nödvändigt att först identifiera och undersöka potentiellt förorenade områden och därefter, om föroreningen bekräftas, bedöma riskerna och vidta åtgärder för att hantera oacceptabla riskerdem. Markundersökningar kan visa att ett potentiellt förorenat område i själva verket inte är förorenat. I sådana fall bör området inte längre märkas av medlemsstaten som potentiellt förorenat, såvida det inte finns misstankar om förorening på grundval av nya bevis. [Ändr. 31]

(44)I syfte att identifiera potentiellt förorenade områden bör medlemsstaterna samla in bevis genom bland annat studier av historiken, tidigare industriolyckor och andra olyckor, miljötillstånd, hälsoundersökningar och anmälningar från allmänheten eller från myndigheterna. [Ändr. 32]

(45)För att säkerställa att markundersökningar av potentiellt förorenade områden genomförs i tid och på ett effektivt sätt bör medlemsstaterna, i enlighet med vad som efterfrågas i Europaparlamentets resolution av den 28 april 2021 om markskydd, utöver skyldigheten att fastställa en tidsfrist inom vilken dessa undersökningar bör genomföras, vara skyldiga att fastställa särskilda händelser som också medför att en sådan undersökning inleds. Sådana händelser kan omfatta en begäran om eller omprövning av ett miljö- eller byggnadstillstånd eller ett tillstånd som krävs enligt unionslagstiftningen eller nationell lagstiftning, markexploateringsverksamhet, ändrad markanvändning eller transaktioner med mark eller fastigheter. Markundersökningar kan ske i olika stadier, till exempel en skrivbordsstudie, besök på plats, preliminära eller orienterande undersökningar, mer detaljerad eller beskrivande undersökning samt fält- eller laboratorietester. Referensrapporter och övervakningsåtgärder som genomförs i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EUEuropaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17). kan också betraktas som markundersökningar där så är lämpligt. [Ändr. 33]

(46)Det behövs flexibilitet i förvaltningen av potentiellt förorenade områden och förorenade områden för att ta hänsyn till kostnader, fördelar och lokala särdrag. Medlemsstaterna bör därför åtminstone anta en riskbaserad metod för att förvalta potentiellt förorenade områden och förorenade områden, med beaktande av skillnaden mellan de två kategorierna, som gör det möjligt att fördela resurser med hänsyn till särskilda miljömässiga, ekonomiska och sociala förhållanden. Besluten bör fattas i samarbete med lokal hälso- och sjukvårdspersonal, hälsomyndigheter och forskarsamhället, på grundval av arten och omfattningen av de potentiella risker för människors hälsa och för miljön som uppstår till följd av exponering av markföroreningar (t.ex. exponering av känsliga befolkningsgrupper såsom gravida kvinnor, personer med funktionsnedsättning, äldre personer samt barn), inbegripet exponering, och kumulativa effekter på människors hälsa, markekosystem och tillhörande ekosystemtjänster. Kostnads-nyttoanalysen av att vidta saneringsåtgärder bör vara positivbalanserad, och beakta fördelarna för framtida generationer. Den optimala saneringslösningen bör vara hållbar och väljas ut genom en balanserad beslutsprocess som tar hänsyn till de miljömässiga, ekonomiska och sociala konsekvenserna. Förvaltningen av potentiellt förorenade områden och förorenade områden bör respektera principen att förorenaren betalar och proportionalitetsprincipen. Medlemsstaterna bör fastställa den specifika metoden för att avgöra de områdesspecifika riskerna i förorenade områden. Medlemsstaterna bör också definiera vad som utgör en oacceptabel risk från ett förorenat område på grundval av vetenskaplig kunskap, försiktighetsprincipen, lokala särdraghälsomyndigheters och hälso- och sjukvårdspersonals synpunkter samt pågående och framtida markanvändning. I syfte att minska riskerna med förorenade områden till en godtagbar nivå för människors och djurs hälsa och för miljön bör medlemsstaterna vidta lämpliga riskbegränsande åtgärder, t.ex.samtidigt som de prioriterar sanering in situ eller ex situ. Åtgärder som vidtas enligt annan unionslagstiftning bör kunna kvalificeras som riskbegränsande åtgärder enligt detta direktiv om dessa åtgärder minskar riskerna med förorenade områden. [Ändr. 34]

(46a) Metoderna för begränsning av markexploatering bör underlätta unionens livsmedelstrygghet samtidigt som hänsyn tas till projekt för hållbara bostäder, nödvändig infrastruktur och förnybar energi. [Ändr. 35]

(47)Åtgärder som vidtas i enlighet med detta direktiv bör också beakta EU:s övriga politiska mål, t.ex. de mål som eftersträvas genom [förordning (EU) xxxx/xxxx+ Publikationsbyrån: infoga i texten numret på den förordning om inrättande av en ram för att säkerställa säker och hållbar tillgång till kritiska råmaterial och om ändring av förordningarna (EU) 168/2013, (EU) 2018/858, 2018/1724 och (EU) 2019/1020 som anges i dokument COM(2023) 160, och för in i fotnoten nummer, datum, titel och EUT-hänvisning för den förordningen.+] som syftar till att säkerställa säker och hållbar försörjning av råvaror av avgörande betydelse för Europas industri.

