(1)De flesta varor och tjänster tillhandahålls på den inre marknaden av ekonomiska aktörer till andra ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter mot uppskjuten betalning, genom att leverantören ger kunden en tidsfrist att betala fakturan som överenskoms mellan parterna, anges i fakturan eller fastställs i lag.

(2)Många betalningar vid affärstransaktioner mellan ekonomiska aktörer eller mellan ekonomiska aktörer och offentliga myndigheter görs senare än vad parterna har enats om i avtalet, vad som anges i allmänna affärsvillkor eller som fastställs i lag, även om varorna har levererats eller tjänsterna har tillhandahållits. [Ändr. 1]

(3)Sena betalningar och betalningar som skjutits upp längre än de perioder som fastställs i lag påverkar direkt likviditet och förutsägbarhet för kassaflöden, vilket i sin tur leder till större behov av rörelsekapital och påverkar ett företags tillgång tilläventyrar lönsamheten, när borgenären behöver anskaffa extern finansiering på grund av sena betalningar. Detta påverkar konkurrenskraften, minskar produktiviteten, leder till uppsägningar, ökar sannolikheten för insolvens och konkurs och är ett betydande hinder för tillväxt, även med tanke på att inflationen minskar det verkliga värdet på krediter över tid. De skadliga effekterna av sena betalningar slår igenom i hela leveranskedjan, eftersom betalningsförseningar ofta sprids vidare till leverantörer. Små och medelstora företag, särskilt mikroföretag, som är beroende av regelbundna och förutsägbara likviditetsströmmar, påverkas i hög grad av dessa negativa konsekvenser. Sena betalningar utgör därmed ett problem för unionens ekonomi på grund av de negativa ekonomiska och sociala konsekvenserna. Risken för sådana negativ konsekvenser ökar markant i tider av ekonomisk nedgång när det är svårare att få tillgång till finansiering. [Ändr. 2]

(4)Det har visserligen blivit enklare att vidta rättsliga åtgärder vid sena betalningar genom Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 805/2004Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar (EUT L 143, 30.4.2004, s. 15)., (EG) nr 1896/2006Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1896/2006 av den 12 december 2006 om införande av ett europeiskt betalningsföreläggande (EUT L 399, 30.12.2006, s. 1)., (EG) nr 861/2007Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 861/2007 av den 11 juli 2007 om inrättande av ett europeiskt småmålsförfarande (EUT L 199, 31.7.2007, s. 1). och (EU) nr 1215/2012Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EUT L 351, 20.12.2012, s. 1)., men för att motverka sena betalningar vid affärstransaktioner är det nödvändigt att fastställa kompletterande bestämmelser.

(5)Företag bör kunna bedriva handel på hela den inre marknaden på villkor som säkerställer att gränsöverskridande transaktioner inte medför större risker än inhemsk försäljning. Det skulle leda till en snedvridning av konkurrensen om väsentligt olika regler tillämpades på inhemska och gränsöverskridande transaktioner.

(6)I Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EUEuropaparlamentets och rådets direktiv 2011/7/EU av den 16 februari 2011 om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (EUT L 48, 23.2.2011, s. 1). fastställs bestämmelser för bekämpande av sena betalningar vid affärstransaktioner. År 2019 identifierades flera brister i detta direktiv av Europaparlamentet. I SMF-strategin för ett hållbart och digitalt EUCOM(2020) 103 final. efterlystes insatser för att säkerställa att små och medelstora företag får betalt i tid och en skärpning av tillämpningen av direktiv 2011/7/EU. År 2021 lyfte Fit for Future-plattformen fram kritiska problem i genomförandet av direktivet i sitt yttrande. De största bristerna som identifierats i dessa initiativ avser följande: de oklara bestämmelserna om vad som är ”grovt oskäligt” i samband med betalningsfrister mellan företag, otillbörliga betalningsmetoder och tidsfristerna för förfarandena för godkännande och kontroll; den fasta ersättningen; asymmetrin i bestämmelserna för betalningsvillkor för betalningar från offentliga myndigheter till företag kontra betalningar mellan företag; asymmetrierna i förhandlingsstyrkan mellan stora och mäktigare gäldenärer kontra små borgenärer; bristen på maximal betalningstid för affärstransaktioner i transaktioner mellan företag; bristen på övervakning av efterlevnad och verkställighet; avsaknaden av verktyg för att motverka informationsasymmetri; avsaknaden av verktyg för borgenärer för att vidta åtgärder mot gäldenärer och bristen på synergi med ramverket för offentlig upphandling. [Ändr. 3]

(7)För att åtgärda dessa brister bör direktiv 2011/7/EU ersättas.

(8)Bestämmelser bör fastställas för att förebygga sena betalningar i affärstransaktioner som består av leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning, oberoende av om de utförs mellan företag eller mellan företag och upphandlande myndigheter/enheter, i fall där de sistnämnda är gäldenärer, med tanke på att dessa upphandlande myndigheter/enheter hanterar en betydande volym betalningar till företag.

(9)Orimligt långa betalningstider och betalningsförseningar är mycket vanliga i samband med offentliga byggentreprenadkontrakt och bygg- och anläggningsarbeten. Därför bör denna förordning också gälla dessa verksamheter.

(9a) Principen om kulturell mångfald finns inskriven i artikel 167 i EUF-fördraget och måste skyddas, och de kulturella ekonomiska sektorerna uppvisar särskilda egenskaper, framför allt en låg omsättningshastighet inom handeln med böcker. [Ändr. 92]

(10)Transaktioner med konsumenter, betalningar som utgör ersättning för skada, däribland betalningar från försäkringsbolag, och betalningsskyldigheter som kan annulleras, skjutas upp eller åsidosättas enligt eller i samband med insolvensförfaranden eller rekonstruktionsförfaranden, inklusive förebyggande rekonstruktion enligt Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/1023 av den 20 juni 2019 om ramverk för förebyggande rekonstruktion, om skuldavskrivning och näringsförbud och om åtgärder för att göra förfaranden rörande rekonstruktion, insolvens och skuldavskrivning effektivare samt om ändring av direktiv (EU) 2017/1132 (EUT L 172, 26.6.2019, s. 18). bör undantas från denna förordnings tillämpningsområde. Betalningar som görs för att fullgöra de skyldigheter som följer av försäkringsavtal bör dock omfattas av denna förordning. I synnerhet bör betalningar i samband med transaktioner mellan försäkringsbolag och företag i utbyte mot leverans av varor eller tillhandahållande av tjänster mot ersättning, inbegripet som ersättning till andra tredje parter, ingå i denna förordnings tillämpningsområde. [Ändr. 4]

(11)Sen betalning är ett avtalsbrott som är ekonomiskt fördelaktigt för gäldenärer eftersom dröjsmålsräntan kan vara låg eller obefintlig eller indrivningsförfarandena långsamma. För att vända denna utveckling och motverka sena betalningar måste en kultur etableras där betalningar görs utan dröjsmål och där det inte är möjligt att exkludera rätten att ta ut dröjsmålsränta. Följaktligen bör avtalade betalningstider begränsas till 30 kalenderdagar både för betalningar mellan företag och mellan offentliga myndigheter och företag, i fall där det är den offentliga myndigheten som är gäldenär. Denna förändring behövs också för att begränsa den så kallade ”riskfaktor” som föreligger för mikroföretag och små företag när de har en kredit hos större företag och som ofta får sådana borgenärer att acceptera betalningstider som är längre än de önskar mot ett löfte om framtida affärer. Samtidigt bör företagen ges ytterligare flexibilitet så att de kan utnyttja avtalsfriheten och förhandla fram en längre betalningstid på upp till 60 kalenderdagar. Denna förlängda betalningstid bör vara möjlig när den är till ömsesidig nytta för borgenären och gäldenären. Elektronisk fakturering kan också vara ett användbart verktyg när det gäller att förkorta betalningstiden, eftersom det skulle hjälpa borgenärerna att bevisa vilket datum fakturan mottagits i händelse av tvivel eller en tvist. [Ändr. 5]

(11a) Mot denna bakgrund är det nödvändigt att erkänna förekomsten av vissa affärsmodeller och viss branschpraxis inom detaljhandeln som syftar till att behålla något längre betalningstider. Eftersom denna praxis återspeglar den låga omsättningen och säsongsbundenheten för vissa produktkategorier samt unika driftscykler för vissa kulturella varor med låg omsättning, såsom leksaker, smycken, sportutrustning eller böcker, och är till ömsesidig nytta för borgenärerna och gäldenärerna, är det önskvärt att tillåta en begränsad flexibilitet i denna fråga så att de upphandlande parterna kan utnyttja en betalningstid på upp till 120 kalenderdagar. [Ändr. 6]