(48)Transparens är en viktig del av markpolitiken och säkerställer offentlig ansvarsskyldighet och medvetenhet, rättvisa marknadsvillkor och övervakning av framstegen. Medlemsstaterna bör därför inrätta och upprätthålla ett nationellt register med områdesspecifik information om förorenade områden och potentiellt förorenade områden, och detta register bör göras tillgängligt för allmänheten i en georefererad rumslig onlinedatabas. Registret bör innehålla den information som är nödvändig för att allmänheten ska få kännedom om förekomst och förvaltning av potentiellt förorenade områden och förorenade områden. Eftersom förekomsten av markförorening ännu inte har bekräftats utan endast misstänks på potentiellt förorenade områden måste skillnaden mellan förorenade områden och potentiellt förorenade områden kommuniceras och utförligt förklaras för allmänheten för att undvika onödig oro.

(48a) För att skydda marken mot föroreningar från nya kemikalier som kan medföra betydande risker för människors och djurs hälsa och kontaminera omgivande luft, ytvatten, grundvatten och senare haven, bör det inrättas politiska mekanismer för att upptäcka och bedöma sådana ämnen som inger nya betänkligheter. I detta avseende bör en strategi som gör det möjligt att övervaka och analysera dessa ämnen eller grupper av ämnen via bevakningslistor, vilket redan är fallet med yt- och grundvatten, utvecklas för markföroreningar. De ämnen eller grupper av ämnen som ska föras upp på bevakningslistan bör väljas ut bland ämnen för vilka tillgänglig information tyder på att de kan utgöra en betydande risk på unionsnivå för, eller via, markmiljön och för vilka övervakningsdata är otillräckliga. Antalet sådana ämnen eller grupper av ämnen som ska övervakas och analyseras enligt bevakningslistorna bör inte begränsas. [Ändr. 37]

(48b) Ämnen såsom långlivade organiska föroreningar, material och partiklar, inklusive mikroplaster eller nanoplaster, utgör en uppenbar risk för markhälsan, men även för grundläggande verksamheter såsom jordbruksutveckling. Deras förekomst i jord kan påverka markens bördighet och därmed äventyra grödornas hälsa och sunda utveckling. Det är därför av avgörande betydelse att detta direktiv innehåller en ram för både ämnen och material som ska ingå i övervakningen av markföroreningar och för att fastställa miljökvalitetsnormer och en uppsättning åtgärder för att förebygga och avhjälpa markföroreningar från kända och framväxande hot, när så är lämpligt. [Ändr. 38]

(49)Enligt artikel 19.1 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska medlemsstaterna fastställa de möjligheter till överklagande som behövs för att säkerställa ett effektivt domstolsskydd inom de områden som omfattas av unionsrätten. I enlighet med Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågorKonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor – Deklaration (EUT L 124, 17.5.2005, s. 4). bör den berörda allmänheten dessutom ha tillgång till rättslig prövning för att bidra till att skydda rätten att leva i en miljö som är förenlig med personlig hälsa och personligt välbefinnande.

(50)Genom Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1024 av den 20 juni 2019 om öppna data och vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (EUT L 172, 26.6.2019, s. 56). tillåts att data från den offentliga sektorn lämnas ut i kostnadsfria och öppna format. Det övergripande målet är att fortsätta stärka EU:s dataekonomi genom att öka mängden interoperabla data från den offentliga sektorn som är tillgänglig för vidareutnyttjande, garantera rättvis konkurrens och enkelt tillträde till information från den offentliga sektorn, och förbättra gränsöverskridande innovation som bygger på data. Huvudprincipen är att offentliga data som standard bör utformas för att vara och är öppna. Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EGEuropaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 14.2.2003, s. 26). syftar till att garantera rätten till tillgång till miljöinformation i medlemsstaterna i enlighet med Århuskonventionen. Århuskonventionen och direktiv 2003/4/EG omfattar allmänna skyldigheter som rör både att göra miljöinformation tillgänglig på begäran och att aktivt sprida sådan information. Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EGEuropaparlamentets och rådets direktiv 2007/2/EG av den 14 mars 2007 om upprättande av en infrastruktur för rumslig information i Europeiska gemenskapen (Inspire) (EUT L 108, 25.4.2007, s. 1). har också ett brett tillämpningsområde som omfattar utbyte av rumslig information, inbegripet dataset om olika miljörelaterade frågor. Det är viktigt att de bestämmelser i det här direktivet som rör tillgång till information och datadelning utgör ett komplement till de direktiven och inte ger upphov till en separat rättslig ordning. Därför bör bestämmelserna i det här direktivet om information till allmänheten och information om övervakning av genomförandet inte påverka tillämpningen av direktiven (EU) 2019/1024, 2003/4/EG och 2007/2/EG. [Ändr. 39]