(12)Förfarandena för godkännande eller kontroll för fastställande av varornas eller de tillhandahållna tjänsternas överensstämmelse med villkoren i avtalet, liksom kontroll av fakturans riktighet och överensstämmelse, är mycket användbara verktyg vid många affärstransaktioner, särskilt för att skydda säljarens intressen och undvika onödiga rättstvister mellan parterna. Denna förordning syftar inte till att begränsa användningen av dessa verktyg. Dessa förfaranden används dock ofta för att avsiktligt förlänga betalningsperioden. Det börbetalningstiden. I samband med fastställandet av betalningstiden bör det därför vara sakligt motiverat att inkludera dessa i avtalet med hänvisning till det berörda avtalets särskilda art eller vissa av dess särdragDom av den 20 oktober 2022, BFF Finance Iberia SAU mot Gerencia Regional de Salud de la Junta de Castilla y León (EUT C 53, 15.2.2021, s. 19) C585/20, EU:C:2022:806, punkt 53... Det bör därför endast vara möjligt att föreskriva ett sådant förfarande för kontroll eller godkännande i ett avtal när detta fastställs i nationell lag och är nödvändigt på grund av varornas eller tjänsternas särskilda karaktär. För att undvika att förfarandet för godkännande eller kontroll utnyttjas för att förlänga betalningstiden bör avtalet tydligt beskriva de närmare villkoren för ett sådant förfarande, däribland dess längd. Gäldenären bör av samma skäl inleda förfarandet för kontroll eller godkännande så snart de varor och/eller tjänster som är föremål för affärstransaktionen har tagits emot från borgenären och oberoende av om borgenären har utfärdat en faktura eller likvärdig begäran om betalning. För inte äventyra uppnåendet av målen i denna förordning är det lämpligt att fastställa en maximal längd för ett förfarande för godkännande eller kontroll för att fastställa betalningstiden. [Ändr. 7]

(13)Denna förordning bör inte påverka kortare perioder som kan vara föreskrivna i nationell lag och som är fördelaktigare för borgenären.

(14)Offentlig upphandling kan spela en viktig roll i förbättringen av betalningsrutiner. Man bör därför förbättra synergierna mellan riktlinjer och regler för offentlig upphandling och målen om betalningar i tid. Det är inte minst vanligt i samband med offentliga byggnadsprojekt att huvudentreprenören betalar underleverantörer för sent, även när denne själv fått betalt enligt avtal av upphandlande myndigheter eller upphandlande enheter, vilket riskerar att ge upphov till en skadlig dominoeffekt i leveranskedjan. Entreprenörer bör därför till upphandlande myndigheter och upphandlande enheter tillhandahålla bevis för att de har betalat sina direkta underleverantörer.

(15)För att skapa enhetlighet i unionslagstiftningen bör definitionerna av ”upphandlande myndigheter” och ”upphandlande enheter” i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EUEuropaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (EUT L 94, 28.3.2014, s. 1)., 2014/24/EUEuropaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 65)., 2014/25/EUEuropaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (EUT L 94, 28.3.2014, s. 243). och 2009/81/EGEuropaparlamentets och rådets direktiv 2009/81/EG av den 13 juli 2009 om samordning av förfarandena vid tilldelning av vissa kontrakt för byggentreprenader, varor och tjänster av upphandlande myndigheter och enheter på försvars- och säkerhetsområdet och om ändring av direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG (EUT L 216, 20.8.2009, s. 76). gälla i denna förordning.

(16)Dröjsmålsränta bör beräknas per dag som enkel ränta. Dröjsmålsränta tillkommer på det förfallna beloppet. Gäldenären anses ha fullgjort sina skyldigheter först när borgenären har erhållit betalning för det förfallna beloppet, inbegripet eventuell ränta och fast ersättning. Räntebeloppet för den sena betalningen bör fortsätta att löpa fram till dess att borgenären erhållit betalning för det förfallna beloppet.

(17)Det bör inte vara möjligt för borgenären att avstå från sin rätt till dröjsmålsränta, eftersom dröjsmålsränta har dubbla syften: den ska uppväga en del av den skada som borgenären lidit till följd av förseningen och den ska vara ett straff för gäldenären för avtalsbrottet. För att göra det lättare för borgenären att få dröjsmålsränta och ersättning vid sen betalning från gäldenären bör borgenärens rätt till dessa vara automatisk, förutom när betalningsförseningen inte är gäldenärens fel.

(18)Borgenären måste få skälig ersättning för sina indrivningskostnader till följd av sena betalningar för att motverka sena betalningar. Dessa kostnader bör innefatta indrivning av administrativa kostnader och ersättning för interna kostnader till följd av sena betalningar och bör anpassas till fakturans värde och kumuleras med ränta för de sena betalningarna för varje enskild affärstransaktion som har betalats för sent enligt vad som fastställts av domstolenDom av den 20 oktober 2022, BFF Finance Iberia SAU mot Gerencia Regional de Salud de la Junta de Castilla y León, C-585/20, ECLI:EU:C:2022:806.. Den lägsta fasta ersättningen för indrivningskostnader bör fastställas utan att det påverkar tillämpningen av nationella bestämmelser enligt vilka en nationell domstol får bevilja borgenären ersättning för annan skada avseende gäldenärens betalningsförsening. [Ändr. 8]

(18a) Förordningen upprätthåller avtalsfriheten och genomförandet av artikel 16 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, vilken handlar om näringsfrihet. I detta syfte överlåter denna förordning åt de upphandlande parterna att välja avtalsförhållanden samt typen av avtal och dess villkor. Valet av olika typer av avtal, inklusive konsignationsavtal, där fakturan utfärdas vid en överenskommen tidpunkt efter leveransen av varorna, begränsas inte på något sätt. När det gäller konsignationsavtal eller andra liknande typer av avtal bör de tidsfrister som anges i denna förordning tillämpas efter mottagandet av fakturan. Eftersom denna förordning lägger tonvikten på betalningstiden efter utfärdandet av fakturan, vilket bidrar till en generell förbättring av betalningskulturen, och endast säkerställer att avtal om betalningstiden inte missbrukar avtalsfriheten på ett sätt som missgynnar borgenären, bör det vara möjligt för parterna att utnyttja avtalsfriheten och samtycka till den typ av avtal som de föredrar. [Ändr. 9]

(19)Det bör vara möjligt att göra betalningar genom avbetalning eller delbetalning. Varje enskild avbetalning eller delbetalning bör emellertid göras enligt de överenskomna villkoren och omfattas av de bestämmelser om sena betalningar som fastställs i denna förordning.

(20)Förutom den fasta ersättningen för interna indrivningskostnader bör borgenären också ha rätt till rimlig ersättning för övriga indrivningskostnader som orsakats av gäldenärens sena betalning. Sådana kostnader bör t.ex. inkludera de kostnader som borgenären haft för att anlita en advokat eller en indrivningsbyrå.

(21)Missbruk av avtalsfriheten som missgynnar borgenären bör undvikas. Följaktligen bör avtalsvillkor eller avtalsmetoder som rör betalningsdag eller betalningstid, betalning av dröjsmålsränta, ersättning för indrivningskostnader, förlängning av förfarandet för kontroll eller godkännande eller avsiktlig försening av eller avsiktligt hinder för skickandet av fakturan som inte är i överensstämmelse med denna förordning vara ogiltiga och i vart fall förbjudna. På samma sätt bör även vissa metoder som leder till missbruk av avtalsfriheten och därmed missgynnar borgenären förbjudas. Gäldenären bör inte kunna förhindra eller begränsa överlåtelser av krediter till tredje parter eller borgenärens användning av ett domstolsbeslut. [Ändr. 10]

(22)För att öka ansträngningarna att förebygga missbruk av avtalsfriheten som missgynnar borgenärer bör organisationer som officiellt erkänts som företrädare för borgenärer, eller organisationer som har ett legitimt intresse av att företräda företag, kunna begära att ärenden prövas i domstol eller av administrativa organ för att förhindra sena betalningar och för att upphäva avtalsvillkor och avtalsmetoder som är ogiltiga. [Ändr. 11]

(23)För att garantera att det förfallna beloppet betalas i sin helhet är det viktigt att säkerställa att säljaren behåller äganderätten till varorna tills full betalning erlagts om köparen och säljaren uttryckligen avtalat om ett återtagandeförbehåll innan varorna levererades. För att ta hänsyn till den särskilda karaktären hos vissa varor som kännetecknas av en långsam omsättning kan säljare också använda återtagandeförbehåll för att ge sina köpare utökade krediter på ett sätt som förblir förenligt med denna förordning, till exempel vid försäljning i konsignation. [Ändr. 12]