(51)I syfte att säkerställa den nödvändiga anpassningen av reglerna om markhälsoövervakning, hållbar markförvaltningbedömning och hantering av förorenade områden bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen i fråga om ändring eller komplettering av detta direktiv i syfte att anta en metod för att bestämma tröskelvärden för markdeskriptorer som ska fastställas av medlemsstaterna och anpassa det till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen vad gäller metoderna för övervakning av markhälsa, förteckningen över principer för hållbar markförvaltning, den vägledande förteckningen över riskbegränsande åtgärder, faser och krav för den platsspecifika riskbedömningen samt innehållet i registret över förorenade och potentielltoch fastställandet av lägsta godtagbara värden i förhållande till definitionen av en oacceptabel risk för hälsan och miljön till följd av förorenade områden. Det är särskilt viktigt att kommissionen genomför lämpliga samråd under sitt förberedande arbete, inklusive på expertnivå, och att dessa samråd genomförs i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftningInterinstitutionellt avtal av den 13 april 2016 mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning (EUT L 123, 12.5.2016, s. 1).. För att säkerställa lika stor delaktighet i förberedelsen av delegerade akter erhåller Europaparlamentet och rådet alla handlingar samtidigt som medlemsstaternas experter, och deras experter ges systematiskt tillträde till möten i kommissionens expertgrupper som arbetar med förberedelse av delegerade akter. [Ändr. 40]

(52)I syfte att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av detta direktiv bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter för att fastställa format, struktur och närmare bestämmelser om elektronisk rapportering av data och information till kommissionen. Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EUT L 55, 28.2.2011, s. 13)..

(53)Kommissionen bör genomföra en evidensbaserad utvärdering och vid behov en översyn av detta direktiv sex år efter dess ikraftträdande, på grundval av resultaten av markhälsobedömningen. Utvärderingen bör särskilt bedöma behovet av att fastställa mer specifika krav för säkerställa att mark med dålig markhälsa återställs och målet ombristerna och de åtgärder som krävs för att uppnå frisk mark senast 2050 uppnås. Utvärderingen bör också bedöma behovet av att anpassa definitionen av frisk mark till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen genom tillägg av bestämmelser om vissa deskriptorer eller kriterier på grundval av ny vetenskaplig kunskap som rör markskydd eller på grundval av problem som är specifika för en medlemsstat och som uppstår på grund av nya miljö- eller klimatförhållanden. I enlighet med punkt 22 i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning bör denna utvärdering baseras på kriterierna ändamålsenlighet, effektivitet, relevans, konsekvens och EU-mervärde, vilka också bör ligga till grund för konsekvensbedömningar av olika alternativ för vidare åtgärder. [Ändr. 41]

(54)Samordnade åtgärder av alla medlemsstater är nödvändiga för att uppnå visionen om att all mark ska vara frisk senast 2050 och för att säkerställa långsiktig tillgång till markens ekosystemtjänster i hela unionen. Enskilda åtgärder från medlemsstaternas sida har visat sig vara otillräckliga eftersom markförstöringen fortsätter och till och med förvärras. Eftersom målen för detta direktiv inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna utan snarare, på grund av åtgärdens omfattning och verkningar, kan uppnås bättre på unionsnivå, kan unionen vidta åtgärder i enlighet med subsidiaritetsprincipen i artikel 5 i EU-fördraget. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål.

(55)I enlighet med den gemensamma politiska förklaringen av den 28 september 2011 från medlemsstaterna och kommissionen om förklarande dokumentEUT C 369, 17.12.2011, s. 14., har medlemsstaterna åtagit sig att, när det är motiverat, låta anmälan av införlivandeåtgärder åtföljas av ett eller flera dokument som förklarar förhållandet mellan de olika delarna i direktivet och motsvarande delar i de nationella instrumenten för införlivande. Lagstiftaren anser att det är motiverat att sådana dokument översänds avseende detta direktiv.

(55a) Syftet med detta direktiv är att senast 2050 uppnå det långsiktiga målet om frisk mark i unionen på grundval av en enhetlig ram för markövervakning och förbättring av markhälsan. Med tanke på direktivets natur, i enlighet med artikel 288 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är detta direktiv bindande när det gäller det resultat som ska uppnås i de medlemsstater som det riktar sig till, samtidigt som de nationella myndigheterna ges befogenhet att välja den form och de metoder som ska tillämpas för att uppnå resultatet. Det kommer därför att vara upp till medlemsstaterna att utarbeta egna lagar om hur de ska uppnå de mål som fastställs i detta direktiv. Det föreslagna instrumentet är ett direktiv och ger medlemsstaterna stor flexibilitet att identifiera de åtgärder som är bäst för dem och anpassa strategin till lokala förhållanden. Detta är avgörande för att ta hänsyn till de regionala och lokala särdragen när det gäller markvariabilitet, markanvändning, klimatförhållanden och socioekonomiska aspekter. Instrumentets art innebär att de principer som fastställs i detta direktiv inte medför direkta skyldigheter för enskilda personer. [Ändr. 42]