(24)För att säkerställa korrekt tillämpning av denna förordning är det viktigt att föreskriva insyn vad gäller de rättigheter och skyldigheter som fastställs i denna förordning. För att säkerställa att korrekta räntesatser tillämpas är det viktigt att de offentliggörs av medlemsstaterna och kommissionen. För att bidra till att målen i denna förordning uppnås bör medlemsstaterna öka medvetenheten hos företagen om rättsliga åtgärder vid sena betalningar, genom publikationer och kampanjer, och främja spridningen av god praxis. [Ändr. 13]

(25)Sanktionerna för sena betalningar kan endast vara avskräckande om det samtidigt finns indrivningsförfaranden som är snabba och ändamålsenliga för borgenären. Lämpliga indrivningsförfaranden för obestridda fordringar bör därför vara tillgängliga för alla borgenärer som är etablerade i unionen, i enlighet med principen om icke-diskriminering i artikel 18 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). [Ändr. 14]

(26)För att underlätta och säkerställa efterlevnad av denna förordning bör medlemsstaterna utse oberoende myndigheter med ansvar för förordningens genomdrivande, som utför sina uppgifter på ett objektivt och rättvist sätt samt säkerställer likabehandling av privata företag och offentliga myndigheter. Verkställighetsmyndigheterna bör utföra undersökningar på eget initiativ, vidta åtgärder på grundval av klagomål, inbegripet anonyma klagomål eller meddelanden, och ha befogenhet att, bland annat, påföra sanktioner och regelbundet offentliggöra sina beslut. För effektivare genomdrivande bör medlemsstaterna dessutom i möjligaste mån använda digitala verktyg för att underlätta denna process. Kommissionen bör bedöma hur verkställighetsmyndigheterna utför de uppgifter som de tilldelas genom denna förordning. [Ändr. 15]

(27)För att säkerställa enkla och tillgängliga indrivningsmedel bör medlemsstaterna främja frivillig användning av en ändamålsenlig och oberoende alternativ tvistlösningsmekanism för att lösa betalningstvister i affärstransaktioner. Medlemsstaterna kan utse sina respektive handels- och industrikamrar till organ med ansvar för alternativ tvistlösning, förutsatt att de kan visa att de är opartiska och oberoende i förhållande till parterna. Parterna kan inleda förhandlingar för att nå uppgörelser i godo i fråga om omtvistade skulder, och sådana uppgörelser kan avse ändring av ränta och ersättningskrav, förutsatt att de följer principerna för rättvisa och inte medför någon otillbörlig nackdel för borgenären. [Ändr. 16]

(27a) Med tanke på behovet av att öka transparensen och ansvarsskyldigheten vid affärstransaktioner, och i linje med målen att främja en ansvarsfull ekonomisk förvaltning och god affärssed, är det absolut nödvändigt att införa särskilda rapporteringsskyldigheter för upphandlande myndigheter i enlighet med artikel 2.1 i direktiv 2014/24/EU. De upphandlande myndigheterna bör årligen rapportera om sina betalningsmetoder och ge detaljerad information om hur snabbt de betalar. En strukturerad metod för rapportering är nödvändig för att främja större insyn i betalningspraxis och för att bidra till att identifiera områden där förbättringar behövs. Rapporteringsskyldigheten bör omfatta redovisning av belopp, i euro, som betalats inom olika tidsramar efter den betalningsfrist som fastställs i denna förordning. Den detaljerade rapporteringen bör omfatta kategorisering av betalningar som gjorts med intervaller på 1–30 dagar, 31–60 dagar, 61–90 dagar och mer än 90 dagar efter den fastställda betalningsfristen, och den genomsnittliga tid det tar att betala en faktura bör ingå i rapporten. För att säkerställa att informationen inte bara används för regelefterlevnad utan också fungerar som ett verktyg för offentlig granskning och uppmuntrar till bästa praxis inom betalningsordningar, bör rapporterna göras tillgängliga för allmänheten och lämnas in i elektroniskt format till verkställighetsmyndigheten i den berörda medlemsstaten. [Ändr. 17]

(28)En faktura innebär början på en begäran om betalning och är en viktig handling i transaktionskedjan för tillhandahållande av varor och tjänster, bland annat för att bestämma betalningsfristen. Det är viktigt att främja system som ger rättssäkerhet när det gäller det exakta datumet för gäldenärers mottagande av fakturor, inbegripet i samband med e-fakturor där mottagandet av fakturor kan generera elektroniska bevis och även bidra till att förbättra efterlevnaden av momsskyldigheter, och som delvis omfattas av bestämmelserna om fakturering i rådets direktiv 2006/112/EGRådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 11.12.2006, s. 1). och Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EUEuropaparlamentets och rådets direktiv 2014/55/EU av den 16 april 2014 om elektronisk fakturering vid offentlig upphandling (EUT L 133, 6.5.2014, s. 1).. [Ändr. 18]

(28a) Det gradvisa införandet av obligatorisk e-fakturering kan minska betalningstiderna, öka betalningskontrollen och uppmuntra små och medelstora företags digitala omställning. De nationella myndigheterna bör stödja små och medelstora företag genom att säkerställa lämplig infrastruktur och lämpligt stöd. [Ändr. 19]

(29)Om företag, särskilt mikroföretag och små och medelstora företag, får ändamålsenlig tillgång till utbildning i kredithantering, inklusive finansieringstjänster, och finanskunskap kan det i betydande utsträckning bidra till att minska betalningsförseningar, upprätthålla optimala kassaflöden, minska risken för betalningsinställelse och öka tillväxtpotentialen. Mikroföretag och små och medelstora företag har emellertid sällan kapacitet att investera i sådan utbildning och utbudet av utbildning och utbildningsmaterial med fokus på att öka mikroföretags och små och medelstora företags kunskap om kreditförvaltning och hantering av fakturor är för närvarande mycket begränsat. Det är därför lämpligt att föreskriva att medlemsstaterna måste säkerställa att utbildning i kredithanteringfakturahantering, kredithanteringsverktyg, inklusive fakturakredit och finanskunskap, finns tillgänglig föratt tillgå för mikroföretag och små och medelstora företag, inbegripet användningen av digitala verktyg för att göra betalningar i tid och finansieringstjänster. [Ändr. 20]

(29a) Med tanke på den avgörande inverkan som betalningsförseningar har på Europeiska unionens ekonomiska miljö och för att öka insynen, efterlevnaden och bästa praxis bör kommissionen inrätta ett europeiskt observatorium för sena betalningar (observatoriet). Observatoriet bör vara ett centralt inslag i övervakningen, analysen och utbytet av insikter om betalningsbeteenden i hela unionen med en primär funktion att övervaka såväl betalningar i tid som sena betalningar, samla in och sprida sakkunskap, identifiera bästa metoder och potentiellt skadliga metoder samt utvärdera verkställighetsmyndigheternas effektivitet i deras reglerande roller. Observatoriet bör fokusera på att förse kommissionen med löpande rådgivning och sakkunskap som är avgörande för att förstå och forma utvecklingen av metoderna för betalningar och sena betalningar inom unionen. För att underlätta en omfattande övervakning och en effektiv funktion bör medlemsstaterna lämna viktig information till observatoriet, inbegripet förteckningar över varor och tjänster som omfattas av särskilda betalningsförfaranden, aggregerade uppgifter från relevanta artiklar och uppgifter om verkställighetsåtgärder och resultat. Observatoriet, som bör ledas av kommissionen och bestå av en balanserad representation av experter och intressenter, bör utfärda årliga rapporter, yttranden och bidrag som är relevanta för genomförandet och efterlevnaden av denna förordning. Resultaten bör återspegla betalningsmetodernas tillstånd och erbjuda riktlinjer och rekommendationer för att förbättra effektiviteten och skäligheten i regelverket för sena betalningar. [Ändr. 21]

(29b) För att bedöma och säkerställa denna förordnings ändamålsenlighet bör kommissionen göra en omfattande utvärdering av dess genomförande och effekter med hjälp av en omfattande rapport. Med tanke på affärstransaktionernas dynamiska karaktär och de föränderliga marknadsvillkoren bör rapporten vara ett viktigt verktyg för att förstå förordningens ändamålsenlighet och identifiera områden som kan förbättras. Kommissionen bör, på grundval av slutsatserna i rapporten, vara beredd att låta den åtföljas av ett lagstiftningsförslag om det anses nödvändigt och lämpligt, och säkerställa att förordningen förblir relevant, ändamålsenlig och anpassad för att främja rättvisa och effektiva betalningsmetoder inom unionen. Därför bör kommissionen, fyra år efter det att denna förordning har trätt i kraft, och därefter vart tredje år, lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet, som kommer att slå vakt om insynen, utvärdera framstegen och göra nödvändiga anpassningar av förordningen. Rapporten bör undersöka effekterna av denna förordnings tillämpningsområde, med fokus på dess effekter inom specifika sektorer och affärsmodeller, och ge insikter om hur förordningen påverkar olika kommersiella landskap. Rapporten bör utvärdera hur de åtgärder som vidtas, särskilt de som rör betalningstider, leder till ett bättre kassaflöde och en bättre likviditet på marknaden, i syfte att belysa dessa åtgärders praktiska effektivitet när det gäller att förbättra den finansiella dynamiken. Rapporten bör också innehålla en bedömning av hur effektiva verkställighetsmyndigheterna är när det gäller att säkerställa efterlevnad och ta itu med betalningsproblem. En ytterligare aspekt av rapporten bör undersöka de potentiella fördelarna med att införa e-fakturering i hela unionen och dess roll när det gäller att förkorta betalningstiderna. För att underlätta denna omfattande utvärdering bör medlemsstaterna lämna nödvändig information till kommissionen, inbegripet närmare uppgifter om verkställighetsåtgärder och resultat. Rapporten bör också innehålla en bedömning av denna förordnings övergripande inverkan på affärstransaktioner och ändamålsenligheten hos Europeiska observatoriet för sena betalningar när det gäller att övervaka betalningsmetoderna inom unionen. [Ändr. 22]

(30)Vissa bestämmelser i denna förordning är kopplade till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2019/633 av den 17 april 2019 om otillbörliga handelsmetoder mellan företag i jordbruks- och livsmedelskedjan (EUT L 111, 25.4.2019, s. 59).. Förhållandet mellan direktiven 2011/7/EU och (EU) 2019/633 förklaras i skälen 17 och 18 och artikel 3.1 i direktiv (EU) 2019/633. Eftersom denna förordning ersätter direktiv 2011/7/EU bör den inte påverka de bestämmelser som fastställs i direktiv (EU) 2019/633, inbegripet de bestämmelser som är tillämpliga på betalningar som görs inom ramen för skolprogrammetArtikel 23 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671)., överenskommelser om värdefördelningArtikel 172a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671). och vissa betalningar för försäljning av druvor, must och otappat vin i vinsektornArtikel 147a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (EUT L 347, 20.12.2013, s. 671)., med undantag för de tidsfrister som är tillämpliga på de maximala betalningstiderna för leverans av jordbruks- och livsmedelsprodukter som inte är färskvaror. Denna förordning hindrar dock inte att medlemsstaterna inför eller behåller nationella bestämmelser inom jordbruks- och livsmedelssektorn som föreskriver striktare betalningsvillkor, eller annan beräkning av betalningstider, dies a quo och förfaranden för kontroll och godkännande för leverantörer av jordbruks- och livsmedelsprodukter som är fördelaktigare för borgenären. [Ändr. 23]

(31)Målet med denna förordning är att bekämpa sena betalningar vid affärstransaktioner för att säkerställa en väl fungerande inre marknad och därigenom främja företagens, särskilt mikroföretagens och de små och medelstora företagens, konkurrenskraft. Detta mål kan inte uppnås i tillräcklig utsträckning av medlemsstaterna eftersom genomförandet av nationella lösningar sannolikt skulle leda till en brist på enhetliga bestämmelser, fragmentering på den inre marknaden och högre kostnader för företag som handlar över gränser. Därför kan detta mål uppnås bättre på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går förordningen inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål. [Ändr. 24]

(32)För att alla relevanta aktörer ska få tillräckligt med tid att införa de arrangemang som krävs för att följa kraven i denna förordning bör dess tillämpning skjutas upp. För att säkerställa bättre skydd för alla borgenärer bör dock affärstransaktioner vars betalningsfrist löper ut efter det att denna förordning trätt i kraft omfattas av dess bestämmelser, även om det berörda avtalet undertecknades före tillämpningsdatumet. När det gäller mikroföretag, som står inför de största utmaningarna i fråga om kassaflöde, bör tillämpningen av denna förordning i situationer där de är gäldenärer skjutas upp ytterligare 12 månader. [Ändr. 25]